HJÄLP MIG!
Är jag inte en riktig vegetarian? Jag är så sjukt besviken på mig själv och är helt förvirrad. Jag vet inte vad jag ska göra..
Jag läste på igår om E-ämnen, gelatin, löpe, vassler och liknande. Alla dessa är ämnen som används flitigt av livsmedelsindustrin - och det är gjort av döda djur. Och jag äter det. Alltihop. Och jag vill inte gynna den industrin men jag har faan ingen aning om hur jag ska kunna undvika allt detta. Kanske det inte är något att tjafsa om eftersom det oftast rör sig om så små mängder.. Jag menar, det kanske inte gynnar köttindustrin ändå. Men jag känner ändå att jag måste vara helt "äkta"..
Mina favoritchips innehåller tydligen vassle-pulver. Mina järntabletter innehåller gelatin. Osten på pizzor och liknande innehåller löpe. Är jag inte vegetarian? Jag har verkligen ångest för detta.. Jag vill passera "djurvänlig-gränsen" men jag har tydligen inte fått godkänt verkar det som. Jag vet inte vad jag ska göra. Det känns inte som att jag är redo att krångla till allting. Att äta så som jag gjort hittills har varit enkelt, inte ett dugg ansträngande. Men detta? Jag vet inte hur jag skulle klara detta..
Vad ska jag göra? Snälla, alla råd är välkomna. Vad är "godkänt" att äta för vegetarianer? Vilken kost tycker du gills som en äkta vegetarisk? Vilket godis, vilket bröd, vilka läsker innehåller inte djur? Kommer jag aldrig mer kunna köpa någonting på vanligt vis utan att behöva krångla till allt, behöva undvika massvis och lägga ner timmar för att allt ska bli rätt? Snälla - HJÄLP MIG!
Mörkt ute...
Idag var första dagen då jag kände att vintern verkligen var påväg. Jag vaknade vid åtta, och det var inte ens ljust i mitt rum.
Jag blir alltid lika ledsen när hösten kommer, varje år. För mig innebär vintern en slags klaustrofobi, man känner att man inte kan gå ut eftersom allt bara är mörkt. För det finns ingenting där ute.. Det är mörkret som är värst, kylan kan jag klara av ändå. Men detta ständiga mörker, dygnet runt känns det som, det gnager så ihärdigt på mitt psyke..
Tycker du också vintern är jobbig med allt mörker och kyla?
Lite sommar för en dag
Jag är en sån person som på hösten blir riktigt nere. Så fort ljuset börjar försvinna och löven faller blir jag extremt deppig, därför ska det bli riktigt skönt ikväll när jag och mamma ska åka Birka Paradise! Sola och bada i 30 graders värme bland palmer och solstolar! Precis vad jag behöver..
Cybergymnasiet
Funderar på att börja på Cybergymnasiet nästa år. Just nu går jag inte i skolan, för jag klarar inte av stressen med det. Sista terminen i nian var ett helvete, och jag fick sluta flera månader tidigare än alla andra. Så jag har inte haft en riktig "sysselsättning" på ganska länge nu. Därför blev jag väldigt besviken på mig själv när jag kände att jag inte klarar av att gå i den skola jag sökte till.
Men cybergymnasiet verkar väldigt bra på många sätt. Först och främst finns det eftermiddagsklasser. Man börjar 12 och slutar 5. Helt underbart! Precis vad jag vill ha. Sen också verkar det som att man har större valmöjligheter angående vilka kurser man vill läsa. Hade tänkt gå media i sådana fall... Det var en enda linjen som hade eftermiddagsklasser. Tydligen är den inte så populär!?
Men cybergymnasiet verkar väldigt bra på många sätt. Först och främst finns det eftermiddagsklasser. Man börjar 12 och slutar 5. Helt underbart! Precis vad jag vill ha. Sen också verkar det som att man har större valmöjligheter angående vilka kurser man vill läsa. Hade tänkt gå media i sådana fall... Det var en enda linjen som hade eftermiddagsklasser. Tydligen är den inte så populär!?
Ångest
Jag har så otroligt tråkigt.. Nu vet jag hur det är att vara arbetslös. Det suger! Jag längtar tills jag ska börja dela ut reklam, då har jag iaf något att göra.
Det är så härligt när man har varit borta, och så längtar man hem. Jag längtar aldrig hem, jag är ju här hela tiden..
Usch vad jag oroar mig för skolan.. Jag vill gå i skolan, men det går inte. Och ibland så vill jag och ibland inte. Jag kan inte bestämma någonting. Ni kanske märker det.. Jag hoppas att jag är sugen på att gå i skolan nästa höst, jag måste ju gå i gymnasiet. Jag har inget val, vad annars liksom? Jag vill inte jobba, inte gå i skolan och mest av allt - jag vill inte vara hemma..
Det är så härligt när man har varit borta, och så längtar man hem. Jag längtar aldrig hem, jag är ju här hela tiden..
Usch vad jag oroar mig för skolan.. Jag vill gå i skolan, men det går inte. Och ibland så vill jag och ibland inte. Jag kan inte bestämma någonting. Ni kanske märker det.. Jag hoppas att jag är sugen på att gå i skolan nästa höst, jag måste ju gå i gymnasiet. Jag har inget val, vad annars liksom? Jag vill inte jobba, inte gå i skolan och mest av allt - jag vill inte vara hemma..
Skolan?
Jag har det ganska körigt nu. Inte för att jag har massor av saker att göra, utan för att jag har otroligt mycket saker att tänka på hela tiden. Jag är 16 år och skulle börjat gymnasiet för några veckor sedan. Problemet är, att när jag stod utanför skolan en kvart innan första lektionen skulle börja, kunde jag inte gå in. Det var omöjligt. Jag fick ångest, blev jättenervös och visste inte vad jag skulle göra. Så jag åkte hem igen.
Jag är fortfarande hemma. Och jag går inte i skolan. Och jag vet fortfarande inte vad jag ska göra. Så... vad ska jag göra?
Jag är fortfarande hemma. Och jag går inte i skolan. Och jag vet fortfarande inte vad jag ska göra. Så... vad ska jag göra?
Olika dagar
Vissa dagar har jag som en bubbla runt omkring mig. Den hindrar allting som är roligt i världen att nå fram till mig. Alla bilder där djur plågas sitter ständigt på näthinnan. Jag mår otroligt dåligt när jag vet att det lilla jag kan göra egentligen inte förändrar ett enda skit. När dem där hemska dagarna kommer, då tänker jag bara på djur som plågas.
Men sen finns det dagar då jag vaknar upp och inte ens tänker på djuren, förutom mina egna hemma i lägenheten. Är det så en vanlig människa har det hela tiden?
Jag kan inteförstå hur någon inte kan bry sig. Jag saknar förståelse för människor som inte är som jag. Det går inte för mig att prata med dem människorna om djur, för jag blir bara arg. Finns det någon som förstår båda världarna? Jag har levt i båda, men verkar ha förträngt den ena..
Men sen finns det dagar då jag vaknar upp och inte ens tänker på djuren, förutom mina egna hemma i lägenheten. Är det så en vanlig människa har det hela tiden?
Jag kan inteförstå hur någon inte kan bry sig. Jag saknar förståelse för människor som inte är som jag. Det går inte för mig att prata med dem människorna om djur, för jag blir bara arg. Finns det någon som förstår båda världarna? Jag har levt i båda, men verkar ha förträngt den ena..