Desperata djurrättstankar
Ibland blir jag riktigt besviken. Är det verkligen så otänkbart för folk att leva ett liv utan att utnyttja djur? Är det verkligen så konstigt att tycka att djur förtjänar samma grundläggande rättigheter som vi människor? Jag förstår hur du, köttätaren, tänker. För jag har också varit där, i exakt samma situation. Man har det inpräntat i huvudet - alla regler och principer som känns lika självklara som att himlen är blå.
Vi får lära oss att djur är söta, fina, gulliga. Vi får lära oss att kött, mjölk och ägg är nyttigt, gott, nödvändigt. Vi får lära oss att förtryck som nazism eller sexism är fel, vidrigt, hemskt. Men vi får inte lära oss vad speciesism är - trots att vi utövar det varje dag utan ifrågasättande. Det är för nära för att synas. Vi är blinda.
Allmänheten förstår verkligen inte hur djurrättare som jag ser på saken. Hur allvarligt vi faktiskt tycker att dagens problem med djurförtryck är, att det faktiskt är så pass stort att det saknar historiska motsvarigheter när det kommer till skala. Det är oändliga miljarder individer som har dött i vår tids förintelse, och världen väljer att blunda. Visst finns det visst engagemang för djurskydd; "man behöver inte plåga i onödan heller!". Men djurproduktion är just det - onödigt. Jag och alla andra veganer är levande bevis på att vi inte behöver kött, ägg eller mjölk för att må bra. Det är här problemet finns, att folk inte ens i sina vildaste fantasier kan föreställa sig att inte äta och nyttja animaliska produkter. Det är så långt borta att lidandet denna konsumtion innebär sätts åt sidan för sin egen lathet och vana. Och jag förstår allt detta, för jag var precis likadan.
Vad handlar egentligen den här djurrätten om egentligen? Det handlar inte om att kossorna borde få lite längre tid med sina kalvar, eller att grisarna ska få några kvadratdecimeter extra. Dessa är delmål, men inte det jag vill uppnå i slutändan. Djurrätten handlar om att kossorna och grisarna inte ska utnyttjas överhuvudtaget, att dem ska ha samma rättigheter som människodjuren. Och med det menar jag givetvis inte att grisar ska få köra bil och handla på systembolaget. Jag menar att alla levande varelser ska få leva sina liv utan att bli plågade, mördade, utnyttjade eller på annat sätt bli förtryckta. Och man kan ju tycka att allt detta borde kännas ganska självklart, men tyvärr är inte fallet sådant.
En främmande tanke för den invanda djurutnyttjaren. Kanske lika främmande som att yttra sig om svarta människors rättigheter för 1700-talets slavhandlare. Historien upprepar sig - förtrycket börjar och förstärks, folk upptäcker detta och gör motstånd, allmänheten blir provocerade och rädda för dessa kämpar, och tillslut kollapsar förtryckarna och samhället blir bättre. Om 300 år kommer djurutnyttjandet anses vara lika grymt och meningslöst som förintelsen anses vara idag.
Vi skapar historia - här & nu.
Ta ställning.
"Den arga veganen"
"Industrial animal production destroys everything it touches. It destroys the animals, it destroys the workers, it destroys the communities, and it destroys the people who consume the animal products. (...) Unfortunately, the people who produce meat, the people who produce dairy, and the people who produce eggs - they're lying to you. So do what you can, educate yourself, know where your food comes from, and then make the ethical choice."
MOBY
Moby pratar om att vara den där "arga veganen", som jag själv varit tidigare till viss del. För det är svårt att INTE bli arg när man försöker berätta för andra, helt obryendes människor om vad som händer i världen. Men precis som han säger i videon, så är detta beteende ändå inte till någon nytta. Det förstör ens relationer gentemot andra människor. Hela min familj är köttätare, mjölkdrickare, läderbärare osv. Däremot märks det att jag gjort intryck på dem men det har inte lett till att någon blivit vego helt och hållet. Om jag skulle skrika på dem varje gång dem gör någonting som är emot mina värderingar skulle det snabbt bli ganska jobbigt att umgås.
