Ökenblommor och omskärelse
Filmklippet ovan är en scen ur filmen "Desert Flower" som bygger på
Waris Diries självbiografiska bok som följer henne från nomadlivet i
Somalia till modelljobbet i London.
Waris Dirie är en världskänd fotomodell som ursprungligen kommer ifrån den somaliska öknen där hon och hennes familj levde som nomader. När hon var fem år gammal blev hon omskuren. Hennes mamma höll i henne medans en "midgaan" skar bort klitoris och de inre och yttre blygdläpparna med ett rakblad, för att sedan sy ihop såret igen. Detta kallas för infibulation och är den värsta sorten av könsstympning.
Detta görs på flickor i delar av Afrika eftersom de annars anses vara orena, och en oren flicka går inte att gifta bort vilket är huvudsyftet med hennes liv. På bröllopsnatten öppnas såret upp igen för att hon ska kunna ha sex med sin man. Menstruation, sex och att föda barn blir extremt smärtsamt om man är omskuren.
Denna tradition förs tyvärr fortfarande vidare runtom i världen. Trots att det är olagligt förekommer det här i Europa ändå. Det handlar inte om några små siffror heller - 6000 flickor omskärs varje dag.
Vi är olika för att vi gör oss olika
Anti-feminister brukar ofta påstå att kvinnor och män av naturen är så himlans olika. "Men kvinnor är duktigare på att ta hand om barn! Våra hjärnor fungerar olika eftersom vi har haft helt olika uppgifter ända sedan vi bodde i grottor." Och jo, det är ju sant. Kvinnor har haft, och har fortfarande, det största ansvaret för hem och barn generellt sett och män jobbar oftast mer. Men - om man tänker efter varför det är såhär så ser jag direkt skillnaden mellan instinkt och uppfostran. En instinkt är någonting som finns inuti oss, som inte omgivningen kan påverka, uppfostran är hur vi formas när vi är små.
Idag växer de flesta flickor i vårt land upp med prinsessklänningar, var-försiktig-kommentarer och gulliga dockor som de ska mata, byta blöja på och natta. Samtidigt växer de flesta pojkar upp med spindelmannen, åh-vad-tuff-du-är-kommentarer och actionfigurer som de ska springa runt med. Flickor har ljusa och ömtåliga kläder som sitter tajtare och pojkar har mörka kläder som inte går sönder för att man skrapar knäna mot asfalten. Kläderna uppmuntrar till olika sorters lekar, vuxnas bemötande uppmuntrar till olika beteenden. Det är självklart att de tydliga skillnaderna mellan könen inte handlar om instinkt, det handlar om att vi är olika för att vi gör oss olika.
Konsekvenserna av detta blir att män ofta har svårare att prata om sina känslor, och att kvinnor får svårare att hävda sig och ta för sig. När man börjat tänka efter kring hur könsrollerna faktiskt fungerar är det väldigt svårt att sluta. Jag ser det hela tiden, jag känner det hela tiden. Jag märker hur jag själv och andra runtomkring mig är så vana vid hur saker ska vara och vissa orkar ifrågasätta och andra inte.
Det enda som könsrollerna för med sig är tvång och begränsningar för båda könen. Vi måste allihopa göra om oss själva på något vis för att passa in i mallen, för att vara en riktig man/kvinna. Vi får inte vara oss själva fullt ut för om vi alla hade erkänt att vi är individer med helt egna, unika personligheter skulle könsrollerna redan varit borta. Vi är olika för att vi gör oss olika.
Jag prioriterar de redan levande före de ofödda
Jag är för abort, har alltid varit och kommer alltid att vara. Varför? Först och främst är det en mänsklig rättighet att själv få bestämma över sin kropp, ifall man vill ha barn eller inte. För feministernas kamp har detta varit otroligt viktigt, att en kvinna som råkat bli gravid ska ha chansen att styra över sitt eget liv. Detta känns självklart för mig.
Men barnet då? Man dödar ju ett barn som ännu inte fötts! Jo, det gör man visserligen. Jag resonerar som så att en unge som föds in i en olycklig familj där föräldrarna egentligen inte ville ha barnet, kanske det egentligen skulle vara bättre att ungen inte hade fötts alls. Livet är inte alltid viktigast. Jag prioriterar de redan levande före de ofödda, helt enkelt.
