Vigil

 
Idag var jag på min tredje vigil - alltså en demonstration, eller snarare likvaka, utanför ett slakteri. Det började den här sommaren, när en medaktivist i Uppsala Outreach frågade om någon ville följa med ut till Lövsta Kött. Jag hade aldrig varit vid ett slakteri förut. Först blev jag osäker, eftersom det verkade så skrämmande. Men ganska snabbt insåg jag att om jag ska vara en kunnig aktivist som förmedlar hur fel det här förtrycket är, så måste jag åka. Jag måste se slutstationen för all djurindustri. 
 
Så jag åkte. Jag var orolig att jag skulle bli så äcklad att jag skulle kräkas, eller gråta så mycket att jag fick panik. Men konstigt nog så hände ingenting av det. Ärligt talat var jag oförväntat lugn. Varje gång jag hörde skrik eller ett ansikte poppade upp genom ett fönster på transporten så kände jag massor - men på samma gång var jag så otroligt avtrubbad. Jag började varken gråta eller må illa, som mest gjorde jag sänkte blicken och tänkte om och om igen "det här är fel". 
 
Att bli avtrubbad är väl inte så konstigt med tanke på allt man ser som vegan. Speciellt inte senaste tiden då jag börjat följa så mycket aktivister att det enda jag ser när jag loggar in på instagram och facebook är djurförtrycket i sin grövsta form. På samma sätt blir nog de som jobbar där inne på slakteriet avtrubbade, för de måste, annars har dem inget jobb. 
 
Det tredje besöket utanför slakteriet var dock värre. Det lät mer. Många skrik, och oftare. Det var en arg lastbilschaufför som körde fort fram till oss och tvärnitade precis där vi stod vid grinden in till området. När han klev ut sa jag "hej" för att bryta barriären - jag vill inte DIG något illa. Jag vill ALLA gott (det är därför jag är vegan). Han mumlade ett "hej" tillbaka och insåg kanske att vi djurrättsaktivister också är människor.
 
Jag såg första gången kossor lastas av också. Det tog en jävla tid för dem dock, det måste ha blivit kö inne i dödsfabriken för dessa kossor fick stå och vänta i transporten i ungefär en halvtimme innan de fick gå av. Vid ett tillfälle hördes höga råm inifrån slakteriet och de som stod utanför i transporten svarade tillbaka med egna råm. Då högg det till ordentligt i bröstet. 
 

Vegansk BBQ-burgare på Max

 
Alla som rör sig i vego-kretsar på nätet kan omöjligt ha missat detta, men jag upprepar det ändå för det är så jävla fantastiskt! Max har gjort flera nya vego-hamburgare varav en är (fatta detta, ja, det är på riktigt kära vänner) HELT VEGANSK! Som vegan är det inte sådär jätteofta man kan gå in på en snabbmatsrestaurang och bara beställa något utan att behöva säga "en X fast utan..." och "är det mjölk i?".
 
Den som är helt vegansk är en BBQ-burgare med inget mindre än Oumph i! Dessutom har dom fixat en helt vegansk majonäs som används i hamburgarna. Hoppas på att fler snabbmatskedjor tar efter och inser hur stort utbud det behövs av vego-mat idag. I helgen ska jag käka middag med systern på Max, har riktigt höga förväntningar!
 
Ja, detta är ett enormt kliv för veganrörelsen. Vego-trenden ökar och ökar, vi blir fler och fler som kräver andra alternavit än djurprodukter. Om än av olika anledningar men med ökande utbud kommer ökad förståelse. 
 
Så klart ska ju någon aggressiv köttis vara negativ, av någon anledningen var det himla logiskt för hen att bli provocerad av att en restaurangkedja lanserar nya hamburgare... 
 
 
ÄGD. 
 

Vill du vara en person som jobbar för eller emot rättvisa?



Alla har väl sett någon film som handlar om förr i tiden och hur orättvist det var då. Hur kunde man på allvar ge lägre lön till svarta? Hur kunde kvinnor inte få arbeta? Alla som ser dom här filmerna tänker säkert om sig själva att om dom levt på den tiden hade dom minsann stått upp för vad som är rätt och sagt ifrån. Hur många personer känner man egentligen som tittar på The Butler och säger "äh vad fånigt att dom ska bråka om lika rättigheter"? Just det, inga. 
 
