Laks

Jag diskuterade detta med en annan djurrättsaktivist för inte så länge sedan - vilka personer som man upplever står på ens sida när det kommer till djurrätt vs karnism (börjat använda ordet karnism, ni som inte vet vad det är kolla HÄR). Personligen kan jag känna samhörighet med allt från veganer till folk som äter vego ibland för att de har en svag känsla av att någonting inte står rätt till i världen.

Det är alltså en ganska stor skara som jag upplever står på min sida. Och jag tror att det är just detta som skiljer mig och många andra djurrättare åt, att jag känner samhörighet med folk som själva varken är veganer eller vegetarianer. Kanske är det så för att det inte var så länge sedan jag själv var i precis samma sits, tiden då jag visste att djuren mådde dåligt och att jag visste att jag skulle bli tvungen att göra någonting åt det, men att jag inte riktigt ännu kommit fram till hur och till vilken grad.

 

Kanske är det så för att jag vet att jag skulle bli galen om jag bara skulle godkänna renodlade veganer som mina egna. Vad ensamt det skulle bli. Köttätarna ses inte som fiender, de ses som oinformerade veganer för mig. Anledningen till att många finansierar handlingar de aldrig någonsin skulle kunna utföra själva (eftersom de vet att det är fel att mörda) beror på att det inte finns tillräckligt med information om vad det är för industrier dem stödjer.

 

Kanske är det så för att jag ser godheten snarare än dubbelmoralen i folks handlingar. Valet att hänga på köttfri-måndag lyser starkare än valet att äta kyckling på fredag kväll. Det är en stor skillnad på att göra någonting och att göra ingenting. Och jag väljer alltid att fokusera på det där någonting.