Det finns inget humant sätt att döda någon som vill leva




Vad är minimalism?

Det frågar jag mig själv ibland. Begreppet är ju trots allt rätt luddigt och svårt att ta på. Betyder det att man reser jorden runt med en enda ryggsäck som sällskap, eller att bo i en villa i Flen med lagom mycket saker? Eller kanske att bo så litet som möjligt och vara miljömedveten? Saken är den att minimalism kan te sig på så många olika sätt att det är svårt att definiera vad det innebär för ALLA minimalister.
 
För mig är minimalism en motpol mot dagens konsumtionsamhälle, men framförallt en strävan efter enkelhet. Att skippa alla onödigheter och omvägar och gå rakt på sak. Hur mycket behöver jag för att leva? Definiera behöver; jag behöver varken en säng eller ett hem för att överleva, men det gör livet betydligt lättare. Lättare, det är nyckelordet i det här sammanhanget. Vad behöver jag för att göra mitt liv så lätt som möjligt?
 
Många tänker kanske att ju fler saker man har, desto lättare blir det. Då har du ju allt! Men är det verkligen sant? Desto fler tröjor du har, desto mer tid kommer du lägga varje dag på att välja tröja. Desto större hem du har, desto mer tid kommer läggas på att städa och leta efter saker som kanske slarvats bort (just för att huset är så stort). Och glöm inte alla hoarders som har rum fyllda med saker, enbart för att de inte klarar av att göra sig av med dom. För att någon dag, kanske, kommer de ju att behövas. Hur mycket pengar och tid lägger inte dessa personer på att leta efter borttappade saker, städa och betala för det extra utrymmet? Hade det inte varit betydligt lättare att göra sig av med allt man inte använder?
 
Jag vill uppleva en känsla av enkelhet och lätthet, inte krångla till allt så mycket som jag upplever att vissa andra gör. Jag vill inte konsumera dyra saker jag inte behöver. Jag vill inte lägga min tid och energi på att rengöra, städa och må dåligt av miljön jag bor i. För en omgivning med mycket saker får mig att må dåligt psykiskt. Jag blir stressad och vill därifrån. För varje sak i min lägenhet tillkommer ännu en punkt på att-göra-listan, därför blir en mer minimalistisk inställning till prylar en befrielse.
 
Minimalism är olika för alla, och jag kan bara berätta vad det innebär för mig. Det handlar inte om att göra något "på rätt sätt" eller bli godkänd i något slags community. Det handlar om att vilja förändra sitt liv till det bättre, med mer tid, mer energi och att hel enkelt må bättre.

Meningslösa saker

Sköljmedel
Seriöst, helt onödigt. Det förstör kläderna, luktar konstigt och kostar pengar.
 
Tvätta kläder isär
Har aldrig förstått grejen med att folk tvättar saker isär fast dom tillsammans precis skulle fylla upp en hel maskin. "Oj den är lite röd då kan den ju inte tvättas med den här gröna tröjan". Wtf? Släng allt i samma bara, problem solved. Du sparar timmar av ditt liv och det är mer miljövänligt när du kan tvätta hälften så många tvättar (eller ännu färre).
 
Ipad (om man redan har en smartphone OCH en dator)
Vad är det ipaden kan göra som inte en smartphone och en dator kan göra? Du gör samma saker, du surfar, spelar spel, ringer. Allt detta kan du göra utan en padda.
 
Durkslag med stora hål
Stora silar används till att hälla av vattnet när man kokat quinoa eller ris. Kastrullocket används till att hälla av vattnet när man kokat potatis eller pasta. Men durkslag med stora hål i? Som både quinoa, ris och spaghetti far igenom? Vad är poängen med dessa? Please tell me.
 
Gardiner
Kostar pengar, drar åt sig damm, trycker ihop rummet och får det att kännas mindre, skymmer sikten ut genom fönstret samt klottrar ner rummet. Betydligt snyggare utan. Vill man förhindra solljus på sommaren kan man ha en simpel rullgardin istället som inte tar någon plats och ser betydligt mer minimalistiskt ut.
 
Fönstret är ju trots allt till för att kunna öppnas och tittas ut genom. Varför då täcka det med tyg?
 

Minimalistiskt vs inte så minimalistiskt

 
^ Stressande som fan. Bädda sängen - alltid! Jag gör det varje dag direkt när jag vaknat. Skapar så mycket mer känsla av lugn i rummet. Saker på nattduksbordet - nej helst inte. Möjligtvis en bok om jag läser i den varenda dag varenda dag. Annars alltid ner i lådan!
 
 
 
^ Aah, det här var bättre. Så här ser det väl oftast ut, även om det kan smyga upp en mobil eller en tofs på nattduksbordet ibland. Känner ni lugnet? (Minus dom fula kablarna då, hur fan gör man med sånt? När kommer det trådlös el?)
 
