Laks

 

Programmet som fokuserar på hur synd det är om Pär Ström och hur gärna Olsson vill be om förlåtelse till Ulf Lundell samt hur Olsson sitter och dricker kaffe och ramlar runt på golvet på en brandstation. Jag såg gårdagens program för att jag var så jävla nyfiken på vad mer som skulle finnas att skratta åt. Belinda fortsätter att hitta nya nivåer av idioti och det enda jag tänker genom hela programmet är att det måste vara ett sjukt skämt. Så här dum kan ingen vara. Men jo, antagligen är det påriktigt. Eller? Det återstår att se.

 

 

Och ett poetiskt svarstall till Belinda Olsson som kallar frågor kring den redan utsatta gruppen transpersoner som onödiga och överdrivna.

I teorin är det förbjudet, men i praktiken är det fullt tillåtet. Behöver bara läsa runt lite, höra på nyheterna och gå in på Lady Dahmers blogg för att inse hur jävla värdelöst pissigt läget är idag.  Jag vet en som jag träffat som blivit sexuellt utnyttjad där förövaren gjort sig skyldig till helt fruktansvärda, upprepade våldtäkter. Han erkänner - rättsväsendet frikänner. Tror det slutade med att han fick betala lite böter typ. Så viktigt var det tydligen.Kvinnor som säger att de blivit våldtagna, män som erkänner att de våldtagit - men ändå inget straff. SUCK för faan.

Förvirring är det jag känner när jag sett färdigt svt:s program fittstim. Av en ren händele hamnade jag framför tv:n, hade faktiskt inte hört någonting om detta förrän nu. När jag började kolla trodde jag att det skulle vara ett feminiskt program som tog upp SANNINGEN, om vad feminism egentligen är och vad det innebär. Men under avsnittets gång hinner jag resa mig upp flera gånger och gå ut för att jag faan inte orkar lyssna mer p.g.a. hela upplägget. Facepalm x 1000 kan väl beskriva programmet på bästa sätt. 

 

Programmet var inte feministiskt. Jag tyckte snarare att det var rätt antifeministiskt och det befäste dessutom massor av konstiga föreställningar och fördomar som många redan har mot oss som faktiskt bryr oss om könsrollerna och patriarkatet. Det kändes som att det var ett gäng trötta flackbackare som hade bestämt sig för att sprida sin vridna värderingar och sitt ingrodda förakt inför feminismen och försöka få med sig folket på vägen. 

 

Nej fy faan. Så jävla dåligt. 

 

Jag har aldrig sett min pappa gråta. På riktigt, inte en enda gång under mitt 20-åriga liv. Och hur vanligt är inte detta? Jag tror de flesta män drar sig mer än kvinnor för att gråta. Man får ju inte visa sig svag liksom. Trots att det ofta kan vara väldigt nyttigt att göra just det.

 

Så tittar jag på Lost (världens bästa serie förövrigt) och där gråter män betydligt mer än i andra serier. När de blir lämnade av sina partners, när de saknar sitt barn, när deras föräldrar dör. Härligt att det syns åtminstone någonstans, att mannen inte alltid bara ska vara kall och okänslig.

 

 

Flera andra bloggare (Lady Dahmer och Moralfjant) har skrivit på sistone om det här med att vara försiktig i sin retorik mot de förtryckande grupperna. Alltså att de INTE tycker att man ska behöva vara försiktig. Jag är lite kluven i frågan. Jag är inte själv sådan som skriker på folk om de bär päls/äter kött/beter sig antifeministiskt, men jag tycker verkligen inte att veganer och feminister tyst och stilla ska sitta och ta emot all skit vi får slängda på oss.

 

MEN. Anledningen till att jag själv inte skriker och ryter och gapar är INTE för att jag vill vara snäll mot förtryckande människor, det är helt enkelt för att jag tror att man inte vinner någon mark på det sättet. Jag tänker bara; vad är effektivast för att på snabbast möjliga sätt få stopp på djurfabriker? Inte är det att skälla ut folk i alla fall. De blir bara än nu mer defensiva. Vissa få individer kanske reagerar positivt på utskällningar men majoriteten gör inte det, därför satsar jag alltid på så-ett-frö-taktiken. 

 

Även fast det inte är någon plan jag haft att "göra om" mina närstående så har ändå resultatet blivit att en av mina närmsta kompisar är vegetarian, plus en syster och en moder som i princip också är det. Jag har inte aktivt jobbat för att få dem att ändra sig, jag har berättat om vad jag själv tycker, hur jag själv gör och hur jag tänker. Med tiden har de börjat hålla med mig trots att de från början var lika inbitna köttätare som jag själv. 

 

Välj dina strider helt enkelt. Sitt inte tyst och snäll om du inte vill, och speciellt inte för att vara någon annan till lags. Men fundera över om det är värt det. Vart vill du komma?