I Israel går utvecklingen framåt
Hur var det nu...
Vad skulle vi göra utan traditioner?
"Jag tolkar det som en fin tradition. Kalkonen är en gåva från Gud. Jag brukar titta på youtube på recept på hel kyckling och hel kalkon. Egentligen smakar inte kyckling något. Det är konsistensen man vill åt. För god smak gör man ett underbart smör med kryddor och gnider in kycklingen med för att skinnet ska bli saftigt. Sen stoppar man in goda grönsaker i kroppen och binder ihop benen. Stoppa in kycklingen i ugnen, en timme per kilo kyckling. Jag älskar djur. Men inte lika mycket som jag älskar kött. Men man får ju tycka vad man vill."
"Jag älskar djur". Typ som att Breivik skulle påstå att han älskar människorna han sköt ihjäl. Och tack för din ingående berättelse om hur du brukar stympa och förstöra någons döda kropp, mycket informativ.
Asså förresten, infibulation och andra sorters könsstympningar, dem är ju också rätt så fina traditioner tycker ni inte? Det är - precis som massmord - en gåva från "gud" (ja, jag VÄGRAR att skriva gud med stor bokstav). Att Waris Dirie tillsammans med miljoner andra kvinnor våldsamt får sina inre och yttre blygdläppar och klitoris bortslitna är en vacker tradition. Att de sedan får men för livet och att de aldrig mer kan menstruera eller kissa normalt är också vackert.
Ah, vad skulle vi göra utan traditioner?
Inga mera svek
Nu har skolan börjat igen och konstigt nog så tycker jag att det är jävligt skönt. Jag gillar min vardag, jag gillar att vara uppe tidigt på morgonen innan världen börjat röra på sig. Jag gillar också att vissa dagar bara skita i allt och ligga kvar i sängen och verkligen njuta av att göra det eftersom enda anledningen till att det är härligt är för att det är förbjudet. Jag går till skolan när jag själv vill det, för mig ska det inte vara något måste utan det ska vara roligt. Och förvånande nog så blir det roligt eftersom jag vet att jag är där självmant!
Men mest så tror jag att det handlar om vad jag lovat mig själv inför detta år. Det ska bli ännu bättre nu i tvåan, ännu mer ultimat livsstil liksom. Inget mera tvång, ångest, illamående p.g.a. skolan. Redovisingar har jag lovat mig själv att aldrig mer behöva genomföra. "Men det gick ju så bra sist Lotta!" - läraren såg mig ju givetvis inte när jag höll på att spy inne på toaletten innan eller hörde mina ångesttankar när jag gick upp samma morgon.
"[Lärarna:] ’Men vi pressar dem så att de ska lyckas här i livet!’ Och vad menas med det? Att lyckas? Betyder det att man blir lycklig? Nej, att lyckas betyder att man kämpar sig till höga betyg som man senare i de allra flesta fall inte har någon användning för. Det betyder att man har en dyr villa i förorten som skulle kostat hälften så mycket om den låg på en annan plats. Det betyder att all den tid som man la ner i sin ungdom för att ’lyckas’ inte bidragit till ett lyckligare liv utan snarare lagt grunden för en medellivskris. ’Vart tog min ungdom vägen?’"
Det ska bli spännande att se vad som händer när nästa redovisningsprojekt kommer upp. Visst kommer det bli nervöst att sätta sig upp mot läraren och för första gången riktigt hävda mig själv och TVINGA en vuxen människa att respektera mig. Men - det som ska bli mest intressant att se är hur väl jag kan respektera mig själv. För att varenda gång som jag tvingas att göra hemska saker och ger med mig och gör dem trots att jag inte vill (t.ex. redovisningar) så känns det som att jag sviker mig själv. Inget mera sånt.
Thanksgiving
Som ni kanske redan vet så går högtiden Thanksgiving ut på att vara tacksam och snäll. Fast bara mot människodjur givetvis, vad annars. Högtiden handlar ju också om att ta döda kalkoner, sära på deras ben, skära upp ett stort hål runt anuset och trycka in massor av mat däri. Yum. Här är Petas kort-film om Thanksgiving:
Poserande kvinnor
Asså förlåt, men vad är det här för jävla pose egentligen? Personligen reagerar jag inte så starkt som jag borde när jag ser kvinnor göra så här konstiga poser (just detta är ju dock en skyltdocka men men). Jag är väl van, precis som alla andra.