Att vara den "arga veganen" sabbar också hela intrycket av vad veganism är. Om folk varje gång de träffar en vegan blir skriken åt eller otrevligt bemött kommer våran rörelse ses som ilsken och negativ. Och det är inte det budskapet jag vill sprida till andra. Jag vill göra precis tvärtom, visa hur positivt det är med veganism och hur det hjälper världen och dess medborgare på många sätt.
"Härmade" maträtter
"När ska vegeterianer och veganer sluta med sitt behov av att äta köttliknande produkter, såsom soyakorv? Gör som frukterianerna och skapa ett helt nytt sätt att äta. Vill du ta avstånd från köttet så köp för fan produkter som inte ens har samma namn som från köttindustrin. Äta kakan och ha den kvar går inte."
Jag kan äta kakan och ha den kvar. Jag äter hamburgare. Det kallas vego-burgare. Jag dricker mjölk. Det kallas sojamjölk. Visst är det bra? Och allt detta utan att ens behöva döda någon(!).
Jag förstår inte riktigt den här desperationen som vissa människor kan ha över att produkter utvecklas. Personligen skiter jag fullständigt i vad en maträtt heter eller görs på sålänge det smakar gott, inte är giftigt och inte är skyldig till någon annans död (som kött är). Om denna mat är rund som köttbullar, avlång som en korv eller oval som ett ägg spelar liksom ingen roll. Det uppfyller ändå kraven jag har på mitt käk.
Jag ser det som en otroligt positiv utveckling att en person idag kan äta hamburgare utan att behöva äta ett djur. Man kan ju också fråga sig hur det då blir med andra "fejk"-produkter, såsom alkoholfri öl eller light-läsk. Är det fel bara för att det skiljer sig från originalet? Att fler kan ta del av produkten är väl en stor framgång enligt mig själv. Det är ju en underbar uppfinning!
Vad tycker du om "härmade" maträtter?
Intresse föds ur nyfikenhet
Jag tror inte att man kan skapa medlidande och empati med hjälp av tvång och smutskastning. Jag tror att man måste känna en kraft inifrån sig själv, en stark vilja som ingen annan kan varken tända eller släcka. Det är den viljan som är värdefull.
Jag tror inte på att få köttätare att känna dåligt samvete, jag tror på att få dem att tänka efter, i den takt och i den mån som är möjlig och passar just den personen. Ett ilsket rytande eller ett förtvivlat "men bryr du dig inte!?" är inte till någon nytta. Då vänds taggarna utåt och försvarsklockorna börjar ringa på högsta volym inne i hjärnan.
Intresse föds inte ur tvång. Intresse föds ur nyfikenhet. Därför blir mitt svar till en köttätare som frågar "äter du inte kött?" ett simpelt - "nej, det gör jag inte". Svårare än så är det inte. Om sedan personens nyfikenhet kommer krypandes kan berättelsen fortsätta, men så länge nyfikenheten inte finns där - så är det ett tillräckligt svar.
Är det frihetskränkande att inte få äta kött?
Det är en intressant diskussion som ofta dyker upp på nätet när man pratar om att äta kött. Ska människan har rätten att äta kött, eller ska alla djur ha rätten att leva?
Är det frihetskränkande för en seriemördare att inte få fortsätta mörda? Är det fel att spärra in kriminella i ett fängelse för att det skulle beröva hans/hennes frihet? Ett förbud mot att döda människor tycker jag är lika självklart som ett förbud mot att döda andra djur. Är det frihetskränkande att inte få äta kött? Nej, det är snarare frihetskränkande att inte se till djurets intresse att få leva och slippa lidande.
I dagens samhälle visar de flesta enbart hänsyn till människor. Vegosar visar även hänsyn till andra djurarter. Och då blir perspektiv, tankar och åsikter väldigt skilda.
Är det frihetskränkande att inte få göra som man vill i alla lägen? Nej, jag tycker inte det är kränkande på något vis. Så länge man inte skadar någon annan så får man göra i princip vad man vill. Välj och vraka i din frihet.
