Ingen ska behöva vara modig och stark för att klara av att välja någonting som inte är normen
"Visst ska vi uppmuntra folk att våga välja normbrytande för det är en början och en ofrånkomlig del i det hela, men det får inte stanna där. Målet måste alltid vara att individer inte ska behöva våga välja, för valet ska vara så fritt att det inte spelar någon roll hur du väljer. Det ska inte finnas något behov av att vara modig eller stark."
Publicerad 2013-08-08 klockan 17:09:21 i Feminism,
Män är neandethalare och kvinnor är aliens
Kvinnlighet och manlighet så långt bort ifrån varandra som det bara går. Ett kvinnoansikte i något jävla frigolitmaterial ska töjas ut så det nästan ser ut som en utomjording. Och mansansiktet ska se argt ut, givetvis. "Inte likna varandra, inte likna varandra!". För vad händer då? Kommer vi, män och kvinnor, att flyta samman till en tråkig, opersonlig massa där alla människor bär likadana kläder och beter sig likadant? Nej, knappast. Precis som Lady Dahmer sagt förut; att häva könsrollerna gynnar individualiteten. Utan könsrollerna skulle alla människor få chansen att vara de personer som de verkligen är. Utan trånga normer som dagligen begränsar oss, medvetet eller omedvetet, skulle vi bli mer fritänkande och mer individuella.
Publicerad 2013-07-13 klockan 20:27:17 i Feminism,
Vem är egentligen exkluderad?
"Vissa män i min närhet känner sig exkluderade ur feminismen för att ordet klingar feminint, alltså som något som bara är till för kvinnor. Enligt samma logik anser jag nu att vi borde byta namn på 'mänskligheten'. Jag som kvinna känner mig exkluderad. Jag föreslår att vi från och med nu kallar det individskligheten eller humanskligheten istället. Logiskt right?"
Publicerad 2013-06-27 klockan 11:02:55 i Feminism,
Jag ser ner på tjejighet
När någon kallar mig för tjejig blir jag arg. Jag tar det som en förolämpning. För det var ju det patriarkatet lärde mig och alla andra - att tjejighet är någonting dåligt. Att vara kvinna är alltid lite sämre än att vara man.
Så ja, jag ser ner på tjejighet. Jag ser ner på folk med målade naglar, högklackade skor och spacklade ansikten som går runt och fnissar och försöker se förföriska ut så fort en kille är i närheten. Men varför gör jag det egentligen? Är en sådan person på något vis en sämre människa? Har hen gjort mig något illa? Nej - verkligen inte.
Det är väl det där djupt ingrodda föraktet jag byggt upp under många år, när jag under hela mitt liv känt att "fan, varför kan jag inte bara få vara som dem där andra tjejerna i klassen och bara få känna mig lite vanlig för en gångs skull? Varför kan inte jag också vilja vara så där?". För på många sätt kanske det hade varit lättare att vara så. Men det gick inte. Jag försökte ju faktiskt men gav upp ganska snabbt.
Alltid finns det fördomar och konstiga tankar att jobba med. För mig är det här en av dem.
Under en period skulle jag prompt använda klänningar, kjolar och ha såna där riktigt obekväma BH:ar. Jag vantrivdes som fan men det kändes väl bra just då antar jag. Sen kom nästa period, helomvändningen:
Publicerad 2013-06-24 klockan 22:30:00 i Feminism,
Love is all you need?
Såg denna hos Moralfjant och är tvungen att sprida den vidare, så bra som den var. Överallt i samhället hatas homosexuella för att de anses vara konstiga, äckliga, fel osv. De mobbas i skolor, de får näthat, de får utstå hot och förolämpning av den enda anledning att de inte tänder på folk av det motsatta könet. Galet indeed.
I filmen vänds det på rollerna - här är det homoförhållandena som är normen och de som skiljer sig från mängden kallas för breeders och det är dessa personer som bli trakasserade, utfrysta, mobbade. Så jävla bra film. Titta och njut. Och gråt.
Publicerad 2013-04-28 klockan 20:53:36 i Feminism, Film,
Glöm aldrig bort att vara arg
Ilska, vrede, frustration, aggression. Kärt barn har många namn.
Själv älskar jag att vara arg. Det ger mig kraft att orka vidare. Jag spelar bättre innebandy när jag är förbannad än när jag är glad. Jag blir mer engagerad att arbeta mot djurförtryck, feminism osv. när ilskan biter tag i mig.
