Killing us softly
Även om du försöker att ignorera all reklam som dagligen når våra hjärnor så kan jag lova dig att vi alla blir påverkade mer eller mindre. Vad har egentligen alla bilder för effekt på oss? Får vi undermedvetet ett sämre självförtroende när vi ser perfekta kroppar utan skavanker? Blir vi hjärntvättade till att tro att vi inte är tillräckligt bra?
Detta är en jätteintressant föreläsning av Jean Kilbourne som pratar om pressen som kvinnor dagligen upplever och i många fall även mår psykiskt dåligt över. Vi överrumplas konstant med bilder på människor som säger åt oss hur vi ska vara, hur vi borde vara - vad som ska vara normalt. Det som har hänt är att normen inte hänger ihop med verkligheten längre. Modeller som ska visa kläder åt normalstora konsumtenter är pinnsmala och lider i vissa extrema fall av någon sjukdom som anorexi. Är det detta som ska vara det normala?
Det är skillnad mellan att slå en man och att slå en kvinna
Om en man slår en kvinna anses det vara misshandel. Alla stannar upp och konstaterar vilket svin har är. Om däremot en kvinna slår en man tas det som ett skämt, att det inte är seriöst menat och att det inte gör någonting. Arg på din man? Slå till honom!
Det var inte länge sen jag inte var medveten om den konstiga logik som råder. När kvinnor slog sina män i vredesutbrott i tv-program skrattade jag och tyckte att det var roligt. När ett avsnitt istället handlade om det motsatta blev det sorgsen stråkmusik i bakgrunden och jag blev illa till mods.
Män ska vara starka, de ska tåla allt och de får absolut inte bli rädda. Att kvinnor generellt ses som fysiskt svagare har också med saken att göra. Men om ett slag bara räknas som misshandel om det är hårt och gör ont, har vi ändå inte kommit lite fel då? Ska inte ALL misshandel och våld vara förbjuden? Även de som inte fysiskt skadar offret?
Roligt?
Det är extremt viktigt att det syns på barnet vilket kön det tillhör
Det allra viktigaste med att ha barn verkar för vissa föräldrar vara att visa upp vilket kön det tillhör. "Lisa är en fliiiicka!" Därav den rosa klänningen och de lila hårspännena. Ingen ska missa att barnet de ser är en flicka. Viktigt viktigt, tydligen.
Och vad är det som hela tiden saknats till modekollektionen uppfostra-ditt-barn-till-en-utseendefixerad-individ-som-tror-att-hennes-värde-ligger-i-smink-och-kläder? - Klackskor till småbarn givetvis!
Usch och blä från min sida...
Angående den lilla incidenten i Melodifestivalen...
I samma sekund som Thorsten tog det där stadiga greppen om Ana Ginas röv i lördags kväll så har jag väntat på att Lady Dahmer skulle ta upp det i sin blogg, vilket hon gjorde idag.
När någonting som detta sker skämtas det ofta bort. "Men tål du inte lite skoj?" "Men slappna av, det var ju inte på allvar!" Och? Att ta någon på rumpan ÄR sexuell trakasseri - även om det sker i direktsändning. Jag undrar hur många av de män som tycker att saker som dessa är okej skulle reagera om de själva blev tafsade på kuken av en främling inför en enorm publik.
Vad tycker du - ska man som kvinna tåla "ett skämt" och acceptera att vissa män tar sig friheten att tafsa på den?
Are we equals?
Barn som vill få slut på köns-uppdelningen i leksaksaffärerna
Jag tror faktiskt att jag var ungefär såhär när jag var liten. Dock kunde jag inte uttrycka mig lika bra som detta barn. Visst är det fantastiskt att se att det finns hopp? Någon i USA tänker själv (jag hatar ju USA som ni kanske minns)! Wow!
Varför är det okej att vara en pojkflicka men inte en flickpojke?
