Lite tankar kring husdjur
Jag hade en kanin och ett marsvin som dog i höstas, runt 6 år gamla båda två. Marsvinet var min systers men när hon inte hade tid för henne mer fick hon flytta in på mitt rum med. Dom kunde nt va i samma bur för min kanin bet marsvinet när dom va i små utrymmen tillsammans. Så hade två feting burar
I mitt rum. Dessutom har jag en stor balkong som dom fick hoppa på hela sommarn plus deras utebur. De va också med oss i sommarstugan i en stor utebur. Jag älskade min kanin så otroligt högt och satt och gosade med henne i timmar. Dock kunde ingen av dom hoppa helt fritt på mitt rum för har
Masassaaaa kontakter. Så passade dom varje gång.
Jag hatar folk som inte fattar att djur lever längre än några månader och tröttnar direkt typ. Man ska inte köpa djur till barn för de tröttnar så lätt och föräldrarna orkar oftast inte..
Vi har haft husdjur så länge jag kan minnas och jag tror verkligen husdjur får barn att inse att djur ska behandlas med respekt.
Ett tag hade vi samtidigt 3 hästar, 5 hönor, 1 tupp, 1 marsvin, 1 kanin, 2 katter, 2 sköldpaddor, fiskar i dammen och en hund.
Jag är så FRUKTANSVÄRT glad över alla djur som bor hos oss. Att de hamnade hos oss när fe likaväl kunde hamnat hos en idiot.
JA, jag är emot djur affärer. Men face it - dom kommer Inge försvinna på miljoner år. Därför ser jag det mer som en räddning när jag räddade min kanon därifrån, hon kunde hamnat VARSOMHELST. Men hon hamnade hos mig. Och det är jag evigt tacksam för. Likadant me alla djur jag köpt.
Jag vet att adoptera e bättre och jag har bestämt att när jag skaffar djur nästa gång ska det vara adopterat.
Men som sagt, jag vore inget utan mina djur. Det är dom som för mig att trivas hemma och när min kanon dog ville jag bara lägga mig ner och dö.
Jag vill inte ens tänka tanken när katten som ligger och spinner bredvid mig dör, men ja. Känner att jag babblar på här. Men hus djur är bra - för dom som klarar ge dom den kärlek och allt de behöver för att må bra.
Jag har en katt, en hund och fyra hästar. Under åren har min familj haft en del katter men det har alltid varit hittekatter som behövt ett hem.
Hunden vi har är en rashund från en uppfödare, mest för att om man köper en speciell ras vet man oftast "vad man får" och vi hade länge velat ha just en sådan hund. Jag älskar henne över allt annat MEN under det senaste året har jag tänkt mer och mer på det här med husdjur, och min framtida hund kommer förmodligen komma från ett djurhem, om jag ens kommer att ha någon hund.
Hästarna är min största samvetesbov just nu. Fyra är för många, en familjemedlem är sjuk och vi måste därför sälja tre av dem. Det gör ONT att jag måste, men vad ska jag göra? Jag hatar att hästar oftast ses som objekt att tjäna pengar på. Enligt mig tar man på sig ett ansvar när man köper en häst, och det är att OM man måste sälja den, så ligger hela ansvaret på att den hamnar hos en bra ägare, på en själv. Och det ansvaret är tungt med tanke på hur efterfrågan på hästar är i Sverige idag (låg).
Jag håller med dig...djur är så försvarslösa de kan aldrig klaga om någon slår dem plågar dem eller bara inte sköter om dem tillräckligt. Synd att människan kom till...det är fel döda djur de har känslor och kan känna glädje sorg och lycka som vi...människan tar sin rätt ...men vem har gett oss rätten...där jag bor har tanter ringt till kommunen dör det var så mycket vildkaniner så nu har de skjutit alla..vilken skada gjorde de? den största skadan är de som inte förstår hur viktiga djur är ...
Jo kom och tänka på att man borde inför djurrätt i skolan som vilket ämne som helst. Är det inte viktigt att veta vad som händer innan man ser sin mat på bordet. Viktigare än religion skulle ja säga.