 
 
^ KILL ME, KILL ME NOW. Seriöst det här är hemskt. Det finns inget tradigare än att sätta sig ner och behöva plugga vid sitt skrivbord så ser det ut så här. Tyvärr hamnar ju många saker ofta just på skrivbordet. Lösning: ha en speciell plats där man lägger undan pennskrin, dator, papper, block osv. (nej min dator går inte att stänga helt p.g.a. att jag varit lite hårdhänt med den ibland. Läs; jag fick ett utbrott och slängde den i marken vilket gjorde att den fick en irreversibel buckla... så kan det gå.)
 
 
^ Känner ni lugnet? En ren, slät yta utan avbrott och massa skit - helt enkelt ett bord där du kan GET SHIT DONE. Det här är en vecka senare än den tidigare bilden, har bland annat fixat en plats där jag lägger alla pluggsaker, block, dator osv när dom inte används. Nu känns det inte trångt att sätta sig ner och skriva dagbok eller kolla på datorn. Betydligt bättre!

Minimalism och kameror

Det eviga fotandet av allting är något jag inte tycker om alls. Eller visst, andra får väl göra det om dom tycker att det ger dom någonting, men personligen känns det mest som att det blir en press att alltid fota varenda liten grej man stöter på. Äta middag på stan? Fota. Baka kakor? Fota. På besök hos en kompis? Fota för i helvete!
 
Märkte under en skogspromenad i någon häftig nationalpark i norra Sverige att jag inte var närvarande där jag var, när det hände. Istället för att gå en vandring i ett naturområde och stanna var tionde meter för att ta ett kort, vara halvt inne i sin telefon och sedan när man kommer hem från resan kolla på fotona i mobilen, kan man ju titta på naturen NÄR MAN ÄR DÄR. Sedan denna uppenbarelse har jag slutat fota helt. Förutom praktiska saker, typ när jag tar aknemedicin och vill se skillnanden under kurens gång. Eller fotar min tvättid nere i källaren. Föreläsningsanteckingar. Men en aktivitet? Nein!
 
Känns väldigt skönt också, att alla foton jag har i mobilen kan raderas. Jag bryr mig inte. Dom är inte av något värde. Hittade ett gammalt USB-minne med säkert 500 kort på från olika resor under mina tonår. Jag kollade på några sedan raderade jag hela skiten. Och det var så jävla skönt. Jag vill inte att mitt liv ska begränsas av foton, det tar upp för mycket tid, är en belastning och stjäl min uppmärksamhet från nuet. Dessutom tycker jag inte ens om att titta på gamla bilder, jag vill bara vara här och nu. Och om jag för någon gångs skull vill minnas saker använder jag min hjärna istället.
 

Spartips: Ligg alltid minst 2 år efter med ALLT



Folk vill alltid ha nya grejer. SENASTE datorspelet, SENASTE iphonen, SENASTE boken. Om man istället bara väntar nåt år, så kommer priset ha raserats totalt och du kan nu hitta den där mobilen du så gärna ville ha för en femtedel av priset på blocket. 
 
Om vi ponerar att man t.ex. är ett fan av Sims-spelen (eller ponerar, jag är ju det). Om jag köper varje spel direkt när den kommit ut har jag betalat en summa X för det. Skulle jag istället väntar två år MED VARJE inköp, skulle jag kanske bara behövt betala hälften av X. Observera att det är lika lång väntetid mellan varje spel, förutom det första. Ligger man efter med allt i samma skala så känns det ju inte som man ligger efter, man betalar bara en betydligt mindre summa av pengarna.
 
Iphones? Jag har aldrig köpt en smartphone i hela mitt liv, har bara betalat för begagnade inom familjen. Jag har den som är några år efter men vad spelar det för roll? När jag sedan uppgraderar (för att någon i familjen uppgraderar) köper jag bara den andra och uppåtsvinget för mig upplevs ju på samma sätt som för den som köpt den för två år sedan. Jag tänker "wow vilket bra batteri i jämförelse med den gamla! Shit, kolla skärmen!". Enda skillnaden är att jag tänkte det senare men betalade ett billigare pris. 

Några ord om minimalism

Oj vad det var länge sedan jag skrev någonting här. Jag tröttnade väl helt enkelt. Men på senaste tiden har jag blivit väldigt inne i minimalism (igen) och läser på mycket om det. Kändes som att jag behöver säga några ord om hur jag känner, för hur konstigt det än kan låta så rör ägande av prylar upp känslor, både bra och dåliga.
 
