Guide till hur du överlever bland all speciesism
I början av min djurrättstid (jag börjar ju bli erfaren, haha!) så kände jag enorm ångest inför att leva i den värld jag levde i. Varje dag tvingades jag tänka på vidriga saker som djur världen över råkade ut för. Jag var ofta deppig och kunde ligga och gråta eller få slänga-saker-i-väggen-attacker av att konstant utsättas för den brutala sanningen.
Jag vet att det finns folk där ute som har eller har haft det likadant. Dels för att några av dem mejlat till mig och berättat att dem känner sig precis så och dels för att det är logiskt att må dåligt över speciesismen när en själv tagit/försöker ta avstånd från den. Det här är alltså ett problem som många personer upplever, och därför tänkte jag göra en guide till hur du överlever bland all speciesism.
Några enkla saker som du kan tänka på ibland och se om det hjälper mot allt det jobbiga (jag utgår ju från vad som fungerade för mig givetvis!):
1. Sluta känn skuld
Att världen ser ut som den gör är INTE DITT FEL. Du gör det du kan, och din insats är viktig. Det är helt omöjligt att du, helt ensam, ska rädda hela världen och få slut på ett förtryck som byggts upp under många tusen år. Ställ inga orimliga krav på dig själv, du är bara människa och du gör så gott du kan.
2. Gräv inte ner dig i hemskheterna
Sitt inte framför youtube timmar i sträck varje dag och titta på videor där djur torteras. Om det får dig att må dåligt - sluta! Du gör redan det du kan, och fler djur kommer ju inte dö för att du stänger av filmen, eller hur? Du vet redan vad som är rätt och fel och du behöver inte övertygas. Jag vet att det är svårt, men försök att hålla dig borta från videoklipp, bilder och texter som får dig att må dåligt.
3. Avskärma dig
Det här är exakt samma taktik som speciesisterna använder sig av, men jag rekommenderar det ty det är ett väldigt effektivt sätt att må bättre på. När någon äter kyckling framför näsan på dig, tänk inte på att det en gång varit en levande varelse. Ibland kan det vara nödvändigt att reducera djuren till produkter - för att DU SKA ORKA. Du gör ju redan allt du kan, så vad spelar det egentligen för roll VAD DU TÄNKER?
4. Sök förståelse
Har du vänner som är vego? Som kanske har någorlunda samma idéer? Umgås mer med dem! Bli medlem på vegan.nu och diskutera om saker med folk som delar dina grundvärderingar. Mejla och chatta med folk som är veganer, läs bloggar som är skrivna av veganer. Hitta andra veganer helt enkelt!
5. Välj dina strider
När någon du känner uttrycker sig klumpigt om djurrätt och veganism och du börjar bli upprörd - fundera över ifall det är värt det. Är det verkligen DIN UPPGIFT att se till att den här personen blir informerad och upplyst inom ämnet? Du behöver inte säga emot (men ibland kan det faktiskt passa). Det är inte ditt ansvar att sprida veganismen och om du inte orkar så kan du gott och väl ignorera korkade åsikter och fokusera på någonting annat istället.
6. Ta vara på ditt engagemang
Om du känner att du vill GÖRA NÅGONTING, gör det! Det kan vara alltifrån att bli aktiv inom en djurrättsorganisation och gå på demonstrationer till att starta en egen blogg där du skriver dina åsikter. Eller varför inte beställa hem folders från Djurens Rätt och gå och dela ut i brevlådor? Eller skriva ut egna lappar med lite info om djurindustrin och sätta upp på anslagstavlor? Om du känner att ditt engagemang vill mer än att bara styra över vad du inte ska konsumera, bli aktivist!
De skrattar åt oss nu, men...
Jag kan inte rädda er, förlåt
När jag går runt bland kohagar ute på landet tänker inte jag att "åh vad vackert, lyx för korna att ha så stora fina hagar" osv osv. Jag tänker på att alla dem individer som jag ser framför mig nu, kommer att vara döda inom några års tid. Varesej de utnyttjas för kött, mjölk eller kanske både och så kommer de alla sluta upp på ett slakthus hängandes dinglandes från taket i kedjor och tömmas på blod. Och det är just med den sanningen som hela det här åh-vad-fint-de-har-det-tänket raseras. Den vackra bubblan som Arla och CO sakta men säkert blåst upp spricker. Och den falska trygghet (djuren har det minsann bra!) som de vaggat in mjölkkonsumenterna i försvinner som en heliumballong på himmelen.
Alla liv jag ser framför mig kommer alla att vara borta inom en snar framtid. Det värsta är att jag bara passivt går förbi. Jag kämpar ju vareviga dag med att sprida veganism, skapa sann fred (inte bara fred mellan människor liksom). När det är demonstrationer står jag ofta där och när det snackas om djurrätt bland folk jag känner smiter jag in några nya insikter som karnisterna kan få fundera lite på.
