I wish for...
Prideparaden!
Igår var det prideparad och jag var där för första gången och var med och firade. Fy helvete vad roligt det var! Och fy helvete vad trött jag är idag (det var varmt och vi gick tvärs genom hela Stockholm...). Så här såg det ut:
Män och maskulinitet
Många verkar ha missförstått en hel del när det kommer till kampen mot könsroller. Vissa tror på allvar att de skulle förlora någonting på en värld utan könsroller, speciellt då att män skulle behöva "nedgradera" sig (till kvinnans låga status).
Mannens maskulinitet och rädsla att för en sekund bli förknippad med någonting kvinnligt är ju varje (amerikansk) komediseries huvudsakliga handling. I Vänner, How I Met Your Mother och Desperate Housewives är detta ett återkommande tema. Förövrigt så älskar jag alla dessa serier men det är störigt att konstant se invanda, tråkiga, begränsande mönster som jag vet finns i verkligheten också. Det är inte i tv-serierna dem skapas men det är där dem förstärks och bevaras.
Det här med män och deras maskulinitet är heligt i samhället. En kvinna kan klä sig som en man och betraktas som lite småkonstig, men sure liksom, hon är lite manlig av sig bara! Men en man som gör samma sak fast åt andra hållet sänker sig till kvinnornas nivå och överger sin maskulinitet - någonting väldigt chockerande och fasansfullt i mångas ögon.
På detta sätt tycker jag ofta att de som förlorar mest på könsrollerna är just männen. Det är dem som begränsas mest, får svårast att vidga sina val och möjligheter när det kommer till intressen och utseende. Inte sminka dig, inte gilla virkning, inte gilla dans, inte ha rosa saker... Listan kan göras hur lång som helst av vad som inte anses vara passande för en man. Som tur är förändras saker. Om många långa år kanske vi alla kan vara som vi själva vill och slippa vara det som normen säger åt oss.
Kryp tillbaka ner i hålet i jorden där du kom ifrån
Kingen i helvetet, skärp dig själv. Du är pinsam, korkad, otrevlig, och har ingenting annat än negativ energi att komma med. Om du dyrkar våld så anslut dig till en boxningsklubb där du kan uttöva ditt behov av kontroll och makt mot folk som faktiskt valt det själva. Jag är inte intresserad av ha totalt intetsägande debatter med människor som är så livrädda som dig. Kryp tillbaka ner i hålet i jorden där du kom ifrån.
Jag mår bra. Inte för att jag är orakad, utan för att jag VÅGAR vara orakad.
För nästan ett år sedan började jag fundera - varför rakar jag ben och armhålor egentligen? För att JAG vill det? Nej, så var det faktiskt inte. Man har ju blivit matad med konstiga saker som att "men det är fräscht/hygieniskt/snyggt" ända sedan man föddes men helt plötsligt började jag ifrågasätta det. Jag lät det växa.
Fy faan vad skönt med hår på benen! Det var givetivs svårt i början att gå ute med korta byxor och jag totalvägrade att visa benen ett bra tag. Men tillslut lärde jag mig att acceptera det, för nej, jag ville inte behöva raka mig för att kunna känna mig bekväm bland andra människor. Den enda som egentligen bryr sig så där jättemycket om att det är ju jag själv.
Med armhålehåret tog det ett tag innan jag vande mig men nu när jag har haft hår där i säkert ett halvår så känns det så jävla bra. Jag har t.o.m. prövat att raka av armhålehåret vid några tillfällen för att jag tröttnat och det slutade samtliga gånger med att jag satt och kliade och ångrade mig som satan i flera veckor till svetthålorna var sig själva igen. Det var då jag upptäckte att det var rakat som kändes ofräscht, äckligt och ohygieniskt.
Nej, orakat känns tusen gånger bättre. Men om jag aldrig börjat ifrågasatt rakningen och prövat själv att låta bli trots mina egna förväntningar och fördomar mot hårighet så hade jag fortfarande suttit där med mina jävla rakade ben och armhålor och förlorade tid och förlorad självrespekt. Orakat är grymt för mig, det känns som att en liten del av mig blev upphittad och äntligen kom till rätt ställe. Och inte tack vare det faktum att jag numera har hår, utan för att jag vågar ha hår. Allt detta känns mycket mer jag. Och det är precis det jag vill vara - jag.