Jag tänker likadant när det kommer till djurrätt. Det korkade argumentet som ibland förs fram om att "men vi föder ju upp massor av djur vilket är bra, för annars skulle dem ju inte finnas alls" går jag rakt emot. Ska man försöka föda så många som möjligt för att alla ska få leva? Ska man tycka synd om alla ofödda individer som aldrig blev till? Shit ja, jävlar vad synd det är om de där ofödda människorna. Världen är redan överdrivet överbefolkad av människodjur och det sista vi behöver är ännu fler oönskade barn som inte får chansen till ett bra liv.
En sak är säker - om jag var en råtta som levde på ett laboratorie, eller en elefant på en cirkus, eller en gås som plockas levande med jämna mellanrum skulle jag antagligen önska att jag aldrig fötts. Och ett oönskat barn i en olycklig familj? Visst finns det chans till lycka en dag, men jag tycker att detta är ett för långsökt argument för att kunna tvinga ofrivilliga gravida till att inte göra abort. Som sagt, jag prioriterar de redan levande före de ofödda. Det är smärtfritt att inte finnas till men det gör ont att leva och lida. Livet är inte alltid viktigast.
Finns det ett bra liv framför mig - föd mig!
Annars - låt bli.
Vad tycker du om abort?
Magnus Betnér
"Kvinnliga ord är lite sämre,
kvinnliga löner är lite sämre,
kvinnliga yrken är lite sämre
och som vi fortfarande uppfostrar barn så är det
som att vi känner att kvinnor ska vara lite sämre."
Magnus Betnér har sagt en del helt störda grejer om djurrätt, men när det kommer till genus och feminism så håller jag med honom till 110%. Det finns ingen (förutom Lady Dahmer) som kan förmedla tankar och åsikter om jämställdhet på ett så bra sätt som han kan. Dessutom brukar hans shower alltid resultera i stora leenden och många gapskratt.
Tidningarna som springer självhatets ärende
"Samma tidningar som livnär sig på kvinnors
dåliga självkänsla och som gärna marknadsför
sig själva att vara på vår sida men som
springer självhatets ärende.
De lärde mig att det är viktigt att vara smal,
att kvinnans bästa egenskap är hennes knullbarhet
och att det yttre ska slipas och fixas och
vara i ständig förändring för att passa in."
Ingen norm på denna jord
Ibland störs jag av dem där gnagande tankarna som gärna vill att jag ska passa in. Jag kanske borde ha långt hår trots allt? Så att det syns tydligt vilket kön jag är, så att jag aldrig mer behöver oroa mig för att folk misstar mig för en kille. Kommer någon någonsin tycka jag är snygg? Kommer jag vara ensam för resten av livet? Tycker folk att jag är konstig?
Sen slår jag mig själv på käften och skriker inombords - "Sluta! Jag älskar mitt hår och jag älskar mig själv, och ingen norm på denna jord ska få ändra på det." Sen går jag vidare, säkrare än någonsin.
Skyll dig själv?
Som Lady Dahmer så ofta berättar om - att kvinnan får ta ansvar för mannens sexualitet. Har man för kort kjol då får man liksom skylla sig själv om man blir våldtagen. Nej, så är det inte. Man ska få gå klädd som man vill utan att riskera att bli överfallen.
Man: Hej, jag skulle vilja rapportera ett rån.
Officer: Jaså, ett rån säger du? När skedde det?
Man: Jag gick på Dundritchgatan och en man drog fram en pistol och sa: "Ge mig alla dina pengar."
Officer: Och gjorde du det?
Man: Ja, jag samarbetade.
Polisen: Så du gav mannen dina pengar utan att kämpa tillbaka, kalla på hjälp eller försöker fly?
Man: Jo, men jag var livrädd. Jag trodde att han skulle döda mig!
Officer: Mmm. Men du samarbetade med honom. Och jag har blivit informerad om att du är ganska generös också.
Man: Jag ger till välgörenhet, ja.
Polisen: Så du har en vana att ge bort pengar.
