"På istiden hade vi ju päls!"
"På istiden hade vi ju päls. Då var vi tvungna att döda djur för att överleva, så det är helt naturligt att bära päls och äta kött!"
Och detta rättfärdigar dagens pälsindustri på vilket sätt...?
Dåtidens argument:
"Jag fryser, jag är hungrig. Jag dödar det där djuret där borta så att jag kan äta och värma mig."
Nutidens argument:
"Jag är lagom varm, jag är mätt. Jag köper den där pälskappan där borta så att jag kan klassas som modemedveten."
Det samhällsaccepterade djurplågeriet
Djurplågeri - många tänker direkt på Kina eller andra långt-borta-länder när dem hör ordet. Det är ju inte här i Sverige, utan där borta där dem torterar oskyldiga små djur för päls, och ibland bara utav rent nöje för att dem är så himlans onda. Dessutom äter dem hundar också!
Alla är ju förstås emot detta. Från ledsna små barn i förskolan till gamlingar som alla nickar huvudena i takt och säger "usch, hur dem behandlar sina djur". Det började så för mig. Djurplågeri var ju dem där enstaka händelserna när någon psykisk störd husse torterade sin hund, tjurfäktning och självklart pälsindustrin. Och alltid händer det "där borta", så man känner att man egentligen inte kan göra någonting åt eländet och därmed följer det egentligen inget större ansvar.
Det är våra normer som sätter gränserna för vad som är onödigt lidande och vad som är nödvändigt lidande. Det är trots allt accepterat att utsätta djur för tester, äta upp dem och klä sig i deras hud. Det är detta som är problemet - det samhällsaccepterade djurplågeriet som i själva verket är lika hemskt som kinesisk pälsproduktion men som fortfarande ignoreras.
Men jag ska inte vara negativ. För några decennier sedan ansågs vegetarianer vara extrema, idag är dem accepterade och det finns mycket större utbud av vego-produkter. Det går framåt så länge vi fortsätter normalisera att djur har rättigheter i vårt samhälle. Bara genom att köpa ett paket havremjölk eller ett par soyakorvar har du ökat efterfrågan på djurvänliga produkter, och därmed gjort något för att göra världen till en bättre och rättvisare plats.
Intresse föds ur nyfikenhet
Jag tror inte att man kan skapa medlidande och empati med hjälp av tvång och smutskastning. Jag tror att man måste känna en kraft inifrån sig själv, en stark vilja som ingen annan kan varken tända eller släcka. Det är den viljan som är värdefull.
Jag tror inte på att få köttätare att känna dåligt samvete, jag tror på att få dem att tänka efter, i den takt och i den mån som är möjlig och passar just den personen. Ett ilsket rytande eller ett förtvivlat "men bryr du dig inte!?" är inte till någon nytta. Då vänds taggarna utåt och försvarsklockorna börjar ringa på högsta volym inne i hjärnan.
Intresse föds inte ur tvång. Intresse föds ur nyfikenhet. Därför blir mitt svar till en köttätare som frågar "äter du inte kött?" ett simpelt - "nej, det gör jag inte". Svårare än så är det inte. Om sedan personens nyfikenhet kommer krypandes kan berättelsen fortsätta, men så länge nyfikenheten inte finns där - så är det ett tillräckligt svar.
Why Vegan?
Idag har jag ingenting att säga riktigt. Tänker mycket på annat. Så jag sprider vidare denna underbara video istället - titta!
Är det frihetskränkande att inte få äta kött?
Det är en intressant diskussion som ofta dyker upp på nätet när man pratar om att äta kött. Ska människan har rätten att äta kött, eller ska alla djur ha rätten att leva?
Är det frihetskränkande för en seriemördare att inte få fortsätta mörda? Är det fel att spärra in kriminella i ett fängelse för att det skulle beröva hans/hennes frihet? Ett förbud mot att döda människor tycker jag är lika självklart som ett förbud mot att döda andra djur. Är det frihetskränkande att inte få äta kött? Nej, det är snarare frihetskränkande att inte se till djurets intresse att få leva och slippa lidande.
I dagens samhälle visar de flesta enbart hänsyn till människor. Vegosar visar även hänsyn till andra djurarter. Och då blir perspektiv, tankar och åsikter väldigt skilda.
