Måste den ena kampen utesluta den andra?
Den sista pälshandlaren på Södermalm i Stockholm stängde igen sin butik 2008. Djurrättsalliansen hade demonstrerat flera gånger och Djurens Befrielsefront hade hotat han och hans familj (inte ett bra sätt tycker jag, men ja ja), tillslut lade han ner.
När han fick frågan om han förstår djurrättsaktivisternas kamp för djuren, svarade han:
"Nej, varför står de inte utanför Konsum lika gärna? De säljer ägg från hönor som går i mörker och hur kul är det att vara ko och bli mjölkad året runt?"
Intressant sagt, med tanke på att han själv aktivt stödjer att samma sak (om inte värre saker) händer med de djur som ska bli päls. Djurplågaren blev helt plötsligt medveten? Det alltför vanliga argumentet "det händer ju hemska saker på andra platser också, så varför bry sig om det hemska som sker just här?" används lika korkat som alltid.
Det är en stor jävla skillnad mellan inbrott och vanvård
Personerna som gick in på grisfarmarna för kampanjen "Ett liv som gris" är nästintill hjältar för mig. Dem visste att dem riskerade straff men gick ändå in för att kunna sprida sann information i samhället. De som ens tar upp att det på något vis skulle vara omoraliskt att bryta sig in olagligt kan gå och... ja... Kanske skulle dem människorna istället tänka efter vart det moraliska ligger i att vanvårda sina djur så brutalt så att det ser ut som på Hultströms gård.
Jag hörde ett sjukt bra citat för några dagar sedan, det var en från djurrättsalliansen som fick frågan vad dem tänkte när dem gick in på grisfarmerna utan lov. Svaret var helt genialt:
"För mig känns det som samma sak som att gå mot rött över ett övergångsställe för att kunna förhindra en misshandel längre fram på gatan..."
Hmm.. Vad är värst? Att gå mot rött eller att misshandla någon? Att bryta sig in på en farm eller att plåga ett X antal individer? Är det ens möjligt att någon kan lägga sin fokus på inbrottet snarare än själva vanvårdandet?
Så, för att klargöra:
Det hemska med kampanjen "Ett liv som gris" är INTE att djurrättsaktivisterna bröt sig in på gårdarna. Nej, det hemska med kampanjen är det som dem fångade på kamera. Det faktum att miljoner grisar varje år lever under dessa vidriga förhållanden för att sedan kvävas till döds i en gaskammare och sluta upp som några paket bacon.
Fråga inte mig...
Såg citatet idag någonstans, kommer inte ihåg vart. Skulle sitta bra på en tröja kanske, om jag vågar skylta med mina åsikter så tydligt. Vem vet, man kanske stöter på någon av dem militanta köttätarna? (hehehe...)
Bil + Hund + Värme = Livsfarligt
Denna syn är verkligen inte rolig. Mattar och hussar som tror att det inte är farligt att lämna hunden i bilen en varm sommardag gör sina djur en stor otjänst. Sanningen är att temperaturen kan nå upp till 80 grader inuti en bil om solen ligger på, och i dessa lägen händer det att djuret dör av värmeslag.
Bara fär några dagar sedan såg jag det igen. Jag och min mamma befann oss på ett café där vi satt utomhus, och en bit längre bort stod en bil parkerad - med en hund inuti. Det var stekande het sol och vi märkte inte ens hunden förrän den började skälla, och då hade hussen varit borta i ungefär 5 minuter.
Vi gick dit för att se vad som stod på och konstaterade direkt att det måste vara fruktansvärt varmt därinne. En sidoruta var lite neddragen, men luften blir inte mycket svalare för det. Vi gick in i de närliggande affärerna och frågade om bilen med hunden i var deras, men inte då.
Det hade säkert gått 15-20 minuter innan vi insåg att vi måste göra något, så vi ringde polisen. Precis då kom hussen tillbaka, en gammal gubbe med en systemetpåse i handen som direkt blev riktigt ilsken (såklart man blir det, vi försökte rädda hans hund från att dö liksom), och skrek ett antal otrevliga själsord till oss båda. Jag ska inte påstå att vi inte sa något tillbaka, vi var ganska arga vi också. Ett "ta hand om din hund för i helvete!" och sen gick vi därifrån. Hunden dog inte i alla fall, hoppas han bryr sig om sin hund i fortsättningen och tänker efter nästa gång.
Det är lagligt att slå in rutan på en bil med en hund i, om det är ett riktigt nödläge. Annars ska man leta efter hussen/matten, ringa polisen eller göra som det står på bilden här ovanför.