När jag var liten var jag en såkallad pojkflicka. Jag vägrade kjolar och klänningar från tre års ålder och klädde mig bara i stora, sköna byxor. Jag lekte med dinosaurier och älskade att spela innebandy. Därför passade termen pojkflicka in - och vad är det för konstig term egentligen? Var jag inte lika mycket flicka bara för att jag hade speciella intressen? Blev jag en pojke för att jag inte ville ha kjol på mig? Och varför ansågs det tufft att jag var som jag var? Oskar i samma ålder stred också mot könrollerna men när han vågade vara sig själv blev han kallad för "tönt" och "bög". Varför?
Varför är det okej att vara en pojkflicka men inte en flickpojke?
Skönhetshets och retuscheringar
Även jag som lätt kan säga att jag inte hoppat på tåget som leder rakt ner till helvetet (skönhetshetståget alltså) kan jag ibland känna av pressen. Ser jag verkligen bra ut? Vad tycker alla andra?
Det är reklamerna, filmerna, musikvideorna - ja, all media och populärkultur helt enkelt - som sprider lögner om hur en människokropp faktiskt ser ut. För ingen kan ha helt slät hy hela tiden, ingen kan ha lena ben utan valkar eller hår, ingen kan ha ett ansikte helt utan finnar eller andra ojämnheter.
JAG - icke retuscherad och retuscherad.
Gina Tricots skyltdockor
I Gina Tricots nya butik i Stockholm fanns dessa skyltdockor ett tag uppställda. De är borttagna nu efter mycket kritik för att de är onaturligt smala och tros skapa ännu mer press på unga tjejer. Gina Tricots försvar bestod av lama påståenden om att skyltdockorna egentligen inte skulle föreställa riktiga människor, utan istället vara "abstrakta figurer", ett konstverk. Ja...
Vi vill ha ett jämställt samhälle!
Barnfilmer och dess budskap
Jag har funderat över det här med barnfilmer ett tag nu. Vad sänder dem egentligen ut för signaler? Vad är budskapet i en typisk barnfilm?
Att Disneys filmer är starkt antifeministiska och upprätthåller könsrollerna är kanske inget nytt för de flesta. Många av historierna handlar om förhållanden och hur en kvinna/man ska bete sig och se ut. Signalerna till ett barn som glatt tar in informationen blir att en kvinna ska vara vacker, och att en man ska vara stark och rik. Dessutom finns det inget utrymme för andra sexualiteter - har du någon gång sett en barnfilm där det handlar om ett homoförhållande? Och varför sagor för barn måste handla om kärlek och förhållanden kan man ju också fråga sig.
En annan sak kring barnfilmer som jag kom på igår när jag tittade på Happy Feet (jo jag är ganska töntig av mig), är att ett återkommande tema är utanförskap och att det är okej att vara annorlunda. Dessa historier kretsar ofta kring en manlig huvudroll som blir kär i en populär tjej, som verkar vara raka motsatsen mot hans position. Och visst, jag tycker verkligen inte att det är fel att visa barn att vänskap och kärlek är viktigare än status, tvärtom. Men problemet är att det ofta känns som att det är just tjejen som ska vara den duktiga, snygga och populära. Killar får vara annorlunda och våga och gå sin egen väg medn tjejer fortfarande måste vara den där omtyckta, vackra personen som alla trånar efter.
Någon annan som märkt det någon gång?
Och vad tycker du om Disney?
Tror du att du har blivit påverkad av filmer du sett när du var liten?
Barbie-proportioner...
Sälj grej med tjej
Reklam för begagnade bilar.
Reklam för en tidning.
Reklam för att donera organ.
Många företag använder sig av kvinnokroppen för att sälja sina produkter - som du ser ovan ibland på extremt vidriga sätt. Bilderna kommer ifrån denna suveräna blogg som visar upp hur kvinnor konstant objektifieras och används som lockbete inom marknadsföring.
Och såhär firar jag Lucia...
...eller firar och firar. Räknas en tallrik pasta bolognese tillsammans med ett stort glas sojamjölk som att fira någonting?
Och angående frågan som alla ställer sig idag - kan pojkar också få vara lucia? Svar: Ja, det kan dem!
Vilka är det egentligen som pressar sina barn?
