Har du något snällt att säga? Säg det!
Ni vet hur en ibland tänker snälla saker om folk? För mig kan det vara att jag helt plötsligt kommer på hur underbart rolig en kompis är, eller att jag beundrar någon som är modig och vågar vara sig själv, eller att någon är så ofattbart snäll att jag bara vill krama hen. Så tänker jag ganska ofta om mina vänner och familj.
Och för ett tag sedan kom jag på en grej - varför säger jag aldrig det till dom här personerna? Varför öppnar jag inte munnen, yttrar dom snälla orden och gör andra människor glada? För att det skulle vara pinsamt? Konstigt? När jag tänkte efter bestämde jag mig för att alltid säga dom där snälla sakerna som jag tänker - för godhet kan aldrig vara dåligt. Jag skulle själv bli jätteglad om en vän sa till mig att hen beundrade mig, inte skulle jag tycka att det kändes konstigt? Bara bra!
Senast igår träffade jag en kompis, och efteråt kom jag på det här löftet jag hade till mig själv. Messade henne innan jag somnade att hon var en underbar person och att folk gillar henne för den hon är. Och gissa vad? Hon blev glad och tackade mig och sa att det betydde jättemycket för henne. Jag fick till och med någonting snällt tillbaka också.
Har du något snällt att säga? Säg det!
Kan det bli bättre?
Ni vet såna där dagar då allt bara känns bra? Idag är en sån dag.
Kemiprovet imorse kändes bra, jag kommer definitivt klara mig. Den engelskauppsats jag hafsat ihop klockan 23:46 en tisdagskväll när jag var på skit-samma-jag-får-ju-i-alla-fall-godkänt-humör fick jag tillbaka idag... och jag fick A (wtf liksom?)! Jag fick god mat i skolan och åt mig så där perfekt mätt så att det kändes riktigt behagligt. Tänkte på hur underbar min klass är och att jag har så många snälla kompisar där. Jag kände att jag faktiskt inte är så stressad längre och är ikapp i de viktigaste ämnena (lättnad!). På vägen hem var det varmt och dammen vid skolan hade fyllts med vatten = VÅR! Jag lyssnade på den bästa feel good-låten på bussen. Väl hemma ligger en god soppa och väntar på mig i kylen, och efter det blir det innebandy. Kan det bli bättre eller?
Är det bara jag som fullkomligt älskar lukten av rulltrapporna i tunnelbanan?
Blondinbella har ingen chans
Titta HÄR bara så fattar du. Asså så jävla skönt tecknat! Kolla, kolla, kolla!
Geocaching
Ja. Så var man med i hundraklubben då. Nu är jag en riktig geocachare.
Och för er som inte vet vad geocaching är så kan jag göra en kort sammanfattning; en coolare variant av orientering helt enkelt. Man springer runt och letar efter gömda burkar som kan finnas i princip var som helst. I skogen, bakom en trafikskylt, under en bro, på ett räcke, under en sten, högt uppe i ett träd. Ja, du fattar. För att hitta de olika gömmorna tittar man på kartan man har i sin lilla geocaching-app i mobilen.
Det finns över 2 miljoner cachar i världen och du kommer bli förvånad över hur många det finns i ditt område (för jo, det finns verkligen ÖVERALLT). Kan tillägga att det faktiskt finns flera stycken på Antarktis.
Låter det här intressant så kan du ju kika in på den officiella hemsidan. Själv blev jag värvad till sekten för ungefär två månader sedan av den otroligt hängivna cacharen Elin. Tack för det!
På min dörr borde det finnas en sån här skylt:
Jag älskar Stockholm
Hemma från systern i norr, tillbaka i fjollträsk och trivs som faan. Jag ska ALDRIG bo på landet. Fattar inte hur jag tänkte förut när jag alltid gnällde om hur mycket bättre allt skulle vara om jag bodde bort från stan. Nej, förorten is perfect. Det är bara när man är borta ett tag som en kan tänka tillbaka på tunnelbanespår och betonghus som någonting underbart romantiskt.
"It's a hens period!"
Eller typ flytningar kanske. Fräscht är det ju dock inte i varje fall. Speciellt när en tänker på hur vägen till det färdiga ägget i butiken ser ut.
Jag har inte tid med er nu
Från och med imorrn blir det sämre med bloggningen. Ni får helt enkelt hålla ut och vila med läsningen nästkommande vecka - ty jag till fjällen ska. Kommer säkert inte ha tid med bloggen, ba så ni vet!
Hoppas det blir lika underbar skidåkning som förra året!
Och hur gick det med att spara ut håret?
För lääänge sen sa jag att jag skulle spara ut håret. Hur gick det med det egentligen? Jävligt långsamt, först och främst. Men ändå lite resultat på ett halvår:
Tycker att Gollum sammanfattar det här med att spara ut håret ganska bra:
Det är en makalös manick!
Jag är väldigt köldkänslig och det bara river i halsen vid varje andetag när jag blir andfådd utomhus när det inte är sommar och +20 grader. Jogging på vinterhalvåret har liksom aldrig varit ett alternativ. Men jag kom igång så jävla bra med träningen i somras så jag ville egentligen inte sluta, så nu har jag tagit reda på att man kan använda sig av värmeväxlare vid träning utomhus. Just Lungplus, den mojängen som jag har skaffat mig, är en liten värmeväxlare som man sätter in i munnen och andas genom. Den hänger där bara, man behöver inte bita eller någonting för att de ska stanna kvar.
Känns så himla skönt att kunna träna hur mycket jag vill utan att oroa mig för halsont och annat obehag. Har du problem med att andas kalluft så kan jag verkligen rekommendera dig att skaffa den här värmeväxlaren. Fungerar jättebra för mig i alla fall!
