Cirkusarna är här igen
Kompis: Jag har fått sommarjobb.
Jag: Vad roligt! Vart då?
Kompis: På en cirkus.
Jag: Med djur?
Kompis: Ja...
Jag: Okej, vi ses där i sommar då. Jag kommer stå utanför och demonstrera.
Hon hade ju iofs en bra idé att hon kunde passa på att fota eller nåt åt mig, eller åtminstone berätta hur det ser ut bortanför publikens ögon på en djurcirkus. Inte som att det spelar någon roll om dom behandlas "dåligt" eller "bra". Det är ju inte direkt som att slaveri av svarta skulle vara okej om vi vita bara var lite snällare mot dom.
Företagen är experter på att lura oss
Jag erkänner. Till och med jag blir förhäxad av såna här texter. Det låter ju så bra? Ekologiskt och svenskt och hela faderullan. Det här kan väl inte vara oetiskt? Jo såklart det kan. Såklart det ÄR.
Företagen som livnär sig på djurförtryck måste ju ständigt hitta nya snirkliga vägar för att hålla befolkningen lugna så att vi inte helt plötsligt en dag inser vilken skit vi skapar genom att köpa deras produkter. Företagen är experter på att lura oss, försköna verkligheten och att få oss att konsumera saker som egentligen aldrig borde konsumeras.
Jävla donken. Fast eran veggiewrap är i alla fall god.
Har du något snällt att säga? Säg det!
Ni vet hur en ibland tänker snälla saker om folk? För mig kan det vara att jag helt plötsligt kommer på hur underbart rolig en kompis är, eller att jag beundrar någon som är modig och vågar vara sig själv, eller att någon är så ofattbart snäll att jag bara vill krama hen. Så tänker jag ganska ofta om mina vänner och familj.
Och för ett tag sedan kom jag på en grej - varför säger jag aldrig det till dom här personerna? Varför öppnar jag inte munnen, yttrar dom snälla orden och gör andra människor glada? För att det skulle vara pinsamt? Konstigt? När jag tänkte efter bestämde jag mig för att alltid säga dom där snälla sakerna som jag tänker - för godhet kan aldrig vara dåligt. Jag skulle själv bli jätteglad om en vän sa till mig att hen beundrade mig, inte skulle jag tycka att det kändes konstigt? Bara bra!
Senast igår träffade jag en kompis, och efteråt kom jag på det här löftet jag hade till mig själv. Messade henne innan jag somnade att hon var en underbar person och att folk gillar henne för den hon är. Och gissa vad? Hon blev glad och tackade mig och sa att det betydde jättemycket för henne. Jag fick till och med någonting snällt tillbaka också.
Har du något snällt att säga? Säg det!
"I loves mah gun, loves mah gun!"
Utför din egen lilla skolskjutning
Folk som blir upprörda över skolskjutningar och terrordåd asså. "Hur kan någon göra något så rått? Så kallt? Så vidrigt? Vad hemskt!". Vad gör de här personerna sen efteråt? Köper en hamburgare, och utför därmed sin egen lilla skolskjutning, bara att denna skolskjutning är förbestämd och djuren som ska mördas vet om det i förväg och VÄNTAR PÅ SIN TUR inför avrättningen. Dessutom sker dessa massmord varje dag, hela tiden och varje år slutar summan på ca 50 miljarder (exklusive alla marina djur).
Köp en hamburgare och utför din egen lilla skoskjutning. Eller låt bli och mörda ingen alls. Först då kan du börja må dåligt och äcklas av terrordåd och mord - när du själv inte utför några. Ingen dubbelmoral tillåten liksom.
Laktosintolerant
Du har väl inte missat Djurrättsalliansens senaste kampanj?
Att se kött för vad det är
De flesta människor ser inte de döda djuren de har framför sig. Det var det som förändrades när jag började bli intresserad av djurskydd, och så småningom djurrätt. Helt plötsligt var det inte fläsk som låg där på grillen, det var död gris. Köttfärs blev mördad och nermald ko, och påläggen jag brukade använda på mackan blev rumpa och inälva.
När jag började se det för var det egentligen var var det inte längre så aptitretande. Det kändes heller inte speciellt etiskt - vad i helvete har jag levt på hela mitt liv? Döda delar från djurarter som jag under min uppväxt sett filmer om och haft gosedjursversioner av? Gulliga kossor, grisar, kycklingar osv. som mina föräldrar lärt mig dyrka men samtidigt förtrycka till den grad att deras värde ansågs vara mindre än stenar.
Idag ser jag allting för vad det är. Och visst, det är jobbigt att bli äcklad så ofta som jag blir och hela tiden koppla mina vänners mat till tortyr och mord. Men det är väl lite som i The Matrix - jag lever hellre i sanningen med allt vad det innebär än i den falska, trygga tillvaron som lätt kan raseras. Vilken sida väljer du?
Sluta pilla ungjävlar!
"Titta, en fiiiiisk!!!". Bank bank på rutan och det ekar inuti akvariet. Vad är det här med att ungar som pillar på saker aldrig verkar ha några föräldrar? Jag har alldeles för många gånger sett skitungar stå och banka på akvariefönster, skrämma katter, springa efter duvor osv. En fattar ju att ett barn inte förstår att det är elakt men varför säger inte föräldrarna till liksom? Får barnet att sluta så att djuret slipper bli lidande?
Kan det bli bättre?
Ni vet såna där dagar då allt bara känns bra? Idag är en sån dag.
Kemiprovet imorse kändes bra, jag kommer definitivt klara mig. Den engelskauppsats jag hafsat ihop klockan 23:46 en tisdagskväll när jag var på skit-samma-jag-får-ju-i-alla-fall-godkänt-humör fick jag tillbaka idag... och jag fick A (wtf liksom?)! Jag fick god mat i skolan och åt mig så där perfekt mätt så att det kändes riktigt behagligt. Tänkte på hur underbar min klass är och att jag har så många snälla kompisar där. Jag kände att jag faktiskt inte är så stressad längre och är ikapp i de viktigaste ämnena (lättnad!). På vägen hem var det varmt och dammen vid skolan hade fyllts med vatten = VÅR! Jag lyssnade på den bästa feel good-låten på bussen. Väl hemma ligger en god soppa och väntar på mig i kylen, och efter det blir det innebandy. Kan det bli bättre eller?