Folk som inte är arga och som går runt och är glada hela tiden - de ljuger. Och jag gillar inte ljug. Jag vill ha ärlighet. Och är en ärlig och tittar på samhället så går det inte att INTE BLI ARG. Det finns så mycket fel, vissa fel större än andra men ändå många, många fel. Djurförtryck, sexism, rasism, hemlöshet, fattigdom, mobbning and the list goes on. Jag har svårt att tro att en människa kan gå hela sitt liv och bevittna allt detta dag ut och dag in och INTE REAGERA. Bli arg! Gör något åt det! Känn lite för i helvete!
Ilska kan verkligen vara en nyckel till förändring. Problemet är att många inte ens vågar/orkar/har förmågan att se sig omkring och upptäcka allt det där som skulle göra en normalt fungerande person förbannad.
Djurrättsaktivister, feminister, antirasister - ja, alla som jobbar för utveckling i samhället - de kallas ofta för arga, rabiata, galna, aggressiva. Och oj vad konstigt. Dessa är ju de få människor som faktiskt öppnat ögonen och tittat på världen ordentligt, och tittar en ordentligt, då blir en arg. Så är det bara.
Om du fortfarande inte är arg så tittar du inte tillräckligt noga.
När jag mitt i en mening sa "en" istället för "man" insåg jag att jag kanske även borde börja skriva det ordet. Det har blivit ganska naturligt, typ alla bloggar jag läser skriver så numera. Mycket mer logiskt egentligen, och könsneutralt. Tyckte det kändes larvigt i början precis som alla människor gör med nya saker (åh herregud kommer min tillvaro förändras nu för att folk uppfunnigt ett alternativt till "man"?). Men hur många är det som använder det i tal egentligen? Gör du det? Eller använder du det bara i skrift eller kanske inte alls?
Publicerad 2013-03-21 klockan 18:49:15 i Feminism,
Stor eloge till män som diskar... eh...
FAAN VAD DUKTIG HAN ÄR! Ser ni inte? Han DISKAR!!!
Såg en snutt av Postkodmiljonären. En fråga handlade om kemtvätt och när kvinnan svarade rätt påpekade hon att det var hennes man som skötte allt sånt där. "Jaha, gör han? En stor eloge till din man!" ploppade ur programledaren.
Störigt det där egentligen. En man diskar och alla baa "jävlar vad duktigt du är!". En kvinna diskar och alla baa... ja, ingenting. En man går med barnvagn och alla tänker "vad bra pappa han är!". En kvinna går med barnvagn och ingen funderar ens över det. Och jag är egentligen inte säker på om detta fenomen work both ways. Blir det en stor eloge till kvinnan som borrar upp hyllor liksom?
Publicerad 2013-03-04 klockan 15:17:06 i Feminism,
Ett tankeexperiment
Byt plats på kvinnor och män. Ser du en tjej som örfilar sin kille på gatan - fundera över hur du skulle ha reagerat annorlunda om du istället såg en kille som örfilat sin tjej på gatan. Två personer av olika kön, som utför exakt samma handling, kan behandlas helt olika. Handlingar där omgivningens reaktion helt beror på personens kön är t.ex. när någon ligger runt (player/hora), när någon slår till någon (misshandlare/stark tjej som vågar säga ifrån) och när någon sminkar sig (bög/normal).
Det här är det sättet som har fått mig att bli medveten om könsrollerna. Det är någonting som går att fundera över varje dag, så fort någon sorts social interaktion uppstår. Byt plats på könen, du kommer att upptäcka dina egna, och samhällets konstiga föreställningar om könen.
Publicerad 2013-03-02 klockan 15:17:46 i Feminism,
Vi förvirrar ju barnen!
"Det är nödvändigt, i synnerhet i barns närvaro, att svenska kvinnor börjar säga ”jaga” om sig själva medan män säger ”jago”. Då riskerar inte barnen att bli förvirrade angående könsidentitet, vilket däremot sker idag, när nästan alla pronomen i svenskan av misstag är könsneutrala – utom då de biologiskt naturliga ”hon/han”.
Vi måste börja kalla små flickor för ”dua” och små pojkar för ”duo” så att de säkert vet att de är flickor respektive pojkar. Vi ser ju vart förvirrande könsneutrala svenska pronomen redan har fört oss: Delad föräldraförsäkring, daghem, kvinnor på arbetsplatserna, kvinnor som kirurger, piloter, präster och professorer, damfotboll."