"Men vad är det farliga med det här då?" För det första så är det väldigt opraktiskt. När man visar upp kläder ligger man väl inte och rullar runt på marken som en efterbliven grönsak? För det andra: Jag anser personligen att det är nedvärderande att porträttera någon/en grupp människor på detta sätt. Om man byter ut kvinnorna på bilderna mot män så ser man direkt hur fånigt och patetiskt det faktiskt ser ut. På detta sätt skulle en man aldrig framställas i media - maktlös, hjälplös, liten, rädd, töntig, och framförallt som ett sexobjekt som inte finns till för sin egen skull utan för någon annans (nu snackar jag allmänt om hur kvinnor i media framställs, inte just denna skyltdocka). Det är väldigt nedvärderande.
Varför känns den översta bilden helt normal medans den undre snarare är komik-material?
Nej. Tillbaka till verkligheten. Män behåller sin integritet och rättigheter och kvinnor fortsätter att vara utvikningsobjekt och sexleksaker. Som det alltid har varit. Kvinnor måste slänga sig ner på marken, rufsa till håret, hårdsminka sig, stå i konstiga, onaturliga ställningar som ser helt störda ut. Män? Nä, dem ställer sig bara framför kameran. Möjligen vinklar dem huvudet litegrann för att se extra dominanta ut.
En konstnär är fortfarande konstnär oavsett kön, etnicitet eller eventuellt handikapp
Såg denna text i en gammal tidning som låg i pappersinsamlingen. Här uppmärksammas det att kvinnor gör någonting, och visst, det är ju kul. Men hela grejen motverkar sitt syftet (syftet antas vara att både män och kvinnor ska kunna vara konstnärer). Det är precis som med fotbollen. Det finns fotboll, och sen finns det damfotboll. Eller en komiker, och en kvinnlig komiker. Konstnärer, och kvinnliga konstnärer.
Mannen är alltid regel. Kvinnan är alltid undantaget. Och visst kanske det alltid har varit ovanligare med kvinnor inom vissa arbeten och därför betonas det för att det är annorlunda. Men jag skulle väldigt gärna vilja leva i en värld där man inte pratade om handikappade, mörkhyade och kvinnliga konstnärer. Bara konstnärer fungerar väl fint? Det är ju det dem är, trots allt. En konstnär är ju fortfarande konstnär oavsett kön, etnicitet eller eventuellt handikapp.
Föräldrar som ljuger för sina barn
"I think, with dismay and sadness, about the children who adorn their walls with animal pictures and have favorite stuffed animals, but are lied to by their parents about where meat, dairy, and eggs come from so that they unwittingly inflict suffering and death on the real animals whom their toys and pictures represent. To what degree do the parents lie to their kids to hide their own violent life styles?"
Schizo-tidningen
Jag hatar hatar hatar Amelia. Det är en så jävla vidrig tidning. Ena sidan handlar att man ska uppskatta livet, hur man ska må bra, hur man kan tänka så man blir av med ångest osv. På nästa uppslag handlar det om hur man ska förbättra sig själv utseende-mässigt. Varannan sida skriker liksom "du duger inte! Du är sämst! Bara två kilo till så kommer ditt liv bli 1000 gånger bättre!" och varannan sida försöker plocka upp all skit som skapas av de där andra sidorna. En schizo tidning helt enkelt.
"Samma tidningar som livnär sig på kvinnors dåliga självkänsla och som gärna marknadsför
sig själva att vara på vår sida men som springer självhatets ärende.
De lärde mig att det är viktigt att vara smal, att kvinnans bästa egenskap är hennes
knullbarhet och att det yttre ska slipas och fixas och vara i ständig förändring för att passa in."
Gissa vad jag gjorde igår
Kent slog på stort. Det avslutades med extrema diskantnivåer så att trumhinnorna nästan pajade och efter det lite raketer. En riktig toppenspelning, det var helt otroligt häftigt!
