Laks

Jag är så jävla trött på allt snack om hur folk vill göra världen en bättre plats. Inte för att viljan att förändra är dålig utan för att den passifierar människor till att tro att TYCKA RÄCKER. Dem pratar och pratar och pratar, sen pratar dem lite till. Men aldrig gör dem någonting. För nej, man kan inte göra så mycket om de orättvisorna som nämns eftersom de alltid nämner saker som händer i andra världsdelar. Aktivismen som blir av är att skicka pengar till Röda Korset men aldrig mer än så. 

 

Folk är allmänt intresserade när det kommer till feminism och anti-rasism, men de glömmer att granska sig själva kritiskt och upptäcka det största hyckleriet av dem alla - specieismen. De äter dagligen djurprodukter och stöttar därmed aktivt våld, mord och förtryck. De fortsätter prata om hur synd de är om alla människor dem inte kan hjälpa och hur dem är så godhjärtade att dem minsann skulle vilja erbjuda boende för flyktingarna som kommer. Men de fortsätter äta djur. De fortsätter förtrycka dem, eftersom dem inte inser att det där godhjärtade sättet att leva livet på inte är möjligt om man inte frånsäger sig ALLT förtryck och blir vegan.

 

Sluta prata om att göra världen bättre och GÖR DET ISTÄLLET. Det går inte att förbanna eländet i världen med ena handen och med andra handen bruka våld och mord och död. Veganism är aktivismen där du slutar oja dig över hemska saker och faktiskt börjar göra något åt det.

 

 

 

 

- Random köttätande idiot

 

Jo, för att jag gillar köttbullar. Men jag gillar det inte så mycket så att jag är beredd att döda för det (vilket många verkar vara, läskigt nog). Men som tur är finns ju veganska köttbullar/korvar/schnitzlar/biffar osv osv! Underbart va?

 

Att tycka att det är "fusk" av veganer att konsumera veganiserade versioner av traditionella kötträtter är ungefär samma sak som att tycka att det är "fusk" att folk kör runt i elbilar. Eller etanolbilar. "Hallå? Varför ska ni köra bil om den inte går på bensin?" Kanske för att det helt enkelt finns en annan, nyare, modernare och smartare lösning. Sluta gnäll jävla köttisar!

 

 

Gary Yourosky har kommit ut med en ny, uppdaterad föreläsning. Kollade igenom den igår kväll men klickade mig snabbt vidare till andra filmklipp, bl.a. den här ovan. 

 

Ankaret gör det som speciesister gör mest; först försöker hon avväpna hela djurrättsrörelsen genom att påstå att (vissa) djurrättsaktivister bär läderskor. Sedan fastslår hon att just hon äter ju inte så mycket kött. Så det är väl ingen fara då? (Som att en pedofils "jag våldtar bara barn ibland!" skulle godtas av folket).

Sedan förklarar att hon känner sig smått förolämpad av att Gary pratade om förintelsen av judarna under andra världskriget och djurfabrikerna som att de gick att jämföra, varpå han svarar:

 

Och han satte ord på mina känslor. Hur kan någon egentligen påstå att ett systematiskt massmord som pågått så länge vi kan minnas är typ samma sak som mordet på judarna? Först och främst, hur många handlar det om? Oändligt många fler. Under tiden jag skrev det här inlägget har det mördats fler djur än vad det mördades judar under hela förintelsen. För det andra, hur? Samtidigt som jag inte skulle kunna påstå att jag skulle vilja genomlida det personerna i koncentrationslägrena fick vara med om, skulle jag definitivt kunna säga att jag alla dagar skulle välja det livet framför ett liv som kyckling, gris eller vad som helst inom livsmedelsindustrin. 