Publicerad 2013-02-18 klockan 21:58:00 i Feminism,
Ful
Varför tycker jag att det är så viktigt att låta bli att raka sig? För att det fortfarande anses vara fult att vara orakad. Och jag vill ändra på det. Lady Dahmer skrev idag om att låta sig själv vara "ful" och jag tycker verkligen verkligen verkligen att DU ska läsa det! >>HÄR<<
Hon är två år och har precis börjat förskolan. När pojkarna leker på den stora klätterställningen så får hon inte vara med och när hon blir ledsen tröstar en av lärarna och säger att det är lika bra. Pojkarna leker lite hårdare och tänk om du ramlar ner och slår dig. Kom, så ger jag dig fart på gungorna istället!
Hon är sju år och står utanför skolan och väntar på skjuts. En man kör upp till vägkanten och vevar ner rutan. Är du ensam här? Var är dina föräldrar? En tjej som du kan inte stå ensam så här vid vägen. Det kan gå illa, vet du. När hennes mammas bil kör upp bakom honom vinkar han och kör iväg. Vem var det, undrar mamman när flickan kliver in i bilen.Du kan inte prata med främmande män så där, det kan vara någon som inte är snäll. Det kan gå illa, vet du.
Hon är tolv år och på ungdomsgården lyssnar hon på musik och läser tjejtidningar med kompisarna. Där kan man lära sig hur man ska tänka sina bröst större och vilken metod som är bäst för att få bort håret på benen. Och så finns det en stor guide till internetdejting där man kan läsa Så vet du att han inte är den han säger att han är – tolv varningstecken. Och de läser alla tidningarna och gör alla testerna om ifall han är otrogen och ifall de använder för mycket smink och ifall de är för godtrogna och ifall de äter för mycket fett.
Hon är femton år och på rasten mellan fysiken och engelskan så trycker en kille från parallellklassen upp henne mot väggen i korridoren, med händerna runt hennes hals. Tror du att du är snygg, va, du borde inte ha en så tajt tröja på dig för då kan det gå illa, säger han innan han släpper greppet. Hennes klassföreståndare säger att han kanske egentligen är förtjust i henne men inte kan uttrycka det så bra, och han menade nog ingenting egentligen. Det var inte på allvar och du vet ju hur killar är, och kanske om du pratar lite med honom?
Hon är tjugo år och skriver en kommentar på Facebook om hur en stor klädkedja sprider idolbilder på en dömd våldtäktsman, och får tusentals kommentarer om att hon är störd och efterbliven och äcklig och en slyna. Hoppas du blir våldtagen, skriver de. Skjut dig själv dumma kvinna.
Hon är tjugofyra år och tar taxi hem på kvällen, alltid, fastän hon egentligen inte har råd. På MQ provar hon en kjol som hon tycker om men låter bli att köpa den för den är ändå lite för kort och hon kan inte ha den på sig på jobbet utan att Lars på ekonomiavdelningen ska kommentera den i lunchrummet och säga att hon borde tänka på hur hon klär sig om hon ska komma nånvart här i livet.
Hon är trettio år och när hon äter middag med sina mammalediga kompisar så pratar de om hur man ska undvika att bli kidnappad och våldtagen. Jag låser alltid bildörren på nyckeln sekunden som jag satt mig i bilen på parkeringsplatsen utanför mataffären, berättar någon. Jag har hört att trapphuset är mer riskfyllt än hissen i höghus, så jag har slutat gå i trappor, säger en annan.
Och i fikarummet på jobbet, på bloggar som hon läser, forum som hon besöker, så pratas det om att feminismen gått för långtoch att kvinnor faktiskt inte begränsas alls utan de kan göra precis vad de vill och om de inte var så mjäkiga utan bara såg till att ta lite mera plats och blev lite bättre på att löneförhandla så skulle det inte vara något problem. Det är klart att det går illa, om man beter sig som en del kvinnor gör.
Publicerad 2013-01-14 klockan 17:14:59 i Feminism,
Dem där förbannade könsrollerna
Vilken indelning man än gör - oavsett om man sätter män mot kvinnor, svarta mot vita, stornäsor mot smånäsor eller blondiner mot brunetter - så kommer man alltid att finna generella skillnader mellan grupperna. Blondiner kanske generellt sett gillar slalomåkning mer än brunetter. Folk med små näsor kanske generellt sett är fysiskt starkare än folk med stora näsor.