Vi börjar för länge sen, när jag var barn. Jag minns hur jag fick födelsedagskort varje år från mina farföräldrar som jag behöll i en låda i mitt rum tills jag var 16, för jag trodde att om jag slängde dom så skulle jag vara elak mot dom som gett mig korten. Jag kommer ihåg att jag hade massor av leksaker jag köpt, älskat men efter nåt år tröttnat på och aldrig använde längre, men ändå behöll. År ut och år in. Varför? För att jag trodde att jag var elak mot leksakerna om jag gjorde mig av med dom. Jag fick skuldkänslor av att ens tänka tanken att göra mig av med saker, dom hade en sådan kraft över mig. Jag ägde inte mina prylar, mina prylar ÄGDE MIG.
 
Så här höll det på. Tills någon gång i tonåren då jag insåg att mitt lilla sovrum på 8 kvadratmeter till största delen bestod av hyllor fullpackade med lådor som i sin tur var fullpackade med alla dom där leksakerna och födelsedagskorten jag egentligen inte ville ha. Fast det förstod jag ju inte då. Det började väl med att jag testade att slänga ETT kort, märkte att - ja, ingenting hände ju faktiskt. Sen ökade slängandet. Sen flyttade min familj dessutom och jag fick faktiskt ett större rum men helt plötsligt ville jag istället ha mer yta och låga möbler som inte tog upp så mycket utrymme.
 
När jag blev 19 var det enda jag kunde tänka på att få flytta hemifrån, så jag kunde slippa mina föräldrars hemska vanor med att ha massor av onödiga saker överallt i lägenheten (förlåt mamma och pappa, ni är fina människor ändå). Och när jag till slut flyttade till en egen etta ett år senare kunde drömmarna förverkligas. Jag fick slänga hur mycket jag ville!
 
(Förlåt för sunkiga bilder, men jag äger ingen kamera förutom den som finns i min mobil:)
 
Jag rensade mitt tv-skåp för några dagar sedan och kom fram till att filmer - det är min svaga punkt. Där samlar jag på mig som en äkta hoarder. Men något var ju tvunget att göras åt det, så jag sorterade bort mer än hälften. Nu har jag en helt fri hylla (*ryser av välbehag*), vad ska jag göra med den? Kanske en plats att förvara datorn och pluggblock när jag inte använder dom?
 
 
Färgsorterad garderob med (nästan) bra favoritplagg. Ska bli lite rensning här också. Simpelt som alltid - byxor i lådan till vänster som knappt syns och långa strumpor i den högra. Brukade ha omaka strumpor, i alla möjliga storlekar, färger, mönster osv. Märkte en dag att jag alltid trivdes bäst i dom vita, till slut slängde jag alla som omaka och köpte bara vita. (Strumporna framtill är sommarstrumpor, byter vid säsongsskifte hehe. Och för dom som undrar vad de konstiga sakerna till vänster är kan jag berätta att det är tygtrosskydd och menskopp. Helt återanvändningsbara menskydd!) 
 
 
Simple simple. Fyra lådor, lite olika innehåll. Träningskläder, vinterunderställ, värmekudde, träningssaker (skor/innebandybollar/hänglås till bad osv). 
 
Älskar att prata minimalism. Om det fortfarande är någon som läser så kan jag berätta att ni lär få se mer om detta snart! Hej hej för denna gång :)
 

Morgonnormen

Var kommer alla dessa käcka, morgonpigga jävlar ifrån? Dom som man bara vill slå på käften varje gång dom yttrar sig om hur lääääätt det är att gå upp ur sängen direkt när klockan ringer klockan 06:30. Nej, jag kan inte sätta mig upp när klockan ringer. Det går inte, det är inte fysiskt möjligt. Som jag har försökt.
 
Jag är så trött på hela normen att man ska upp tidigt på morgonen, runt 6-7 och sen ska man iväg runt 8-9 och vara på ett jobb eller skola. Här i Stockholm fungerar ju inte ens den normen, att alla ska flytta på sig samtidigt. Bor ni i Stockholm och någonsin har åkt förbi Tranebergsbron vet ni vad jag menar. Bilköerna står stilla, tunnelbanevagnarna är smockfulla fast dom går varannan minut, busshållsplatser där vissa inte ens kommer på bussen för det redan är så många ombord. Och allt detta för att alla ska sluta samma tid. Logiskt? I think not.
 
Var kommer det här 8-17-samhället ifrån? Vi vet ju att typ majoriteten eller åtminstone ca 40% av befolkningen är såna som enligt sin biologiska klocka mår bäst av att vakna runt 9-12. Fattar folk inte att det vore så jädrans mycket mer logiskt att förflytta tiderna framåt någon timma så att man kan vakna ifred? Att sova är ju trots allt en av dom viktigaste sakerna man gör i sitt liv (och det skönaste), så hur kan vi tillåta att alla ska väckas av irriterande väckarklockor varenda morgon? Störa sin naturliga rytm? Må dåligt varenda morgon för att man ska stressa?
 