Hur jag tvättar håret
För 2 år sedan hade jag alltid fett hår. Efter en tvätt dröjde det bara en eller två dagar innan jag behövde tvätta det igen. Jag var sjukt trött på att hela tiden gå runt med äckligt hår och började läsa lite smått om no poo. Jag prövade balsammetoden men det fungerade inte alls. Istället prövade jag bikarbonat och äppelcidervinäger - och shit vilken framgång! Håret blev rent! Nu, ett och ett halvt år senare, använder jag fortfarande BS och ÄCV. Nu för tiden klarar mitt hår en vecka utan tvätt, och det har aldrig någonsin blivit så där äckligt fettigt som det blev förut hela tiden, även när jag låter håret vara otvättat i mer än en vecka.
För dig som vill testa no poo så kommer här en utförlig beskrivning hur jag gör när jag tvättar håret. Observera att det inte alls är säkert att just bikarbonat och äppelcidervinäger passar just ditt hår. Vissa hår mår bättre av balsammetoden, vissa av honung, vissa av bikarbonat osv. Dessutom, innan du dumpar schampo och balsam för gott så måste du göra en så kallad "sista tvätt". Läs mer om hur man kommer igång med no poo här.
Jag använder mig av två koppar/skålar. Den stora häller jag ett tunnt lager av äppelcidervinäger i och fyller sedan på med kallt vatten tills den är halvfull ungefär (1 del äppelcidervinäger 10 delar vatten sägs det). I den lilla koppen häller jag ungefär 1-2 matskedar bikarbonat i. Den stora byttan lämnar jag utanför duschen och den lilla koppen tar jag med in.
När jag har blött håret tar jag lite bikarbonat i taget och masserar in i hela hårbottnen. Sedan sköljer jag ur, och till skillnad från när man håller på med balsammetoden så behöver man inte stå och skölja noggrant i tio minuter. Bikarbonattvättar går fort.
När bikarbonaten är ursköljd tar jag fram äppelcidervinägern och häller det över håret (man får stå framböjd för det iskalla vattnet är inte så trevligt att få på kroppen). Har man långt hår kan man doppa det i byttan istället. Äppelcidervinägern ska inte sköljas ur utan man torkar håret direkt som det är. Det kan lukta men så fort håret har torkat så försvinner det.
Spring och bli no poo-frälsta nu mina vänner (och berätta för mig hur det går)!
Det viktigaste att behålla när man har fått cancer är sitt vackra utseende
Är så jävla trött på alla värdelösa, utseendefixerade bilder som dyker upp på facebook hela tiden. "Tryck gilla om du tycker att hon är snygg trots att hon har cancer!". En cancersjuk persons största farhåga är tydligen att bli ansedd att inte vara tillräckligt vacker. Håret faller av, det finns inget långt, kvinnligt svall längre och då är livet förstört. Tydligen. Personligen tror jag att om jag skulle bli cancersjuk så skulle väldigt lite av min tid handla om hur jag såg ut. Hallå - man kan ju för i helvete dö? Det är livsfarligt att ha cancer och folk väljer att lägga uppmärksamheten på det tappade håret?
Okej att folk vill ge lite cred till folk med cancer och bekräfta att dem finns och att dem lider, men att göra det genom att påpeka att "man kan vara snygg trots att man är sjuk" är bara stört. Om någon man känner blir dödssjuk är väl det sista man väljer att prata om personens utseende? Fokusen ligger alltid på håret, på sminket, på kläderna. Inte på personen bakom, inte på att han eller hon lider och kanske har varit livrädd för att dö men precis blivit botad och kommer att klara sig undan en dödlig sjukdom.
Ni anar väl vilka kommentarer som jag har stått för:
Topp 5 - sämsta filmerna någonsin
Jag har förut presenterat de filmer jag tycker mest om. Idag tänkte jag göra det motsatta, här kommer de värsta jävla sunk-filmerna jag sett i hela mitt liv. Se detta som tips, liksom en liten upplysning så att du vet vad du ska hålla dig undan från så att du slipper förlora lika många timmar till usel film som jag har gjort genom åren. Men sedan är det också jävligt roligt att hata ibland, säga att saker är dåliga och vara allmänt gnällig. Om du också har sett någon riktigt dålig film någon gång, snälla berätta vilken så kan jag hålla mig undan från den också.
5 - Main Street
Det här är den enda filmen jag sett i hela mitt liv som helt saknar handling. Det händer absolut ingenting. Jag skulle lika gärna kunnat sitta och stirra in i en vägg och haft lika kul ändå.
