Felfokusering
SD:are har alltid samma logik. Dom vägrar erkänna att de är rasister men allt dom gör och allt dom säger pekar i den riktningen. Samtidigt som kritiken väller in försöker dom avvärja attacken genom att påpeka något så korkat som "men rasismen gentemot vita svenskar då!?". Suck.
Det är en stor skillnad mellan en utsatt och en privligerads situation, förstår du inte det är du antingen verklighetsfrånvänd alternativt riktigt jävla egocentrisk. Att försöka få det att låta som att rasism mot vita är ett stort problem och det som vi borde fokusera på, är lika idiotisk som att dra dessa slutsatser:
80 miljoner landdjur dödas årligen av människor i Sverige.
En gång förra året dödades en jägare av björn.
Slutsats:
"Den största orättvisan här är ju uppenbarligen björnen som dödade människan.
Vilken jävla speciesism! Människor är ju underlägsna djuren!"
Eller:
Kvinnor får sämre lön, blir våldtagna utan att gärningsmännen fälls,
och blir konstant objektifierade.
En man fick inte vårdnaden om sina barn.
SLUTSATS:
"Sexism att mannen inte fick vårdnaden!
Alla män är systematiskt utsatta för förtryck, vi måste göra allt i vår makt för att
männen ska få det bättre ställt i samhället!"
Med det sagt menar jag inte att förolämpningar, kränkningar och våld är okej så länge det är riktat mot en priviligerad grupp. Poängen är att det är och förblir liggandes på två helt olika nivåer. Ett sexistiskt/rasistiskt/speciesistiskt uttalande som sparkar nedåt är alltid värre än tvärtom, eftersom det rent metaforiskt är som att sparka på någon som redan ligger ner.
Transperson, vad är det?
Första gången jag såg en transperson var på pridefestivalen för något år sedan. Jag minns att jag tyckte det kändes så himla konstigt att se en kvinna som inte riktigt var som alla andra kvinnor. Tidigare har jag inte brytt mig så mycket om problematiken många transpersoner står inför, med samhällets alla normer och tyckande kring personens utseende som inte stämmer in med mallen.
Men sedan började jag läsa Zettermarks blogg som om och om igen tog upp transsexualism och hur mycket jävla skit dessa människor får utstå. Där skaffade jag mig den första kunskapen om ämnet. Innan det var jag pinsamt outbildad gällande transpersoners situation.
För ungefär ett halvår sedan började följa några riktigt bra youtubare, Ty Turner och Princess Joules. Det är intressant att höra hur hela deras "transition" (kroppslig övergång från kvinna till man eller tvärtom) gått till och vad som förändrats sedan dom började ta andra könshormoner. Dessutom fick jag mer och mer inblick i en transsexuell persons vardag, och förstod helt plötsligt allt motstånd som finns där ute. Alla sjuka människor som fortsätter hata på transpersoner för att dom råkade födas med fel kropp. För bara några år sedan var det ju till och med lag i Sverige på att tvångssterilisera transpersoner om de ville genomgå könskorrigerande operation!
Om vi vill göra situationen bättre för alla människor i samhället, och kanske främst för dom som redan länge levt under förtryck, mobbing, hat och andra orättvisor så måste vi börja utbilda oss. Tycker du att du inte förstår vad transsexualism innebär? Kolla upp det! Läs, titta på videos på youtube, fråga någon! Utbildning och förståelse är nyckeln till ett mer öppet och tolerant samhälle.
Vad heter dom som jobbar jättemycket men inte får pengar för det?
Geocaching

Min absoluta favorithobby är någonting som kallas för geocaching, en sorts orientering fast med hjälp av gps:system i mobilen (eller en riktig gps-apparat). Man letar efter "geocachar" som andra användare har gömt, sedan "loggar" man dom genom att skriva sitt användarnamn på ett papper som finns i varje geocache. Det finns olika svårighetsgrader på cacharna, ibland kan man behöva klättra tio meter upp i ett träd och ibland ligger den under en sten i skogen. Det finns till och med cachar som är gömda under vattenytan i sjöar eller hav!
Jag tog min första cache i februari 2013, och nu nästan tre år senare har jag tagit 1000 stycken, samt lagt ut fyra egna. Jag vet inte riktigt vad det är med det som jag älskar så mycket, men jag tror det är "samlar"-känslan. Det är som ett spel fast i verkliga livet, där man ska samla och leta och hitta konstiga saker på platser man aldrig varit förr.

Så här ser Stockholm ut för mig, eller ja, nordvästra delen!
Alla kan/vill faktiskt inte använda menskopp
Ända sedan jag första gången hörde talas om menskoppen har jag tyckt det verkat vara en intressant idé. Min syrra skaffade en, och kort därefter köpte jag min första också. Jag läste på mer om de negativa sidorna med engångsskydd och då framförallt tamponger, och blev övertygad om att menskopp = det bästa alternativet. För mig i alla fall. För alla KAN inte, eller kanske inte ens VILL, använda menskopp. Och jag kan förstå att detta prisande och oändliga tjatandet om "men hallå, har du inte menskopp eller?" blir tröttsamt för dom som inte är med på kopp-tåget.
Det finns massvis med anledningar till att inte använda menskopp. För många kan det vara läskigt att trycka upp något så stort i slidan (för ja, den är betydligt större än en tampong). För vissa kanske det handlar om att man helt enkelt blir äcklad av mensen och inte vill se det, och definitivt inte få det på händerna. Eller så kanske man har försökt men den vecklar aldrig ut sig ordentligt och läcker. Och när man sitter där och har försökt i flera månader så kanske inte det skönaste är att höra ännu fler hurra-rop om produkten som inte funkar för en själv.
Ärligt talat så funkar inte menskoppen så där 100 % för mig som den ju verkar göra för alla andra som fastnat för den. Den har läckt från dag ett, inte mycket så att den inte hjälper alls men tillräckligt för att det ska behövas ytterligare skydd. Det var jag fruktansvärt frustrerad över i början. Alla höjde menskoppen till skyarna och beskrev hur underbart det var att aldrig mer behöva köpa ett enda engångsskydd till, och där satt jag med en läckande Meluna och massa engångstrosskydd.
Men jag fortsatte med menskoppen för att det för mig ändå kändes överlägset bekvämast, billigast och mest praktiskt. Sen köpte jag en ny och den funkar bättre (men fortfarande inte 100%), den gamla gav jag bort (ja, på riktigt).
Så snälla alla oss menskopp-ivrare, jag vet att vi är glada och tacksamma över att ha upptäckt detta underbara mensskydd, men respektera dom som inte vill/kan använda den. Och för helvete, shama inte användandet av engångsbindor och tamponger!