Det finns en scen i The Butler där några demonstranter går in i en restaurang och sätter sig i den delen av lokalen där endast vita får sitta. Dom sitter kvar och vägrar gå eftersom dom protesterar mot orättvisan. Efter ett tag börjar folk bli arga och ett gäng aggressiva män kommer in och börjar misshandla och förnedra demonstranterna. En snabb fråga, vems sida står du på? Svarade du demonstranterna (som dom flesta antagligen gör) så undrar jag hur du idag tar deras sida? Står du på utvecklingens sida, eller är du i själva verket en stoppkloss för samhället?
 
 
Samtidigt som alla skenheligt pratar om hur viktigt det är att stå upp mot orättvisor och arbeta mot dom så bryr dom sig inte om dagens orättvisor. Den allvarligaste är ju naturligtvis djurförtrycket. Vad möts vi av där? Kan det möjligtvis vara samma argument, bortförklaringar och förlöjliganden som folk förr i tiden använde för att förminska kvinnorätt och antirasistiska rörelsen? Ja. Det är exakt samma. Samma personer som tänker att slaveriet av svarta var en dålig idé sitter idag och betalar för att slaveriet av djur ska fortgå. Logik? 
 
Istället för att vara nutidens nobla kämpar som vill utveckla samhället, är dom istället raka motsatsen. Dom är stoppklossarna som bromsar veganrörelsen, förminskar oss veganer och framförallt förminskar djurens lidande. Om 100 år kommer man se tillbaka på djurförtrycket på samma sätt som vi idag ser på slaveriet. Vill du då vara en av dom som jobbade för eller en som jobbade emot rättvisa?

Lite humor så här på Halloween

 
Och samtidigt tackar vi PETA för att de har klarat av att göra en hel video utan att objektifiera kvinnor!

Underskatta inte halvvegetarianers inflytande

 
 
I en perfekt värld hade folk bevittnat orättvisorna och blivit veganer på stört. Men tyvärr är det inte så. Många blir halvvegetarianer eller flexiterianer som det kallas, och visst kan man oja sig över hur någon som vill stoppa djurförtryck kan tänka sig att ta del av det ibland istället för att avstå helt. Men samtidigt så måste vi fundera över vad det gör med samhället att fler och fler efterfrågar vegetariskt trots att de inte är veganer.
 
För det första ökar det naturligtvis efterfrågan. För det andra blir det mindre annorlunda att äta vego. Det i sin tur leder till acceptans hos folket. När folk accepterar vego och dess fördelar kan de som tidigare varit anti-utveckling börja närma sig med små steg. När vegetariskt slutar vara stigmatiserad slutar veganism också vara det. Och ja, ni vet vad som händer när veganism blir allmänt accepterat och lättåtkomligare - fler kan bli veganer.
 
Dessutom är det en trevlig tanke att tänka, att även om flera du känner inte blivit veganer utan bara halvvego, så blir flera av dem tillsammans en vegan. All utveckling i rätt riktning är välkommet i kampen mot djurförtrycket.

Vad tänker ni göra när haven är tomma på liv år 2048?

 
 
Fiskeindustrin förstör havet. Fiskarna dödas, växterna rivs sönder av bottentrålarna och bifångsten dör på vägen upp till ytan och dumpas sen tillbaka i vattnet. Snart finns det inga djur mer i havet. Och allt det för att ni ville ha en jävla lax till middag, räkor till lunch, sill till julafton. 
 
Vad tänker ni göra när haven är tomma på liv år 2048? Öka produktionen ytterligare av kött och mjölk och ägg för att få i er ert animaliska protein, ert knark? Så ni även kan förgifta luften, höja vattennivåerna och förgöra Amazonas en gång för alla? Så inte bara haven är livlösa utan även skogarna, ängarna och bergen?