Är det frihetskränkande att inte få göra som man vill i alla lägen? Nej, jag tycker inte det är kränkande på något vis. Så länge man inte skadar någon annan så får man göra i princip vad man vill. Välj och vraka i din frihet.
Djurskydd och djurrätt
Djurskydd går ut på att förbättra levnadsvillkoren för alla djur så mycket som möjligt. Att föda upp, frakta och slakta är ingenting man i grunden ifrågasätter. Djurskydd handlar om förbättring, att göra livet bättre för alla djur.
Vi accepterar att människan nyttjar djur –
men vi accepterar inte att djur lider på grund
av människan.
"Vi accepterar att människan nyttjar djur –
men vi accepterar inte att djur lider på grund
av människan."
Djurrätt däremot handlar om alla djurs rättigheter. Att alla levande varelser har rätten till sina egna liv och inte förtjänar att utnyttjas på något vis. Att döda är alltid att döda, spelar ingen roll hur djuret haft det innan. En djurrättare (åtminstone jag i alla fall) värderar omänskliga djur lika högt som människodjur.
"Vi kan aldrig acceptera att man ser på
djuren som varor, som ting för
människor att utnyttja efter eget godtycke."
Men trots att de två idéerna skiljer sig så pass mycket, så har vi ändå samma delmål. Vi kämpar båda två för att göra transporterna kortare, försöka göra slakten mindre hemsk, få bönderna att lägga mer strö i boxarna och ge djuren en allmän drägligare tillvaro. Idag har vi samma mål, men i en värld i framtiden då djuren kanske redan har det hyfsat bra men fortfarande utnyttjas av människan, då kommer djurrättaren fortsätta kämpa. Det är enda skillnaden.
Är du en djurskyddare eller en djurrättare?
Hur tänker du?
Få EU att förbjuda kosmetikatester
"Animal testing of cosmetics is an ugly business,
especially when animals—like rabbits, mice and guinea pigs—
are blinded and poisoned just to test a new lipstick or shampoo."
Skriv under HÄR för att försöka få EU att hålla sitt ord om att förbjuda kosmetikatester tills år 2013! Och om du ska handla kosmetika - försök stödja de företag som redan är test-fria! Några kända exempel är:
Gå in på sminksmart.se för att se fler företag som inte djurtestar.
Jag har aldrig besökt ett grisstall, inte heller en äggfarm. Har jag rätt att uttala mig ändå?
Just nu pågår det en intressant debatt under ett av mina gamla inlägg. Det handlar mycket om ifall man kan ta ställning i en fråga utan att ha stor personlig erfarenhet kring ämnet, i detta fall kött, ägg - och mjölkproduktion.
Och frågan är ju väldigt intressant. Jag har ju faktiskt aldrig besökt ett grisstall, inte heller en äggfarm. Har jag rätt att uttala mig ändå? Har jag rätt till en åsikt? Finns det fakta som kan baseras på andra saker än det jag sett med mina egna ögon?
Det jag baserar mina åsikter och tankar kring djurrätt på är det jag läst, sett, hört. Är det inte en tillräckligt bra grund? Måste jag besöka alla gårdar i hela Sverige för att kunna göra ett beslut? Jag känner att bilder och filmer från djurfabrikerna är mer än nog. Jag tror att källbaserad fakta är riktiga. Och jag vet att vinst-inriktade industriers reklamer inte alltid är sanningsenliga.
Prostitution är vidrigt tycker jag. Misshandel är vidrigt. Animalieproduktion är vidrigt. Har jag någonsin sett eller pratat med en prostituerad? Nej. Har jag bevittnat en misshandel någon gång eller varit med om det själv? Nej. Har jag varit med och sett animalieproduktionen med egna ögon? Nej. Måste man nollställa alla sina åsikter och börja skaffa sig personliga erfarenheter innan man kan ta ställning i frågor?
Vad tycker ni?
Hi, I am a vegan.
