Laks

  
Det blir inget glatt inlägg idag. Jag tänker bara på massa dåliga saker, så jag kommer faktiskt inte på något roligt. Jag hoppas att du som inte är djurrättsintresserad kan försöka förstå hur jag tänker. Och gärna kan du kommentera och berätta hur du tänker. För jag vill faktiskt veta.

Jag möter ofta människor som tycker att djurrätt är töntigt. Som att det vore någon slags propaganda som inte skulle stämma, eller att vi överdriver. Som om vi är en sekt som vill "frälsa" andra och få dem att bli likadana som oss. 

Men jag tror att ni som inte är vegetarianer, inte är insatta och inte vet om allt det hemska som vi vet, ni kan omöjligt förstå vad det handlar om. Jag känner dagligen en stor frustration över att jag har nästan hela samhället emot mig. Men jag försöker förgäves förstå hur ni tänker, det är så komplicerat för mig. Även fast jag för knappt ett år sedan var precis likadan.

Grejen kanske är att man inte tänker alls. Att man bara gör så som ens föräldrar lärde en. Och alla dessa människor som bara sätter händerna för öronen så fort någon försöker berätta sanningen, kommer antagligen inte förändra sig. Men förhoppningsvis så kommer nästa generation att förstå lite mer, och inte bara känna empati för dem som ser exakt likadan ut som dem själva. Förhoppningsvis.

 

Många människor kallar sig för djurvänner. De kanske har något djur hemma, en hund, katt, kanin eller hamster. Men för mig gör inte det en person till en djurvän. De allra flesta jag känner bryr sig inte överhuvudtaget hur maten hamnar på tallriken, eller innan sminket står färdigt inne på Kicks. Jag tror att de flesta inte vet om, de har ingen aning. Precis som jag, fast för ett drygt halvår sedan. Jag känner inte att jag kan klanka ner på de som fortsätter stödja masstortyren i landet, för de flesta vet inte ens om att det pågår.



En person som nu kallar sig för djurvän, utgår från att alla djur som hon har att göra med t.ex. är sin egen hund och grannens katter. Personen skulle aldrig någonsin göra illa dessa djur, varför skulle hon? Men när det kommer till djuren som inte syns, de som sitter instängda bakom betongväggar, så gäller inte längre personens kärlek till djur. Antagligen vet hon inte om vad hon bidrar till, eller så har hon sett ett reportage någon gång på tv men stängde av efter en kvart för att det var för hemskt att se.

Folk informeras, om och om igen, men efter varje gång så skjuter de flesta undermedvetet bort empatin och glömmer. Kanske av egoism för att själva överleva. Jag har gjort det, de flesta andra har det också någon gång. För även vi har instinkter, vi är djur precis som de själar vi just nu, i dagens Sverige gömmer bakom galler och betong.

Jag vill bli respekterad av andra människor även fast jag väljer att äta lite annorlunda. Därför är det inte mer än rätt, att jag också respekterar att andra människor äter alla sorters kött.

Men det finns också en annan logisk tanke i en den situationen. Om jag accepterar en person som äter upp en mycket plågad kyckling, borde jag också acceptera en nazist som dödar en jude då? Eller en våldtäktsman som våldtar en tjej? 
Men jag accepterar inte att en nazist som dödar en jude, eller en våldtäktsman som våldtar en tjej. Jag tycker att folk som mördar och våldtar ska ruttna bort i en fängelsecell. Så varför ska jag egentligen acceptera en köttätare som äter plågade djur?

        
           Förintelsen                               Livsmedelsbranschen

På många plan är djuren så otroligt mycket mer intelligenta än oss männsikor. De kan respektera naturen t.ex. Däremot kan inte djuren bygga båtar, skriva, läsa, och dem kan definitivt inte föda upp 45 miljarder kycklingar årligen. Men det kan vi. Frågan är om vi verkligen borde göra det.

Jag tänkte på varför allting fortsätter dag efter dag, varför folk fortsätter att köpa smink som är djurtestat, att äta kött och bara tänka på priset när de handlar. Jag tror att det handlar om att många inte vill veta. Informationen finns överallt, men bara om man letar efter den. Hur levde jag innan jag blev kritisk mot djurhållningen? Jag har varit halvt medveten om hur köttet tillverkas, hur sminket testas osv. ända sen jag var säkert 10 år gammal. Så varför har jag börjar göra någonting först nu? 

Antagligen valde jag att fortsätta leva i ovisshet, och inte ta ställning för att det var mycket bekvämare. Att jag som 10-åring gjorde detta, är ett ganska självklart beslut. Men en 40-åring som gör samma sak måste nog tänka om enligt min mening.



DEN VANLIGA MÄNNISKAN
När jag tänker på "den vanliga människan", tänker jag mig en person som bor i en förort någonstans i en villa och är kring 40 år. Kanske har personen en hund, eller en katt. Hon kallar sig djurvän - men vet inte riktigt om att hon faktiskt inte kan vara det - med tanke på vilka grymma saker hon bidrar till genom att handla billigt smink på H&M och köpa fläskfilé på LIDL. 


                                 Ovan: Produkt 
                               Nedan: Produktion                                



Linda McCartney sa en väldigt fyndig grej, som verkligen rakt på säger det som jag försöker förmedla - "Om slakterierna hade glasväggar skulle alla vara vegetarianer".

Jag vet inte hur jag ska påverka människor och få dem att inse hur otroligt respektlöst djur behandlas på många ställen i världen idag. Och att det går att göra någonting.
Köp smink på The Body Shop, dra ner på köttkonsumtionen, köp ekologisk ägg och mjölk. 
Det går att förbättra världen!