Och de förevigt glömda individerna i ett virrvarr av miljöprat om stigande hav och döende arter - fisken själv. Individerna, djuren som plågas så oerhört utan att bli mer än en siffra i statistiken. Djuren som betyder så lite för världen att de inte ens räknas i antal utan i ton. Ett djur som precis alla ser ner på och inte tycker är värd sitt eget liv. Fisken håller på att ta slut - som om det vore en vara som fanns där för vårt förfogande och inte ett livs levande djur som vill leva precis lika mycket som alla andra.
 
 
Det finns inget hållbart fiske, det finns inga hållbara förintelser, och det finns inga djurvänliga djurprodukter. 
 
Jag kommer för alltid skämmas över att vara människa. 

Djurfabriken.se

 
Idag lanseras Djurfabriken.se, Djurrättsalliansens nya projekt. Shit, vad jag älskar den djurrättsorganisationen. Rätt fram med veganismen, inget hymmel, demonstrationer, gräsrotsaktivism - dem siktar på påverkan på konsumenten. Jag måste hålla med Gary Yourofsky när han säger att det inte är politiker som förändrar världen, det är aktivister. Djurens Rätt är en bra organisation men det går såååååå långsamt allting. Och till skillnad från DRA där man kan komma som nybörjare och få vara med direkt på demonstration efter demonstration är DR en elit-toppning. Inte alls speciellt inbjudande i sin atmosfär när man kommer som villig aktivism. DRA står ute på torg och visar bilder och samtalar med konsumenter medans DR har ännu ett möte...
 
Men nog med smutskastning gentemot DR (det är en väldigt bra organisation också, men jag tror mer på DRA:s tillvägagångssätt och där är det dessutom mycket roligare att vara med som aktivist där). Djurfabriken.se är i alla fall ännu en kampanj med fakta, bilder och filmer om var svenska djurprodukter tas ifrån. Tyngden i att visa Sveriges egna baksida är enorm - nu kan ingen smita undan med "men så där är det inte i Sverige".  
 
Som alltid är hemsidan snyggt designad, välinformerad, och smart uppbyggd. Jag är så tacksam också att fiskarna får vara ren självklar del av denna sida, dem glöms ofta bort (antagligen eftersom folk har lättare att känna medkänsla med andra däggdjur). 
 
Nu finns det massvis med nytt material att utbilda folk med. Så ut och utbilda! Och kom ihåg att Djurrättsalliansen har gjort det igen!

Måste man vara uppvuxen på en bondgård för att få uttala sig om djurrätt?





 
Alla som gillar Djurens Rätts facebooksida och någon gång läst igenom kommentarerna förstår vad jag menar. Alltid samma prat från djurförtryckare (varför är dem ens inne på en djurrättsorganisations sida om dem tycker att djur ska förtryckas?). Speciellt när det kommer till mjölkdrickande. Djurens Rätt lägger upp en post om vad som händer med kossor och kalvar i mjölkindustrin. Flera veganer kommenterar att fler borde sluta dricka komjölk. Många köttätare kommer dit och kommenterar tillbaka att det minsann är helt okej att dricka komjölk för det har vi alltid gjort och är därmed etiskt korrekt(!?). 
 
Förr eller senare dyker alltid samma argument upp. Någon som påpekar att hen är uppväxt på bondgård och alla som inte är det kan inte uttala sig i frågan. Jag undrar alltid, varför inte då? Måste man ha jobbat i riksdagen för att få tycka någonting om politik? Badat i havet för att få påpeka något om saltvatten? Arbetat i en cigarettfabrik för att få vara emot rökning? Varit i Nordkorea för att säga någonting om deras politiska system?
 
"Men vi kan inte ha kossor ute på vintern i Sverige! Dem vill ju inte ens själva vara ute då!". Okej. Så om du håller en naken människa instängd i källaren, och sen öppnar dörren till en utomhusbur där det är -10 grader och människan inte går ut, betyder det att det är etiskt försvarbart att ha instängda människor i källaren?
 
Nej jag tror inte det.
 
Bilderna är tagna från ett svenskt slakteri, från utställning Walls Of Glass för några år sedan (länken har tyvärr slutat fungera).