Chris Brown
Har sett bilder på postrarna om Chris Brown förut, men fick se en live när jag var på söder för några dagar sedan. Är så jävla glad över att någon/några faktiskt ansträngt sig för att visa vilket svin han är. Hoppas folk avstår från att gå på hans konsert.
Kärlek är väl alltid bra, varför smutskasta den?
Läste ett inlägg hos Moralfjant, där hon frågar sig varför det alltid är lite uppseendeväckande med stora åldersskillnader i kärleksförhållanden.
Det där är så jävla svårt. Jag har alltid tänkt att det är äckligt/konstigt/fel med stora åldersskillnader (speciellt om det är mannen som är äldre, för män är äckligare... eller nåt... typ...), men nu på senare tid har jag börjat ifrågasätta det. Vem är jag att tycka till och döma folks förhållanden? Jag tycker ju verkligen inte att homofober ska få hindra/förpesta homosexuellas kärleksförhållanden, så varför ska jag sitta och döma ut de som blir kära i en mycket äldre/yngre person? Det är lite samma som med västerländska män som gifter sig med thailändare. De förhållandena döms också lätt ut, trots att vi egentligen inte har en jävla aning om hur det ser ut för dem i deras vardag eller hur det gick till när de träffades.
Kärlek är väl alltid bra, varför smutskasta den? Nä, fy jag måste verkligen sluta upp med att få dem där impulstankarna som bara kommer, tankarna som säger att vissa människor ska få vara kära och andra inte. Fy på mig.
Utseendefixerad?
Det första jag tänker när jag ser plastikopererade personer med åtstramade ansikten och onaturligt stora bröst är; usch vad äckligt. Det finns ingen grupp människor som jag dömer lika fort som de som opererar eller sprutar in saker i kroppen för utseendet skull. På en mikrosekund har jag redan bestämt mig för att personen är korkad och dum.
Men jag började tänka lite mer på det, fundera lite djupare över det här med att ändra sin kropp för utseendets skull. Vart går egentligen gränsen? Vad är ett sunt synsätt på sin kropp och vad är inte det? Inte dömer jag folk som har massvis med tatueringar eller töjningar. Det beundrar jag snarare och jag vill själv tatuera mig.
Jag blir galen på mig själv för jag har vissa konstiga fördomar och uppfattningar om folk. Men jag är beroende av att ifrågasätta mig själv och allting i min omgivning och det är både utvecklande men också störigt. För nu kan jag inte bara sätta in alla plastikopererade amerikaner i ett fack och stämpla dem som idioter som jag gjort i så många år. För om jag tänker att man är en idiot (offer?) om man förstorar läpparna, vad är det då som säger att jag inte skulle vara en lika stor idiot om jag tatuerar mig? Båda är enbart till för att göra kunden mer nöjd med sitt utseende.
Var går egentligen gränsen? Vid operation? Botox? Tatuering? Piercning? Eller kanske sminkning? Och vilka får egentligen lov av göra dessa saker? Får både kassörskor, skådespelare, sångare, prostituterade och lärare göra det? Brunetter, blonda, svarthåriga? Fjortis, emo? När anses man vara cool/utseendefixerad/galen/äcklig?
Vilken dålig vegan jag är
Faan. Så gjorde jag det igen. Jag har blivit alldeles för snabb att läsa innehållsförteckningar. Åt några kakor som jag köpte igår och tänkte bara "shit vad goda dem är, vad bra!". Sen tar jag en extra titt på förpackningen och inser att jag missade att dem innehöll mjölk. Blä. Vilken dålig vegan jag känner mig som då.
Hur jag brukar hantera dessa situationer: frenetiskt borstande av tänderna i minst en halvtimme + lite fin förnekelse så att man låtsas som att det aldrig hände. Fungerar ganska bra faktiskt.
I´m back!
En vecka utan bloggen... Nu är jag något mer utvilad efter en vecka med massor av prov, läxor, sjukdomar och negativt tänkande. Dem goda nyheterna är ju att det mesta har blivit lite, lite bättre så från och med nu blir det bloggning (nästan) varje dag precis som vanligt!
Bloggpaus
Just nu händer det andra saker i mitt liv som jag måste fokusera på. Hela nästa vecka kommer det stå tomt här, återkommer på måndagen. Blicka tillbaka på mina gamla inlägg istället (om ni vågar)!
Nu blir jag varm i hjärtat!
"Hittade hit för ett bra tag sen nu, började läsa för att du skrev om genus, kvinnoförtryck etc. men läser nu även alla texter om djurrätt. Jag själv är inte vegetarian eller vegan, men du har rätt i precis allt du säger! Därför har jag börjat tänka mer på vad jag äter. Ville väl egentligen bara säga att du har lärt mig mycket om djurhållning och inspirerat mig till att äta mindre kött och mejeriprodukter! TACK!"
- Angelica
Att skämta om folk som inte vill bli skämtade om
Jag gick in och kikade på Djurens Rätt-bloggen och fann detta inlägg med en ICA-reklam som skämtar om vegetarianer. Jag tyckte den var ganska rolig, inget större fel liksom. Men sen finns det alltid dem som blir kränkta när någon drar ett skämt om just deras grupp, som känner sig stötta och blir sura (jag säger inte att det var någon som blev det av just denna reklams-snutt). Personligen så tål jag skämt om veganer, om djurrättsaktivister, om feminister, ja, om allt det jag är och står för och tar på stort allvar. Ofta kan jag skratta och tycka att det är fruktansvärt roligt, men ibland även känna mig sådär stött. Men jag måste även inse att alla andra människor också har viktiga saker som dem tar på stort allvar. Alla skämt stöter ju någon samhällsgrupp helt enkelt. Jag låter Betnér säga det jag vill ha sagt:
I en tidning från år 2002...