"Don´t be such a girl about it, be a man!" = sluta larva dig och ta tag i det du ska göra.
I ett avsnitt av Vänner prövar männen att ha någon slags kräm i ansiktet för att få bättre hy. En kvinna kommer in, skrattar åt dem och säger "I´ll leave you girls alone" och lämnar sedan rummet. Det hörs höga skratt i TV:n och hahaha, vilket roligt skämt! Jag fattar, män som beter sig som kvinnor, hahaha. Världens mest originella skämt.
En man som använder ansiktskrämer är alltså en tjej. Tjej är ett nedvärderande ord som betyder fjollig, töntig, svag, osjälvständig, rädd. Ja, helt enkelt bara negativa saker. "Be a man" betyder istället att man ska vara stark, modig, orädd, cool. Bara positiva saker.
"Don´t be such a girl about it, be a man!" = sluta larva dig och ta tag i det du ska göra.
Miss Representation
Snubblade över denna korta film idag och var bara tvungen att sprida den vidare. Det är läskigt vilken makt media har över oss, och speciellt vilket budskap media väljer att sända ut. Just denna film handlar om USA, men det är i princip samma sak som gäller i Sverige (vi är ju tyvärr väldigt amerikaniserade). Enda skillnaden kanske är att vi verkar ha fler kvinnliga politiker än vad de har vilket givetvis är bra. Men trots att dessa kvinnor "lyckats" och är seriösa politiker så ska de ändå framställas som modeller, som objekt, som om deras utseende var det enda viktiga (minns ni stassråden?).
Utseendehetsen är överallt. Pressen på kvinnor är enorm. Ibland glömmer jag bort den för personligen har jag aldrig riktigt hamnat in i den där snurran. Däremot har jag sett andra hoppa på, åka med och sedan kliva av med en betydligt sämre självkänsla än de hade när de hoppade på.
Argument mot HEN
1. "Det betyder ju höna på engelska!"
3. "Hen betyder höna på engelska... Vänta, har vi redan använt det argumentet?"
Som du märker så är motståndet ganska tunnt... Om motståndarna inte anser att det går att använda hen för att det på engelska betyder höna, bojkottar dessa personer också svenska ord som slut, barn, kiss och gift? Det blir ju så förvirrande annars! Folk kanske tror att man menar någonting helt annat!
För det mesta är man ju en HAN eller en HON. Men glöm inte det faktum att det finns folk som faktiskt inte VILL definiera sig som varken man eller kvinna. Ska dessa personer inte ha rätt till sin egen självuppfattning? Många verkar dessutom gravt ha missförstått hela idén med ordet. Hon och han ska inte försvinna, det ska bara finnas ännu ett alternativ. Vad är det som är så fruktansvärt provocerande med det?
Och för sista gången kära anti-jämställdhetsmänniskor - era könsdelar kommer inte försvinna för att de som gillar ordet hen börjar använda det. Inte heller kommer världen börja brinna eller försvinna i tomma intet. Jag lovar.
2. "Ska feministjävlarna radera allas kön nu? Antingen är man en HAN eller så är man en HON!"
3. "Hen betyder höna på engelska... Vänta, har vi redan använt det argumentet?"
Förvirrande för somliga.
Som du märker så är motståndet ganska tunnt... Om motståndarna inte anser att det går att använda hen för att det på engelska betyder höna, bojkottar dessa personer också svenska ord som slut, barn, kiss och gift? Det blir ju så förvirrande annars! Folk kanske tror att man menar någonting helt annat!
För det mesta är man ju en HAN eller en HON. Men glöm inte det faktum att det finns folk som faktiskt inte VILL definiera sig som varken man eller kvinna. Ska dessa personer inte ha rätt till sin egen självuppfattning? Många verkar dessutom gravt ha missförstått hela idén med ordet. Hon och han ska inte försvinna, det ska bara finnas ännu ett alternativ. Vad är det som är så fruktansvärt provocerande med det?