Djurrättsaktivisterna som visade upp verkligheten
Nu var det ett tag sedan rättgången mot Djurrättsalliansens Malin och Björn Gustafsson hölls, men jag har inte orkat skriva om det förrän nu för att jag blir så arg när jag tänker på det...
Det hela började med att Djurrättsalliansen påbörjade en kampanj som skulle kallas för "Ett liv som gris", där syftet var att visa upp hur den svenska grisindustrin ser ut. Medlemmar ur gruppen bröt sig in på 100 olika farmar och dokumenterade allt de såg med kameror, som senare publicerades på kampanjens hemsida.
92 av dessa 100 gårdar bröt mot lagen, och blev polisanmälda av Djurrättsalliansen.Aktivisterna Malin och Björn Gustafsson valde att kliva fram som vittnen. Tiden gick, men ingenting hände. Varje fall släpptes av polisen trots att det fanns både film och bilder som bevisade . Istället blev Malin och Björn åtalade.
Det slutade med att alla de 92 kriminella grisbönderna gick fria och de två djurrättsaktivisterna fick böta.
De som förtjänade att bli straffade gick fria, men allmänheten har blivit upplysta om hur verkligheten ser ut. Och jag tror faktiskt att det är det allra viktigaste i kampen mot djurförtryck. Det handlar inte om hur många konservativa köttbönder som blir åtalade, utan det handlar om vad konsumenterna väljer att köpa. Det är bättre att inspirera till att visa empati än att smutskasta någon för att hon saknar det.
Om jag inte minns fel så var det den här kampanjen som fick mig att tänka efter.Så det var inte förgäves. Och att vårt lagsystem tillåter djurplågeri har nog fått en hel del halvengagerade människor att bli ännu argare och säga upp fläskätandet helt. Min egen mor är ett exempel.
Varför dia när man är 30 år gammal?
Det här med komjölk är nog en av de saker jag förstår mig minst på. Hur naturligt är det att dia som 30-åring? När mjölken dessutom kommer från en annan ras än vår egen? Komjölken är till för kalven, människomjölken är till för spädbarnet.
Jag funderar på hur fruktansvärt en vanlig, svensk mjölkkos liv måste vara. Födas, skiljas från sin mamma direkt, växa upp föräldralös i en betongmiljö. Sedan när hon är tillräckligt stor insemineras och bli gravid. Föda sin kalv och direkt ge iväg sitt barn, och efter några månader insemineras igen. Att ha extremt stora juvrer hela tiden som måste vara i vägen och göra ont som satan. Att föda flera barn men aldrig få ta hand om dem. Att stå inne nästan hela året för att sedan äntligen få komma ut i maj månad. Alla människodjur som står runtom på kosläppet och tänker att "åh, korna har det ju så bra!". Nej, dem har det inte så bra.
Goda nyheter!
Företaget Allergan som tillverkar botox har ett nytt sätt att testa sina produkter på, helt utan djur. Istället för möss används celler, där säkerheten också är överlägset bättre än när man använder djurtester. Djurtesterna kommer försvinna helt för alla produkter som säljs i USA från företaget Allergan.
Andra botoxtillverkare kommer förhoppningsvis följa efter, och vi hoppas att denna djurvänliga metod snart kommer nå Europa, Sverige och resten av världen.
Läs mer här.
Tidigare har testerna gått till på följande vis:
Grupper av möss får 4 olika doser insprutat i buken, med olika mycket av giftet. Sedan studeras mössen under 4 dygn. De som får de värsta doserna får efter ett tag andningssvårigheter, muskelparalysering och efter ca 3-4 dagar slutar till sist lungorna att fungera och djuret dör. De djur som inte dör under de 4 dagarnas testperiod knäcks nacken av på.
Detta öde möter hundratusentals möss varje år runtom i världen.
Ett desperat försök att få djurplågeri att verka som någonting gulligt & bra
Pälsfarmarna måste ju ständigt hitta på nya ursäkter till att få existera. Detta är ett desperat försök att få djurplågeri att verka som någonting gulligt & bra. Som du kommer märka i filmen så anser EFBA (European Fur Breeders Association) att de ickemänskliga djurens enda uppgift här i livet är att tillfredsställa oss människodjur. Så tycker inte jag.
Varför har inte djuren några rättigheter i vårt samhälle?
Innan jag blev djurrättsintresserad tänkte jag alltid på Sverige som ett bra ställe i världen, bättre än de flesta faktiskt. Där alla hade rättigheter och där de flesta mådde ganska bra. Men på senare tid börjar jag mer och mer fundera över vilket sjukt lagsystem vi har. Att det finns lagar som ska vara till för att skydda, men som bryts gång på gång. Bevisen flödar och allting pekar på att den misstänkta är skyldig - men det slutar med att den kriminella går fri.
