Jag har väntat i 20 år

Jag kommer inte ihåg någon barndom. Det jag kommer ihåg är rädsla, skräck, panik, ångest. Att jag låste in mig på toaletten när känslorna blev för mycket, när det kändes som att jag skulle dö. Jag minns stressen och illamåendet inför varenda skoldag, varenda träff med en kompis.  
 
Jag kommer inte ihåg någon ungdom. Jag var inte ute och festade. Jag hade inte många kompisar. Jag satt hemma, hindrad från saker som jag egentligen borde kunnat upptäcka men inte kunde p.g.a. mitt osynliga handikapp som jag inte ens själv förstod att jag hade.
 
Nu är jag 20 år. Och jag undrar, när i helvete ska eländet ta slut? Direkt när man kravlat sig ur det ena hålet ramlar man ner i nästa. Inte ett lika djupt hål visserligen, jag har ingen dödsångest längre och panikångesten har hållit sig borta i flera år nu. Men inte faan mår jag bra. Inte faan är jag frisk. Jag önskar att jag kunde ha cykler av glad och ledsen längre än ett dygn. Jag vill inte ringa runt med gråten i halsen varje kväll och försöka få tag på någon enda människa som orkar lyssna på mitt gnäll. 
 
När jag är nere är livet värdelöst och jag är för svag för att orka ta emot hjälp. Och när jag är uppe då mår jag ju bra, så varför skulle jag behöva hjälp? När ska den här onda cirkeln brytas? Jag har trots allt väntat i 20 år, och sanningen kanske är den att jag egentligen inte vet hur man gör när man mår bra. Kanske trivs jag där nere i mitt hål, mörkt och ensamt för det är det enda jag känner till. 

"Du trampade på en myra!"

Ett intressant fenomen är när veganer blir nedklankade på för att de råkat trampa på en myra eller smällt en mygga. Jo, jag har smällt myggor. Jo, jag har råkat skada insekter, osv osv. Men är det här någonting som på något sätt skadar min trovärdighet som vegan? Och varför i sådana fall? Köttätare gör exakt samma sak, de trampar också på insekter, men de anklagas inte eftersom de även är elaka och dödar andra arter också. Jag skulle tycka det vore intressant att se ett liknande scenario när det istället handlar om mobbing; att den som har för vana att mobba och trakassera andra elever får göra vad som helst utan att bli ifrågasatt, men så fort en av de snälla barnen gör något dumt börjar lärarna kalla till föräldrasamtal. 

Och oavsett; hur långt kan man egentligen gå? Jag kan inte ta hänsyn till fästingen som riskerar att ge mig TBE. Jag kan inte ta hänsyn till bakterierna i min kropp när jag blir ordinerad antibiotika. Det GÅR HELT ENKELT INTE att helt låta bli att skada andra varelser och samtidigt ta vara på sig själv. Självförsvar är något helt annat än att äta kött. Individer som är ute efter att skada dig måste du värja dig mot, varesej det rör sig om bakterier, en björn eller en annan människa.

Radikala tankar

 
Det som många verkar vara rädda för att vi veganer ska komma i en armé och tvinga alla människor med fysiskt våld att sluta äta kött. Vi är det där militanta, obehagliga gänget som vill begränsa den indivuella friheten (för de stackars, redan utsatta människodjuren då). 
 
Men hur är det egentligen? Det känns som att vi alltid försöker lugna ner köttätarna, stryka dem medhårs och försäkra dem om att vi inte kommer tvinga dem till någonting. Vi kommer istället nicka och le och bjuda på veganskt fika ibland, och när ni nekar kommer vi med samma goda leende acceptera ert avfärdande.
 
Men egentligen vill vi ju att du ska bli vegan. Vi vill ju att du ska fatta. Veganer vill att djur ska behandlas som individer med grundläggande rättigheter, och för att detta ska vara möjligt MÅSTE folk sluta äta upp dem och utnyttja dem; alltså bli veganer. Vi vill att vi allihopa ska leva på tofugrytor, risglassar, vetekebab och sojayoghurt. Vi vill att hyllorna i affärerna ska vara fria från ägg, komjölk och köttbitar. Radikalt? Jo, kanske. 
 
