I am Jazz

 
Det är inte så ofta jag hittar riktigt bra dokumentärer, men den här snubblade jag in på av en slump en sen kväll när jag hängde på youtube. Den handlar om Jazz, en 11-årig flicka i USA som är transsexuell. Det är otroligt befriande att få se en historia om en transperson som har fått stöd av hela sin familj, som är säker i sig själv och vad hon vill och som dessutom kan föra sin egen talan på ett så självklart sätt trots att hon bara är elva år gammal(!).
 
Jag ska medge att jag grät en del för att det var så fint... Titta på denna, den är superbra! 

Sluta gnäll jävla köttisar!

"Varför äter du veganska köttbullar?
Varför måste ni veganer alltid härma köttversioner?
Varför kan ni inte hitta på något eget?"
 
- Random köttätande idiot
 
Jo, för att jag gillar köttbullar. Men jag gillar det inte så mycket så att jag är beredd att döda för det (vilket många verkar vara, läskigt nog). Men som tur är finns ju veganska köttbullar/korvar/schnitzlar/biffar osv osv! Underbart va?
 
Att tycka att det är "fusk" av veganer att konsumera veganiserade versioner av traditionella kötträtter är ungefär samma sak som att tycka att det är "fusk" att folk kör runt i elbilar. Eller etanolbilar. "Hallå? Varför ska ni köra bil om den inte går på bensin?" Kanske för att det helt enkelt finns en annan, nyare, modernare och smartare lösning. Sluta gnäll jävla köttisar!

Jobba lite - lev mycket

En sak med minimalismen som jag verkligen försökt ta till mig är det här med att jobba mindre. När jag började läsa på om ideologin och insåg jag att minimalismen inte bara berörde materiella ting, utan även tid. Ett mål jag har, eller en livsidé kanske man kan kalla det, är att jobba lite, spara lite, och leva mycket. Inte jobba mycket, spara mycket och leva lite som det känns som att samhället förespråkar. Heltid. Stort hus. Massor av dyra prylar. 
 
Hela idén med att jobba heltid är för mig skrämmande. 8-17 fem dagar i veckan? Men när ska man hinna leva? Öööö, aldrig. Tydligen. Man ska jobba så mycket för att man ska ha råd att köpa en ny tv som är lite, lite tunnare än den gamla. 
 
Alla får välja precis hur dem vill leva själva. Men ibland skadar det inte med lite ifrågasättande av denna jobb-hets. NEJ - DU MÅSTE INTE JOBBA HELA TIDEN! På mitt jobb jag har nu (med väldigt average-lön, säker lite under dessutom) kan jag överleva på att arbeta mellan 10-13 stycken 6-timmars pass i månaden. Ganska sjysst tycker jag. Men om jag skaffar en större lägenhet, bil, ny elektronik, då skulle jag behöva jobba betydligt mer. Så jag skiter i det. För det är inte värt det någonstans.
 
13 av 30 dagar är 43 %. Det är i alla fall mindre än hälften. Om jag skulle vara tvungen att jobba fler dagar än jag var ledig skulle jag på allvar börja fundera på varför jag ens skulle fortsätta leva.
 
(Och nej det handlar inte om att jag hatar mitt jobb, jag trivs där men jag vill helt enkelt bara inte att mitt liv ska handla om att arbeta.)

Jävla sommarhelvete

Men snälla jävla värme, kan du bara dra åt helvete? Det har varit underbart väder i flera veckor, 16 grader och regn så man kan tänka och må bra, och nu kommer du ditt jävla svin och ska förstöra min tillvaro. Hösten kunde inte vara mer efterlängtad.

Hur blir man lycklig?

Jag tror att äkta lycka uppstår när man inser vad livet egentligen handlar om. Att det är alla dem där små, meningslösa sakerna som man egentligen inte lägger någon vikt vid. Det är dem som är livet. Borsta tänderna. Gå och handla. Prata med en annan människa. Sova. 
 
Livet ligger inte precis där borta runt hörnet, utan det har redan har börjat och är i full gång. Det som händer nu är det som är hela poängen. Går du i gymnasiet? Sluta tänk på att du ska gå på universitetet. Jobbar du? Sluta tänk på att du ska pensionera dig. Lyckan finns inte DÄR FRAMME, den finns här. Om du bara tar tag i den. 
 
Nu låter jag som en riktig jävla avdankad positivt-tänk-förespråkare, men det är inte positivt tänkande jag syftar på. Jag menar att en acceptans av sin situation kan göra underverk för många.
 