Undanflykter

Folk kommer med vilka undanflykter som helst för att slippa sluta konsumera djurprodukter. Jamen om det är frigående? Om jag har egna höns? Om dem är slaktade på gården? Nej. Vid en tidpunkt när jag själv inte riktigt vågade släppa mitt beroende av köttprodukter gick så långt som att tänka att jag skulle bli grisbonde och behandla djuren "bra". För det är så vi människor gör, vi tänker att små förbättringar på något sätt ska göra mord och våld okej. Problemet är att oavsett hur mycket man vrider och vänder på djurförtryck så kommer det fortsätta vara precis det - förtryck. Det går inte att komma ifrån utnyttjande om man använder andra varelsers kroppar för att få någonting man vill ha.

Hyckleri

Jag är så jävla trött på allt snack om hur folk vill göra världen en bättre plats. Inte för att viljan att förändra är dålig utan för att den passifierar människor till att tro att TYCKA RÄCKER. Dem pratar och pratar och pratar, sen pratar dem lite till. Men aldrig gör dem någonting. För nej, man kan inte göra så mycket om de orättvisorna som nämns eftersom de alltid nämner saker som händer i andra världsdelar. Aktivismen som blir av är att skicka pengar till Röda Korset men aldrig mer än så. 
 
Folk är allmänt intresserade när det kommer till feminism och anti-rasism, men de glömmer att granska sig själva kritiskt och upptäcka det största hyckleriet av dem alla - specieismen. De äter dagligen djurprodukter och stöttar därmed aktivt våld, mord och förtryck. De fortsätter prata om hur synd de är om alla människor dem inte kan hjälpa och hur dem är så godhjärtade att dem minsann skulle vilja erbjuda boende för flyktingarna som kommer. Men de fortsätter äta djur. De fortsätter förtrycka dem, eftersom dem inte inser att det där godhjärtade sättet att leva livet på inte är möjligt om man inte frånsäger sig ALLT förtryck och blir vegan.
 
Sluta prata om att göra världen bättre och GÖR DET ISTÄLLET. Det går inte att förbanna eländet i världen med ena handen och med andra handen bruka våld och mord och död. Veganism är aktivismen där du slutar oja dig över hemska saker och faktiskt börjar göra något åt det.
 
 
 
 

Sluta gnäll jävla köttisar!

"Varför äter du veganska köttbullar?
Varför måste ni veganer alltid härma köttversioner?
Varför kan ni inte hitta på något eget?"
 
- Random köttätande idiot
 
Jo, för att jag gillar köttbullar. Men jag gillar det inte så mycket så att jag är beredd att döda för det (vilket många verkar vara, läskigt nog). Men som tur är finns ju veganska köttbullar/korvar/schnitzlar/biffar osv osv! Underbart va?
 
Att tycka att det är "fusk" av veganer att konsumera veganiserade versioner av traditionella kötträtter är ungefär samma sak som att tycka att det är "fusk" att folk kör runt i elbilar. Eller etanolbilar. "Hallå? Varför ska ni köra bil om den inte går på bensin?" Kanske för att det helt enkelt finns en annan, nyare, modernare och smartare lösning. Sluta gnäll jävla köttisar!

"Du trampade på en myra!"

Ett intressant fenomen är när veganer blir nedklankade på för att de råkat trampa på en myra eller smällt en mygga. Jo, jag har smällt myggor. Jo, jag har råkat skada insekter, osv osv. Men är det här någonting som på något sätt skadar min trovärdighet som vegan? Och varför i sådana fall? Köttätare gör exakt samma sak, de trampar också på insekter, men de anklagas inte eftersom de även är elaka och dödar andra arter också. Jag skulle tycka det vore intressant att se ett liknande scenario när det istället handlar om mobbing; att den som har för vana att mobba och trakassera andra elever får göra vad som helst utan att bli ifrågasatt, men så fort en av de snälla barnen gör något dumt börjar lärarna kalla till föräldrasamtal. 