För när det handlar om brott mot någon som inte är mänsklig så gäller inte lagarna längre. Dem är inte lika viktiga. Är det för att dem inte har någon röst? För att dem inte ser likadana ut? För att dem inte själva kan överklaga eller vittna? Varför, undrar jag, varför har inte djuren några rättigheter i vårt samhälle?
Att köpa och sälja djur
Idag säljs (!)många olika djur i affärer runtom i Sverige. Kaniner, råttor, möss, fiskar, undulater, marsvin och hamstrar är vanliga arter. Dessa djur föds upp i syfte att hållas som "sällskapsdjur" hos oss människor. I många fall handlar det om barn som tjatar sig till ett djur och sedan tröttnar. Levande varelser har blivit till en vara som kan köpas och säljas och till och medslängas (avlivas) när det inte passar längre.
Jag ser inget fel i att ha djur hemma, jag har ju det själv. Villkoren ska vara att de ska kunna bete sig naturligt och må bra. Alltså passar det kanske inte så bra att skaffa fåglar som aldrig kommer få tillgång till att flyga, eller marsvin som aldrig kommer få böka i hö, eller hamstrar som aldrig kommer få komma ut och springa. Det är sådant som man kontrollerar innan man tar på sig ansvaret för ett eller flera liv - ända tills den dag de dör.
Jag ser det ungefär som att man skaffar barn. Det är självklart inte samma sak men det kan liknas ganska bra ändå vid varandra. Man köper inte ett barn när man adopterar, man skaffar. Även om det bara handlar om ord så ger ordet "köper" intrycket att man äger det man betalat för. Vilket inte är sant, för man kan inte äga ett liv.
Problemet med djuraffärer är att det inte handlar om djurens välbefinnande, det handlar om pengar*. De vill sälja saker - och djur såklart. Djuren kommer ofta ifrån grossister som massuppföder djuren, och de flesta ungar tas för tidigt från sina mammor för att de är sötare då och lättare att sälja. Ofta får man också helt felaktiga råd om hur man ska sköta djuret och vad som behövs till i djuraffärer. Marsvinsexpert som jag är så vet jag t.ex. att djuraffärernas påfund om saltsten och höhäck är helt felaktiga. Betesdjur ska inte behöva böja nackarna i vädret för att kunna äta, och saltstenen kan de få njursten av.
Om jag själv fick bestämma hur det skulle fungera, skulle jag förbjuda djuraffärer helt. Alla som är intresserade av att skaffa djur ska gå till en uppfödare, där de får rätt information och skötselråd. Där det inte går så fort fram så att de inte hinner tänka efter och sedan ångrar sig. Där uppfödaren faktiskt bryr sig om djuren och vart de hamnar, att det inte handlar om pengar.
Men det går ju antagligen inte att driva en uppfödning gratis, så istället för ett "pris" på djuret så ska en symbolisk summa betalas. Men det ska vara tydligt och klart att det inte handlar om ett köp av en vara. Det ska ses mer som en adoption enligt min mening. Jag vill att smådjur, fiskar och fåglar ska få en betydligt högre status och inte anses som ett tillfälligt nöje eller en sak som man köper och sedan säljer när man tröttnat.
* = Baserat på mina egna erfarenheter och åsikter
Provocerade människor
Det verkar som att många blir extremt provocerade av just veganer. Jag var på ett Djurens Rätt-möte en gång, och då berättade flera av de som brukar vara ute på torg, att ibland kunde det komma fram folk och säga taskiga kommentarer och sedan springa därifrån. Jag tänker bara, jag undrar om detta skulle hända en person som jobbar för UNICEF... Antagligen inte.
Folk som arbetar för mänskliga rättigheter är goda. Folk som arbetar för djurs rättigheter är onda... Eller? Det verkar som att det går någon slags magisk gräns mellan de två.
Vad är det egentligen som är så svårt att acceptera när det kommer till djurrätt?
Vad hände med de vackra hagarna och alla lyckliga djuren?
Verkligheten hann ikapp. Det var det som hände. Att folk fortfarande trodde på den där bilden från medeltiden att djuren var en del av familjen och alla levde (nästan) på samma villkor. Att varje litet hus hade ett eget fungerande jordbruk.
Men sen började människorna samlas på platser och bosätta sig i städer. De utvecklade mediciner som räddade folk från döden. Invånarantalet växte stadigt, tills i början av 1900-talet då den stora befolkningsexplosionen skedde. Nu fanns det så mycket människor så att de småskaliga jordbruken inte fyllde begären längre. Stora fabriker byggdes.