Det största användningsområdet kommer bli när man inte är riktigt säker på om en person är en man eller kvinna. Om man pratar om bilföraren i bilen framför, en läkare eller lärare, ett djur - då har man faktiskt ingen aning om vilket kön personen har. Varför inte bara göra det jävligt simpelt och bara använda hen istället?
Och för sista gången kära anti-jämställdhetsmänniskor - era könsdelar kommer inte försvinna för att de som gillar ordet hen börjar använda det. Inte heller kommer världen börja brinna eller försvinna i tomma intet. Jag lovar.
Zytomierska = SUCK
Klicka på bilden för att se större. Bild snodd från Lady Dahmer.
Dubbel bestraffning
Hur (kvinnliga) kändisar än gör så verkar det bli fel i folkets ögon. Väger de 3 kilo mer än genomsnittet och har såna där läskiga celluliter så pratas det om hur ohälsosamma de är, eller kanske att de fått en psykisk kollaps. Om de istället tränar mer och är ganska smala då skvallras det om att de lider av anorexi och har dåligt självförtroende.
Dubbel bestraffning är vad detta kallas för. Hur de än gör kommer de alltid att bli straffade för resultatet.
Könsstympning i dagens Sverige
I vissa delar av Afrika skär man bort delar av underlivet på några år gamla flickor, det kallas omskärelse eller könsstympning. De ska foga sig efter kulturen och ska nå upp till idealen, man tvingar in dem i en mall.
Här i västvärlden gör vi istället som så att vi påverkar barn och ungdomar psykiskt med bilder och filmer och tvång om hur man ska se ut, tills de har blivit så hjärntvättade att de själva väljer att göra den där könsstympningen.
Ser du hur det hänger ihop, kvinnoförtrycket?
Från tv-programmet Skönhetsbubblan på SVT.
Det enda jag ser är ett par 14-åringar i målbrottet som desperat söker efter bekräftelse
Igår satt jag och glodde på ishockey-VM med syrran (det är hon som är engagerad, själv brukar jag aldrig kolla). Det var spännande då och då, lite national-känsla och några "kom igen nu då!". Sen är det ju den där andra delen av sporten också - bråken. När fullvuxna män går till attack mot varandra som om de hade tränats till att bete sig som renrasiga kamphundar. Och jag skäms, jag skäms så mycket för det är faan inte okej att våld ska vara underhållning - åtminstone inte riktig sådan.
Det syns så tydligt att det är någonting gravt fel med mansrollen idag. För jag tror inte att det här enbart handlar om sporten, om önskan att vilja vinna och ilskan gentemot motståndarna. Nej, det handlar om mansrollen. Det handlar om en strävan efter att bli ansedd som tuff och cool och häftig. Det enda jag ser är ett par 14-åringar i målbrotten som desperat söker efter lite bekräftelse från åskådarna. Det är inte testosteronet som ligger bakom detta - det är vår kultur.
I need feminism
Varför anses det vara äckligt med hår på kvinnor men inte på män?
När kvinnor påstår att de föredrar att raka sig så ställer jag mig frågan; har dem ens prövat något annat? När jag var liten och fick de första fjunen under armarna så rakades dem bort omedelbart. Eller jag kommer egentligen inte ihåg NÄR det var, men eftersom jag inte har något minne av att jag haft hår under armarna så måste det betyda att jag rakade bort det så fort det kom. Det var ju så man skulle göra, sa samhället. Fy på den som har hår under armarna och är flicka.
Det var inte förrän ett år sedan jag började ifrågasätta det här med rakningen. Jag började fundera över skillnaderna mellan könen. Varför ska kvinnor ta bort allt hår medans män inte ska det? Varför anses det vara äckligt med hår på kvinnor men inte på män? Och det var först då jag slutade med rakningen för ett ögonblick och prövade på hur det kändes att ha någonting så naturligt som hår under armarna. Efter ett tag upptäckte jag ju att det bara var mina egna fördomar och mina hjärntvättade tankar som stod i vägen för att jag skulle trivas med det. För ärligt talat - det känns faktiskt fräschare att ha hår än att inte ha det, man ska bara först komma över sina förutfattade meningar och vänja sig. Nu trivs jag med håret, det känns naturligare och huden mår mycket bättre. Pröva själv!