 

Ett lidande som är så omfattande, så stort men samtidigt så osynligt. Man kan inte bli annat än förbannad. Och förövrigt kunde jag som vanligt inte se mer än 30 sekunder av Garys video från djurfabriker som han visar i föreläsningen. Sen kommer jag på att jag i alla fall inte stödjer det, så varför ska jag plågas och titta på den skiten? Det är speciesisterna som borde spännas fast med tvångsöppnade ögon och titta på vad som orsakar.

Sitter och slökollar lite på Malou på fyran. Inte för att det är något jag brukar göra, men för er som inte hört så ska hon vara "vegan" (alltså av hälsoskäl, naturligtvis) i några veckor. Jävla bra tycker jag, trots att djurrättsfrågan alltid är den lilla detaljen i bakgrunden. Men kanske är det saker som dessa som behövs, vegan anses inte vara lika extremt längre. Och när det är allmänt accepterat kan man lättare börja snacka om djurs rättigheter på ett bättre sätt utan att få lika många tillbakarygganden. 

 

Det går framåt. Nu står dem i tv-rutan och pratar obrytt om något som många finner fruktansvärt provocerande. Även om de främst tar upp de hälso- och miljömässiga fördelarna. Men det är ju ett kliv i rätt riktning. Acceptans, sen förståelse. 

 

Ett intressant fenomen är när veganer blir nedklankade på för att de råkat trampa på en myra eller smällt en mygga. Jo, jag har smällt myggor. Jo, jag har råkat skada insekter, osv osv. Men är det här någonting som på något sätt skadar min trovärdighet som vegan? Och varför i sådana fall? Köttätare gör exakt samma sak, de trampar också på insekter, men de anklagas inte eftersom de även är elaka och dödar andra arter också. Jag skulle tycka det vore intressant att se ett liknande scenario när det istället handlar om mobbing; att den som har för vana att mobba och trakassera andra elever får göra vad som helst utan att bli ifrågasatt, men så fort en av de snälla barnen gör något dumt börjar lärarna kalla till föräldrasamtal. 

Och oavsett; hur långt kan man egentligen gå? Jag kan inte ta hänsyn till fästingen som riskerar att ge mig TBE. Jag kan inte ta hänsyn till bakterierna i min kropp när jag blir ordinerad antibiotika. Det GÅR HELT ENKELT INTE att helt låta bli att skada andra varelser och samtidigt ta vara på sig själv. Självförsvar är något helt annat än att äta kött. Individer som är ute efter att skada dig måste du värja dig mot, varesej det rör sig om bakterier, en björn eller en annan människa.

 

Det som många verkar vara rädda för att vi veganer ska komma i en armé och tvinga alla människor med fysiskt våld att sluta äta kött. Vi är det där militanta, obehagliga gänget som vill begränsa den indivuella friheten (för de stackars, redan utsatta människodjuren då). 

 

Men hur är det egentligen? Det känns som att vi alltid försöker lugna ner köttätarna, stryka dem medhårs och försäkra dem om att vi inte kommer tvinga dem till någonting. Vi kommer istället nicka och le och bjuda på veganskt fika ibland, och när ni nekar kommer vi med samma goda leende acceptera ert avfärdande.

 

Men egentligen vill vi ju att du ska bli vegan. Vi vill ju att du ska fatta. Veganer vill att djur ska behandlas som individer med grundläggande rättigheter, och för att detta ska vara möjligt MÅSTE folk sluta äta upp dem och utnyttja dem; alltså bli veganer. Vi vill att vi allihopa ska leva på tofugrytor, risglassar, vetekebab och sojayoghurt. Vi vill att hyllorna i affärerna ska vara fria från ägg, komjölk och köttbitar. Radikalt? Jo, kanske. 

 

Fastställt: ALLA MÄNNISKOR BORDE BLI VEGANER.

 

Jag tycker att du borde bli vegan. Jag kanske inte går fram och skriker på dig när du äter din kycklingfilé, men det betyder inte att jag accepterar din handling (herrejävlar vad många människor jag skulle behöva skälla ut om jag skulle reagera så varje gång, jag klarar ju inte av heltidsjobb så det går fetbort). Inombords protesterar jag. Jag kommer alltid att titta på dig med avsky, må lite illa när jag tänker på vad det är du orsakar, och hoppas på att du kommer inse fakta, joina utvecklingen och bli vegan. 