Jag menar absolut inte att man på något sätt ska nöja sig med ett "dåligt" liv. Om du vantrivs på ditt jobb eller avskyr hela din umgängeskrets eller är deprimerad så räcker det naturligtvis inte med att acceptera allting och sen blir det bra.
 
Om man inser att allting pågår just nu och bara finner sig i det, då tror jag att man på riktigt kan bli lycklig. 

Att inte kunna äta

Få saker är så frustrerande som att inte kunna äta. Jag blir utmattad och tom i kroppen men kan ändå inte fylla på med energi, för så fort jag värmer mat eller gör en macka  som jag sen ska tugga och svälja tar det bara stopp. Förut var det alltid illamåendet som hindrade mig från att kunna äta, men nu är det oftast inte det som är problemet. Jag har ingen ätstörning, aldrig haft. Det har knappt handlat om något kroppskomplex, jag tror helt enkelt att det är ett uttryck för mina känslor. Är någonting jobbigt i mitt liv just nu? Synd, nu kommer jag inte kunna äta på en vecka. 
 
Det är svårt att gå till jobbet, vetandes att när det är dags för lunch så kommer jag vara så hungrig att jag nästan svimmar men det kommer ändå inte gå att äta mer än kanske fyra tuggor. Det senaste året har jag fått hjälp av en dietist som förbättrat situationen markant (nu vet jag i alla fall vad jag ska göra åt problemet), men i perioder kommer jag tillbaka till den där "stopp-känslan" i halsen och magen.
 
Allt började med emetofobin som jag haft så länge jag kan minnas. Hunger ledde till illamående, vilket ledde till mindre ätande, vilket ledde till mer illamående, trötthet, ångest, hunger osv osv i 20 års tid. Kanske är det en ätstörning. Jag har faktiskt ingen aning. Det handlar i alla fall inte om att jag inte VILL äta av olika anledningar. Oj vad jag vill äta. Jag vill inget hellre, jag vill vara pigg och orka med saker. I perioder går det ju bättre men just nu går det sådär. Det går väl över.

Menskopp

 
Självklart har även jag skaffat mig en menskopp! Jag har hört om den länge, men ändå känt mig nöjd med tamponger och bindor. Så en dag spontanköpte min syster en och prisade den till skyarna - precis som alla andra. Jag kände att det var dyrt (300 kr kostar ju de flesta), men försökte räkna ut hur mycket jag skulle tjäna i längden om jag slutade köpa engångsprodukter. När jag sedan hittade en för 159 kr kändes det självklart att jag skulle ge det ett försök.
 
Nu har jag använt min Meluna Cup under tre mensar. Jag fick det att funka hyfsat redan efter några få försök, även om det kändes väldigt ovant och obehagligt att stoppa in flera fingrar och mojsa runt. Andra mensen kändes det mycket lättare, tredje ännu lättare. Men trots det har jag inte fått den helt fri från läckage. Kanske beror det på att jag köpte fel storlek eller att den är för mjuk, eller för att jag stoppar in den för långt. Jag tycker inte den vecklar ut sig om jag inte lägger den inne vid livmodertappen faktiskt, hur löser man det? 
 
Men trots att den läcker lite grann ibland och jag måste använda trosskydd när jag har den inne, är menskoppen sååå mycket bättre än hur det var innan. Samma sak används om och om igen (minimalism, hehe), den torkar inte ut och den kan sitta inne i tolv timmar. Det absolut bästa är att man slipper hela planeringen som med tamponger (om jag stoppar in en nu, hinner den fyllas upp till kvällen?). En menskopp kan sättas in och tas ut hur ofta man vill utan att det på något sätt skadar slidan. Fördelarna väger klart över trots att den läcker lite ibland.

Minimalistisk garderob

Nyligen rensade jag min garderob. Där samlas det rätt mycket oanvända tröjor och byxor, som jag tänker att jag kanske kommer använda någon dag (vilket för mig betyder aldrig). Jag gick igenom lådorna en i taget, sorterade upp det i "definitvt göra mig av med", "kanske" och "spara". Förut räckte hängarna precis till alla mina tröjor, nu ser det istället ut så här:
 
 
Vad ska jag göra av alla galgar...?
 
Det jag är ute efter i rensning, specifikt när det handlar om kläder, är att bara favoriterna ska återstå. Varför ha 20 tröjor när det ändå bara är 5 av dem som jag faktiskt gillar? 
 