Hjärntvätt och normer
Hjärntvätten ska börja tidigt. Redan som småbarn får vi se hur livet på en bondgård går till. Vi får lära oss att kossan ger oss mjölk - fast på bilden står en kossa som inte alls ger sin mjölk till människorna, utan diar sin kalv istället. Vi får lära oss att hönan ger oss ägg - och bilden visar nöjda, ruvande hönor i en stor lada på landet. Jag känner, att om man måste ljuga så pass mycket för att kunna berätta för barn vart animalier kommer ifrån, kanske man inte borde berätta det alls. Varför berätta en förskönad historia om förintelsen av judarna för en liten unge liksom?
Det är så mycket som vi får inpräntat i våra skallar att man knappast blir förvånad över att så pass många idag inte ens ifrågasätter sitt köttätande. Vegetarianer och veganer som uppfostrar sina barn vego blir ofta utpekade som hjärntvättare, "pracka inte på din unge dina åsikter!". Jag undrar hur köttätande föräldrar motiverar sitt val. Visst, det är ett stort ställningstagande att inte äta kött, men det är ett ännu större ställningstagande att göra det.
Vi blir alla hjärntvättade på ett eller annat sätt. Hur vi än vrider och vänder på det så kommer vi alltid ha normer som är svåra att förstå sig på och ännu svårare att bryta. Se dig omkring. I vår värld ska kvinnor ha rakade ben, väggarna ska vara vita och djuren ska vara mat.
Kräftor och ändrade perspektiv
Nu är det den tiden på året igen.. Kräfttiden. Bara för några dagar sedan gick päronen ner på gården tillsammans med grannarna för att surpla kroppsvätska. En sak jag märkt är att jag automatiskt börjat se saker på ett helt annat sätt efter en så lång tid som djurrättare. Medans andra ser ett uppdukat festbord med goda, saftiga kräftor på och glada festprissar runtom, ser jag psykiskt störda människor som väntar på att få glufsa i sig dem där stinkande liken som ligger i mitten.
Vadå äta kräftor? Hur då? Varför? Sen kommer jag på att "ja juste, det här är ju normen - det är jag som är undantaget", även fast det är svårt för mig att förstå varför det är just så.
Överallt dessa glada bilder på kräftor, och jag tänker att "när ska den här vidriga propagandan ta slut egentligen?". Fast det får jag ju inte säga högt för då jävlar, då blir man pessimist. Och glädjedödare. Fast i mitt huvud så är det ju dem andra som är just det - dödare. Både av glädje och djur.
Det känns lite som att jag är en jude boende i nazisternas högkvarter. Ungefär så mycket känner jag att jag passar in. Noll fucking procent. Öppnar jag munnen blir jag direkt kvävd av någon som tycker att vi inte ska diskutera något så allvarligt. Inte idag. Inte imorron heller för den delen. Inte någonsin, verkar dem flesta tycka.
Det kanske är därför jag är undantaget - för att djurs rättigheter konstant ignoreras, och för att beslutet ifall kött är rätt eller fel skräckslaget lämnas och springs ifrån.
Militanta köttisar
Jag blir alltid lika underhållen när jag läser ord som skrivits av militanta köttisar som vägrar inse att dem inte har ett enda vettigt argument. Medans vego-sidan i kampen djurrätt vs. djurplågeri har både genomtänkta och snyggt framlagda svar på varenda tänkbara fråga, har dem som säger "hata veganer, kött är gott" inte något annat än mystiska ord utan underliggande mening att komma med.
Varför säger jag så? Kolla på den här sidan... (ser typ ut som nån satanist har stått för designen)
"människan har inte platta tänder för att hon ska knapra gurka och käka gräs... människan är ett rovdjur."
"Jag e totalt mot veganer och vegetarianer... de säger att de vill rädda djuren, men de äter ju upp deras mat... om de äter upp alla grönsaker vad ska då de stackars korna äta?"
"Jag tycker att Veganer är patetiska, och dom gör det för att dom har svårt att hävda sig!"