Man: Vad har det att göra med denna situation?
Officer: Du gick medvetet ner Dundritch Street i din dyra kostym när alla vet att du gillar att ge bort pengar, och så lät du bli att slå tillbaka. Det låter som du gav pengar till någon, men att du nu känner donationsånger. Säg mig, vill du verkligen förstöra en mans liv på grund av dina misstag?
Man: Det här är löjligt!
Officer: Detta är en våldtäktsanalogi. Detta är vad kvinnor möter varje dag när de försöker få sina våldtäktsmän inför rätta.
Man: Fuck patriarkatet.
Officer: Word.
Officer: Jaså, ett rån säger du? När skedde det?
Man: Jag gick på Dundritchgatan och en man drog fram en pistol och sa: "Ge mig alla dina pengar."
Officer: Och gjorde du det?
Man: Ja, jag samarbetade.
Polisen: Så du gav mannen dina pengar utan att kämpa tillbaka, kalla på hjälp eller försöker fly?
Man: Jo, men jag var livrädd. Jag trodde att han skulle döda mig!
Officer: Mmm. Men du samarbetade med honom. Och jag har blivit informerad om att du är ganska generös också.
Man: Jag ger till välgörenhet, ja.
Polisen: Så du har en vana att ge bort pengar.
Man: Vad har det att göra med denna situation?
Officer: Du gick medvetet ner Dundritch Street i din dyra kostym när alla vet att du gillar att ge bort pengar, och så lät du bli att slå tillbaka. Det låter som du gav pengar till någon, men att du nu känner donationsånger. Säg mig, vill du verkligen förstöra en mans liv på grund av dina misstag?
Man: Det här är löjligt!
Officer: Detta är en våldtäktsanalogi. Detta är vad kvinnor möter varje dag när de försöker få sina våldtäktsmän inför rätta.
Man: Fuck patriarkatet.
Officer: Word.
Naturlig skönhet?
Utseende
Jag har aldrig hamnat i den där utseendehetsen, den som många verkar befinna sig i. Det närmaste jag har kommit att sminka mig är att jag tog foundation ibland i årskurs åtta och jag har aldrig ens rört mascara eller läppstift. Mina mjukisbyxor var mina bästa kompisar tills jag fyllde 12 år. Jag vet inte varför det aldrig blev så. Om det beror på något personligt eller om det var klassen jag gick i när jag var liten. Den klassen som sportade varje rast och inte ens visste vad smink var för något. Vilken sammanhållning vi hade på planen, jag kommer ihåg den känslan. Kanske är det allt detta jag har att tacka för att jag aldrig kom in i utseendehetsen.
Men det finns utseendefixerade och så finns det utseendefixerade. Att se ut så som någon annan vill att man ska se ut (medians bild av vad snyggt är) eller att se ut så som man själv vill. Jag väljer att hoppas på att jag tillhör det sistnämnda alternativet. För visst bryr jag mig en hel del om mitt utseende. Mitt kortkorta hår är inte bara kort för att jag tycker det är praktiskt, eller för att det går emot normen om hur en tjej i min ålder ska se ut, det handlar också om att jag tycker det är fruktansvärt snyggt. Så ja, jag är utseendefixerad. Mitt hår är heligt och kläderna likaså. Men jag är väldigt tydlig med att mitt utseende är viktigt för mig av den enda anledningen att det visar vem jag är och vad jag tycker. Inte för att se ut på ett sätt som anses snyggt av någon annan. Det är en jävla skillnad.
Pretty
Förevigt särade som två motpoler
Vi lever i ett samhälle där du som person beskrivs efter vilket kön du tillhör, och din personlighet har en stark anknytning till ifall du är kvinna eller man. För allting ska handla om män och kvinnor hela tiden, inte om människor. Vi är indelade, förevigt särade som två motpoler.
Sålänge orden kvinnlig och manlig anses vara personligheter så kommer vi aldrig bli fria från de sociala könsrollerna. Rollerna som skapar osäkerhet bland unga som försöker hitta sin plats men inte hittar den, osäkerhet bland dem som har hittat sin plats men inte vågar ta den. Könsrollerna begränsar oss och erbjuder enbart två vägar - man eller kvinna.