Vad tycker du om att hår under armarna?
Är det äckligt/naturligt/fräscht/fel?
Life as a woman
Känner du igen dig?
Håret och feminismen
"Men vadå, kommer kvinnor få högre löner för att de slutar raka sig?"
Nej, antagligen inte. Inte direkt i alla fall. Men alla små ifrågasättanden av vår kultur är bra, eftersom de i längden kommer kunna bidra till något mycket större. Om gränserna för könsrollerna töjs och kanske till och med försvinner på det sociala planet, så kommer det förhoppningsvis leda till att vi blir mer fria på andra områden också. Däribland i karriären. Ju fler som låter bli att raka sig, ju fler orakade armhålor/ben kommer synas ute i samhället. Därmed normaliseras det och när någonting är normaliserat är det accepterat. Då kan de som trivs i håriga ben/armhålor kunna ha det utan att bli utsatta för hån eller liknande.
Att som feminist ha hår under armarna handlar inte om att man vill att alla ska tycka det är sexigt med orakade armhålor eller att folk inte ska få tillåtelse att raka sig längre. Det handlar om att ifrågasätta varför kvinnor anses behöva raka sig medans män inte tycks behöva det. Varför det anses äckligt med en hårig brud men är helt acceptabelt med en hårig man.
"Hen" är ett underbart ord som gör det lättare att prata om folk med folk
Jag förstår verkligen inte hur man kan vara en motståndare till ordet "hen". Skulle det verkligen vara så fruktansvärt om man skulle bli kallad för hen istället för hon/han vid något enstaka tillfälle? Och att kalla andra för det? Är det verkligen så otroligt viktigt att alltid få alla runtomkring att veta att man är en kvinna/man?
"Hen" är ett underbart ord som gör det lättare att prata om folk med folk. Om någon berättar om att hen t.ex. varit hos läkaren, blir motfrågan från personen som lyssnar ofta "jaha, vad sa HAN?". Om man inte vet vilket kön någon har kallar man personen direkt för "han". Vi utgår från detta pronomen, och anledningen till detta tror jag är att vi ser mannen som norm. Om en man råkar bli kallad för "hon" ses det som ett enormt nederlag. Men en kvinna skulle kunna kallas för "han" om man bara såg ryggtavlan på henne en bit bort på gatan. Varför är det såhär? Jag tror detta:
Många människor verkar se det som livets största uppgift att vara ett kön. När de presenterar sig i skrift är könet bland det första som nämns. När de klär sig vågar de inte utmana könsrollerna utan bär strikt sina höga klackar och kjolar för att det inte ska tas miste på vilken av sidorna de tillhör. Om en man klär sig som en kvinna ses det som äckligt och om en kvinna klär sig som en man ses hon som en flata, kanske som lite tuff, men mest konstig.
Motståndarna till "hen" verkar tro att feministernas mål är att radera könen. Att det handlar om att beröva barnen deras identitet och förvirra dem. Att stjäla en del av deras personlighet och förbjuda beteenden och intressen. Men nej, hen-motståndare. Ni har inte insett vad det handlar om. Allt det som jag precis radade upp, det är PRECIS DET som könsrollerna gör med oss. Det är könsrollerna som berövar oss vår frihet och delar av vår personlighet. Så vill jag inte ha det. Vill du?
Viktigast av allt är att inte bli kallad för feminist
"Asså, jag tycker ju att det är viktigt med jämställdhet och sånt. Såklart att killar och tjejer ska behandlas lika, men asså jag är ju inte feminist!"
Att vara feminist förknippas med att vara arg, ha hår under armarna och på benen, hata män och vara allmänt rabiat. Varför? Kanske av samma anledning som veganismen förknippas med aggressiva fönsterkrossare som skriker för fulla halsar?
Feminismen handlar om att ifrågasätta gamla invanda mönster där man systematiskt särbehandlar människor utifrån kön. Feminismen handlar om att inse att det finns strukturer som styr oss till att bete oss och vara på ett visst sätt beroende på vårt kön. Och feminismen handlar framförallt om att tänka om och ifrågasätta allt detta.