Människan vill ha möbler - de bygger en möbelfabrik.
Människan vill ha bilar - de bygger en bilfabrik.
Människan vill ha kött - de bygger en djurfabrik.
Och så försvann de vackra hagarna och alla lyckliga djuren. Trots att majoriteten av Sveriges befolkning idag fortfarande verkar tro att vårat kött skapas på samma sätt som för 1000 år sedan. THINK AGAIN, säger jag bara till alla er som tror att det fortfarande är så. Tiden har gått och ju fler människor vi blir desto effektivare måste produktionen gå för att fylla kraven folk har att äta kött till varje måltid.
Så, vad hände egentligen med de vackra hagarna och alla lyckliga djuren?
Hur kunde det gå såhär långt?
En psykiskt störd idé om hur man kan ha ihjäl ett djur på det mest plågsamma sättet
I Kina säljs nyckelringar på gatan - med levande djur inuti. Där får de ligga instängda tills den dag de dör, vilket brukar bli efter ungefär en månad. Många i Kina anser att detta ger dem tur, och att det är gulligt. Det finns i princip inga djurskyddslagar alls och därför är detta fullt lagligt.
Jag har läst och sett på hemska videor om det mesta när det kommer till djurrätt. Jag trodde liksom att gränsen var nådd. Men hela tiden så dyker nya, vidriga tortyrmetoder upp som gör att man aldrig slutar att förvånas.
Mänskligheten överraskar mig ständigt med sina psykiskt störda idéer om hur man kan ha ihjäl ett djur på det mest plågsamma sättet.
Sjuk propaganda-reklam
Japp. Detta är en riktig reklam. Inte ett skämt.
Detta ska få folk att tro att grisarna i Sverige har det mycket bättre än i andra länder, och att grisarna - om dem får välja själva - hellre lever här än någon annanstans. Själv tror jag att djuren faktiskt inte bryr sig om vart de blir vanvårdade, hålls inlåsta och blir ihjälgasade, för det är lika hemskt vart det än är.
Att bara ynka 1% av alla Sveriges grisar någonsin får se solljuset (förutom påväg till slakt) bortsåg skaparna av denna reklamen från. Detta är en drömbild av att djurindustrin på något sätt skulle vara vacker.
Djurens Rätt har anmält reklamen till Konsumentverket, och jag själv blev så arg så att jag gjorde en anmälan både HIT & HIT. Gör det du också - visa att såna här lögner inte är okej att sprida!
Jag tänkte balansera upp all den sjuka propagandan som reklamen förmedlar genom att visa lite verkliga bilder på hur svensk grisindustri ser ut:
Hur långt tänker ni gå?
"Det svåraste med att föra djurens talan är inte att bemöta förlöjligandet utan att beskriva det obeskrivliga –trängseln, rädslan, instängdheten, stanken, skadorna och tristessen. Det obeskrivliga lidande som de genomlever i djurtransporter varje dag på väg till slakterier.
När företrädare för djurindustrier frågar oss: Hur långt tänker ni gå? - ska vi ställa precis samma fråga tillbaka angående den behandling som djuren får utstå: Hur långt tänker NI gå? Hur mycket kan djuren exploateras innan gränsen för grymheterna är nådd?"
- Camilla Björkbom
Mamma byter bo
Såg en snutt för några dagar sedan utav "Mamma byter bo" på tv4. Det handlade om en vegan-mamma som bytte liv med en köttätande strutsuppfödare från Örnsköldsvik. Programmet började med ett ganska konstigt citat som lydde:
"Thomas DiLeva sjunger att han inte äter sina vänner, men det gör jag. Och det är inget problem."
När sedan pappan i den köttätande familjen skulle visa veganen sina strutsar så påbörjades en intressant (och rolig) diskussion...
Veganen: - "Vet ni att dem trivs här?"
Uppfödaren: - "Ja. Om dem inte skulle trivas skulle dem inte lägga några ägg."
- "Får dem behålla och värpa på äggen så det blir en naturlig process?"
- "Nej, vi tar dem så fort som möjligt."
- "Varför låter ni inte äggen ligga kvar så att det blir som i naturen?"
- "För att vi har inte det klimatet i Sverige så att det skulle fungera."
- "Så egentligen är det ganska onaturligt för dem att vara här?"
- "Nej, det kan man inte säga."
- "Om ni släppte ut dem, skulle dem överleva då?"
- "Nej, de skulle inte klara vintern."
Hmmm..
Jakt?