Varför kan inte alla bara vara människor, som allihopa accepteras för sina kläder, åsikter, sexuella läggningar, intressen & personligheter?
Hetsen om utseendet
Jag såg en Tara-tidning som låg hemma på köksbordet idag, som tillhörde min mamma. Det var nog en av de mest motsägelsefulla omslag jag någonsin sett. Höjden av idioti.
Rakning, hår och annat snusk
Sedan jag började läsa Lady Dahmers blogg har jag vidgat mina vyer ordentligt. Jag har alltid tänkt mycket på genus & jämställdhet, men jag förespråkade det på helt fel sätt. Jag har alltid vara en såkallad "pojkflicka" (gillar inte det ordet dock), och detta har jag spunnit vidare på med enda anledning att jag gillar att ifrågasätta och göra tvärtemot. Jag förstod inte att genus egentligen handlar om vad jag ville göra än vad som är minst normalt för mitt kön. För då är vi ju där igen - tjejer och killar indelade i två grupper.
Nu gör jag istället det jag vill helt enkelt - väldigt simpelt. Rakar armhålorna. Rakar inte benen. Har kort hår på huvudet. Målar naglarna ibland. Inga kjolar eller klänningar. Inga smycken. Använder handväskor. Det är det som är frihet.
Att jag har kort hår på huvudet är något jag märker är lite udda. Jag har blivit ifrågasatt flera gånger när jag är påväg in i tjej-omklädningsrummet. Jag har blivit stirrad på ibland. Jag har fått massor av "men nej, ska du klippa bort ditt fina, långa hår?". Men vad gör det egentligen? Jag vet ju vad jag är. Det är de andra som vill ha tydliga markeringar vilka som är av kvinnokön och manskön. Inte mitt problem liksom.
Att jag inte rakar benen handlar om en slags utmaning för mig själv. Det känns inte rimligt att spendera så mycket tid på att benen ska se ut på ett speciellt sätt, när jag dessutom inte tycker att märks så mycket skillnad. Det jag letar efter är att helt kunna känna mig bekväm som jag är. För min egen självkänslas skull. Jag duger - sådeså!
Feminism eller genus?
Nej, nu byter jag namn på kategorin "feminism". Det är egentligen konstigt att döpa en kamp om jämställdhet efter ett av de olika könen. Nu blir det "genus" istället. För målet är ju inte att kvinnor ska ha det bättre än männen, målet är att alla ska ha det lika bra och ha samma rättigheter och möjligheter.
Har du någonsin reagerat på ordet "feminism" och tyckt det låter konstigt (eftersom det egentligen handlar om jämställdhet, inte att kvinnan ska regera världen istället för mannen, då är det ju fortfarande ojämställt!)?
Genus & jämställdhet
Idag kopierar jag bara rakt av vad Lady Dahmer skrivit. För att hon har så rätt, genus och jämställdhet är viktigt och vi måste inse det för att kunna börja bekämpa orättvisorna. Det genus handlar om är att alla ska få vara sig själva, man ska inte behöva ändra sig själv för att känna att man passar in i sitt köns mall. Våga vara dig själv - det är det det handlar om.
________________________________________________________________
"Jag har märkt att väldigt många har svårt att förstå vad det är när man pratar kön. Många föväxlar det sociala könet; våra könsroller med det biologiska och blir upprörda då de tror att genus handlar om att göra människor könslösa. Själva begreppet könsroll är svårt att förstå då det för många hänger ihop med det faktiska könet.
Till skillnad från vår sexualitet som vi föds med så kommer våra könsroller utifrån. Vi påverkas av en rad olika influenser och formas genom socialiseringsprocessen under vår barndom och tidiga ungdom.
Det börjar liksom redan vid födseln; studier visar att vi svarar fortare på en flickas skrik än en pojkes, men en pojke får oftast amma mer och längre än flickor. Flickor får även mer kramar och närkontakt och jag vet att föräldrar runtom i landet protesterar; jag kramar mina söner! Och ja det gör ni säkert, men flickor får generellt MER av det. Både från sina föräldrar och sin omgivning. Att pojkar uppmuntras mer att prova nytt och att vara fysiska vet ni säkert och det börjar redan när de ska börja gå och utforska världen. (Sen så råkar män statistiskt sett ut för fler och allvarligare olyckor, kanske för att de aldrig fått höra att de ska vara försiktiga?)