Fastställt: ALLA MÄNNISKOR BORDE BLI VEGANER.
 
Jag tycker att du borde bli vegan. Jag kanske inte går fram och skriker på dig när du äter din kycklingfilé, men det betyder inte att jag accepterar din handling (herrejävlar vad många människor jag skulle behöva skälla ut om jag skulle reagera så varje gång, jag klarar ju inte av heltidsjobb så det går fetbort). Inombords protesterar jag. Jag kommer alltid att titta på dig med avsky, må lite illa när jag tänker på vad det är du orsakar, och hoppas på att du kommer inse fakta, joina utvecklingen och bli vegan. 

Vegan i Stockholm

VURMA
Min absoluta favorit. Världens godaste veganmacka finner ni här - helt oslagbart god. Jag tröttnar aldrig. Vurma har flera restaruanger/caféer, bl.a. Östermalm och Vasastan. Dem säljer mackor och sallader främst (varav en är vegansk), har även lite chokladbollar och liknande (som ibland är veganska). Väldigt mysig inredning också, gillar den på Birger Jarlsgatan mest faktiskt när det kommer till stämningen! 
 
SÖDERMANNA
Älskar kebaben på denna lilla vegetariska restaurang vid Medborgarplatsen. Riktigt gott, enkelt skyltat på menyn vad som är veganskt, vegetariskt och gluten. Mysigt ställe med hyfsade priser och trevlig personal. 
 
SOOK
Upptäckte faktiskt inte denna restaurang förrän förra veckan... Men har redan hunnit käka här två gånger! Utsökt falafel tillsammans med den bästa hummus jag någonsin smakat i hela mitt liv (jo, ärligt). Här får man givetvis fråga efter alternativ till vitlökssås (som vanligt), men det finns många tomat-baserade såser (och hummusen givetvis!) så det är ingenting man lider av. Ryktet säger att dem förutom sin lilla restaurang i Kista Gallerias Food Court även ska öppna upp i Solna. Ska bli spännande!
 
GREKISKA KOLGRILLSBAREN
Har käkat här en hel del senaste åren. Beställer alltid vegetariskt grillspett utan tsatziki och med potatis (se upp för bulgurn, den är smörstekt). Melitzanosalatan brukar jag också käka, underbart god. Denna kedja har restauranger lite överallt så det är nära för alla!
 
O MAMMA MIA PIZZERIA
Denna restaurang känns nästan lite obligatorisk att skriva om som vegan. God pizza, har käkat kebaben ett flertal gånger och alltid varit väldigt nöjd. Dock är det fruktansvärt otrevlig personal och rätt taskiga priser. Men det är inte varje dag man får äta vegansk pizza med massor av goda pålägg, så jag tycker ändå det kan vara värt ett besök ibland.
 
Var brukar du hitta vegansk mat ute på stan? Dela gärna med dig av dina tips!
 
 
 

Är det krångligt att vara vegan?

Nej, det är faktiskt inte det.
 
Att bli vegan kändes som ett oöverstigbart berg i början, men nu? Nu känns det bara... vardag. Jag vet vad jag käkar, jag vet hur jag hittar det, jag vet vad jag ska säga. Det är en extra fråga när man är på restaurang som tar fem sekunder. Krångligt? I dont think so.
 
Jag skulle snarare vilja påstå att det är krångligt att INTE vara vegan. Du måste konstant stöta undan ditt eget samvete. Du måste hitta på ursäkter så fort köttätande och mjölkdrickande kommer på tal eftersom du direkt känner dig trängd. Du måste gå genom livet med skygglappar, allt för att du ska slippa se det du orsakar. Och om du anstränger dig riktigt, riktigt hårt, så kommer du sedan kunna skylla på lagar och politiker när nästa djurskyddsskandal kommer upp i nyheterna.
 
Nej, usch vad krångligt det verkar. Palla vara köttätare.
 
 
 

NI KAN INGENTING, SÅ HÅLL KÄFTEN!