Detta med jägare alltså... Jag förstår inte riktigt grejen. Många säger att det är så härligt att vara ute i skogen och leva friluftsliv. Det enda jag undrar är bara, varför kan man inte gå i skogen och vara i naturen UTAN att döda dess invånare? Jag menar, om jag säger att jag älskar Paris så betyder ju det knappast att jag gillar att gå ut på de franska gatorna med ett gevär i högsta hugg för att skjuta ner fransmän...
Långa djurtransporter
Djurens Rätt har dragit igång en ny kampanj mot långa djurtransporter inom EU. Miljoner djur fraktas varje dag till slakterier runtom i Europa. Deras sista resa påväg mot slakt kan gå genom iskall kyla eller het värme, i trånga utrymmen, utan mat, utan vatten och kan pågå i upp till 28 timmar.
I Sverige får djuren transporteras max 8 timmar, men trots det så finns det fortfarande stora brister även här. T.ex. så dör det 160 000 djur årligen under frakten, främst hönor och kycklingar eftersom dem behandlas mest brutalt och packas så kompakt.
Skriv under denna lista för att protestera!
Obedövad griskastrering ska förbjudas i Sverige
Såhär ser det ut när de dagsgamla griskultingarna slängs upp i ställningen för att kastreras - utan bedövning. Detta pågår hela tiden, i Sverige får omkring 4000 grisar varje dag känna hur det känns att få testiklarna bortslitna med ett rakblad.
Men nu har dock saker börjat hända. Igår, den 27 april 2011, sade regeringen äntligen nej till denna vidriga hantering. Dem beslutade att förbjuda obedövad kastrering av smågrisar, och denna nya lag ska sättas i verket så fort som man hittat något bra sätt att ersätta den gamla metoden med.
"Grisarna kastreras för att de som äter griskött ska slippa så kallad galtlukt, som är en obehaglig lukt och smak hos köttet från en del okastrerade hangrisar. En annan anledning till kastreringen är att grisarna tvingas leva under förhållanden som gör att deras möjligheter till naturligt beteende starkt begränsas och de kan inte gå undan från varandra. Okastrerade hangrisar medför i sådana miljöer stress och aggression." - Läs mer här!
Detta är ett stort framsteg för oss djurvänner men mest av allt för grisarna!
Att producera mjölk
Betesläppen som äger rum varje vår har blivit en viktig reklam för mjölkproducenterna. Familjer bjuds in för att se på när korna skuttar ut från stallarna och ut i hagarna, överlyckliga över att äntligen få röra på sig. När man ser detta får man känslan av att mjölkproduktionen på alla sätt och vis är en trevlig industri. Men är det verkligen så?
Nej, så är det inte. Går du in på Arlas hemsida möts du av leende ansikten, bönder som klappar om sina kalvar & kor som betar på oändliga ängar. Som du förstår handlar allting enbart om en sak - att sälja. Och de gör dem genom att visa upp den fina sidan av något som annars är helt fruktansvärt. För att ge trygghet åt konsumenterna, få dem att tro att djuren lever underbara liv ute i hagar.
Sanningen är något helt annat.
En mjölkkos liv börjar med att hon tas ifrån sin mamma, oftast redan första dygnet efter födseln. I naturen diar kalven sin mamma i ca 6 månader. De första veckorna bor den nyfödda ungen ensam i en box, där hennes mjölk serveras i hink. Efter det får hon bo tillsammans med andra kalvar, inomhus.
När hon är 15 månader gammal insemineras hon, 9 månader senare föder hon kalven som genast tas ifrån henne. Efter detta mjölkas hon två-tre gånger dagligen, och detta fortsätter ända in i slutet på nästa graviditet. På detta vis fortsätter hennes liv, vanligtvis föder varje ko 3-4 kalvar under sin livstid.
Hankalvar som föds skickas till slakt (förutom de som används inom aveln), honkalvar blir mjölkkor. När de har levt i fem år slaktas dem, även om de skulle kunnat bli uppemot 20 år naturen.
Dagens kossor är framavlade till att producera 10 gånger så mycket mjölk som i naturen, vilket leder till plågsamma sjukdomar och svåra kalvningar. Svenska kossor lever största delen av sina liv inomhus, antingen i lösdrift eller fastbundna där de endast kan ta ett steg fram och ett steg bak eller ligga ner.
Golven består oftast av betong och lite strö. Det är alltså inga bekväma liggplatser direkt, inne i dessa stallar. Ca 70% av alla kossor har sår på klövar, som resultat av det hårda golvet.
Det är inte så konstigt att Arla vill visa en trevligare bild av denna vidriga verksamhet.
Visste alla sanningen skulle nog inte mjölk stå på lika många bord.