På samma sätt som folk idag tror att killar har större biologisk benägenhet att gilla ishockey och bilar än vad tjejer har.
Att en majoritet av blondinerna visade sig gilla slalomåkning och en majoritet av smånäsorna visade sig vara fysiskt starka behöver inte nödvändigtvis innebära att ALLA blondiner älskar slalomåkning och att ALLA smånäsor har jävligt starka muskler. Om några generationer skulle resultaten antagligen se helt annorlunda ut, men då har fördomen och normen att majoriteten av en viss grupp är så här slagit rot. Och då tror vi att vi ska vara så och därför säger alla åt oss att vara så och därför är vi så. Och när vi har vuxit upp säger vi till våra barn att dem också ska vara så. Och så fortsätter det. För alltid. Tills några enstaka personer vågar tänka själva.
Jag vågar påstå att hela idén med att kvinnor är på ett sätt och män på ett annat, är inget annat än en stor fet jävla bluff. Det finns hormoner och det finns x & y-kromosomer men det är inte dem som bestämmer ifall en person gillar att hålla på med smink. Det är inte dem som säger åt män att de inte ska gråta. Det är normerna, fördomarna. Dem där förbannade könsrollerna.
Publicerad 2013-01-02 klockan 18:19:54 i Feminism,
Jag bryr mig inte om grupper, jag bryr mig om individer
"Det har blivit för uttjatat med jämlikhet. Vi ska ha samma rättigheter, absolut, men bör det ändå inte finnas en gräns? Vi är skapta olika, två olika kön. Olikheter är bra! Det är fint att kvinnor har sådant som symboliserar dom, och männen sådant som symboliserar dom. Det ska inte vara likadant!"
Varför tycker vissa människor att DEM ska ha rätten att säga åt folk hur dem ska tillåtas vara och inte? Det här yttrandet säger ju i princip till mig - och till mig personligen - att jag borde ändra mig, att det är fel på mig, att jag inte duger. Med enda anledning att jag inte gör så som stereotypa kvinnor bör göra.
Jag bryr mig inte ett skit om grupper. Jag bryr mig om enskilda individer, det är dem som har känslor. Att lägga ner all kraft på att rädda en utdöende art är ganska ointressant. Det som är intressant är att rädda individerna, varje sköldpadda för sig. Inte sköldpadda som art.
Och det här eviga tjatet med att vi ska minsann ha lika rättigheter, men inte ska behandlas lika och ha samma förutsättningar i livet - vad handlar det om liksom? Menar ni att kvinnor och män ska ha samma löner men att man går över gränsen när man låter kvinnor och män själva bestämma över hur dem vill se ut, hur dem vill bete sig och vilka dem vill umgås med? Samhället har gått för långt när förskolepedagoger behandlar flickor och pojkar lika. Det är lite too much liksom. Eller, hur är det ni menar?
Återigen, jämförelsen med svarta & vita är bra att använda sig av. Ska människor med afrikanskt ursprung vara tvungna att ta hand om sitt biologiska arv? Ska de inte få platta sitt hår, för då liknar de vita mer? Och ska vita inte få sola sig och använda brun-utan-sol för då blir de ju mer lika mörkhyade människor?
Varför får det inte vara likadant? Och varför tror anti-feminister alltid att alla människor skulle vara likadana om könsrollerna försvann? Personligen tror jag på det motsatta. Jag tror att varje individ skulle utvecklas till sitt sanna jag, och inte som idag när vissa egenskaper, intressen och utseenden ratas p.g.a. personen som vill uttrycka dem har "fel" kön.
Publicerad 2012-12-21 klockan 17:01:18 i Feminism,
Han, hon, hön, hän, hin, hun - eller kanske bara hen?
Varför finns det egentligen olika pronomen för olika kön? Vad är meningen liksom, egentligen? Det krånglar ju till det hela ganska ofantligt mycket. Det finns nog inte en enda person som någonsin tänkt att vi borde införa olika pronomen för svarta och vita människor? Typ "hin" för vitt folk och "hun" för svart folk? Eller "hön" för de som har högt IQ och "hän" för för de med lågt IG?
Kan inte alla bara ha samma istället? Att ha olika pronomen för olika människor placerar omedvetet folk i fack, dessutom är det onödigt krångligt. Varför hålla på med alla dessa jobbiga ord? Han, hon, hön, hän, hin, hun - eller kanske bara hen? Lättare, smartare, bättre. Det gäller bara att vänja sig.