Jag använder inte jeans. Jag har försökt, men jag klarar inte av det. Ändå låg det två par jeans och ett par fula jeansleggings där som jag aldrig använde. Det enda som återstår nu är två par lång-, tre par sommar- och ett par mjukisbyxor. Förut använde jag ändå bara byxorna till vänster, nästan varenda dag. Trots att jag hade minst fyra andra i samma stil. Så dem har jag skänkt nu, och istället skaffat mig ett par nya (eller från stadsmissionen men men) som liknar de gamla så mycket som möjligt. 
 
 
Jag tror faktiskt att genom att eliminera onödiga objekt, så minskas valen i vardagen, vilket i sin tur minskar stressen. Att bara ha två par byxor att välja mellan gör det hela enklare. När alla oanvända kläder hänger där i garderoben varje dag väcks en slags känsla att jag borde använda dem, jag har ju trots allt köpt dem. Krav. Stress. Onödighet; varför köpte jag dem? Genom att minimera antal objekt i garderoben, i köksskåpet, på skrivbordet, i bokhyllan, tror jag att ens hem kan bli mer fridfullt och trivsamt.

Minimalism - att inte vara fäst vid sina prylar



Nu känner jag faktiskt för att börja skriva igen. Det hade jag tänkt att hålla mig till också, det finns trots allt väldigt mycket att ta upp. Just nu tänker jag mycket på minimalism, att försöka minimera antalet störande prylar i min omgivning och eliminera stress i mitt liv. Det är det som är så intressant med minimalism, att det kan betyda så mycket olika saker för olika människor. För vissa kan det handla om att ha så lite saker som möjligt, för andra att göra sig av med saker som en inte använder regelbundet, och för somliga att ha rena ytor hemma utan plåtter. 
 
För mig handlar det om en blandning av allting. Känna att lägenheten jag bor i är frisk och inte full av saker som jag inte är i behov av. Och framförallt att sakerna jag äger inte äger mig. Jag är inte fäst vid dem, jag kan slänga dem, skänka dem utan att bli ledsen. För mig är det en sorts frihet.
 
"Most importantly, I’m not attached to any of my possessions. Sure I have a favorite pair of jeans
and a favorite pair of shoes and a favorite T-shirt, but those items don’t define me. I’m not
attached to these things, and I could get rid of any of them without being upset or experiencing  
some sort of deep solipsistic loss. I am not my blue jeans or my furniture or my cooking utensils."
- The minimalists

Under tiden jag skrev det här inlägget har det mördats fler djur än vad det mördades judar under hela förintelsen





 
 
Gary Yourosky har kommit ut med en ny, uppdaterad föreläsning. Kollade igenom den igår kväll men klickade mig snabbt vidare till andra filmklipp, bl.a. den här ovan. 
 
Ankaret gör det som speciesister gör mest; först försöker hon avväpna hela djurrättsrörelsen genom att påstå att (vissa) djurrättsaktivister bär läderskor. Sedan fastslår hon att just hon äter ju inte så mycket kött. Så det är väl ingen fara då? (Som att en pedofils "jag våldtar bara barn ibland!" skulle godtas av folket).
Sedan förklarar att hon känner sig smått förolämpad av att Gary pratade om förintelsen av judarna under andra världskriget och djurfabrikerna som att de gick att jämföra, varpå han svarar:
 
"I’m offended that we compare human holocausts to the animal holocaust,
which is the biggest holocaust in the history of human kind."
 
Och han satte ord på mina känslor. Hur kan någon egentligen påstå att ett systematiskt massmord som pågått så länge vi kan minnas är typ samma sak som mordet på judarna? Först och främst, hur många handlar det om? Oändligt många fler. Under tiden jag skrev det här inlägget har det mördats fler djur än vad det mördades judar under hela förintelsen. För det andra, hur? Samtidigt som jag inte skulle kunna påstå att jag skulle vilja genomlida det personerna i koncentrationslägrena fick vara med om, skulle jag definitivt kunna säga att jag alla dagar skulle välja det livet framför ett liv som kyckling, gris eller vad som helst inom livsmedelsindustrin. 
 
Ett lidande som är så omfattande, så stort men samtidigt så osynligt. Man kan inte bli annat än förbannad. Och förövrigt kunde jag som vanligt inte se mer än 30 sekunder av Garys video från djurfabriker som han visar i föreläsningen. Sen kommer jag på att jag i alla fall inte stödjer det, så varför ska jag plågas och titta på den skiten? Det är speciesisterna som borde spännas fast med tvångsöppnade ögon och titta på vad som orsakar.


VeggieToppen Topplista Bloggparaden Djur & husdjur bloggar Politik Reggad på Commo.se Bloggpunkten.se Internetlänkar Startsida SvenskaSajter.com - Den ständigt växande länkkatalogen BlogRankers.com