 
 
Direkt när det kommer på tal om kött och att jag är vegan så finns det alltid en viss sorts människor som direkt sätter igång. Det är någonting som gör att folk alltid tror att dem kan driva med en. Okontrollerat. Okänsligt. Utan en tanke på att jag kanske tar illa upp; både av att dem påstår att jag har fel eftersom djur visst är mat och varor och slavar (hahaha, vad roligt!), men också av deras ofattbara oförståelse inför att jag kanske inte finner det underhållande att konstant bli ifrågasatt och förlöjligad så fort min livsstil kommer på tal. 
 
Snälla, om du träffar en vegan. Gör inte något av detta:
 
- Påstå att personen fryser I det kalla vädret p.g.a. hens veganska livsstil
- Skämta om att maten hen äter är så kallad "kanin-mat"
- Börja prata om hur otroooooooligt svårt det skulle vara för dig att låta bli att äta bacon
- Säga att djur inte kan rösta i ett val och därför kan dem omöjligt ha samma rättigheter som oss (och därmed ska dem fortsätta dödas... logiskt, enligt vissa tydligen)
 
För ärligt talat, NEJ, jag fryser inte för att jag äter falafel istället för köttbullar, jag fryser för att det är fucking kallt ute. Min kost består inte av hö och maskrosblad som du verkar tro. Nej, det är inte hjärtskärande svårt att klara sig utan bacon. Och veganismen handlar inte om att kossor ska kunna rösta (herregud sluta larva dig liksom), det handlar om att kossor ska få slippa tortyr. Inte så komplicerat alls. 
 
Jag är trött på förlöjligande från folk som på två sekunder utser sig själva till experter inom området djurrätt. NI KAN INGENTING, SÅ HÅLL KÄFTEN!

Heltid VS att ha ett liv

En dag på ett riktigt jobb och jag blir utbränd. Typ. Jag ligger i sängen och gråter för att jag måste gå upp halv fem på morgonen och dagen därpå ringer jag och säger upp mig. Jippi, jag kommer klara mig galant i arbetslivet.
 
För vill man inte jobba heltid, 8-17 (eller i mitt fall 06:30-16) så är det ju liksom lite kört. Gillar man inte att gå upp tidigt, släpa sig iväg när kroppen skriker "NEJ NEJ NEJ" och vänta på att klockan ska bli gå-hem så funkar man ju inte riktigt. Man duger inte.
 
Nä, faan vad trött jag är på att jobbet ska gå före allt annat. Folk tycker man är lat om man inte pallar, men gissa vad? JAG PALLAR INTE. På morgonen vill jag vakna av att kroppen är färdigvilad, och på kvällarna vill jag gå och lägga mig för att jag är trött och vill sova, inte för att jag ska kunna komma upp i tid dagen efter. Jag hatar att jobba av hela mitt hjärta och jag har svårt att tro att oavsett vilket arbete jag skaffar mig att jag skulle trivas där. Det gäller bara att ha så korta dagar så att man överlever och ha en hyfsad lön så det känns värt besväret.
 
Sorry Sverige, men jag kan inte jobba heltid för jag har ett liv som jag väldigt gärna vill leva, inte som jag vill offra.

Djurens Parti och F!

Jag röstade på det nya partiet Djurens Parti. Innan kände jag mig fruktansvärt kluven ärligt talat, hade inte valt parti förrän precis innan jag lämnade hemmet för att gå och rösta. I skrivande stund har de 8680 röster från svenska folket, vilket ändå är en hel del (går att se HÄR). 
 
Feministiskt Initiativ och Miljöpartiet var andra tänkbara alternativ. Men jag känner mig kluven inför F! av den anledningen att de knappt har något djurrättsligt perspektiv överhuvudtaget. Visst, lite djurrskyddssnack här och där kanske men ingen grundläggande tanke att feminism bygger på samma idéer som veganism fast att det handlar om andra individer. Älskar partiet på alla sätt och vis men varför, oh varför, kan de inte bara ha samma tankebanor kring speciesism som sexism? Kommer möjligen rösta rosa i riksdagsvalet i höst OM de levererar. Men samtidigt vill jag stödja Djurens Parti som är det helhjärtade djurrättspartiet.
 