Flickor får också generellt mer uppmärksamhet för sitt yttre medans pojkar får mer för sina prestationer. Även om en komplimang i sig inte är skadlig "Va söt du är idag!" så upprepad om och om igen regelbundet sänder det budskapet till flickorna att de är mest uppskattade för sitt yttre. Pojkar å andra sidan får ofta en massa uppmuntran för vad de kan; "Vilken stor och stark pojke du är som kan klättra!" Föräldrar uppmuntrar generellt sina pojkar att leka tuffare, ta risker och våga medans flickor oftare får höra att de ska vara försiktiga och ta det lugnt. Och det formar oss.
När ungarna sen blir större så kommer ju leksaker och barnprogram och vänner in. Leksaker riktar sig ganska tydligt till vardera könen; pojkar förväntas gilla (och vara) äventyrliga och aktiva leksaker medans flickor antas gilla passiva och pyssliga lekar. (och därför undviker jag att ta med Ninja till leksaksbutiker) Pojkar har t.ex inga "dockor" utan då kallas de för "actionfigurer". (Ett tips är att ni faktiskt kallar era ungars actionfigurer för just dockor)
Kläderna uppmuntrar även de olika sorters lekar. Pojkars kläder som kommer i mörka grådassiga toner och slitstarka rymliga tyger kan man kravla omkring på marken med, ramla med och klättra med. Flickors kläder i mer delikata material och ljusa pastellfärger där smuts syns på och som lättare går sönder (och även sitter tajtare och mindre bekvämt) funkar fint när man pysslar eller leker lugnare.
Sen kommer ju omgivningen in; förväntingar och fördomar vi har kring könen och hur det påverkar vårt bemötande av varandra och då speciellt barn som är i sina formativa år.
Här spelar även normer en stor roll för barn vill passa in och göra kön på rätt sätt. Vi är flockdjur och anpassar oss lätt till samhällets ideal. Barn kan behöva stöd att våga bryta det, våga stå emot, våga vara sig själva.
Hur fria är ungarna att utveckla sina personligheter när allt runt om kring dem är så tydliga med vilka mallar som finns och vilka regler som gäller? Hur fria är de egentligen när de blir bestraffade när de faller utanför ramen för vad som är ok för respektive kön?
Det är här mitt ansvar som förälder kommer in; att vara medveten om hur vi upprätthåller könsrollerna ger oss ett försprång. Genom att vara aktiv i sitt föräldraskap och motverka dessa roller så ger man iallafall ungarna en någorlunda ärlig chans att vara en individ."
Till skillnad från vår sexualitet som vi föds med så kommer våra könsroller utifrån. Vi påverkas av en rad olika influenser och formas genom socialiseringsprocessen under vår barndom och tidiga ungdom.
Det börjar liksom redan vid födseln; studier visar att vi svarar fortare på en flickas skrik än en pojkes, men en pojke får oftast amma mer och längre än flickor. Flickor får även mer kramar och närkontakt och jag vet att föräldrar runtom i landet protesterar; jag kramar mina söner! Och ja det gör ni säkert, men flickor får generellt MER av det. Både från sina föräldrar och sin omgivning. Att pojkar uppmuntras mer att prova nytt och att vara fysiska vet ni säkert och det börjar redan när de ska börja gå och utforska världen. (Sen så råkar män statistiskt sett ut för fler och allvarligare olyckor, kanske för att de aldrig fått höra att de ska vara försiktiga?)
Flickor får också generellt mer uppmärksamhet för sitt yttre medans pojkar får mer för sina prestationer. Även om en komplimang i sig inte är skadlig "Va söt du är idag!" så upprepad om och om igen regelbundet sänder det budskapet till flickorna att de är mest uppskattade för sitt yttre. Pojkar å andra sidan får ofta en massa uppmuntran för vad de kan; "Vilken stor och stark pojke du är som kan klättra!" Föräldrar uppmuntrar generellt sina pojkar att leka tuffare, ta risker och våga medans flickor oftare får höra att de ska vara försiktiga och ta det lugnt. Och det formar oss.