Känn inte den där klumpen i halsen
Det här inlägget tänkte jag tillägna dig - du som vet om hur djur behandlas världen över och känner att "här är någonting fruktansvärt fel". Du som har börjat fundera och försöker pröva på vegetariskt någon gång ibland men är lite smått förvirrad. Detta inlägg är till dig för jag vill få dig att förstå att du inte behöver känna den där klumpen i halsen.
Var inte arg över det du inte är redo att göra, känn dig inte otillräcklig. Var glad och känn dig stolt för att du gör någonting åt ett problem som känns viktigt för dig. Dem där quornpaketen innehåller visserligen ägg och du äter kött ibland. Men so what? Du är påväg! Du är med och förändrar världen för varje liten vegorätt du väljer. Alla måste inte bli veganer för att saker ska förändras.
På ett vis skulle jag själv behövt läsa detta när jag själv kände mig liten och otillräcklig. Jag gav inte allt. Jag gjorde inte allt fläckfritt. Det gör jag säkert inte nu heller. Poängen är, att vi alla tillsammans som bryr oss om djur - köttätare, veganer, vegetarianer, semivegetarianer och halvtidsköttätare - har en enorm kraft att göra någonting åt det som vi känner är fel. Det är vi som förbättrar världen, en måltid i taget.
Känn inte den där klumpen i halsen. Du gör ett jävligt bra jobb.
Stora fabriker eller småskaligt?
En liten, mysig film som tar upp en stor fråga. Ska vår mat produceras i stora fabriker eller i småskaliga former? Jag är ju dock emot allt utnyttjande av djur, men tycker ändå att filmen har en mycket fin mening. Se själv!
Hjärntvätt och normer
Hjärntvätten ska börja tidigt. Redan som småbarn får vi se hur livet på en bondgård går till. Vi får lära oss att kossan ger oss mjölk - fast på bilden står en kossa som inte alls ger sin mjölk till människorna, utan diar sin kalv istället. Vi får lära oss att hönan ger oss ägg - och bilden visar nöjda, ruvande hönor i en stor lada på landet. Jag känner, att om man måste ljuga så pass mycket för att kunna berätta för barn vart animalier kommer ifrån, kanske man inte borde berätta det alls. Varför berätta en förskönad historia om förintelsen av judarna för en liten unge liksom?
Det är så mycket som vi får inpräntat i våra skallar att man knappast blir förvånad över att så pass många idag inte ens ifrågasätter sitt köttätande. Vegetarianer och veganer som uppfostrar sina barn vego blir ofta utpekade som hjärntvättare, "pracka inte på din unge dina åsikter!". Jag undrar hur köttätande föräldrar motiverar sitt val. Visst, det är ett stort ställningstagande att inte äta kött, men det är ett ännu större ställningstagande att göra det.
Vi blir alla hjärntvättade på ett eller annat sätt. Hur vi än vrider och vänder på det så kommer vi alltid ha normer som är svåra att förstå sig på och ännu svårare att bryta. Se dig omkring. I vår värld ska kvinnor ha rakade ben, väggarna ska vara vita och djuren ska vara mat.
LagaLätt kör på vego-nummer!
Chefsredaktören på tidningen LagaLätt såg filmen "Food Inc" och bestämde sig för att göra ett temanummer - helt vego! Väldigt roligt att vegetarisk mat normaliseras, det är definitivt ett steg i rätt riktning. Om alla som idag äter kött valde vego en gång i veckan skulle det göra en så enorm skillnad...
Djurrättsalliansens nya bilder från svenska pälsfarmer
"För ett år sedan lovade Eskil Erlandsson förändringar på landets minkfarmer. Med nya regler från Jordbruksverket skulle vanvårdade minkar bli ett minne blott. Med nytagna bilder från ombyggda farmer kan Djurrättsalliansen avslöja att myndigheternas åtgärder är helt verkningslösa.
Den nya dokumentationen visar att det inte har skett några förbättringar alls sedan avslöjandet förra året. På de farmer som besökts i år har Djurrättsalliansen kunnat dokumentera minkar med beteendestörningar, trasiga och smutsiga burar, döda djur och väldigt mycket skador, främst bitskador efter det att djuren biter på varandra eller på sig själva. Det här beror på att minkarna blir väldigt stressade och mår psykiskt dåligt på minkfarmerna, för att de hålls flera stycken i minimala nätburar. I frihet lever minkar ensamma på väldigt stora ytor där de spenderar större delen av sin aktiva tid i vatten, klättrar och jagar. I nätburarna på minkfarmerna kan de inte alls få utlopp för sina naturliga beteenden och det får fruktansvärda konsekvenser."