"Man måste äta kött för annars så tycker jag inte att man har rätt att uttala sej om köttfrågan överhuvudtaget! Veganerna som tar till våld ska bekämpas med vilka metoder det än krävs"
O.S.V. och vidare i all oändlighet... Du märker nog själv att varenda påstående antingen är helt stört eller låter som en störd åsikt.Om du istället vill se vegosar som argumenterar för sin sak, så kan du gå in på denna sida.
Vad hände med de vackra hagarna och alla lyckliga djuren?
Verkligheten hann ikapp. Det var det som hände. Att folk fortfarande trodde på den där bilden från medeltiden att djuren var en del av familjen och alla levde (nästan) på samma villkor. Att varje litet hus hade ett eget fungerande jordbruk.
Men sen började människorna samlas på platser och bosätta sig i städer. De utvecklade mediciner som räddade folk från döden. Invånarantalet växte stadigt, tills i början av 1900-talet då den stora befolkningsexplosionen skedde. Nu fanns det så mycket människor så att de småskaliga jordbruken inte fyllde begären längre. Stora fabriker byggdes.
Människan vill ha möbler - de bygger en möbelfabrik.
Människan vill ha bilar - de bygger en bilfabrik.
Människan vill ha kött - de bygger en djurfabrik.
Och så försvann de vackra hagarna och alla lyckliga djuren. Trots att majoriteten av Sveriges befolkning idag fortfarande verkar tro att vårat kött skapas på samma sätt som för 1000 år sedan. THINK AGAIN, säger jag bara till alla er som tror att det fortfarande är så. Tiden har gått och ju fler människor vi blir desto effektivare måste produktionen gå för att fylla kraven folk har att äta kött till varje måltid.
Så, vad hände egentligen med de vackra hagarna och alla lyckliga djuren?
Hur kunde det gå såhär långt?
Mamma byter bo
Såg en snutt för några dagar sedan utav "Mamma byter bo" på tv4. Det handlade om en vegan-mamma som bytte liv med en köttätande strutsuppfödare från Örnsköldsvik. Programmet började med ett ganska konstigt citat som lydde:
"Thomas DiLeva sjunger att han inte äter sina vänner, men det gör jag. Och det är inget problem."
När sedan pappan i den köttätande familjen skulle visa veganen sina strutsar så påbörjades en intressant (och rolig) diskussion...
Veganen: - "Vet ni att dem trivs här?"
Uppfödaren: - "Ja. Om dem inte skulle trivas skulle dem inte lägga några ägg."
- "Får dem behålla och värpa på äggen så det blir en naturlig process?"
- "Nej, vi tar dem så fort som möjligt."
- "Varför låter ni inte äggen ligga kvar så att det blir som i naturen?"
- "För att vi har inte det klimatet i Sverige så att det skulle fungera."
- "Så egentligen är det ganska onaturligt för dem att vara här?"
- "Nej, det kan man inte säga."
- "Om ni släppte ut dem, skulle dem överleva då?"
- "Nej, de skulle inte klara vintern."
Hmmm..
Dumma i huvudet?
Först och främst, när har jag sagt det?
Köttätande innebär att man dödar en annan varelse, en ickemänsklig varelse. Detta är accepterat av samhället och anses inte vara konstigt. Inte heller är det konstigt att tortera djur för sin egen vinning, eller kanske bara utav rent nöje.
När det däremot handlar om människodjur som råkar illa ut, så blir bemötandet något helt annat. Mördare och våldtäksmän kallas för idioter, hemska människor som varken har själ eller hjärta.
Det jag gör är att sätta ett likhetstecken mellan att döda någon som går på fyra ben och någon som går på två. Om du finner detta simpla faktum provocerande är det ditt problem.
De människor som vet hur djur behandlas innan dem mördas och väljer att ingenting göra, dem förstår jag inte överhuvudtaget. Idioter vet jag inte om jag kan kalla dem, däremot känslokalla. Alla fungerar olika. Men i de allra flesta fall så är personen inte medveten om vad köttätande innebär, precis som jag var för en tid sedan. De allra flesta följer samhällets normer utan att ifrågasätta dem, vilket är ett vanligt mänskligt beteende.