Nej, det är faktiskt inte det.

 

Att bli vegan kändes som ett oöverstigbart berg i början, men nu? Nu känns det bara... vardag. Jag vet vad jag käkar, jag vet hur jag hittar det, jag vet vad jag ska säga. Det är en extra fråga när man är på restaurang som tar fem sekunder. Krångligt? I dont think so.

 

Jag skulle snarare vilja påstå att det är krångligt att INTE vara vegan. Du måste konstant stöta undan ditt eget samvete. Du måste hitta på ursäkter så fort köttätande och mjölkdrickande kommer på tal eftersom du direkt känner dig trängd. Du måste gå genom livet med skygglappar, allt för att du ska slippa se det du orsakar. Och om du anstränger dig riktigt, riktigt hårt, så kommer du sedan kunna skylla på lagar och politiker när nästa djurskyddsskandal kommer upp i nyheterna.

 

 

 

 

 

 

Direkt när det kommer på tal om kött och att jag är vegan så finns det alltid en viss sorts människor som direkt sätter igång. Det är någonting som gör att folk alltid tror att dem kan driva med en. Okontrollerat. Okänsligt. Utan en tanke på att jag kanske tar illa upp; både av att dem påstår att jag har fel eftersom djur visst är mat och varor och slavar (hahaha, vad roligt!), men också av deras ofattbara oförståelse inför att jag kanske inte finner det underhållande att konstant bli ifrågasatt och förlöjligad så fort min livsstil kommer på tal. 

 

Snälla, om du träffar en vegan. Gör inte något av detta:

 

 

För ärligt talat, NEJ, jag fryser inte för att jag äter falafel istället för köttbullar, jag fryser för att det är fucking kallt ute. Min kost består inte av hö och maskrosblad som du verkar tro. Nej, det är inte hjärtskärande svårt att klara sig utan bacon. Och veganismen handlar inte om att kossor ska kunna rösta (herregud sluta larva dig liksom), det handlar om att kossor ska få slippa tortyr. Inte så komplicerat alls. 

 

Jag röstade på det nya partiet Djurens Parti. Innan kände jag mig fruktansvärt kluven ärligt talat, hade inte valt parti förrän precis innan jag lämnade hemmet för att gå och rösta. I skrivande stund har de 8680 röster från svenska folket, vilket ändå är en hel del (går att se HÄR). 

 

Feministiskt Initiativ och Miljöpartiet var andra tänkbara alternativ. Men jag känner mig kluven inför F! av den anledningen att de knappt har något djurrättsligt perspektiv överhuvudtaget. Visst, lite djurrskyddssnack här och där kanske men ingen grundläggande tanke att feminism bygger på samma idéer som veganism fast att det handlar om andra individer. Älskar partiet på alla sätt och vis men varför, oh varför, kan de inte bara ha samma tankebanor kring speciesism som sexism? Kommer möjligen rösta rosa i riksdagsvalet i höst OM de levererar. Men samtidigt vill jag stödja Djurens Parti som är det helhjärtade djurrättspartiet.

 

Hur tänkte du i valet? Stödja det lilla partiet med rätt värderingar eller det lite större partiet som har större möjlighet att påverka samhället inom den närmsta tiden (och dessutom kan tänkas vara en utdrivande kraft av den rasistiska anda som kostant verkar föröka sig i samhället)? 

 

 

Jag blir alltid lika förstummad när jag träffar på folk som till synes verkar vara medvetna, smarta personer som inte äter kött, men som äter fisk. Denna ENORMA djurgrupp försummas ALLTID. Deras lidande är inte lika mycket värt som grisars, kossors, höns. Och ändå så kan jag, och många med mig, direkt skriva under på att fiskeindustrin är det absolut värsta man kan tänka sig ur ett etiskt perspektiv. Ingenstans dödas så många djur, ingenstans bokstavligen torteras dem ihjäl på så vidriga sätt. 