Ämnet borde finnas så människor ser vad som händer och hur det går till på slakterier...ingen verkar vilja veta eller se ...ingen bryr sig förutom vi som är djurälskare...stackars djur ...de är fredlösa vi gör hur vi vill men vem har egentligen gett oss den rätten?
Det är många som har husdjur som behandlar dem väldigt illa, även fast de säkert inte gör det medvetet. Kanske t.o.m. tycker att de behandlar dem bra, för att de ger dem mat och i alla fall inte slår dem. Men ärligt talat, många som har gnagare t.ex. låter dem sitta i buren mest hela dagen, tar ut dem fem minuter kanske för att klappa lite på dem och sedan får de gå in i buren igen. Många tänker heller inte på att gnagare ofta behöver en gnagarkompis, det räcker inte med mänskligt sällskap även om en är med sin råtta/kanin/whatever väldigt mycket. Råttor t.ex. kan bli deprimerade om de inte får umgås med råttkompisar, vilket ju egentligen inte är ett dugg märkligare än att en människa kan bli det om hen lever ensam för mycket. Burarna är dessutom ofta väldigt små, ej heller inredda med hänsyn till djurets naturliga behov. Och många låter, som sagt, djuren sitta i buren hela eller nästan hela dagen. Jag har full förståelse för att en behöver ha dem i buren ibland, men dygnet runt? Vafan, vem som helst _borde egentligen_ fatta att det inte är kul för djuret. Har en inte tid att släppa ut djuret och låta det springa av sig, borde en inte ha djur överhuvudtaget. En bra idé är att låta buren stå öppen hela tiden så att djuret själv kan bestämma när hen vill gå ut därifrån och när hen vill vara ifred, men många avstår detta p.g.a. att de inte vill behöva passa djuret hela tiden eller för att någon i familjen är allergisk och djuret därför måste hållas på en viss yta hela tiden. Frågan är då: varför skärmar en inte bara av de rum som kan vara en fara för djuret/ens prylar och varför skaffar en djur om någon i familjen är allergisk, verkar så himla dumt både för djuret & ja, även för allergikern- trots att djuret bara är i ett visst rum, på en viss yta, sprids ändå partiklarna med luften.
Folk verkar inte ha läst på så mycket om djuret de skaffar heller. Självklart är ingen perfekt, alla kan göra fel och alla är nybörjare någon gång (ju fler djur av en viss sort en haft som sällskap, desto mer lär en sig ju), men folk gör så himla MÅNGA misstag och de läser inte ens något om djuret innan de skaffar det, de bara går in i en djuraffär och säger: "den vill jag ha", typ. Nu generaliserar jag naturligtvis, men alltså... rent generellt är det så jag uppfattar oss svennar i relation till våra sällskapsdjur. Det är egentligen inte mycket bättre med de som har hundar & katter, många matar dem t.ex. alldeles för mycket. Av omtanke & kärlek, ja visst, men det blir så fel. En katt som inte kan gå två meter utan att behöva vila p.g.a. att den är så tjock, det är inte naturligt och begränsar kattens naturliga liv! Många verkar också finna det nödvändigt att slå djuret på nosen eller rycka rejält i kopplet för att "disciplinera". Skulle dessa människor tycka det var OK om någon gjorde så mot deras barn för att disciplinera barnet? Oftast inte, men med djur går tydligen allting för sig.
Det här med djuraffärer tycker jag är så himla svårt, förresten. Å ena sidan vill jag bara rädda djuren därifrån, då jag vet att de inte alltid har det bra där och att köparen kan vara en person som inte borde ha djur, å andra sidan vill jag absolut inte stödja djuraffärens verksamhet. Sjukt svårt. När jag har köpt djur har jag dock bara köpt dem från uppfödare som jag kontrollerat, inte djuraffärer. Suget finns dock ändå där, att göra det för att rädda. Men samtidigt vet jag ju att min konsumtion skulle hinta om att det finns en stor efterfrågan, och då tar de in fler djur. Så det bästa är väl att istället upplysa om vad som försiggår i djuraffärer och hoppas på en förändring.