Laks

...var ett ordspråk jag hörde för ett tag sedan. Och det är så jävla sant. Det är lätt för någon som inte är involverad, som inte har sökt informationen att påstå att "det är väl inte så hemskt? Ett par djur om året, de lever bra innan de dör i alla fall!".

Men om man istället helhjärtat tittar på alla de där filmerna, läser alla de där texterna och sedan lyssnar på sina egna tankar - då blir man förbannad. Och ledsen. Och förkrossad.

 

Tro inte att jag går runt och gråter varje dag, för det gör jag inte. Jag är inte arg heller, inte speciellt ofta alls. Och när jag väl är det handlar det inte alltid om djurrätt. MEN - jag blir arg, rosenrasande arg, när jag tänker på alla de miljarder djur som varje år torteras, plågas, mördas. Och framförallt blir jag arg när folk bortförklarar deras lidande, deras verklighet, deras vardag.

Det är helt sant, det där ordspråket. För ett par år sedan var jag aldrig arg på annat än mina föräldrar eller mina syskon då och då. Men nu, nu är jag förbannad på världen. På den här jävligt sugiga situationen som jag bara måste göra någonting åt. Fast den där ilskan, den syns och känns inte alltid. Men den finns där. Och jag hoppas att den alltid kommer att göra det, för den fick mitt liv att betyda någonting. Jag gör skillnad, för dem. 

Eurovision har aldrig varit så bra som i år! Jag har som tradition att titta på tävlingen varje år med den lika engagerade Linne, men den jäveln har flyttat till Lund så vi fick ha telefon-kontakt under finalen istället. Men jävlar vilken nagelbitare det var igår! Det här var nog den första tävlingen som jag var nöjd med vilket bidrag vi skickat (ni kanske minns?)

Förutom det faktum att VI VANN (!!!) så var det en underbar tävling tack vare alla andra länders bidrag. Det var sjukligt hög standard kändes det som. Har aldrig förut gillat så många av de tävlande förut. Mina personliga favoriter bland de många bra låtarna var (förutom Loreen givetvis) Albanien som påminde om Björk, Ungern som påminde om Hurts, och Serbien som påminde om Chess (musikalen).

 

 

 

Nu ser jag (och Linne) fram emot att för första gången se Eurovision live, på plats i någon av Sveriges stora arenor. Hoppas det blir Friends Arena i Solna, det ligger ju i Stockholm så det blir inte så långt att åka för mig!

 

 

Eller så låter du bli. För att du ska dricka komjölk så blir en kalv föräldralös. Dessutom är ALLT som Arla & Company någonsin sagt falskt. Den enda drycken du behöver kommer ut ur den där böjda metall-grejen i köket som kallas för kran. Men om du ändå är sugen på mjölk men inte är sugen på att förstöra någon annans liv på kuppen - köp mjölk gjord på soja, havre eller ris istället!

 

 

Hur (kvinnliga) kändisar än gör så verkar det bli fel i folkets ögon. Väger de 3 kilo mer än genomsnittet och har såna där läskiga celluliter så pratas det om hur ohälsosamma de är, eller kanske att de fått en psykisk kollaps. Om de istället tränar mer och är ganska smala då skvallras det om att de lider av anorexi och har dåligt självförtroende.

Dubbel bestraffning är vad detta kallas för. Hur de än gör kommer de alltid att bli straffade för resultatet.

7-Eleven:

Göteborg
Avenyn 13 och 34
Berzeliigatan
Centralen
Frölunda torg
Haga nygata
Kungsgatan
Linnégatan 1, 26 och 45
Postgatan, Nordstan
Slottsskogssgatan
Vasagatan 5
Vasaplatsen
Västra Hamngatan
Övre Husargatan

Malmö
Citykajen, Anna Linds plats 6

Stockholm
Götgatan 25, 57, 90 och 93
Mariatorget 1A
Medborgarplatsen 13
Renstiernas gata 23
Skånegatan 79

Pressbyrån:

Eskilstuna
Tuna Park, Gunborg Nymansväg 2

Helsingborg
Centralhallen, Knutpunkten

Linköping
Linköping Universitet, Mäster Mattias väg 8

Norrköping
Campus, Kungsgatan 38

Stockholm
Danderyds Sjukhus
Huddinge Sjukhus
Ringen, Götgatan 132
Slussen/Götgatan
Saltsjöbanan-Slussen
Södersjukhuset
T-bana Gullmarsplan
T-bana Mariatorget
T-bana Medborgarplatsen
T-bana Zinkensdamm

Sundsvall
Sundsvalls Sjukhus

Umeå
Skolgatan 63 B

Växjö
Växjö Universitet, P G Vejdes väg 15

(Lista kopierad från Vegokoll.)

