Laks

 

Nej det går inte att bara "försöka vara glad" när man är deprimerad.

Nej det går inte att bara "lugna ner sig" när man har panikångest. 

OCH NEJ FÖR I HELVETE JAG KAN INTE BARA "SKÄRPA MIG" OCH SLUTA HA SOCIAL FOBI.

 

Förutom att vi som lider av psykisk ohälsa behöver leva med dessa hemska sjukdomar så ska vi även skämmas inför alla andra som är friska. Är det inte för att vi inte kan jobba och betala skatt så är det för att vi "vill ha uppmärksamhet". Tro mig, ingen som skär sig eller ligger i sängen en hel dag gör det för att få uppmärksamhet. Dom gör det för att dom mår sjukt dåligt och för att dom inte får någon hjälp. Om vi behandlade alla psykiska sjukdomar som vilka andra åkommor som helst skulle mycket av tyngden och skammen försvinna.

 

Jag har haft social fobi nästan hela mitt liv men ändå är det först nu, genom denna KBT-behandlning som jag har förstått att det handlar inte om vilken inställning jag har. Det är ett fysiskt fel i hjärnan som göra att min kropp signalerar livsfara så fort jag närmar mig någon av de situationer jag är rädd för. För några månader sen var det ALLA situationer. Jag kunde inte ens gå ut utomhus. Men tack vare exponeringar kan jag göra massvis idag. Är fortfarande extremt handikappad så det är en lång bit kvar men jag är inte utsatt på samma sätt som innan. 

 

Och ja, jag tycker att man är handikappad om man har psykiska åkommor. Jag skäms inte över att jag inte kan jobba, jag är sjuk och det är ingenting jag kan göra någonting åt. Jag går igenom behandling och gör så gott jag kan, men det är inte mitt fel att jag blev sjuk. Och under tiden jag tillfrisknar ska jag fanimej ha pengar från staten så jag slipper oroa mig för ännu en sak. När jag blir frisk och kan jobba igen kommer jag gladeligen betala för andra människor som är i samma utsatta situation.

 

Den som är helt vegansk är en BBQ-burgare med inget mindre än Oumph i! Dessutom har dom fixat en helt vegansk majonäs som används i hamburgarna. Hoppas på att fler snabbmatskedjor tar efter och inser hur stort utbud det behövs av vego-mat idag. I helgen ska jag käka middag med systern på Max, har riktigt höga förväntningar!

 

Ja, detta är ett enormt kliv för veganrörelsen. Vego-trenden ökar och ökar, vi blir fler och fler som kräver andra alternavit än djurprodukter. Om än av olika anledningar men med ökande utbud kommer ökad förståelse. 

 

Så klart ska ju någon aggressiv köttis vara negativ, av någon anledningen var det himla logiskt för hen att bli provocerad av att en restaurangkedja lanserar nya hamburgare... 

 

 

ÄGD. 

 

Alla har väl sett någon film som handlar om förr i tiden och hur orättvist det var då. Hur kunde man på allvar ge lägre lön till svarta? Hur kunde kvinnor inte få arbeta? Alla som ser dom här filmerna tänker säkert om sig själva att om dom levt på den tiden hade dom minsann stått upp för vad som är rätt och sagt ifrån. Hur många personer känner man egentligen som tittar på The Butler och säger "äh vad fånigt att dom ska bråka om lika rättigheter"? Just det, inga. 

 

Det finns en scen i The Butler där några demonstranter går in i en restaurang och sätter sig i den delen av lokalen där endast vita får sitta. Dom sitter kvar och vägrar gå eftersom dom protesterar mot orättvisan. Efter ett tag börjar folk bli arga och ett gäng aggressiva män kommer in och börjar misshandla och förnedra demonstranterna. En snabb fråga, vems sida står du på? Svarade du demonstranterna (som dom flesta antagligen gör) så undrar jag hur du idag tar deras sida? Står du på utvecklingens sida, eller är du i själva verket en stoppkloss för samhället?