Bloggen finns till för att informera alla dessa människor om hur det verkligen ligger till inom köttindustrin, och även andra djurutnyttjande branscher.
Bloggen handlar också om hur du kan använda din
konsumentmakt för att hindra djurplågeri och fortsatt förtryck.
För att få en bättre värld helt enkelt.
Du har makten att avgöra hur världen ska bli
Det är så lätt att sträcka sig efter falukorven i köttdisken. Det är så lätt att visa att man inte bryr sig, att man inte förstår. Alla dessa människor som varje dag glufsar i sig kött, har dem tänkt efter vad kött egentligen är för något? För drygt ett år sedan var jag precis så. Jag hade inte tänkt. Man kan inte döma dem som inte är informerade om detta, för dem flesta äter kött enbart för att dem alltid ha gjort det. Dem jag dömer är de människor som vet om missären, och fortsätter att stödja den.
Det många inte verkar förstå är att man genom att köpa kött och andra djurprodukter deltar aktivt i att bevara djurförtrycket i samhället. Man betalar för att någon ska föda upp grisar på trånga ytor, man betalar för att en slaktare sedan ska fösa ihop dem och kväva dem. Det är inte som många verkar tro, att "jamen dem här grisarna är ju redan döda", eller "men vad gör det för skillnad om jag ändrar mig?"
Du har makten att avgöra hur världen ska bli.
Du har framtiden i dina händer.
Dina val spelar roll.
Grunda dina beslut på känslor och logik - inte på tradition.
Ta ditt ansvar.
Tänk själv.
Rättvisa?
Jag är så trött på alla urkorkade kommentarer vi djurrättare får på forum,typ "men du, om du nu är vegetarian, hur kan du då åka bil? Då kommer ju massa insekter på rutan som dör..." och andra liknande uttryck.
Gaah!! Jag blir så arg, vilket idiotisk argument! Som att det inte skulle vara värt att kämpa när man ändå inte kan rädda alla. Det är bara ett konstigt sätt att tackla sina egna känslor, att känna sig ifrågasatt men inte tillräckligt modig för att faktiskt lyssna på personen - i det här fallet en vegetarian eller vegan.
Om tre personer höll på att drunkna och
du hade chansen att rädda en av dem,
hade du räddad en - eller låtit alla tre dö för att det skulle bli rättvist?
Respekt?
Många köttätare påpekar att vegetarianer inte har någonting att säga till om när det kommer till deras matvanor. Ett vanligt argument är att "lägg er inte i mina val, respektera dem, alla ska få göra som dem själva vill".
Redan där så har köttätaren tappat bort sig. Om man ska respektera alla för deras val, inte lägga sig i och låta alla göra som dem själva vill, hur kan vi då mörda djur? Grisar, kossor och kycklingar som varje dag dödas vill troligtvis inte dö, och inte heller vill dem leva i stora stallar utan att någonsin få komma ut.
När kommer vi börja respektera deras viljor?
När kommer människan inse att ALLA har ett intresse av att leva ett gott liv?
Konservativt tänkande
Det är konstigt hur många människor fungerar. Alla ska ha moderna prylar, som IPhone, platt-tv, senaste bilen. Allt ska vara så modernt.
Men när det kommer till maten, då är det många som helt plötsligt ändrar sig. "Men vi har ju alltid ätit kött!". Ja, så kanske det är, men har vi också alltid haft tillgång till bil? Eller till en tv? Eller hade grottmänniskorna en IPhone i bakfickan kanske? Nej, jag tror inte det. Lite dubbelmoral det där tycker jag.
Precis som samhället utvecklas gör även våra matvanor det. Vegetariskt blir mer och mer vanligt och det är väldigt bra. Stackars alla konservativa människor därute...
Beredd?
Som vegetarian/vegan måste man ständigt vara beredd för olika sorters påhopp. Det kan röra sig om en ilsken köttätare som blir arg över att man inte gör som henne själv, eller kanske bara en nyfiken person. Men beredd måste man alltid vara, för att utförligt berätta om sina livsval är ett måste när man går mot strömmen.
- Varför är du vegetarian?