Och oavsett; hur långt kan man egentligen gå? Jag kan inte ta hänsyn till fästingen som riskerar att ge mig TBE. Jag kan inte ta hänsyn till bakterierna i min kropp när jag blir ordinerad antibiotika. Det GÅR HELT ENKELT INTE att helt låta bli att skada andra varelser och samtidigt ta vara på sig själv. Självförsvar är något helt annat än att äta kött. Individer som är ute efter att skada dig måste du värja dig mot, varesej det rör sig om bakterier, en björn eller en annan människa.

Radikala tankar

 
Det som många verkar vara rädda för att vi veganer ska komma i en armé och tvinga alla människor med fysiskt våld att sluta äta kött. Vi är det där militanta, obehagliga gänget som vill begränsa den indivuella friheten (för de stackars, redan utsatta människodjuren då). 
 
Men hur är det egentligen? Det känns som att vi alltid försöker lugna ner köttätarna, stryka dem medhårs och försäkra dem om att vi inte kommer tvinga dem till någonting. Vi kommer istället nicka och le och bjuda på veganskt fika ibland, och när ni nekar kommer vi med samma goda leende acceptera ert avfärdande.
 
Men egentligen vill vi ju att du ska bli vegan. Vi vill ju att du ska fatta. Veganer vill att djur ska behandlas som individer med grundläggande rättigheter, och för att detta ska vara möjligt MÅSTE folk sluta äta upp dem och utnyttja dem; alltså bli veganer. Vi vill att vi allihopa ska leva på tofugrytor, risglassar, vetekebab och sojayoghurt. Vi vill att hyllorna i affärerna ska vara fria från ägg, komjölk och köttbitar. Radikalt? Jo, kanske. 
 
Fastställt: ALLA MÄNNISKOR BORDE BLI VEGANER.
 
Jag tycker att du borde bli vegan. Jag kanske inte går fram och skriker på dig när du äter din kycklingfilé, men det betyder inte att jag accepterar din handling (herrejävlar vad många människor jag skulle behöva skälla ut om jag skulle reagera så varje gång, jag klarar ju inte av heltidsjobb så det går fetbort). Inombords protesterar jag. Jag kommer alltid att titta på dig med avsky, må lite illa när jag tänker på vad det är du orsakar, och hoppas på att du kommer inse fakta, joina utvecklingen och bli vegan. 

Är det krångligt att vara vegan?

Nej, det är faktiskt inte det.
 
Att bli vegan kändes som ett oöverstigbart berg i början, men nu? Nu känns det bara... vardag. Jag vet vad jag käkar, jag vet hur jag hittar det, jag vet vad jag ska säga. Det är en extra fråga när man är på restaurang som tar fem sekunder. Krångligt? I dont think so.
 
Jag skulle snarare vilja påstå att det är krångligt att INTE vara vegan. Du måste konstant stöta undan ditt eget samvete. Du måste hitta på ursäkter så fort köttätande och mjölkdrickande kommer på tal eftersom du direkt känner dig trängd. Du måste gå genom livet med skygglappar, allt för att du ska slippa se det du orsakar. Och om du anstränger dig riktigt, riktigt hårt, så kommer du sedan kunna skylla på lagar och politiker när nästa djurskyddsskandal kommer upp i nyheterna.
 
Nej, usch vad krångligt det verkar. Palla vara köttätare.
 
 
 

NI KAN INGENTING, SÅ HÅLL KÄFTEN!

 
 
Direkt när det kommer på tal om kött och att jag är vegan så finns det alltid en viss sorts människor som direkt sätter igång. Det är någonting som gör att folk alltid tror att dem kan driva med en. Okontrollerat. Okänsligt. Utan en tanke på att jag kanske tar illa upp; både av att dem påstår att jag har fel eftersom djur visst är mat och varor och slavar (hahaha, vad roligt!), men också av deras ofattbara oförståelse inför att jag kanske inte finner det underhållande att konstant bli ifrågasatt och förlöjligad så fort min livsstil kommer på tal. 
 
