Laks

Förra året skrev jag en summering över hela det gångna året, och jag tänkte göra detsamma nu! Det är en del saker som har hänt under denna tid, både för mig personligen och i djurrättsvärlden.

Oron jag levt med länge fanns fortfarande kvar, men jag började sakta vänja mig vid att leva ett liv där konstant ångest inte var en del av vardagen. Jag pluggade matte B i skolan och gick på ett flertal lektioner i veckan.

 

I februari började jag med no poo. Fettigt var håret under en period innan jag prövade på bättre metoder än den när man använder balsam istället för schampo (fungerade inte alls för mig).

 

Jag började fundera kring det här med att bli vegan. Kunde jag verkligen klara av det? Jag bytte ut fler och fler produkter mot djurvänliga alternativ och hittade till den underbara butiken Good Store för första gången. Någonstans där på vårkanten bestämde jag mig, att "jo, jag ska bli vegan förr eller senare." Jag visste bara inte när, så jag lät det ta sin tid medans jag långsamt vande mig vid den nya livsstilen.

 

Skolan gick bra, jag mådde bättre än jag gjort på flera års tid och allting var överlag ganska härligt. Jag kunde hantera vardagen.

 

Sommarlovet började och jag fick höga betyg i alla tre kurser jag tagit under läsåret. Jag var harmonisk och njöt av livet. Jag började springa som en galning, nästan varje dag, för att hålla igång konditionen.

 

I början av juli blev jag vegan. Det gick utmärkt och jag kände mig otroligt nöjd med mitt beslut.

 

Djurrättsalliansen släppte nya bilder från Sveriges minkfarmer och konstaterade att inga förändringar i minkarnas miljö hade gjort skillnad. Rättegången mot djurrättsaktivisterna Malin och Björn som brutit sig in på grisfarmar hölls. Dåliga nyheter även på denna front - alla grisbönder gick fria medans aktivisterna fick böter.

 

Jag började första ring på gymnasiet. Lärarna var bra, eleverna var trevliga och kökspersonalen fixade vegansk mat åt mig! Jag hade nått mitt mål - att kunna gå i skolan på riktigt.

 

Ett extremt inspirerande tal nådde mina öron för första gången. Det var ingen mindre än Gary Yourofsky som pratade, en känd djurrättsaktivist som övertalar och inspirierar på ett sätt jag inte visste var möjligt. När jag känner mig lite osäker eller trött på djurrättandet brukar jag titta på videon, och jag får alltid snabbt tillbaka all min motivation.

 

Jag började även gå med på demonstrationer tillsammans med de andra aktiva i Djurrättsalliansen Stockholm. Utanför SALT har jag stått många timmar denna höst. Det var också underbart att få träffa andra veganer som vet precis hur det känns att alltid bli ifrågasatt av andra. När jag kunde diskutera med andra om mitt största intresse minskade behovet av att prata om det vid andra tillfällen, så jag kunde lättare släppa djurrättandet när jag var i skolan eller träffade kompisar.