Laks

Min nya blogg heter ifrågasättaren och det är där jag från och med idag kommer att posta min vettiga åsikter. Jag hoppas du följer med! Välkommen!

 

----> www.ifragasattaren.se <----

När den står färdig (imorgon eller övermorgon möjligen), är det bara att glömma Laks och istället säga hej till mitt nya alterego som jag inte meddelar vad det är förrän det är dags...

Fast nu när jag tänker efter så har jag visst varit jävligt påverkad av skönhetshetsen tidigare. Inte på det där traditionella sättet som en kanske föreställer sig att det ska se ut; en ung flicka som står framför spegeln och klämmer på magfettet. Så såg det inte ut. Så har det aldrig sett ut (förns nu då). Det var mer saker som att jag använde BH trots att det är det mest obehagliga och äckliga klädesplagg som går att fästa på kroppen. I flera år använde jag det trots att jag AVSKYDDE det. Tills den dagen jag kom på att det inte fanns någon lag att tjejer måste ha BH på sig. Då löste sig problemet oväntat fort (lösning: ta av den!).

 

Men jag hade en period där i slutet av högstadiet - i samma veva som min panikångest eskalerade och jag var tvungen att hoppa av skolan i förtid - när jag ifrågasatte ALLT. Det var ju då jag föddes. Asså jag, mitt riktiga jag. Det var då alla de där bra, underbara, men ändå jobbiga tankarna (för det är ju jobbigt som faan att förändras!), kom in i huvudet på mig. Måste jag äta kött? Varför tvättar jag håret med schampo? Kan jag inte gå utan BH? Måste jag börja gymnasiet? Varför ska alla tjejer sminka sig bara för att de är tjejer? Osv osv i alla oändlighet.

 

Efter det fortsatte jag. Och jag kommer aldrig sluta heller. Att ifrågasätta mig själv är fanimej det överlägset bästa projektet jag startat i hela mitt liv.

 

 

Det finns massor av negativa saker med konsumtionshetsen. Först och främst att det är ohållbart hur vi slänger och köper nya grejer hela tiden. Vi förstör planeten helt enkelt när vi bara producerar producerar producerar. För det andra så byggs konsumtionshetsen på kapitalismen, att alla ska vilja köpa prylar, att massor av företag tjänar pengar på denna vilja som medborgarna hjärntvättas med och som slutligen skapar ett ständigt nedpressande av priserna på marknaden. Detta i sin tur leder till att NÅGON ANNAN får betala priset, och vilka blir det? Fattiga, hjälplösa människor i tredje världen som inte har något annat val än att jobba i HM:s klädfabrik i Bangladesh. Som dör inne i lokalerna för att de inte kommer ut när det brinner och som jobbar orimligt långa pass så de knappt hinner träffa sin familj (och heller knappt kan försörja dem).

 

Men. Förutom att det är miljövidrigt och etiskt inkorrekt att konsumera mycket av dagens produkter så finns det ännu ett dilemma. Givetvis inte lika allvarligt, men i mina ögon ändå ett dilemma. Om vi köper mycket, äger vi mycket. Och för mig är det inget positivt. Jag gillar stilrent, tomma bord, så få saker som möjligt. Plåtter är min största fiende och jag avskyr när det finns saker i mitt rum som egentligen inte behöver vara där. Jag vill bara äga saker som jag använder. Inget sparande, inget "men en dag kanske jag kommer använda den här tröjan...". NEJ.

 

Vad är egentligen positivt med konsumtionshetsen? Ingenting alls i princip. Det får väl folk att må bra för en kort stund. Jag vet själv hur skönt det kan kännas att handla lite nya kläder trots att det egentligen inte behövs (vad som räknas som behövs går ju också att debattera). Men är det behovet som många har, att vilja KONSUMERA, egentligen inte bara en effekt av det vi hjärntvättats med? Det ska vara senaste mobilen, fräscha nya byxor, moderna möbler. Ofta handlar det väl om att vilja hänga med, att anses vara hipp av andra människor. 

 

Hur tänker du kring konsumtion och hetsen som ofta följer med den?

Hur mycket ska vi egentligen få konsumera?

 

 

   

Varför är det egentligen så skrämmande med nakenhet? Varför är det så tabu? Och visst, det finns väl en viss poäng med att inte visa könsorganen för det är våra sexuella delar. Men ärligt talat tycker jag att om den logiken ska gälla, då kan vi ju lika gärna säga att ingen får visa munnen heller för det är ju den som vi kan utföra oralsex med! Eller händerna med för den delen. Till slut kommer ingenting vara tillåtet att visas för allting på kroppen kan ju kopplas till sex liksom. 

 

Anledningen till att människan idag har kläder är väl först och främst för att det skulle bli jävligt kallt annars. Men vad finns det för andra argument? På sommaren när det är så där riktigt hett, skulle en inte bara vilja slänga av sig alla kläderna och gå naken (bortsett från att alla jobbiga normer och ideal kring kroppsutseende existerar då)? Det finns faktiskt situationer då det kan vara MER PRAKTISKT att vara näck än att bära kläder.

 

Hur tänker du? Ska nudism bli mer accepterat?

 

 

 

Förut, för lääänge sedan, tänkte jag också att tjejerna får faktiskt ta och klä sig lite mer anständigt så att de slipper bli våldtagna. Nu när jag är mer påläst (eller snarare inte dum i huvudet längre) så fattar jag ju att det är helt idiotisk att lägga skulden på den som blir utsatt för ett brott. Typ som att grisar ska få skylla sig själva för att de blir mördade, de får sluta smaka så gott om de inte vill bli det! 