4 - Sommaren med Göran
Jag älskade Hey Baberiba men det här är faan inte bra. Uselt skådespel, tråkig, misslyckade skämt, sunkig handling - värdelös helt enkelt. Det allra värsta är att jag såg den på bio och betalade 100 spänn för att titta på skiten.
3 - 27 sekundmeter snö
Detta är egentligen inte en film utan en mini-serie, men jag måste varna för den ändå. Enda anledningen till att jag inte stängde av denna tråkiga, extremt sega film var jag att jag hade hög feber, låg nerbäddat i soffan och fjärrkontrollen låg utom räckhåll.
2 - A Sound of Thounder
Den här storyn var ändå hyfsat bra men effekterna förstörde allt. Jag skrattade åt hur jävla värdelös kvalité det var på filmen. Pinsamt.
1 - Kärlek 3000
Det här är det mest plågsamma jag någonsin tvingats bevittna. Varenda sekund skämdes jag, varenda minut fick jag kväljningskänslor och jag undrade hela tiden "vem kan göra en så fruktansvärt dålig film?". Två 10-åringar skulle kunna lyckas bättre. Jag kollade om och om igen på fodralet - "är det här en parodi på någonting? Det kan ju inte vara på allvar? Eller?". Det här toppar allt. Jag menar verkligen ALLT. Du kommer aldrig någonsin, hur mycket du än försöker, kunna hitta en sämre film än den här.
I en tidning från år 2002...
Sköldpaddshjälpen
Idag har jag varit helt upptagen med att hjälpa ett par sköldpaddor. Lite udda sysselsättning men en jävligt rolig en! Min syrra har tagit omhand om två vattensköldpaddor och dem har levt hela sina liv i ett alldeles för litet akvarie, utan skydd och en ordentlig landdel. Men idag har vi fixat så dem har det bättre. Just nu bor dem i badrummet (hemma hos min syster, inte hos mig) i en sådan där damm som man brukar gräva ner i trädgården och ha karpfiskar i. Dem verkar nöjda!
I väntan på den nya "buren"...
Dammen, som lite temporärt placerades i badrummet.
Dem simmar uppåt och neråt, under varandra, fram och tillbaka. Tidigare har dem levt på typ en tredjedels yta om man tänker i kubik. Mycket djupare vatten nu, villket dem verkar vara smått fascinerade av.
En "stege" i högra hörnet som leder till en liten landdel med värmelampa. Dem verkar inte ha hajat än att dem kan gå upp, det ska bli en större och mindre brant gång så det blir enklare för dem att fatta.
Ett skydd! Hanen verkade väldigt förtjust i att kunna gömma sig under en gren.
Dem ska senare få flytta in i ett annat rum där en hel "bur" ska byggas där landdelen blir mycket större, och det ska sitta ihop på ett naturligare sätt med dammen. Det kommer bli skitbra! Dem verkar redan vara mer sysselsätta. Lite grenar ner i vattnet att simma under, större yta att röra sig på, växter att tugga på osv... Och ännu bättre ska det bli!
I wish for...
Lögn #831: "Om inte djuren mår bra blir inte produktionen bra"
Det såg helt stört ut när jag försökte svara på en kommentar med en lång text under det förra inlägget. Därför gör jag istället ett helt nytt inlägg (där det går att använda radbyten!!!!) med hela texten som svar till Lisa som frågade denna fråga:
"Pratade med min pappa om detta och han sa att "Om korna mår dåligt blir ju mjölken också dålig". Tycker att det ligger något i det. Men jag vet inte. Hur hänger det ihop?"
SVAR: Produktion och djurens välmående har inget som helst att göra med varandra. Ett djur kan gå upp i vikt, bli dräktig osv trots att det mår fruktansvärt dåligt och lever under hemska förhållanden. Det där är en myt som våra kära djurförtryckare hittat på för att få folk att tro att djuren har det bra.
Jag citerar Djurens Rätt (taget härifrån):
"Juverinflammation drabbar ungefär var tredje ko. Det ger bakterier i mjölken, är ofta smärtsamt och drabbar framför allt högproducerande kor."