 

De odlade fiskarna svälts innan slakt, ibland så länge som upp till en vecka, eftersom man vill undvika att de har avföring kvar i kroppen vid rensningen. Eftersom dessa djur omfattas av svensk djurskyddslag måste de bedövas innan slakt. Detta går till genom att fiskarna hälls ner i stora kar fyllda med koldioxidmättad bedövningsvätska, som gör fisken förlamad. Ofta är djuren fortfarande vid medvetande när de tas upp ur karen för att tömmas på sina inälvor. Anledningen till att uppfödarna inte väntar med slakt tills fiskarna är helt utslagna av koldioxiden är för att köttets kvalité anses bli sämre då."

 

 

Gång på gång frågar jag mig själv varför detta inte väcker uppmärksamhet på samma sätt som andra djurs lidande. Även inom djurrättsvärlden glöms fisken bort, och folk som undviker andra köttprodukter fortsätter att äta fisk, och kallar sig även ibland för vegetarianer(!). Jag blir så frustrerad över detta beteende hos folk, och allmänt i samhället.

 

Det snackas en hel del om utfiske och vad som händer med haven och ekosystem och visst, det är skithemskt och borde fixas (och jag har lösningen: sluta ät fisk!) men varför, VARFÖR VARFÖR VARFÖR är det ingen som någonsin nämner ett ord om den etiska problematiken i att kväva fiskar till döds? Att slita upp buken på dem och dra ut inälvorna när de är vid fullt medvetande? Att pressa ihop dem så hårt så att deras kroppar går sönder? Att dra upp dem ur deras hem nere i djupet så att ögonen ploppar ur skallen på dem? Varför tas inte det överlägset vidrigaste djurplågeriet någonsin på allvar?

Jag vet inte hur många gånger jag har hört folk påstå att djurförtrycket finns DÄR BORTA. En annan tid, medeltiden eller början av 1900-talet eller whatever. Alltid DÄR BORTA, och är det inte en annan tid då är det en annan plats. Jävla kineser, komma här flå hundar. Ni är ju barbarer! Säger den som mumsar i sig ihjältorterad gris och kyckling och fisk tre gånger om dagen utan att ens reflektera över att hen själv är minst lika barbarisk (om inte mer). 

 

Liksom bingo bingo bingo jag ser ingenting jag hör ingenting - det hemska finns där borta, fanns förut, för länge sen när jag inte kunde göra någonting åt det! Nu däremot när jag (köttätaren) är fullt kapabel till att avstå från torterad mat väljer jag att istället vända blicken utåt från mig själv och mina egna gärningar för att istället peka finger åt folk som gör/gjorde precis samma saker som jag men som är lättare att skylla på. FÖR ALLA ANDRA HÅLLER JU MED. För ingen annan vill ju heller se lidandet på sin egen tallrik, lättare att bara ignorera och köra på.

 

Det är simplare att bara döda, döda och döda än att stanna upp, tänka efter och försöka förbättra saker. But then again - är inte utveckling ändå väldigt överskattat? (Jo säger den late, nej säger den förtryckte)

 

Flera andra bloggare (Lady Dahmer och Moralfjant) har skrivit på sistone om det här med att vara försiktig i sin retorik mot de förtryckande grupperna. Alltså att de INTE tycker att man ska behöva vara försiktig. Jag är lite kluven i frågan. Jag är inte själv sådan som skriker på folk om de bär päls/äter kött/beter sig antifeministiskt, men jag tycker verkligen inte att veganer och feminister tyst och stilla ska sitta och ta emot all skit vi får slängda på oss.