Den nya dokumentationen visar att det inte har skett några förbättringar alls sedan avslöjandet förra året. På de farmer som besökts i år har Djurrättsalliansen kunnat dokumentera minkar med beteendestörningar, trasiga och smutsiga burar, döda djur och väldigt mycket skador, främst bitskador efter det att djuren biter på varandra eller på sig själva. Det här beror på att minkarna blir väldigt stressade och mår psykiskt dåligt på minkfarmerna, för att de hålls flera stycken i minimala nätburar. I frihet lever minkar ensamma på väldigt stora ytor där de spenderar större delen av sin aktiva tid i vatten, klättrar och jagar. I nätburarna på minkfarmerna kan de inte alls få utlopp för sina naturliga beteenden och det får fruktansvärda konsekvenser."
Kräftor och ändrade perspektiv
Nu är det den tiden på året igen.. Kräfttiden. Bara för några dagar sedan gick päronen ner på gården tillsammans med grannarna för att surpla kroppsvätska. En sak jag märkt är att jag automatiskt börjat se saker på ett helt annat sätt efter en så lång tid som djurrättare. Medans andra ser ett uppdukat festbord med goda, saftiga kräftor på och glada festprissar runtom, ser jag psykiskt störda människor som väntar på att få glufsa i sig dem där stinkande liken som ligger i mitten.
Vadå äta kräftor? Hur då? Varför? Sen kommer jag på att "ja juste, det här är ju normen - det är jag som är undantaget", även fast det är svårt för mig att förstå varför det är just så.
Överallt dessa glada bilder på kräftor, och jag tänker att "när ska den här vidriga propagandan ta slut egentligen?". Fast det får jag ju inte säga högt för då jävlar, då blir man pessimist. Och glädjedödare. Fast i mitt huvud så är det ju dem andra som är just det - dödare. Både av glädje och djur.
Det känns lite som att jag är en jude boende i nazisternas högkvarter. Ungefär så mycket känner jag att jag passar in. Noll fucking procent. Öppnar jag munnen blir jag direkt kvävd av någon som tycker att vi inte ska diskutera något så allvarligt. Inte idag. Inte imorron heller för den delen. Inte någonsin, verkar dem flesta tycka.
Det kanske är därför jag är undantaget - för att djurs rättigheter konstant ignoreras, och för att beslutet ifall kött är rätt eller fel skräckslaget lämnas och springs ifrån.
Sanningen bakom delfinshower
Den årliga delfinslakten i Japan börjar idag, den första september. Tusentals individer blir lidande p.g.a. underhållningsbranschen där man använder djuren till att uppträda - exempelvis Kolmården. Delfinerna blir indrivna ifrån havet in i en vik, där jägarna fångar in djuren. Vissa blir sålda till djurparker runtom i världen och andra slutar upp som mat.
Det viktigaste du kan göra för att sätta stopp för denna vidriga handel är att ALDRIG gå på djurparker där det finns delfinshower. Ett stort tips för att få en inblick i delfinhandeln är att se filmen The Cove. Hemsk men riktigt omskakande och intressant. Se trailern HÄR.
Personligen är jag inte emot att ha djur i fångenskap, med förutsättningen om man tar riktigt bra hand om dem givetvis. Men när det kommer till vattenlevande djur, så är det extremt idiotiskt (jo jag säger det rakt ut) med tanke på att det är väldigt svårt att kunna ge dem en bra yta. Delfiner vill ju simma, långt och snabbt. Hur känns en liten pool för ett sådant djur? Samma sak med fåglar, dem kan inte nöja sig med en kubikmeter - dem måste få flyga på riktigt.
Delfiner som lever i fångenskap simmar i klor hela dagarna, på alldeles för små ytor med enda anledning att vissa människodjur tycker att det är roligt att se dem hoppa och göra konster. Men antagligen tycker man inte att det är så roligt längre om man vet hur dem hamnat i den där poolen.