 

 

Äh, va? Asking for it? Du ska fanimej kunna gå runt naken på gatan och inte en enda jävel ska få för sig att VÅLDTA dig. För om dem gör det då är det dem det är fel på, inte dig. Vidriga samhälle.

 

Min kära moder sa till mig häromdagen att hon skulle sluta prenumera på Amelia. ÄNTGLIGEN tänkte jag. Det är en jävla skittidning som riktar sig till 40-50-åriga kvinnor men ändå av någon outgrundlig anledning alltid använder sig av modeller i 25-års åldern. Varje omslag på varenda nummer - samma jävla skit. Hur du får platt mage, hur du tränar bort fett, hur du ser mindre tjock ut i rätt slags baddräkt. Och det som gör mig mest arg är att Amelia Adamo på något vis verkar tro att hon och hennes tidning HJÄLPER kvinnor. Och visst, det finns något arbete mot fattigdom i något land i Asien och kanske någon enstaka artikel som faktiskt uppmuntrar läsarna att ta plats och vara nöjda med sig själva. MEN. Alla de där gå-ner-i-vikt-sidorna förstör allt det andra. Det går liksom en bra sida på 20 dåliga och det håller inte. Den här tidningen är lika värdelös som alla andra. Om inte värre.

 

Amelia, du dödar oss långsamt. Det är såna här tidningar som bevarar och spär på skönthetsidealen och träningshetsen och må-dåligt-över-dig-själv-kulturen. 

 

En jävligt bra grej med att vara vegan är att sådana här hyllor inte lockar mig längre. Jag vet att allt innehåller mjölk och vassle och skit och då försvinner det från min lista över saker som är ätbara. Många verkar tro att jag som vegan LIDER av att inte äta vissa produkter, som att jag dagligen skulle må dåligt över allt som jag offrar. Men nej, så är det ju inte riktigt. Jag ser bara inte saker som innehåller djurdelar som ätbart. Helt naturligt och vanligt för mig. Som någon sa för länge sedan; "att äta kött, ägg och mjölkprodukter känns ungefär lika normalt som att börja tugga på mina skosnören". 

 

Så jag går bara förbi dem där hyllorna. Bryr mig inte. Blir varken sugen eller suktat eller avundsjuk på alla karnister som gladeligen tuggar i sig det. Hade jag fortfarande ätit mjölk hade jag alltid plockat varje gång jag handlat. Så att vara vegan underlättar verkligen, för det är svårare att få tag på godis och sötsaker (men visst finns det veganskt godis i de flesta affärer, det är dock oftast inte de som visas upp vid kassorna). En jävligt positiv sak i mina ögon med att inte äta mejeriprodukter - jag slipper spontanköpa daim och kexchoklad och sen må illa efteråt när jag ätit upp det.

Är det någon mer än jag som har det där extremt irriterande beteendet att det helt enkelt INTE GÅR att fokusera på en sak i taget? Jag gör alltid tio saker samtidigt.

 

En helt vanlig dag när jag kommer hem kan jag börja med att packa upp sakerna ur ryggsäcken, och mitt i allt komma på att jag är kissnödig. Sätter mig på toan, kanske kollar någonting på mobilen och kommer på att visst faan, jag skulle ju fixa det där mejlet. Så då sätter jag mig vid datorn och börjar skriva på mejlet, och en tredjedel igenom märker jag att jag är hungrig. Så då går jag till köket och sätter på vatten samtidigt som jag plockar upp ett äpple och börjar äta av. Sen blir jag sugen på att spela piano så då lägger jag ifrån mig äpplet på vardagsrumsbordet och börjar spela. Efter 10 minuter hör jag hur det kokar över på spisen.

Sen varvar jag mellan alla aktiviteter i princip resten av dagen. Max 3 minuter på varje station typ. Produktiv eller vad? Nja... Nån som känner igen sig?

 

 

 

 

Demonstration idag utanför AFL. Vi tågade från stadsbilbioteket till Karolinska Institutet med massor av blickar på oss. Jag gillar verkligen att gå i demonstrationer, det känns så mäktigt på något sätt. Det finns liksom fler som tycker som jag. Jävla härlig känsla. 

 

Har dock ont i halsen nu. Skrek rätt mycket men det var det faan värt.

En stor del av min tid har jag förut ägnat åt att längta framåt. Att tänka att snart, snart blir det bättre. Snart kommer livet att bli otroligt häftigt, spännande, kul - annorlunda. Men det jag inser är att livet kommer alltid att vara att borsta tänderna, diska, sova, åka bil och handla mat. Det är liksom sånt som aldrig kommer att förändras. När jag är 40 så kommer jag fortfarande gå runt och fundera på vad jag ska äta till middag eller när jag ska gå och lägga mig. Jag som alltid har trott att en dag så bara kommer allting bli annorlunda och allting kommer bli så där superroligt hela tiden. 

 

Jag svamlar men det ligger ändå någonting i det. Jag tror det handlar om en dröm om att allting - ALLTING - kommer att bli bra en dag. Inga problem liksom. Men så blir det aldrig. Livet kommer alltid att vara så där lagom melankoliskt och långsamt men DET GÖR INGENTING. Inte för mig i alla fall. Jag tycker att tandborstning och bilåkande är rätt gött faktiskt.