Svenska grisar har...
Räddad?
Sanningen bakom orden
Köttbranschen är bra på att komma på ursäkter och försköna verkligheten. Kan vi försöka se sanningen bakom deras ord?
Härligt. Men hur ofta städas det? En gång i månaden antagligen - när kycklingarna skickas till slakt. Marken hinner nog täckas av avföring inom den tiden.
"Våra kycklingar föds upp inomhus med rigorösa regler som minimerar risker för att någon form av smitta ska komma in i stallarna."
Jaha, så det är därför dem måste vara inomhus hela sina liv! Det är ju bra att dem inte får en massa smittor utifrån - istället får dem bukvattusot för att deras kroppar är sönderavlade.
"Stor vikt läggs vid att djuren transporteras på ett bra sätt."
Nämen vad bra! Så de 140 000 kycklingar som dör och skadas i transporterna varje år, inga av dem är från era anläggningar? Då kanske era kycklingar kan känna sig trygga under färden. Men väl framme vid slakteriet måste ni ändå halshuggas tyvärr.
Öppna ögonen
Alla de människor därute som går runt varje dag, ignorerar det ställningstagande som dem tar varje gång de äter kött, vet dem ens om vad dem håller på med? Förstår dem att mackan med skinkan i som dem äter en gång var en gris?
Det tar lång tid innan barn förstår att "kyckling" på tallriken är samma sak som djuret. Men vissa verkar ju inte förstå ändå, även fast de är fullvuxna, har vanliga homo sapiens hjärnor och kan ta in all information bara dem vill. Men dem vill inte. Dem vill inte hjälpa, dem vill inte förstå. Så dem fortsätter att äta sitt kött, vägrar att sluta.
Köttätare skulle gärna kunna sluta ha förutfattade meningar om djurrättsintresserade, och istället lyssna på vad vi säger. Förstå att meddelandet är viktigt, och att det faktiskt handlar om liv eller död. För jag lovar, att bakom dem där orden "jag bryr mig inte" så döljer sig rädsla och ångest inför vad som komma skall. Dem vill inte höra, dem vill inte se. För att de vet att det där bakom är hemskt och otäckt. När de har fått reda på sanningen så vet de att de inte kan återvända tillbaka till sin trygga värld igen.
Kommer mänskligheten ta mod till sig och öppna ögonen?
Syns inte - Finns inte
Många människor kallar sig för djurvänner. De kanske har något djur hemma, en hund, katt, kanin eller hamster. Men för mig gör inte det en person till en djurvän. De allra flesta jag känner bryr sig inte överhuvudtaget hur maten hamnar på tallriken, eller innan sminket står färdigt inne på Kicks. Jag tror att de flesta inte vet om, de har ingen aning. Precis som jag, fast för ett drygt halvår sedan. Jag känner inte att jag kan klanka ner på de som fortsätter stödja masstortyren i landet, för de flesta vet inte ens om att det pågår. 
En person som nu kallar sig för djurvän, utgår från att alla djur som hon har att göra med t.ex. är sin egen hund och grannens katter. Personen skulle aldrig någonsin göra illa dessa djur, varför skulle hon? Men när det kommer till djuren som inte syns, de som sitter instängda bakom betongväggar, så gäller inte längre personens kärlek till djur. Antagligen vet hon inte om vad hon bidrar till, eller så har hon sett ett reportage någon gång på tv men stängde av efter en kvart för att det var för hemskt att se.
Folk informeras, om och om igen, men efter varje gång så skjuter de flesta undermedvetet bort empatin och glömmer. Kanske av egoism för att själva överleva. Jag har gjort det, de flesta andra har det också någon gång. För även vi har instinkter, vi är djur precis som de själar vi just nu, i dagens Sverige gömmer bakom galler och betong.
Vad betyder en lag?
Det finns en lag i Sverige som säger att alla djur ska ha utlopp för sina naturliga beteenden. Jag kan inte förstå hur någon ens kan drömma om, att en mink kan må bra av att bo i en bur stor som ett kvällstidningsuppslag. Eller en gris som bor på några kvadratmeters betonggolv. Eller en värphöna som sitter i bur hela sitt liv och slaktas när hennes äggproduktion börjar trappas ned. Allt detta bryter mot svenska lagar, men det fortsätter ändå och ingen straffas.
Sveriges politiker tar inte tag i frågan kring djurförtrycket i samhället, utan gömmer sig istället bakom de stränga djurskyddslagarna vi har. Ja, de är faktiskt stränga, men bara i jämförelse med de andra länderna. Djur plågas och torteras ändå i dagens Sverige. Men vi har ändå de bästa djurskyddslagarna, så politikerna fortsätter sina jobb utan att ens ta upp frågan om djurens rättigheter.
Partiernas åsikter kring djurhållning - Allians För Djuren.
Drömbilden
Jag såg att en blogg här på blogg.se hade uppmärksammat hur djurtransporterna går till i Thailand. Verkligen hemskt att se, men som jag också kommenterade på hennes blogg; "Nästan samma sak sker i Sverige och EU, skillnaden är att lastbilarna har väggar i vår del av världen".
Många som kommenterade skrev att "det är tur att vi bor i Sverige", och "i Asien har dem en annan syn på hur djur ska behandlas". Som om våra djur sköts så mycket bättre.
Idag finns det en "drömbild" av hur grisarna, kossorna och kycklingarna föds upp i vackra boxar med gott om plats, betar på gröna kullar, och dansar omkring i hagarna. Det faktum att dem slaktas tänks inte ens speciellt mycket på, enligt "drömbilden" verkar djuren självmant gå in på Ica för att lägga sig i kyldisken. Så är det ju inte riktigt. Inte alls. Inte i närheten.
Titta på bilderna från Thailand här.