Snälla, om du träffar en vegan. Gör inte något av detta:
 
- Påstå att personen fryser I det kalla vädret p.g.a. hens veganska livsstil
- Skämta om att maten hen äter är så kallad "kanin-mat"
- Börja prata om hur otroooooooligt svårt det skulle vara för dig att låta bli att äta bacon
- Säga att djur inte kan rösta i ett val och därför kan dem omöjligt ha samma rättigheter som oss (och därmed ska dem fortsätta dödas... logiskt, enligt vissa tydligen)
 
För ärligt talat, NEJ, jag fryser inte för att jag äter falafel istället för köttbullar, jag fryser för att det är fucking kallt ute. Min kost består inte av hö och maskrosblad som du verkar tro. Nej, det är inte hjärtskärande svårt att klara sig utan bacon. Och veganismen handlar inte om att kossor ska kunna rösta (herregud sluta larva dig liksom), det handlar om att kossor ska få slippa tortyr. Inte så komplicerat alls. 
 
Jag är trött på förlöjligande från folk som på två sekunder utser sig själva till experter inom området djurrätt. NI KAN INGENTING, SÅ HÅLL KÄFTEN!

Lidandet finns DÄR BORTA, inte här!

Jag vet inte hur många gånger jag har hört folk påstå att djurförtrycket finns DÄR BORTA. En annan tid, medeltiden eller början av 1900-talet eller whatever. Alltid DÄR BORTA, och är det inte en annan tid då är det en annan plats. Jävla kineser, komma här flå hundar. Ni är ju barbarer! Säger den som mumsar i sig ihjältorterad gris och kyckling och fisk tre gånger om dagen utan att ens reflektera över att hen själv är minst lika barbarisk (om inte mer). 
 
Liksom bingo bingo bingo jag ser ingenting jag hör ingenting - det hemska finns där borta, fanns förut, för länge sen när jag inte kunde göra någonting åt det! Nu däremot när jag (köttätaren) är fullt kapabel till att avstå från torterad mat väljer jag att istället vända blicken utåt från mig själv och mina egna gärningar för att istället peka finger åt folk som gör/gjorde precis samma saker som jag men som är lättare att skylla på. FÖR ALLA ANDRA HÅLLER JU MED. För ingen annan vill ju heller se lidandet på sin egen tallrik, lättare att bara ignorera och köra på.
 
Det är simplare att bara döda, döda och döda än att stanna upp, tänka efter och försöka förbättra saker. But then again - är inte utveckling ändå väldigt överskattat? (Jo säger den late, nej säger den förtryckte)

Så-ett-frö-taktiken

 
Flera andra bloggare (Lady Dahmer och Moralfjant) har skrivit på sistone om det här med att vara försiktig i sin retorik mot de förtryckande grupperna. Alltså att de INTE tycker att man ska behöva vara försiktig. Jag är lite kluven i frågan. Jag är inte själv sådan som skriker på folk om de bär päls/äter kött/beter sig antifeministiskt, men jag tycker verkligen inte att veganer och feminister tyst och stilla ska sitta och ta emot all skit vi får slängda på oss.
 
MEN. Anledningen till att jag själv inte skriker och ryter och gapar är INTE för att jag vill vara snäll mot förtryckande människor, det är helt enkelt för att jag tror att man inte vinner någon mark på det sättet. Jag tänker bara; vad är effektivast för att på snabbast möjliga sätt få stopp på djurfabriker? Inte är det att skälla ut folk i alla fall. De blir bara än nu mer defensiva. Vissa få individer kanske reagerar positivt på utskällningar men majoriteten gör inte det, därför satsar jag alltid på så-ett-frö-taktiken. 
 
Även fast det inte är någon plan jag haft att "göra om" mina närstående så har ändå resultatet blivit att en av mina närmsta kompisar är vegetarian, plus en syster och en moder som i princip också är det. Jag har inte aktivt jobbat för att få dem att ändra sig, jag har berättat om vad jag själv tycker, hur jag själv gör och hur jag tänker. Med tiden har de börjat hålla med mig trots att de från början var lika inbitna köttätare som jag själv. 
 