Konsekvenserna av att man som tjej har kort hår och inte använder smink
Jag var inne på Hemköp häromdagen och skulle köpa ett paket med tofu. Personen framför mig i kassan hade en hel korg full med saker och erbjöd mig därför att gå före. Jävla trevligt tyckte jag. Så jag gick före, och la upp mitt paket där framför hennes saker på rullbanden och hon förklarade för kassörskan att jag skulle gå före. De exakta orden var snarare "jag släppte förbi honom så han betalar först". Hm... Som bekant så vet ni att jag är av honkön.
Jag har ju varit med om detta förut. Konsekvenserna av att man som tjej har kort hår och inte använder smink. Men ärligt talat - jag har inget problem med det. Jag nickar och ler. "Ja, tack att jag fick gå före" säger jag bara och uppskattar dennes trevlighet. Att påpeka att jag faktiskt inte alls hade en penis kändes inte så nödvändigt. Vad spelar det för roll egentligen?
Det är intressant med hur folk hänger upp sig på kön. När det handlar om att jag själv inte alltid tydligt bär en av könsrollerna är jag helt obryendes, men tycker det är intressant. Jag tar inte illa upp om någon tror att jag är kille, medans många andra verkar tycka att det skulle vara helt fruktansvärd att bli betrodd att vara av motsatt kön. Det är kanske därför folk glatt hänger på könsrollerna - för att de är rädda för vad som skulle hända annars.
Men en sak som jag och de allra flesta har gemensamt, är att vi alla undermedvetet könsmärker folk man möter och ser. Där är en kille, en tjej, en tjej, en kille... Ser man någon som man inte kan kategorisera blir det jobbigt. Men varför är det så? Ett första steg att motverka detta konstiga beteende (och samhällets allmänna syn på vad kön innebär) kan vara att vara medveten om det. Tänk på det, förstå det, kritisera det.
Ps. Mitt hår är otvättat på bilden så skyll inte på no poo!
Ett ilsket och ironiskt jävla inlägg
Jag hatar de jävla 50-talisterna som skrockandes sitter och pratar om hur olika män och kvinnor är. "Haha, ja, kvinnor duger bara till en sak - att stå vid spisen!" säger männen överlägset och alla vet att de inte är 100% seriösa men ändå ligger det en omedveten anti-feministisk tanke där bakom. Samtidigt påpekar kvinnorna hur otroligt dålig simultanförmåga alla män har. Vi är olika, vi förstår inte varandra och vi förblir förevigt varandras motsatser. Det är tydligen därför vi passar så bra ihop som par.
Och de homosexuella? De kan då inte kompensera varandra som ett "äkta" par för att de är av samma kön? För personer av samma kön kan omöjligt ha olika egenskaper, typ. Eller?
Det är alltid tjejerna mot killarna. Det delas upp, hela tiden känns det som. Och alltid samma tjat om att vi är så jävla olika och att vi aldrig riktigt kommer förstå den andre. Suck. Varför måste ett par dessutom vara två personer som knappt har någonting gemensamt på personlighetsskalan? Skulle det inte vara lättare att leva tillsammans med någon som fungerar som en själv?
Nej, tänker 50-talisterna. För att heteropar är de enda riktigt samhällsaccepterande paren, och eftersom kvinnor och män är sååå olika så måste det innebära att ett par måste bestå av två motpoler. Återigen suck. Det kan ju omöjligt vara så att två personer av olika kön kan dela ett intresse eller egenskap!
Cissi Wallins radioprogram
Jag drömde att Cissi Wallin kom fram till mig på krogen (hallå, jag är bara 17?) och frågade mig och dem jag satt bredvid om vi ville vara med i hennes program. Jag blev totalt skräckslagen men glad, och skrek "ja!". Sen vaknade jag av massor av höga ljud och kom på att renovering av vårt duschrum var igång. Synd, jag hade gärna sovit vidare en stund och fått se hur jag klarat mig i direktsändning...