Jag försöker göra mycket, och jag tycker ändå att jag gör ett bra jobb. Men när jag går där bredvid kohagen så är det ändå en tanke som inte försvinner hur mycket jag än vill det; jag kan inte rädda er, förlåt.
"Okej" kött och de ständigt bortglömda fiskarna
För ett tag sedan var det någon som frågade mig vad jag tyckte var det mest "okej" köttet att äta. Jag svarade att det är omöjligt att komma med något, eftersom för mig finns det ingen animaliskt produkt som kan kopplas ihop med ordet "okej". Allt är förtryckande så oavsett om en köper det dyraste, mest ekologiska och kravmärkta köttet så skulle det fortfarande inte vara bra. Det är nog där folk missförstår oss veganer ofta, vi skiljer oss ju från de mer vanligt förekommande vegetarianerna genom att helt enkelt säga nej till alla sorters våld mot djur. Inte bara det som anses vara det allra värsta.
Däremot kom jag med en annan tanke, om en vänder på det kunde jag ju faktiskt komma med svar om vilket kött som är det allra värsta att äta. För mig var det självklart; fisk och kyckling. De är de djur som massavrättas i de största antalen, kastas omkring som om de vore bomullstussar och slaktas på så vidriga sätt att det är svårt att inte må illa när en ser det (hur kycklingar behandlas inför slakt t.ex.). För att få lika mycket mat som en får från en ko behövs många kycklingar och fiskar. Förhållandena på fiskuppfödningar och kycklinganläggningar blir inte bättre av att de behöver vara så fruktansvärt många individer tillsammans.
Många tänker nog att fisk är ett undantag. Det finns en hyfsat stor grupp människor i samhället som drar ner på köttet; undviker kyckling och ko och gris MEN - som gärna slafsar i sig fisk. De bryr sig, men de bryr sig inte om de djur som har fjäll, saknar våra ansiktsuttryck och befinner sig längre ifrån oss i släktträdet. Men som alla numera vet, så känner fiskar smärta precis som alla andra ryggradsdjur. Varför skulle det då vara annorlunda? Varför glöms ALLTID fiskarna bort?
Lämna ALDRIG hunden i bilen
Något utav det som gör mig mest förbannad...
...är föräldrar som ljuger för sina barn. Då menar jag inte en liten vit lögn, jag menar föräldrar som förvränger verkligheten och vägrar ge barnet tillgång till sanningen och istället serverar en högst tvivelaktig lögn. Som barnen givetvis sväljer med hull och hår.
Jag pratar om barnböcker som visar hur livet på en bondgård ser ut och mjölkpaket där det beskrivs hur lyckliga kossorna är som får "ge bort" sin mjölk till just dig. Och föräldrarna. Föräldrarna som nekar sina barn sanningen för att de antagligen inte ens själva vågar titta rakt på den. "Om kött är gjort av djur? Äh, jo... Nä, asså...".
Det är inte så konstigt att vi alla växer upp med en konstig syn på andra arter när vi inte ens får reflektera över den. Vi ställs aldrig inför något test i skolan eller (oftast inte) i privatlivet där vi tvingas tänka om, ifrågasätta, fundera kring varför vi egentligen utnyttjar djur. För samhället uppmuntrar inte till sånt, det samhället uppmuntrar till är normhållande och att inte tänka själv. Var som alla andra. Gör som alla andra. Och dem allra flesta gör ju så också.
Självklart kommer det inte bli någon förändring om generation efter generation växer upp med lögner och förhärligande fakta. Men förhoppningsvis börjar det vända nu.
Om alla sporter vore som travsporten...
Omtanke? Verkligen?
Det är alltid spännande hur företag som tjänar pengar på våld vill marknadsföra sig som att dem faktiskt brydde sig om något. Det är oftast miljön det fokuseras på också, djurrskydd är obehagligare att ta upp. LIDL har ju dock gjort flera framsteg, de slutade sälja burägg för ett tag sedan och har tagit in en jättegod vegansk färs. Men omtanke? Verkligen?
Känns mest som att detta är till för att folk i lugn och ro ska kunna fortsätta konsumera våld utan att få lika dåligt samvete. Döda djuren snällt liksom.
Same shit, different name
Är du emot rasism, sexism osv? Bra. Då borde du antagligen vara emot speciesism också. Det grundar sig nämligen i exakt samma tanke; vi mot dem. "Vi är mer värda än er för att ni är mörkhyade/kvinnor/har fjädrar/päls/whatever. Vi har rätten att utnyttja er för vår egen vinnings skull oavsett vad det kommer betyda för er. Vi har rätten att låsa in er, plåga er, mörda er enbart p.g.a. att ni föddes till den ni råkar vara." Same shit, different name. Alla förtryck är samma sak.