När ungarna sen blir större så kommer ju leksaker och barnprogram och vänner in. Leksaker riktar sig ganska tydligt till vardera könen; pojkar förväntas gilla (och vara) äventyrliga och aktiva leksaker medans flickor antas gilla passiva och pyssliga lekar. (och därför undviker jag att ta med Ninja till leksaksbutiker) Pojkar har t.ex inga "dockor" utan då kallas de för "actionfigurer". (Ett tips är att ni faktiskt kallar era ungars actionfigurer för just dockor)
Kläderna uppmuntrar även de olika sorters lekar. Pojkars kläder som kommer i mörka grådassiga toner och slitstarka rymliga tyger kan man kravla omkring på marken med, ramla med och klättra med. Flickors kläder i mer delikata material och ljusa pastellfärger där smuts syns på och som lättare går sönder (och även sitter tajtare och mindre bekvämt) funkar fint när man pysslar eller leker lugnare.
Sen kommer ju omgivningen in; förväntingar och fördomar vi har kring könen och hur det påverkar vårt bemötande av varandra och då speciellt barn som är i sina formativa år.
Här spelar även normer en stor roll för barn vill passa in och göra kön på rätt sätt. Vi är flockdjur och anpassar oss lätt till samhällets ideal. Barn kan behöva stöd att våga bryta det, våga stå emot, våga vara sig själva.
Hur fria är ungarna att utveckla sina personligheter när allt runt om kring dem är så tydliga med vilka mallar som finns och vilka regler som gäller? Hur fria är de egentligen när de blir bestraffade när de faller utanför ramen för vad som är ok för respektive kön?
Det är här mitt ansvar som förälder kommer in; att vara medveten om hur vi upprätthåller könsrollerna ger oss ett försprång. Genom att vara aktiv i sitt föräldraskap och motverka dessa roller så ger man iallafall ungarna en någorlunda ärlig chans att vara en individ."
Alla dansar sexigt förutom P!nk
Älskar den här videon (och texten i låten). P!nk är modig och jag älskar att hon inte är som alla andra kvinnliga artister som bara kråmar sig framför kameran i hopp om att få uppmärksamhet för sitt utseende.
En chockerande nyhet
Det internationella badmintonförbundet har infört en ny regel - att alla kvinnliga deltagare måste bära kjol. Anledningen är att fler skulle få intresse för sporten, därmed fler tittare och mer pengar.
De som infört regeln verkar tro att badminton på något sätt har att göra med spelarnas utseende. Något liknande skulle aldrig tvingas på män. Men kvinnor däremot ska objektifieras för att dra tittare, dra pengar. Att det till och med ska handla om ytan även på planen, istället för vad sport egentligen handlar om.
Jag spelar själv en del badminton (dock enbart på skoj, inga tävlingar),och jag skulle aldrig kunna tänka mig att spela i kjol. Obekvämt och extremt opraktiskt. Dem som vill ha kjol ska få ha det, och dem som inte vill det ska få slippa. Men så tycker tydligen inte förbundet.
Ska man skratta eller gråta?
Ett förslag från min sida är att tvinga männen att tävla med bar överkropp.
Tänk att rosa nagellack på "fel" person kan väcka sådan vrede...
Icke godkända ben?
Bloggaren Lady Dahmers bidrag, som syns ovan, som var med och tävlade i Gillette Just Legs-tävlingen, togs bort. Hon ledde överlägset, men det passade tydligen inte att hennes ben inte var rakade, trots att det inte stod någonting om det i reglerna. De skyllde på att man även måste visa en outfit (vilket flera andra bilder inte heller gör, men dem har inte tagits bort för det)...
Men hursomhelst laddade Lady Dahmer upp en ny bild, som är minst sagt lite provocerande för dem alltför lätt-provocerade anti-feministerna på Gillette och MTV.. Det nya bidraget hittar du här! Sätt igång och rösta!
Förtryck, förtryck och förtryck