- För att jag inte tycker det är rimligt att andra ska lida och dödas för att jag ska äta kött, när jag lika gärna kan äta någonting annat istället.
Om du är vegetarian/vegan:
Hur brukar du svara när folk frågar?
Finns det empati-lösa?
När jag tittar på bilderna ovan så känner jag empati. Jag försöker tänka mig in i hur det måste kännas att inte ha tillräckligt med mat och att tvingas till att tigga efter pengar för att kunna överleva.
När jag tittar på bilerna här nedanför, så känner jag också empati. Jag föreställer mig hur det känns att vara instängd och att aldrig få röra på sig och vara sig fri. Jag förställer mig det kalla gallret mot mitt ansikte, och den ständiga stressen att vara fångad.
Frågan är bara - finns det fler som kan känna empati? För den saken är inte helt självklar. Efter långa diskussioner med min kompis, så har jag nu förstått att alla inte har den förmågan.
Jag har aldrig tidigare förstått att alla inte fungerar som jag. Jag trodde att empati var precis som vilken annan känsla som helst. Alla kan känna glädje, sorg och ilska. Men empati är tydligen något som många saknar. Det märks ju tydligt på hur vårat samhälle ser ut.
Finns det folk som är empati-lösa? Och hur många är dem? Vad känner du när du ser bilderna?
"Djuren fattar inte"
De allra flesta människor som ska förklara att det är okej att äta kött, nämner ofta orden "men djuren fattar inte". Vad är det djuren inte förstår? Att kniven som trycker mot halsen gör ont? Att tas ifrån sina föräldrar direkt efter födseln är hemskt? Jag tror att de icke-mänskliga djuren förstå precis vad det handlar om. Dem kan bli rädda precis som vi.
En hund - med eller utan känslor & förståelse?
Om man säger att "djuren fattar inte", det betyder ju att dessa personer anser att lägre intelligensnivå borde resultera i slakt. Alltså, de som inte förstår saker på samma sätt som vi, dem ska bli orättvistbehandlade. Jag känner igen mig.. Det var åsikter som dessa som satte igång slavhandeln av svarta människor, mördandet av judar i Tyskland och nu slutligen dödandet av djur i hela världen. Jaha, då var vi tillbaka på 1800-talet igen då!
Byt plats för en stund
Om alla skulle tänka logiskt, tänk vad mycket bättre världen skulle vara då. Om alla tänkte "skulle jag vilja vara den här kycklingen?" innan dem köpte ChickenMcNuggets. Alla borde sätta sig in i det liv som vissa tvingas leva.
När du äter köttbullar - Skulle du vilja leva såhär?
När du köper en ny dunjacka - Skulle du vilja leva såhär?
När du väljer dem billiga äggen - Skulle du vilja leva såhär?
Svarade du nej? Det gjorde jag också. Jag vill absolut inte leva ett sådant liv. Därför bidrar jag heller inte till att andra tvingas göra det.
Antingen eller?
"Jag skulle aldrig klara av att bli vegetarian. Jag måste få äta min biff och köttstycke, det går inte att ersätta den smaken." Så tycker många jag känner, och det är ju faktiskt sant. Men varför ska man vara antingen eller? Så om man gillar biff, kan man då inte äta vegetarisk mat någonsin?
Sanningen är ju så att mycket av vårt kött går att byta ut till vegetariskt, och det smakar ändå likadant. T.ex. köttbullar, schnitzel och köttfärs - smakar exakt likadant. Däremot är det svårare att härma bacon eller en blodig biff.
Det som många inte verkar förstå är att man inte måste vara vegetarian för att kunna göra en skillnad. Varje gång man äter vegetariskt så har man ju gjort ett val att inte stödja köttbranschen. Om man vill vara med och hjälpa djuren kan man sluta köpa kött som lika gärna skulle kunna köpas vegetariskt.
Du behöver inte vara antingen eller! Fler måste förstå att man kan anstränga sig litegrann - alla behöver inte bli aktivister och militanta veganer. För om alla gör lite, så kommer det tillsammans bli en stor förändring. Alla kan göra något åt problemet. På sitt eget sätt.