I söndags gjorde jag något riktigt kul. Jag gick på Melanie Joy´s föreläsning! Det var helt gratis, bara att komma till lokalen där föreläsningen ägde rum i Gamla Stan i Stockholm.

Jag har sett hennes föreläsning flera gånger på youtube, och jag tycker den är helt fantastisk. Men då hoppade jag över de läskiga filmerna av djurtortyr som visades. Det blev svårare när jag satt där på riktigt och lyssnade på presentationen. Under de 4 minuter då vidriga, hemska videoklipp visades upp kunde jag knappt hålla tillbaka tårarna. Först när det syntes en skrikande kossa som fick sin halv uppsliten och sedan läts ligga på marken, då började jag gråta.

 

Vågade prata lite med Melanie Joy också sedan efteråt, hon var jättetrevlig och jag såg säkert ut som någon nervös 13-åring som precis träffat sin idol. Men skitsamma, hon signerade boken jag köpte och jag gick därifrån gladare än någonsin!

Kom precis på att min slogan kan slå väldigt fel om ett enda T och ett enda R försvinner från meningen.

Jag är väldigt seg och slö. Jag solar och går runt bland träd och gräs mest hela dagarna, så det är därför det blivit lite dåligt med inlägg på senaste tiden. Sorry för det men... det är ju sommar!

 

Förut klarade jag knappt en sekund av att se hemska bilder och videos på djur i fabrikerna. Nu klarar jag mer, jag har väl blivit lite kall för jag har sett så mycket, dessutom vet jag att jag redan gör allt jag kan. Inte en krona av mina pengar (förutom skatt då givetvis) går till dessa verksamheter.

I vissa delar av Afrika skär man bort delar av underlivet på några år gamla flickor, det kallas omskärelse eller könsstympning. De ska foga sig efter kulturen och ska nå upp till idealen, man tvingar in dem i en mall.

Här i västvärlden gör vi istället som så att vi påverkar barn och ungdomar psykiskt med bilder och filmer och tvång om hur man ska se ut, tills de har blivit så hjärntvättade att de själva väljer att göra den där könsstympningen.

 

Igår satt jag och glodde på ishockey-VM med syrran (det är hon som är engagerad, själv brukar jag aldrig kolla). Det var spännande då och då, lite national-känsla och några "kom igen nu då!". Sen är det ju den där andra delen av sporten också - bråken. När fullvuxna män går till attack mot varandra som om de hade tränats till att bete sig som renrasiga kamphundar. Och jag skäms, jag skäms så mycket för det är faan inte okej att våld ska vara underhållning - åtminstone inte riktig sådan.

 

Det sägs ju ofta att vi veganer "prackar" på andra våra åsikter. Som om vi stod och predikade varje dag vid lunchbordet på jobbet/skolan om att alla var idioter för att de åt kött. I min skola har det aldrig hänt. Jag har ALDRIG tagit upp ämnet. Däremot blir jag frågad i princip varje dag vad jag har på tallriken, vad proteinet består av och ibland leder det vidare till en diskussion om djurrätt som då alltså INTE jag startat.

 

Jag tror att vissa karnister uppfattar det som störande att vi gör annorlunda, vi behöver inte ens säga någonting. Det räcker med att vi bara finns där i ögonvrån med våran tallrik utan kött på. Det räcker för att röra upp känslor hos vissa som är extra känsliga för att bli ifrågasatta.

Jag känner mig smått illamående. Och det beror varken på dåligt ätande eller sjukdom. Nej, det beror på att jag för någon timme sedan satt framför tv:n för att se reprisen av Minkfarmarna. När jag ser de vidriga asen som ligger bakom minknäringen, de äcklona som är själva grundbulten i djurtortyren som pågår varje dag, då kan jag inget annat än att må illa.