Så snälla, om du är en sån som konstant gnatar på om hur viktigt det är med alla individers lika rättigheter - glöm då inte bort den största delen av individerna (de icke-mänskliga djuren). Det är väl ungefär 500 miljarder gånger fler varelser som far illa p.g.a. speciesismen än som far illa p.g.a. alla andra förtryck ihopräknade. Glöm inte det.
(Den här bilden passar verkligen in överallt!)
Bravo Way Out West!
Way Out West fortsätter på samma bana som förra året; inget kött. Det känns jävligt gött för det här är en bit på vägen att få vegetariskt mer accepterat. Dessutom gillar jag att de tydligt visar att ett av de viktigaste argumenten för att käka vego är djurs rättigheter. Den detaljen glöms ju ofta bort och istället fokuseras det väldans mycket på miljön. Ingen tar illa upp när folk bryr sig om klimatet men när en bryr sig om djurrätt då svider det till (kanske för att det väcker alltför mycket dåligt samvete och ångest?).
Tänk dig att sitta och titta på en fotbollsmatch och helt plötsligt ramlar en av spelarna på planen ihop och dör
Så var det elitloppet igår också. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om det, annat än att det är fel och vidrigt och onödigt som in i helvete. Det har ju redan dykt upp flera länkar på facebook om hur Svanstedt och CO piskar sina hästar och pressar dem för hårt osv. Som alltid givetvis. Det är ju pengar inblandat så vad förväntar sig folk egentligen?
Många i min släkt är hängivna travmänniskor och för bara något år sedan ägde (huh) familjen en häst nere på Solvalla. Visst var folket där trevliga och sjyssta (mot mig i alla fall) men jag kan väl inte direkt påstå att jag tyckte att hästarna hade det så lyxigt som många travmänniskor gärna vill påstå. De har sina boxar och de har en liten fyrkantig hage en bit bort som innehåller fler kubikmeter lera än antal grässtrån.
Jag säger inte att alla hästar inom travsporten har det dåligt och lider varje sekund, men en naturlig konsekvens av att blanda hästars prestation och vinstsummor i en sport är att djuren blir lidande. Det resulterar i att vissa djur tränas när de inte är ordentligt friska, får sina underliv ihopsydda och pressas så hårt att de lider av magsår.
Varje år DÖR ca 10-20 hästar i svensk hästsport. De bryter benen och avlivas, kvävs av överprestation, får invärters skador. Folk skulle aldrig tolerera att samma saker skedde inom andra sporter. Tänk dig att sitta och titta på en match på tv och helt plötsligt ramlar en av spelarna på planen ihop och dör. Detta sker hela tiden inom trav och galoppsporten men när det handlar om hästar så spelar det helt enkelt inte lika stor roll för att, ja - de är inte människor.
En häst har redan dött på travbanan i år. På Solvalla i början av maj kvävdes den sjuårige Southern Rocketop till döds under loppets gång. Hur kan detta vara acceptabelt?
Demonstration
Ni missar väl inte demonstrationen utanför AFL (Solna i Stockholm) imorgon?
"Djurförsökaren Urban Höglund, som tidigare var VD för Visionar Preclinics i Uppsala som under 2011 gick i konkurs med stora skulder, har nu startat företaget Adlego biomedical AB. Han har skickat in en ansökan till den djurförsöketiska nämnden om att få utnyttja 30 apor på Astrid Fagreus Laboratorium vid Karolinska Institutet i Solna för ett plågsamt djurförsök.
Under två veckors tid vill han droppa en ny substans i apornas ögon upp till fyra gånger om dagen. När droppningarna är klara så tas blod från dem, 8 ml/kg. Under denna period studeras ögonen varannan till var tredje dag och man mäter ögats tryck och hornhinnans tjocklek. För att uppnå tillräckligt höga koncentrationer i ögat så kan substansen också behöva sprutas in i glaskroppen på ögat med en injektion.
Under två veckors tid vill han droppa en ny substans i apornas ögon upp till fyra gånger om dagen. När droppningarna är klara så tas blod från dem, 8 ml/kg. Under denna period studeras ögonen varannan till var tredje dag och man mäter ögats tryck och hornhinnans tjocklek. För att uppnå tillräckligt höga koncentrationer i ögat så kan substansen också behöva sprutas in i glaskroppen på ögat med en injektion.
Aporna kommer under försöket leva i små burar. Dessvärre har Adlegos plågsamma ögonförsök på apor vid Astrid Fagreus Laboratorium (Karolinska Institutet) blivit godkänt av den etiska nämnden. 30 nya apor kommer att köpas in och hållas i burar."
