Laks

 

Kvinnlighet och manlighet så långt bort ifrån varandra som det bara går. Ett kvinnoansikte i något jävla frigolitmaterial ska töjas ut så det nästan ser ut som en utomjording. Och mansansiktet ska se argt ut, givetvis. "Inte likna varandra, inte likna varandra!". För vad händer då? Kommer vi, män och kvinnor, att flyta samman till en tråkig, opersonlig massa där alla människor bär likadana kläder och beter sig likadant? Nej, knappast. Precis som Lady Dahmer sagt förut; att häva könsrollerna gynnar individualiteten. Utan könsrollerna skulle alla människor få chansen att vara de personer som de verkligen är. Utan trånga normer som dagligen begränsar oss, medvetet eller omedvetet, skulle vi bli mer fritänkande och mer individuella.  

Är det inte konstigt hur man aldrig någonsin blir nöjd? Även om jag mår skit nu, så skulle mitt 16-åriga jag skälla ut mig för att jag gnäller. Jag har det bra, i alla fall i jämförelse med då. Men som sagt, jag blir aldrig nöjd. Men det kanske trots allt är det som gör att man utvecklas och kommer framåt. Allt måste bli bättre, oavsett hur långt man redan har kommit.

Det var länge sedan jag sket i bloggen så här mycket, men vad kan jag säga (att jag helt enkelt är lat kanske?). Men nu börjar det återigen kännas som att kreativiteten flödar och mina åsikter dansar i hjärnan så alldeles strax kommer det börja hagla inlägg igen - jag lovar.

 

Och vad har jag sysslat med den senaste tiden då? Jo, bl.a. har jag besökt Malmö och gått på Kao's sammanlagt tre gånger på två dygn (en riktigt bra restaurang med andra ord). Jag har dessutom äntligen insett hur obeskrivligt goda Nakd-bars är. Köpte väl typ tio stycken när jag var inne på Astrid och Aporna. Och juste - Café Agnez också! Väldigt mysigt ställe och deras bärpaj är fruktansvärt god.

 

Åh herregud, jag vill flytta till Malmö. Skön stad att vara vegan i, verkligen.

 

 

Titta på HELA.

För ett tag sedan var det någon som frågade mig vad jag tyckte var det mest "okej" köttet att äta. Jag svarade att det är omöjligt att komma med något, eftersom för mig finns det ingen animaliskt produkt som kan kopplas ihop med ordet "okej". Allt är förtryckande så oavsett om en köper det dyraste, mest ekologiska och kravmärkta köttet så skulle det fortfarande inte vara bra. Det är nog där folk missförstår oss veganer ofta, vi skiljer oss ju från de mer vanligt förekommande vegetarianerna genom att helt enkelt säga nej till alla sorters våld mot djur. Inte bara det som anses vara det allra värsta.

 

Däremot kom jag med en annan tanke, om en vänder på det kunde jag ju faktiskt komma med svar om vilket kött som är det allra värsta att äta. För mig var det självklart; fisk och kyckling. De är de djur som massavrättas i de största antalen, kastas omkring som om de vore bomullstussar och slaktas på så vidriga sätt att det är svårt att inte må illa när en ser det (hur kycklingar behandlas inför slakt t.ex.). För att få lika mycket mat som en får från en ko behövs många kycklingar och fiskar. Förhållandena på fiskuppfödningar och kycklinganläggningar blir inte bättre av att de behöver vara så fruktansvärt många individer tillsammans. 

 

Många tänker nog att fisk är ett undantag. Det finns en hyfsat stor grupp människor i samhället som drar ner på köttet; undviker kyckling och ko och gris MEN - som gärna slafsar i sig fisk. De bryr sig, men de bryr sig inte om de djur som har fjäll, saknar våra ansiktsuttryck och befinner sig längre ifrån oss i släktträdet. Men som alla numera vet, så känner fiskar smärta precis som alla andra ryggradsdjur. Varför skulle det då vara annorlunda? Varför glöms ALLTID fiskarna bort?

 

...är föräldrar som ljuger för sina barn. Då menar jag inte en liten vit lögn, jag menar föräldrar som förvränger verkligheten och vägrar ge barnet tillgång till sanningen och istället serverar en högst tvivelaktig lögn. Som barnen givetvis sväljer med hull och hår. 

 

Jag pratar om barnböcker som visar hur livet på en bondgård ser ut och mjölkpaket där det beskrivs hur lyckliga kossorna är som får "ge bort" sin mjölk till just dig. Och föräldrarna. Föräldrarna som nekar sina barn sanningen för att de antagligen inte ens själva vågar titta rakt på den. "Om kött är gjort av djur? Äh, jo... Nä, asså...".

 

Det är inte så konstigt att vi alla växer upp med en konstig syn på andra arter när vi inte ens får reflektera över den. Vi ställs aldrig inför något test i skolan eller (oftast inte) i privatlivet där vi tvingas tänka om, ifrågasätta, fundera kring varför vi egentligen utnyttjar djur. För samhället uppmuntrar inte till sånt, det samhället uppmuntrar till är normhållande och att inte tänka själv. Var som alla andra. Gör som alla andra. Och dem allra flesta gör ju så också.

 

Självklart kommer det inte bli någon förändring om generation efter generation växer upp med lögner och förhärligande fakta. Men förhoppningsvis börjar det vända nu.