Det bästa vore ju att det fanns mer alternativ. Inte att ALLT skulle flyttas fram några timmar för då kommer ju samm problem med transporten igen. Men om det var lite så istället att vissa kontor har öppet längre, vissa kortare osv. Så det finns något för alla. För dom flesta är inte såna som vaknar klockan halv sex och studsar upp, dom flesta vaknar betydligt senare och det är på allvar farligt att aldrig få sova så som vi behöver - dvs tills när vi vaknar av oss själva!
 
Trött på fucking morgonnormen, speciellt när dom morgonpigga ser ner på alla andra som om dom vore sämre. Dom dömer oss när vi snoozar, ska vi börja skämta och förolämpa dom för att dom går och lägger sig klockan nio på kvällen? Eller så slutar alla vara jobbiga och så försöker vi fixa ett samhälle där alla sorters människor kan trivas utan att kompensera med dåliga sömnvanor.

Förutom att vi redan är sjuka tvingas vi även skämmas över det



 
Nej det går inte att bara "försöka vara glad" när man är deprimerad.
Nej det går inte att bara "lugna ner sig" när man har panikångest. 
OCH NEJ FÖR I HELVETE JAG KAN INTE BARA "SKÄRPA MIG" OCH SLUTA HA SOCIAL FOBI.
 
Förutom att vi som lider av psykisk ohälsa behöver leva med dessa hemska sjukdomar så ska vi även skämmas inför alla andra som är friska. Är det inte för att vi inte kan jobba och betala skatt så är det för att vi "vill ha uppmärksamhet". Tro mig, ingen som skär sig eller ligger i sängen en hel dag gör det för att få uppmärksamhet. Dom gör det för att dom mår sjukt dåligt och för att dom inte får någon hjälp. Om vi behandlade alla psykiska sjukdomar som vilka andra åkommor som helst skulle mycket av tyngden och skammen försvinna.
 
Jag har haft social fobi nästan hela mitt liv men ändå är det först nu, genom denna KBT-behandlning som jag har förstått att det handlar inte om vilken inställning jag har. Det är ett fysiskt fel i hjärnan som göra att min kropp signalerar livsfara så fort jag närmar mig någon av de situationer jag är rädd för. För några månader sen var det ALLA situationer. Jag kunde inte ens gå ut utomhus. Men tack vare exponeringar kan jag göra massvis idag. Är fortfarande extremt handikappad så det är en lång bit kvar men jag är inte utsatt på samma sätt som innan. 
 
Och ja, jag tycker att man är handikappad om man har psykiska åkommor. Jag skäms inte över att jag inte kan jobba, jag är sjuk och det är ingenting jag kan göra någonting åt. Jag går igenom behandling och gör så gott jag kan, men det är inte mitt fel att jag blev sjuk. Och under tiden jag tillfrisknar ska jag fanimej ha pengar från staten så jag slipper oroa mig för ännu en sak. När jag blir frisk och kan jobba igen kommer jag gladeligen betala för andra människor som är i samma utsatta situation.

Vegansk BBQ-burgare på Max

 
Alla som rör sig i vego-kretsar på nätet kan omöjligt ha missat detta, men jag upprepar det ändå för det är så jävla fantastiskt! Max har gjort flera nya vego-hamburgare varav en är (fatta detta, ja, det är på riktigt kära vänner) HELT VEGANSK! Som vegan är det inte sådär jätteofta man kan gå in på en snabbmatsrestaurang och bara beställa något utan att behöva säga "en X fast utan..." och "är det mjölk i?".
 
Den som är helt vegansk är en BBQ-burgare med inget mindre än Oumph i! Dessutom har dom fixat en helt vegansk majonäs som används i hamburgarna. Hoppas på att fler snabbmatskedjor tar efter och inser hur stort utbud det behövs av vego-mat idag. I helgen ska jag käka middag med systern på Max, har riktigt höga förväntningar!
 
Ja, detta är ett enormt kliv för veganrörelsen. Vego-trenden ökar och ökar, vi blir fler och fler som kräver andra alternavit än djurprodukter. Om än av olika anledningar men med ökande utbud kommer ökad förståelse. 
 
Så klart ska ju någon aggressiv köttis vara negativ, av någon anledningen var det himla logiskt för hen att bli provocerad av att en restaurangkedja lanserar nya hamburgare... 
 
 
ÄGD. 
 


VeggieToppen Topplista Bloggparaden Djur & husdjur bloggar Politik Reggad på Commo.se Bloggpunkten.se Internetlänkar Startsida SvenskaSajter.com - Den ständigt växande länkkatalogen BlogRankers.com