 

MEN. Anledningen till att jag själv inte skriker och ryter och gapar är INTE för att jag vill vara snäll mot förtryckande människor, det är helt enkelt för att jag tror att man inte vinner någon mark på det sättet. Jag tänker bara; vad är effektivast för att på snabbast möjliga sätt få stopp på djurfabriker? Inte är det att skälla ut folk i alla fall. De blir bara än nu mer defensiva. Vissa få individer kanske reagerar positivt på utskällningar men majoriteten gör inte det, därför satsar jag alltid på så-ett-frö-taktiken. 

 

Även fast det inte är någon plan jag haft att "göra om" mina närstående så har ändå resultatet blivit att en av mina närmsta kompisar är vegetarian, plus en syster och en moder som i princip också är det. Jag har inte aktivt jobbat för att få dem att ändra sig, jag har berättat om vad jag själv tycker, hur jag själv gör och hur jag tänker. Med tiden har de börjat hålla med mig trots att de från början var lika inbitna köttätare som jag själv. 

 

Välj dina strider helt enkelt. Sitt inte tyst och snäll om du inte vill, och speciellt inte för att vara någon annan till lags. Men fundera över om det är värt det. Vart vill du komma?

Det finns två möjliga anledningar till varför samhället ser ut som det gör. Första sättet är att tillräckligt många tycker en sak, och därför blir det så. Majoritet liksom. Det andra sättet är att det bara alltid har varit så. Tradition. Vana. Lathet att förändra sig. 

 

Och köttätande hör definitivt till den andra gruppen. Eller hur?

 

Vi äter kött för att vi alltid har gjort det. Inte för att det är etiskt, nyttigt, miljövänligt eller ekonomiskt överlägset. Tvärtom. Det är inte någon av dem sakerna faktiskt.

 

Idag är det en stor demonstration i Kärrtorp söder om Stockholm mot nazism och rasism. Att det finns en så stor uppsluten grupp kring detta är helt underbart, jag har hört att det kommer komma över 10 000 människor. Låt oss hoppas att alla dessa kommer (jag ska i alla fall det). Jag tänkter att detta hör till den andra sortens vana - att vi accepterar och respekterar varandra oavsett hudfärg och etnicitet (eller, dem flesta av oss i alla fall...). Vi gör det för att majoriteten tycker så. Det har inte alltid varit så här.

 

Jag hoppas att djurrätt blir en lika stor självklarhet en dag, att det ordnas demonstrationer där över 10 000 pers samlas på torg för att stå upp för en för dem självklarhet. 

Efter ett gäng demonstrationer i Stockholm mot kedjan Belle Shoes (som säljer pälsdetaljer på sina produkter) så har Djurrättsalliansen nu fått en av butiksägarna (samma person som för ett år sedan skrek åt oss att han skulle skära upp våra magar... hm...) att ge ett muntligt avtal att kedjan kommer att sluta med sin försäljning av päls till nästa säsong. Alla demonstrationer mot Belle Shoes är därmed inställda, men det återstår att se ifall ägaren håller sitt löfte... Men förhoppningsvis så är detta en seger! Bra jobbat alla aktivister som jobbat med detta!

Ibland när kvinnor bråkar med varandra känner jag lite som i Hungerspelen - Remember who the real enemy is (männen, eller kanske snarare patriarkatet hehehe...).

 

Samma sak gäller iofs när vegetarianer och veganer bråkar. "Men du äter ju mjölkprodukter!!! Ööööööh". Ja, och? Hen är ju mycket bättre än svinen som klafsar i sig BÅDE mjölk och ägg och kött. Samarbeta, kanske?

Jag demonstrerar ju med Djurrättsalliansen Stockholm då och då och just nu är det mycket på G. Det har just påbörjats en massiv kampanj gentemot Belle Shoes (klädaffär som säljer rätt mycket päls). Dessutom har den nya Ett Liv Som Gris-filmen precis släppts och det kommer säkerligen komma många demos på det temat också. 