Det finns ett intressant tankemönster jag har lagt märke till på senaste tiden - det här med att inte vilja klassas som feminist trots att man i princip delar samma grundtanke och åsikter. Att vara feminist är liksom ingenting att eftersträva, det är ett skämmigt ord som man helst inte vill etikettera sig själv med. Man ska undvika det så mycket som möjligt för man vill ju inte beblanda sig med dem där högljudda, orakade feministerna!
Har ni stött på detta någon gång? Folk som tycker att kvinnor och män ska ha lika löner, samma rättigheter och behandlas likadant men fortfarande vägrar inse att de är feminister?
Det här med feminism...
Ni som är intresserade av genus och feminism som jag är har säkert redan sett denna video på Lady Dahmers blogg, men vad faan, jag visar den ändå! Riktigt rolig!
Man ska vara beredd på att ta konsekvenserna om man inte följer normerna
Under melodifestivalen hamnade en kvinna i publiken med orakade armhålor framför kameran i några sekunder. Någon (John Captain Batman Strandberg hette han visst) sparade denna bild och la ut den på facebook för att håna och skriva taskiga saker om henne, en jargong som MÅNGA hängde på. Det skrevs saker som att hon var äcklig, att hon borde raka sig och att hon borde skämmas. Ja, du läste rätt - SKÄMMAS.
Att någon ens kan bry sig om detta. Att någon ens orkar spara bilden, lägga ut den på facebook och skapa uppmärksamhet genom att vara otrevlig och fruktansvärt respektlös mot någon annan. Och framförallt att någon tar sig rättigheten att ens säga någonting om en annan människas val att inte raka sig. Men det handlade inte om någon, det handlade många, många individer, och det var både kvinnor och män som tog sig friheten att kritisera en sprudlande glad kvinnas hår under armarna.
Asså förlåt, men VARFÖR!? Varför ens bry sig om någon annans hårväxt? Om hur ofta de rakar sig? Vad har John fucking Captain med det att göra?
Det intressanta är ju att detta ALDRIG någonsin skulle hända med en man. Mäns kroppar kritiseras inte, granskas inte noggrant, skrivs det inga diskussioner om. Och om det gör det, inte alls på samma sätt som med kvinnors kroppar. För våra kroppar är inte en personlig sak, inte en plats för vår egen integritet utan en pryl som ska värderas och tittas på ordentligt innan det sätts ett betyg på den. Den är aldrig vår egen utan alltid allmänt gods.
Om det är någonting som vår kultur säger till oss så är det att utseendet betyder allt. Det är det som det kommer läggas fokus på, även om du är en programledare eller en politiker. Ett tydligt exempel på detta är Expressens artikel, som verkar ha som syfte att hylla de kvinnliga politikerna inför den internationella kvinnodagen men istället slår helt fel och blir en del av utseendefixeringen. Fokusen ligger på kläderna, håret, sminket - inte på vad politikerna har att säga. Eftersom de är kvinnor. Då går det ju inte att lämna ute kroppen - tydligen.
Men återigen till bilden på armhålan. Hanna Fridén blev rosenrasande och tog saken i egna händer. Hon kontaktade de som hade skrivit elaka saker om kvinnan på bilden och förklarade för dem (både på trevligt och otrevlig vis) att det kanske inte var en så smart och schysst idé att kritisera en vilt främmande människas hårväxt. Ett av svaren var följande:
“Om man vet att man ska vara med i tv där tusentals kollar, så får man ju ta den smällen att folk diskuterar detta efteråt. För de flesta brukar oftast raka sig under armarna, det är väldigt motbjudande att ha det. Men visst folk har det ändå! Det är okej! Men då ska man också vara beredd på att det blir konsekvenser, TYCKER JAG!”
Slutsats? Om du som kvinna inte rakar armhålorna, om du låter bli att sminka dig, om du bär för okvinnliga kläder eller om du helt enkelt bara ser för "onormal" ut - då ska du räkna med konsekvenser för ditt odrägliga beteende!