Hjärntvätt
Köpa, köpa, köpa
Trendigt?
När jag gick i nian förra året, då hade nästan alla tjejer svarta tights, svart kjol, svart tröja, brun eller svart skinnjacka över det och pumps på fötterna. Varför ville alla ha det? Egentligen, dem som tycker att det är väldigt snyggt kan ju ha det hela tiden, istället för att vänta tills det blir populärt. Är det så att dem upptäcker det först när det blir inne?
Jag kommer ihåg så väl att jag alltid störde mig på de människor som såg likadana ut. Vill dem inte vara speciella? Hur kul är det att bara vara en i mängden? Jag gjorde alltid precis tvärtemot vad alla andra gjorde. Alla hade långt, ljusbrunt hår - då klippte jag av hela håret och färgade mörkt. Jag har väl något behov av att vara speciell, jag mår inte bra av att vara en i mängden. Nu dock när jag har slutat skolan så har det tänket förändrats ganska mycket. Nu gör jag mer som jag känner, väljer det som är snyggt varesej det är inne eller inte.
Är trender till för att följas eller är dem bara löjliga? Hur tänker du?
Förstår du mig?
Det blir inget glatt inlägg idag. Jag tänker bara på massa dåliga saker, så jag kommer faktiskt inte på något roligt. Jag hoppas att du som inte är djurrättsintresserad kan försöka förstå hur jag tänker. Och gärna kan du kommentera och berätta hur du tänker. För jag vill faktiskt veta.
Jag möter ofta människor som tycker att djurrätt är töntigt. Som att det vore någon slags propaganda som inte skulle stämma, eller att vi överdriver. Som om vi är en sekt som vill "frälsa" andra och få dem att bli likadana som oss.
Men jag tror att ni som inte är vegetarianer, inte är insatta och inte vet om allt det hemska som vi vet, ni kan omöjligt förstå vad det handlar om. Jag känner dagligen en stor frustration över att jag har nästan hela samhället emot mig. Men jag försöker förgäves förstå hur ni tänker, det är så komplicerat för mig. Även fast jag för knappt ett år sedan var precis likadan.
Grejen kanske är att man inte tänker alls. Att man bara gör så som ens föräldrar lärde en. Och alla dessa människor som bara sätter händerna för öronen så fort någon försöker berätta sanningen, kommer antagligen inte förändra sig. Men förhoppningsvis så kommer nästa generation att förstå lite mer, och inte bara känna empati för dem som ser exakt likadan ut som dem själva. Förhoppningsvis.
En "vanlig" ungdom?
Jag kom hem klockan 10 ikväll. För mig är det sent, jag är en sån som alltid sitter inne varesej det är helg eller vardag. I alla fall, på vägen hem på gatorna så såg jag bara en massa människor i min ålder överallt. Med en kasse i ena handen som lite misstänksamt klirrande, och en cigg i den andra. Shit tänkte jag, är det såhär dem flesta är i min ålder? Varför sitter jag inne med mina föräldrar och kollar på tv varje kväll? Anledningen till att jag gör det är att jag inte är intresserad av sprit och öronbedövande musik.
Vart är alla lugna och mer djupa tonåringar egentligen? Varför ser jag aldrig människor i min ålder som precis om jag, lyssnar på bra musik*, älskar djur, är blyga och bryr sig om politik? Kanske för att alla dem sitter inne vid sin dator precis som jag gör nu.. Det jag vill säga är att om man som jag - är intresserad av politik, djurrätt, musik som inte är dunka-dunka - vart ska man träffa människor då? Det känns nästan som att jag inte hör till gruppen ungdomar, även fast jag är 16 och hatar skolan. Så, finns det andra som jag någonstans?
bra musik* = kent, depeche mode, björk, laleh...