 

Samtidigt som alla skenheligt pratar om hur viktigt det är att stå upp mot orättvisor och arbeta mot dom så bryr dom sig inte om dagens orättvisor. Den allvarligaste är ju naturligtvis djurförtrycket. Vad möts vi av där? Kan det möjligtvis vara samma argument, bortförklaringar och förlöjliganden som folk förr i tiden använde för att förminska kvinnorätt och antirasistiska rörelsen? Ja. Det är exakt samma. Samma personer som tänker att slaveriet av svarta var en dålig idé sitter idag och betalar för att slaveriet av djur ska fortgå. Logik? 

 

Istället för att vara nutidens nobla kämpar som vill utveckla samhället, är dom istället raka motsatsen. Dom är stoppklossarna som bromsar veganrörelsen, förminskar oss veganer och framförallt förminskar djurens lidande. Om 100 år kommer man se tillbaka på djurförtrycket på samma sätt som vi idag ser på slaveriet. Vill du då vara en av dom som jobbade för eller en som jobbade emot rättvisa?

Förra veckan tvättade jag håret med bikarbonat. För några dagar sedan använde jag kakao som torrschampo. Och idag blev det en rågmjölstvätt. Håller jag på att baka en kaka eller vad?

Jag har som sagt social fobi och det var någon som hade missat det. Nästan hela min uppväxt har denna ständiga följeslagare varit med mig, på (inget) gott och (massor av) ont. Och folk fattar inte hur det är att leva med det. "Varför är du så trött?" - För att min kropp är livrädd varje dag och tror att jag utsätter den för någonting livsfarligt!

 

Det går inte att förstå hur uttröttande det är att ha social fobi. Jag förstår att när man inte har det själv så är det svårt att föreställa sig. Tänk dig att du varje dag blir insläppt i ett rum med lejon. Du blir livrädd, tror att du ska dö och hela kroppen bara skriker DRA HÄRIFRÅN SÅ FORT DU KAN! Men du vet att du borde stanna kvar för det här är ju din arbetsplats/skola, och alla andra i rummet som inte kan se lejonen sitter ju kvar. Dom kan istället lägga sin energi på att lyssna på läraren eller jobba. Men har man social fobi, då sitter man där med tung andhämtning, illamående, svettningar och impulser av att bara resa sig upp och springa ut. Lejonen fortsätter skrämma dig och du fattar inte hur du ska kunna klara det. Till slut så går rädslan över eller så ger du upp. Ger du upp blir det ännu svårare att ta sig tillbaka nästa gång, och att vänta tills den intensiva rädslan gått över är oerhört svårt. Tänk dig att du upprepar det här flera gånger varje dag. Du kommer bli jävligt trött.

 

Så såg min vardag ut under många år. Inte konstigt att jag freakade ur till sist och fick panikångest. Men det blev bättre, och nu har jag levt 4 år utan problemen. Men dom kom ju tillbaka igen, såklart. För några månader gick jag inte ut genom dörren ens för jag började må illa av tanken att lämna hemmets säkerhet. Fast grejen var ju att jag var inte ens säker hemma, för panikångest kan komma var man än befinner sig. Det kändes typ som att bli jagad av mördare som aldrig kom längre bort än 10 meter från mig, hur mycket jag än sprang och sprang (metaforiskt). 

 

Just nu går jag igenom en bra, strukterad exponeringsterapi vilket jag inte gjort tidigare, eftersom fokusen då låg på panikångesten. Jag tycker KBT fungerar bra, det har hjälpt otroligt mycket redan nu och sen helvetes tiden har det som sagt bara gått 2 ynka månader. 

 

Som icke-fobiker så kan jag förstå att det låter löjligt, men när jag kunde handla igen efter den här tiden så jublade jag. Jag var så otroligt glad. Och idag åkte jag massa buss. Jag övar, flera gånger i veckan. Det är så jävla orättvist, för alla andra bara kan det från början utan att ens anstränga sig medan jag måste jobba varje dag i många, många månader för att uppnå samma tillstånd som dom. Men dom fattar ju inte det heller, hur jävla bra dom har det. Kan du åka tåg? Kan du åka med en kompis in till stan? Kan du gå på en släktträff? Jag bara drömmer om att kunna göra sånt. Men det kommer väl bli lättare med tiden.