Elaka kommentarer
Jag minns för något år sedan hur jag reagerade när jag stötte på kritik. Jag blev rädd, ledsen, började tvivla på mig själv, fundera över om jag faktiskt gjorde rätt osv osv i all oändlighet. Jag får fortfarande taskiga kommentarer ibland, typ som "det är inte så lockande att vara du" (en trevlig människa som skrev det idag). Men jag blir inte berörd. Jag bryr mig inte. För jag vet att jag gör rätt, och jag vet att det finns folk som håller med mig. Även om jag inte direkt har en stor blogg med massor av kommentarer så är det ändå drygt 100 pers som läser vad jag skriver varje dag, och det argumentet väger rätt tungt för mig.
Och för varje elak kommentar jag fått genom åren så har jag fått även fått en (eller flera) mejl där någon berättar att hen tycker min blogg är bra och att hen har börjat gå mot en mer djurvänlig livsstil tack vare mig. Sådant värmer. Jag gör nytta. Det är även därför jag själv alltid skickar iväg ett meddelande till folk jag beundrar, för att de ska ha de där fina, snälla mejlen också och inte bara massor av elak kritik från konservativa idioter. Gary Yourofsky blev jätteglad när jag mejlade och berättade att hans tal var det bästa jag någonsin hört, och Jens Holm blev glad av att jag berömde hans insats i riksdagens debatt om pälsindustrin. Det går väl tillbaka lite i det här som jag skrev om förut, har du något snällt att säga - säg det!
Är det här ett skämt eller?
Cirkusarna är här igen
Kompis: Jag har fått sommarjobb.
Jag: Vad roligt! Vart då?
Kompis: På en cirkus.
Jag: Med djur?
Kompis: Ja...
Jag: Okej, vi ses där i sommar då. Jag kommer stå utanför och demonstrera.
Hon hade ju iofs en bra idé att hon kunde passa på att fota eller nåt åt mig, eller åtminstone berätta hur det ser ut bortanför publikens ögon på en djurcirkus. Inte som att det spelar någon roll om dom behandlas "dåligt" eller "bra". Det är ju inte direkt som att slaveri av svarta skulle vara okej om vi vita bara var lite snällare mot dom.
Företagen är experter på att lura oss
Jag erkänner. Till och med jag blir förhäxad av såna här texter. Det låter ju så bra? Ekologiskt och svenskt och hela faderullan. Det här kan väl inte vara oetiskt? Jo såklart det kan. Såklart det ÄR.
Företagen som livnär sig på djurförtryck måste ju ständigt hitta nya snirkliga vägar för att hålla befolkningen lugna så att vi inte helt plötsligt en dag inser vilken skit vi skapar genom att köpa deras produkter. Företagen är experter på att lura oss, försköna verkligheten och att få oss att konsumera saker som egentligen aldrig borde konsumeras.
Jävla donken. Fast eran veggiewrap är i alla fall god.
Utför din egen lilla skolskjutning
Folk som blir upprörda över skolskjutningar och terrordåd asså. "Hur kan någon göra något så rått? Så kallt? Så vidrigt? Vad hemskt!". Vad gör de här personerna sen efteråt? Köper en hamburgare, och utför därmed sin egen lilla skolskjutning, bara att denna skolskjutning är förbestämd och djuren som ska mördas vet om det i förväg och VÄNTAR PÅ SIN TUR inför avrättningen. Dessutom sker dessa massmord varje dag, hela tiden och varje år slutar summan på ca 50 miljarder (exklusive alla marina djur).
Köp en hamburgare och utför din egen lilla skoskjutning. Eller låt bli och mörda ingen alls. Först då kan du börja må dåligt och äcklas av terrordåd och mord - när du själv inte utför några. Ingen dubbelmoral tillåten liksom.
Laktosintolerant
Du har väl inte missat Djurrättsalliansens senaste kampanj?
Att se kött för vad det är
De flesta människor ser inte de döda djuren de har framför sig. Det var det som förändrades när jag började bli intresserad av djurskydd, och så småningom djurrätt. Helt plötsligt var det inte fläsk som låg där på grillen, det var död gris. Köttfärs blev mördad och nermald ko, och påläggen jag brukade använda på mackan blev rumpa och inälva.
När jag började se det för var det egentligen var var det inte längre så aptitretande. Det kändes heller inte speciellt etiskt - vad i helvete har jag levt på hela mitt liv? Döda delar från djurarter som jag under min uppväxt sett filmer om och haft gosedjursversioner av? Gulliga kossor, grisar, kycklingar osv. som mina föräldrar lärt mig dyrka men samtidigt förtrycka till den grad att deras värde ansågs vara mindre än stenar.
Idag ser jag allting för vad det är. Och visst, det är jobbigt att bli äcklad så ofta som jag blir och hela tiden koppla mina vänners mat till tortyr och mord. Men det är väl lite som i The Matrix - jag lever hellre i sanningen med allt vad det innebär än i den falska, trygga tillvaron som lätt kan raseras. Vilken sida väljer du?