Beskriva det obeskrivliga
Ibland när jag ser bilder som dessa blir jag så rädd för världen vi lever i att jag bara vill skrika. "Lyssna för i helvete! Fattar ni inte vad som händer? Gör någonting!"
Könsroller, rasism och andra hemska saker som jag också kämpar emot blir helt plötsligt bara till en liten prutt i universum. Det finns ingenting någonsin som kan ens mäta sig med det som utspelar sig just nu i en djurfabrik någonstans. Det handlar om så många och det handlar om så mycket lidande. Det finns ingen i denna värld som kan förklara den obeskrivliga tortyr som fortgår samtidigt som jag skriver dem här bokstäverna. Hela tiden. Varje sekund.
Jag har hittat några som håller på att drunkna i en sjö och hundra pers står bara och glor, som väljer att inte hjälpa. Och jag blir ensam tvungen att rädda alla. Så känns det.
Läst i Metro
Läste detta i metro. Härligt att det uppmärksammas, många djur får fel mat p.g.a. brist på kunskap och engagemang. Och detta beror nog till stor del på att djuraffärer ger helt fel råd. Industrin bakom djurförsäljningen är inte vacker, och handlar enbart om pengar. Läs mer om mina åsikter kring djuraffärer HÄR.
Krånglig, jobbig och överdriven
Alla påståenden har varit lika självklara vid olika tidpunkter i svensk historia. Den tredje gäller fortfarande enligt dagens samhälle. Vi som kämpar för allas lika värde har i alla tider ansetts krångliga, jobbiga och överdrivna. Men det är vi inte. Vi är egentänkande och ifrågasätter normer och traditioner.
Jag vågar gissa att de två översta meningarna svaras med ett tvärt nej av de flesta svenskar. Men den tredje? Nja, det är ett ämne som man helst inte vill trassla in sig i. Men historien upprepar sig gång på gång, olika sorters förtryck har alltid funnits och kommer alltid att göra det. Ifrågasättarna ses alltid på med avsmak, en svag blandning av ilska och frustration. Vi är ju dem krångliga, jobbiga och överdrivna. Vi frågar ifall det som anses självklart verkligen är självklart. Och redan där har vi slängt en hammare på många ömma tår.
Att släppa ut minkar
Detta eviga tjat om det är rätt eller fel att släppa ut minkar... Jag blir så jävla trött på det. Hur tänker folk egentligen? Att det är djurrättsaktivisternas fel att minkarna finns där? Aktivisterna är ju dem som faktiskt agerar och bokstavligen räddar djuren från en 100% säker död rakt in i gaskammaren.
Det finns negativa konsekvenser av att släppa ut minkar. Förutom att det bygger på myten om att alla veganer är kriminella, så skapar det obalans i ekosystemet och djuren riskerar att bli överkörda. Men att sitta kvar inne i buren, på ett utrymme lika stort som ett tidningsuppslag, några månader senare bryskt slängas ner i en gaskammare för att sedan tillfredsställa någon östermalmskärrings krav på klädesplagg är ännu värre. En miljon gånger värre. Minst.
Skuldlägg inte aktivisterna för att dem befriar. Det enda dem har gjort är att desperat försöka få ett slut på hemskheterna. Skuldlägg den tortyrverksamhet som pälsindustrin driver - för det är enbart deras fel.
Om du nu är en av dem som faktiskt tvekar ifall utsläpp av minkar är rätt eller fel ur etisk synpunkt - tänk då efter, ur minkens perspektiv den här gången. Du har två alternativ att välja mellan:
1 - Sitta kvar i buren i 2 månader och sedan blir ihjälgasad.
2 - Komma ut från buren, springa runt i några dagar fritt ute i naturen och kanske (för det finns en chans att man överlever) dö av svält eller bli påkörd.
2 - Komma ut från buren, springa runt i några dagar fritt ute i naturen och kanske (för det finns en chans att man överlever) dö av svält eller bli påkörd.
Mitt val är helt självklart. Hellre två lyckliga dagar i frihet än två månader av plåga.
Vad tycker du?
Vilka fördelar/nackdelar finns det med minkutsläpp?