Hur tänkte du i valet? Stödja det lilla partiet med rätt värderingar eller det lite större partiet som har större möjlighet att påverka samhället inom den närmsta tiden (och dessutom kan tänkas vara en utdrivande kraft av den rasistiska anda som kostant verkar föröka sig i samhället)? 

Sluta

Gymnasiet är snart slut men det har aldrig känts som att det är en så lång väg kvar som nu. Jag skäller ut lärare, tröttnar på eleverna, får ångest bara av att tänka på att plugga. Vill bara sluta. Jag hatar skolan. Fy faan vad jag vantrivs där.

Varför tas inte det överlägset vidrigaste djurplågeriet någonsin på allvar?

 
 
Jag blir alltid lika förstummad när jag träffar på folk som till synes verkar vara medvetna, smarta personer som inte äter kött, men som äter fisk. Denna ENORMA djurgrupp försummas ALLTID. Deras lidande är inte lika mycket värt som grisars, kossors, höns. Och ändå så kan jag, och många med mig, direkt skriva under på att fiskeindustrin är det absolut värsta man kan tänka sig ur ett etiskt perspektiv. Ingenstans dödas så många djur, ingenstans bokstavligen torteras dem ihjäl på så vidriga sätt. 
 
 
Utdrag från mitt eget skolarbete om fiske: 
 
"Viltfångad fisk omfattas inte av den svenska djurskyddslagen, vilket innebär att det är lagligt att låta djuren kvävas till döds, vilket inte är fallet för odlad fisk. Detta är det vanligaste sättet som fisken dör på, för vissa arter tar det ett antal minuter men för andra kan det handla om timmar. Ibland läggs djuren på is, vilket förlänger tiden avsevärt men anses förbättra köttkvalitén. Många av fiskarna dör av den oerhörda vikten av andra fiskar i näten, då de bokstavligen krossas. Men även av tryckskillnaden dör många. Den hastiga tryckförändringen kan orsaka att simblåsan spricker, att inälvorna åker ut genom munnen, samt att ögonen förstoras och faller ut ur ögonhålorna.
 

De odlade fiskarna svälts innan slakt, ibland så länge som upp till en vecka, eftersom man vill undvika att de har avföring kvar i kroppen vid rensningen. Eftersom dessa djur omfattas av svensk djurskyddslag måste de bedövas innan slakt. Detta går till genom att fiskarna hälls ner i stora kar fyllda med koldioxidmättad bedövningsvätska, som gör fisken förlamad. Ofta är djuren fortfarande vid medvetande när de tas upp ur karen för att tömmas på sina inälvor. Anledningen till att uppfödarna inte väntar med slakt tills fiskarna är helt utslagna av koldioxiden är för att köttets kvalité anses bli sämre då."

 

 

Gång på gång frågar jag mig själv varför detta inte väcker uppmärksamhet på samma sätt som andra djurs lidande. Även inom djurrättsvärlden glöms fisken bort, och folk som undviker andra köttprodukter fortsätter att äta fisk, och kallar sig även ibland för vegetarianer(!). Jag blir så frustrerad över detta beteende hos folk, och allmänt i samhället.

 

Det snackas en hel del om utfiske och vad som händer med haven och ekosystem och visst, det är skithemskt och borde fixas (och jag har lösningen: sluta ät fisk!) men varför, VARFÖR VARFÖR VARFÖR är det ingen som någonsin nämner ett ord om den etiska problematiken i att kväva fiskar till döds? Att slita upp buken på dem och dra ut inälvorna när de är vid fullt medvetande? Att pressa ihop dem så hårt så att deras kroppar går sönder? Att dra upp dem ur deras hem nere i djupet så att ögonen ploppar ur skallen på dem? Varför tas inte det överlägset vidrigaste djurplågeriet någonsin på allvar?



VeggieToppen Topplista Bloggparaden Djur & husdjur bloggar Politik Reggad på Commo.se Bloggpunkten.se Internetlänkar Startsida SvenskaSajter.com - Den ständigt växande länkkatalogen BlogRankers.com