Det enda jag ser är Auschwitz. Ibland måste till och med jag översätta från djurförtryck till människoförtryck enbart för att kunna förstå hur det är. Jag är ju också hjärntvättad av samhällets sjuka värderingar trots att jag lyckats renspola hjärnan till en hyfsad grad.

 

En av minkfarmarnas sa; "folk pratar så mycket om att minkarna inte kan utföra sina naturliga behov och allt sånt, men då undrar jag vad det är som är naturligt med att ha en hund i koppel". Att ha en hund i koppel är en kompromiss mellan att det finns en hund som vill gå ut och röra på sig och att det finns hundrädda i samhället. Men visst, naturligt är det ju inte. Men det är inte interagerandet med andra människor på nätet, spelen på våra iphones och den processerade maten heller. Någonting fullkomligt onaturligt kan löna sig eller vara nödvändigt i dagens samhälle, så länge det givetvis inte inskränker på någon varelses rättigheter (minkuppfödning t.ex.).  

När minkarna tas upp ur de trånga gallerburarna skriker de så där otäckt som gör att jag rycker till och känner ett starkt obehag sprida sig i kroppen. Jag undrar; hur i helvete kan de här människorna leva med skriken? Förstår de inte att djuren inte vill sitta i de där burarna? Inte vill bli nertryckta i en gaskammare? Inte vill bli dödade? Minkarna protesterar med all sin kraft och ändå så kan gubbjävlarna lugnt mörda dem utan att skämmas. Personligen så tror jag att det måste vara något fel i hjärnan på någon som gör något sådant.

 

Trots att det är exakt 5 månader sedan jag fyllde 18 har jag inte riktigt förstått att jag är vuxen - förrän för två minuter sedan när jag skulle beställa hem b12-tabletter över internet (själv!). När jag loggar in med kortet så kan jag välja om jag ska betala med mitt sparkonto eller med mitt personkonto. Fy faan vilken frihet!

Inte för att jag någonsin skulle spendera en krona ifrån sparkontot, jag är sjukt snål och har ungefär samma beteende som en hamster när det kommer till pengar - samla och lägg i huset, samla och lägg i huset, samla och lägg i huset...

 

Men åter till ämnet av detta inlägg - att jag är vuxen. När jag var liten oroade jag mig för de mest pinsamma sakerna. Jag oroade mig över att "men när jag flyttar hemifrån när jag blir stor, vem ska öppna mina mjölkpaket?", eller "men tänk om jag vaknar på natten och bor ensam - vad läskigt!". Nu är allt jag drömmer om att ha en egen lägenhet. Bestämma ALLT själv och bara få götta mig i min frihet. Och till skillnad från andra ungdomar så är det faktiskt inte friheten att få ha hur stökigt som helst jag längtar efter, utan den exakta motsatsen. Att få ha rent och snyggt och stilrent och bara ha det mest nödvändiga. Resten ska slängas. Jag hatar plåtter - något som båda mina päron tycks dyrka.

 

Shit vad skönt det är att inse att jag är myndig. Ett stort plus med att ha fyllt arton är att jag kan använda det som ett argument mot mina föräldrar... "Jag är 18 år gammal - jag bestämmer SJÄLV!". Nu låter jag som en trotsig tre-åring, men men...

Ända sedan jag tittade på Shutter Island förra söndagen så har jag haft riktigt jobbiga tankar. För er som har sett filmen så vet ni att det pratas en del om att öppna upp folks hjärnor och peta på nerverna. Riktigt hemska saker som jag för ett tag kan ignorera eftersom det bara är en film. Sen dyker tankarna upp - djuren, djurförtrycket. Hört talas om vivisection? Det är operationer på fullt medvetna djur. Helt plötsligt går det inte att flyta tillbaka till sin trygga bubbla av problem som rör sig om att det är jobbigt att gå upp på morgonen eller att det är slut på sojamjölk hemma.

Obehaget stannar kvar och det är dessa perioder som är allra jobbigast- fyllt med frågor och gnagande ångest. Kommer världen alltid vara så här fruktansvärd? Kommer den aldrig bli bättre? Kommer tortyren någonsin att försvinna?