Välj dina strider helt enkelt. Sitt inte tyst och snäll om du inte vill, och speciellt inte för att vara någon annan till lags. Men fundera över om det är värt det. Vart vill du komma?

"Okej" kött och de ständigt bortglömda fiskarna



För ett tag sedan var det någon som frågade mig vad jag tyckte var det mest "okej" köttet att äta. Jag svarade att det är omöjligt att komma med något, eftersom för mig finns det ingen animaliskt produkt som kan kopplas ihop med ordet "okej". Allt är förtryckande så oavsett om en köper det dyraste, mest ekologiska och kravmärkta köttet så skulle det fortfarande inte vara bra. Det är nog där folk missförstår oss veganer ofta, vi skiljer oss ju från de mer vanligt förekommande vegetarianerna genom att helt enkelt säga nej till alla sorters våld mot djur. Inte bara det som anses vara det allra värsta.
 
Däremot kom jag med en annan tanke, om en vänder på det kunde jag ju faktiskt komma med svar om vilket kött som är det allra värsta att äta. För mig var det självklart; fisk och kyckling. De är de djur som massavrättas i de största antalen, kastas omkring som om de vore bomullstussar och slaktas på så vidriga sätt att det är svårt att inte må illa när en ser det (hur kycklingar behandlas inför slakt t.ex.). För att få lika mycket mat som en får från en ko behövs många kycklingar och fiskar. Förhållandena på fiskuppfödningar och kycklinganläggningar blir inte bättre av att de behöver vara så fruktansvärt många individer tillsammans. 
 
Många tänker nog att fisk är ett undantag. Det finns en hyfsat stor grupp människor i samhället som drar ner på köttet; undviker kyckling och ko och gris MEN - som gärna slafsar i sig fisk. De bryr sig, men de bryr sig inte om de djur som har fjäll, saknar våra ansiktsuttryck och befinner sig längre ifrån oss i släktträdet. Men som alla numera vet, så känner fiskar smärta precis som alla andra ryggradsdjur. Varför skulle det då vara annorlunda? Varför glöms ALLTID fiskarna bort?

Något utav det som gör mig mest förbannad...



...är föräldrar som ljuger för sina barn. Då menar jag inte en liten vit lögn, jag menar föräldrar som förvränger verkligheten och vägrar ge barnet tillgång till sanningen och istället serverar en högst tvivelaktig lögn. Som barnen givetvis sväljer med hull och hår. 
 
Jag pratar om barnböcker som visar hur livet på en bondgård ser ut och mjölkpaket där det beskrivs hur lyckliga kossorna är som får "ge bort" sin mjölk till just dig. Och föräldrarna. Föräldrarna som nekar sina barn sanningen för att de antagligen inte ens själva vågar titta rakt på den. "Om kött är gjort av djur? Äh, jo... Nä, asså...".
 
Det är inte så konstigt att vi alla växer upp med en konstig syn på andra arter när vi inte ens får reflektera över den. Vi ställs aldrig inför något test i skolan eller (oftast inte) i privatlivet där vi tvingas tänka om, ifrågasätta, fundera kring varför vi egentligen utnyttjar djur. För samhället uppmuntrar inte till sånt, det samhället uppmuntrar till är normhållande och att inte tänka själv. Var som alla andra. Gör som alla andra. Och dem allra flesta gör ju så också.
 
Självklart kommer det inte bli någon förändring om generation efter generation växer upp med lögner och förhärligande fakta. Men förhoppningsvis börjar det vända nu.

Omtanke? Verkligen?

 
Det är alltid spännande hur företag som tjänar pengar på våld vill marknadsföra sig som att dem faktiskt brydde sig om något. Det är oftast miljön det fokuseras på också, djurrskydd är obehagligare att ta upp. LIDL har ju dock gjort flera framsteg, de slutade sälja burägg för ett tag sedan och har tagit in en jättegod vegansk färs. Men omtanke? Verkligen?
 
Känns mest som att detta är till för att folk i lugn och ro ska kunna fortsätta konsumera våld utan att få lika dåligt samvete. Döda djuren snällt liksom.

Tidigare inlägg

<< TILLBAKA TILL STARTSIDAN