Och varför drömde jag om detta? Jo, för jag har lyssnat på varenda program med henne de senaste veckorna och tycker det ena avsnittet är bättre än det andra. Det har diskuterats en hel del genus och feminism (love it!). Vill du också höra kan du gå in HÄR, klicka dig in på Cissi Wallins program och välja ett som du känner för att lyssna på.
Inga gränser, inga tvång, inga könsroller
Jag blir så glad när jag ser att fler och fler manliga modebloggare börjar dyka upp. Att det blir mer accepterat med tiden att även killar intresserar sig för kläder. Jag älskar när folk går utanför de gränser där de förväntas hålla sig - det är ett bevis på mod och på att jämställdheten går framåt.
Även jag försöker göra ett bidrag. Jag vill inte vara en traditionell tjej, inte för att det på något vis är fel att ha långt hår, gå i klänning och sminka sig, utan mest för att jag inte vill vara så. Jag är inte så. Och jag försöker verkligen att acceptera alla människor som de är, trots att det är svårt när man så tydligt märker att många skulle varit helt annorlunda om de inte hade alla normer och tvång runtomkring sig. Många följer bara blint strömmen utan att någonsin fundera, och ännu fler tror jag funderar men inte vågar gå sin egen väg.
Jag tror att ju fler människor som tänjer på gränserna ju fler människor kommer i framtiden kunna finna och acceptera sig själva. Om t.ex. vissa kvinnor låter bli att raka sig, och vissa män börjar sminka sig, kommer det sakta men säkert normaliseras. Det kommer inte ses som någonting konstigt att ha orakade armhålor som tjej eller smink i ansiktet som man. Det ska vara självklart att vi alla ska bli respekterade för de vi är - kvinna som man, sminkad som osminkad, rakad som orakad.
Och ett bra sätt att nå dit är att smått utmana sig själv. Pröva att göra någonting som inte förväntas av en kvinna/man. Visa upp att en människas personlighet inte har att göra med vilket kön man tillhör. Den dagen då en man kan gå i rosa kilt utan bli ifrågasatt har vi nått fram. Alla ska få vara som man själv vill - inga gränser, inga tvång, inga könsroller.
"What a cruel male-dominated culture!"
Det pratas ofta om hur burkan är ett fruktansvärt förtryckarredskap. Vi i väst vill gärna poängtera hur otroligt bra vi har det och hur jämställt allting är, samtidigt som vi lite överlägset säger att det är så hemskt för kvinnorna i de muslimska länderna. Vi glömmer bort att vi, liksom dem, faktiskt fortfarande lever i ett patriarkalt samhälle där allting utgår från män - till och med vilka kläder kvinnor ska klä sig i.
Kvinnor i öst bär ofta täckande kläder som inte visar armar, ben och hår. Varför? För att männen inte ska "frestas" av dem, ett exempel av att kvinnan tar ansvar för mannens sexualitet (du får skylla dig själv om du blir våldtagen när du är klädd sådär!). Kvinnor i väst bär ofta utmanande kläder som visar upp brösten, de långa (rakade!) benen och högklackat. Varför? För att männen ska tycka att hon är sexig och på så sätt får hon ett högre värde, eftersom den viktigaste egenskapen för kvinnor i vår kultur är utseendet.
"Men kvinnor i Sverige blir ju inte tvingade att se ut så!" skriker någon. Och nej, det finns ingen lag på att vi måste se sexiga ut men om man har något slags förstånd så kan man inse att det är precis just det som samhället skriker åt oss. Bilder med smala kvinnor, massor av smink och stora bröst. Behovet av att vara snygg och uppskattad för vårat utseende är inte naturligt utan appliceras efter födseln på flickor, genom påverkan från omgivningen.
Gissa varför många kvinnor tycker att det är viktigt hur de ser ut... För att media visar upp hur en "riktig" kvinna ska vara (rakade armhålor, rakade ben, stora bröst, smala midjor osv) och för att medans pojkar bemöts med "vad cool du är!" bemöts flickor i samma ålder med "vad fiiiiiin du är!". Om barn uppskattas för sitt utseende kommer de snart inse att det är av yttersta vikt att se bra ut.