 

Om du bor i Stockholmsområdet och känner att du vill göra skillnad så tycker jag du borde pröva att demonstrera med oss! Kontakta mig (kommentera inlägget eller skicka till min mejl) så kan jag få in dig på mejlinglistan. Annars kan du gilla Djurrättsalliansen Stockholms facebooksida, där kommer det titt som tätt info om uppkommande demonstrationer. 

 

 

Jag blir så jävla förbannad. Jag visste att den här skulle komma (duuh, jag är ju med i Djurrättsalliansen) och jag har sett allting från den gamla dokumentationen - men när jag såg klippen på nyheterna ikväll så kände jag bara för att gråta och skrika. Det sker ingen förändring. Folk är fortfarande dumma i huvudet. Folk är fortfarande själviska, ogenomtänkta och icke-ifrågasättande av normer. Kött är kött, kött är bra, nyttigt, nödvändigt.

 

Fy faan. Jag vill bara lägga mig ner och dö. Jag har sett det mesta på film men det var länge sen och jag har börjat vänja mig vid att bara vara vegan, gå på demonstrationer osv men aldrig riktigt tänka på HUR det egentligen ser ut för djuren. För jag orkar helt enkelt inte. Varför ska jag bära den bördan hela tiden? Varför kan inte fler inse? Måste likknaprarna vara så förbannad envisa och ovilliga till utveckling? Känns som att några få individer får bära allt ansvar. Och vi blir dessutom utstirrade och mobbade av samhället för att vi försöker göra skillnad och förgöra dagens Auschwitz. 

 

Suck.

En jävligt bra grej med att vara vegan är att sådana här hyllor inte lockar mig längre. Jag vet att allt innehåller mjölk och vassle och skit och då försvinner det från min lista över saker som är ätbara. Många verkar tro att jag som vegan LIDER av att inte äta vissa produkter, som att jag dagligen skulle må dåligt över allt som jag offrar. Men nej, så är det ju inte riktigt. Jag ser bara inte saker som innehåller djurdelar som ätbart. Helt naturligt och vanligt för mig. Som någon sa för länge sedan; "att äta kött, ägg och mjölkprodukter känns ungefär lika normalt som att börja tugga på mina skosnören". 

 

Så jag går bara förbi dem där hyllorna. Bryr mig inte. Blir varken sugen eller suktat eller avundsjuk på alla karnister som gladeligen tuggar i sig det. Hade jag fortfarande ätit mjölk hade jag alltid plockat varje gång jag handlat. Så att vara vegan underlättar verkligen, för det är svårare att få tag på godis och sötsaker (men visst finns det veganskt godis i de flesta affärer, det är dock oftast inte de som visas upp vid kassorna). En jävligt positiv sak i mina ögon med att inte äta mejeriprodukter - jag slipper spontanköpa daim och kexchoklad och sen må illa efteråt när jag ätit upp det.

 

Demonstration idag utanför AFL. Vi tågade från stadsbilbioteket till Karolinska Institutet med massor av blickar på oss. Jag gillar verkligen att gå i demonstrationer, det känns så mäktigt på något sätt. Det finns liksom fler som tycker som jag. Jävla härlig känsla. 

 

Har dock ont i halsen nu. Skrek rätt mycket men det var det faan värt.

 

Vad är det för vidrig idiot som har kommit på det här med kräftkokning? Koka upp vatten och sedan slänga ner levande varelser i kastrullen. What the fuck liksom? Sadist eller vad? När jag läste den här texten först verkade det till och med som att det var meningen att en skulle koka upp vattnet med kräftora i. Eh, va? Det om något är tortyr.

 

Det här med att koka våra medvarelser, oavsett hur det går till - skulle ni kunna sluta med det? Det spelar ingen roll hur jävla gott det är eller hur kul det är med kräftfester (gå och ha en våldtäktsfest liksom?). Sluta bara. Ok?