"Kor utsätts i regel för en mycket påfrestande miljö. De flesta lever största delen av sina liv, över 90 % om betesreglerna följs exakt, på hårda golv. (...) När kon lägger sig faller hon först ner på framknäna för att sedan lägga ner bakkroppen. Tänk dig själv att falla på knä på ett hårt betonggolv, kanske 20 gånger om dagen! Det hårda och ofta smutsiga underlaget går hårt åt kornas klövar, ben och leder. En studie på nästan 5000 svenska kor visade att 72 % av dem hade sår i klövarna. Hos fem procent av korna var skadorna så allvarliga att de var halta. De kor som har störst risk att få klövsulesår är också de som producerar mest mjölk, vilket tydligt visar att det inte ligger mycket sanning i det vanliga påståendet att "DJUREN MÅSTE MÅ BRA FÖR ATT PRODUCERA BRA". Snarare är det så att den höga produktionen får dem att må dåligt."
"För att få ut så mycket mjölk som det bara är möjligt ur en ko så krävs det att hon får i sig väldigt mycket energi- och proteinrik mat. En ko som bara äter hö eller gräs ger inte lika mycket mjölk som en ko som får till exempel vete, soja, havre och sockerbetor. Det energirika fodret smakar gott, men det är inte vad kor är anpassade för att äta. Kornas speciella magar behöver stora mängder grova växtfibrer för att fungera normalt. Den felaktiga kosten leder till att så gott som alla kor är konstant dåliga i magen, med kroniska flytande diarréer."
ALLTSÅ; 33% av kossorna i Sverige har lidit/lider av smärtsamma juverinflammationer, 72% har sår i klövarna, 5 % haltar p.g.a. allvarliga skador i klövarna, och 99,9% (det kanske finns någon där ute som inte...) lider av kroniska diareer p.g.a. fel kost.
Det är en ganska svår uppgift att marknadsföra tortyr, barnamord och obeskrivligt våld som något gulligt och sött
Det är inte många som är lika begåvade som Arla. Asså, jag menar det är ju en ganska svår uppgift att marknadsföra tortyr, barnamord och obeskrivligt våld som något gulligt och sött. Nu ska alla mjölkdrickare känna sig så där extra stolta, för nu har Arla kommit med den förbluffande nyheten att - håll i hatten nu - kossorna tackar dig!
Personligen undrar jag vad i helvete de har att tacka för - att deras kalvar tas ifrån dem och mördas? Att de konstant är gravida med sprängfyllda juvrer som måste göra svinont? Att de får stå inne på spaltgolv 90% av sina liv för att sedan "få vara ute i det fria" den återstående korta tiden? Att de får en bultpistol mot huvudet vid 5 års ålder och töms på blod? A, jag vet inte riktigt. Arla är ju the masters of idioti i alla fall. Om det är möjligt så hatar jag dem ännu mera nu efter detta.
Trav är förtryck i alla högsta grad
"Men djuren blir ju behandlade jättebra", "dem får stora hagar", "men hästarna blir ju kliade på ryggen!". Okej, vänd på steken då. Istället har vi ett litet barn på 3 år som precis ska börja tränas för att bli världens bästa atlet. En tränare ser till att barnet under hela sin uppväxt får lyfta tunga saker, springa fort, hoppa högt, bli starkt. När ungen sedan är i tonåren ska hen börja tävla. Lasta in barnet i olika lastbilar och skjutsa runt hen till alla möjliga olika tävlingar runt om i Europa. Långa resetider, mycket press, mycket stress.
Har någon någonsin frågat ungen vad hen faktiskt vill göra? Nej, för om de gjorde det skulle barnet antagligen gallskrika "jag vill hem! Jag vill ta det lugnt!". Istället forsätter den här tränaren skjutsa runt ungen på massa tävlingar, ibland skadar sig barnet och får en tid att läka men sen är det direkt ut på banan igen. Det satsas pengar, barnets intresse av att ha kul och leva sitt eget liv finns inte ens med på kartan. Allting handlar bara om att tjäna underhållningsbranschen och alla de människor som är beredda att betala och satsa på individer vars egna viljor är totalt förbisedda. Efter ett par tre år är musklerna helt förstörda och antingen så avlider barnet på banan, på träningen eller hemma. Eller så kanske hen "blir behandlad som en kung" efter sin pensionering eller så kanske det blir en 28 timmars transport ner till Europa och sedan kniven. Oj, vilket härligt liv.
Skulle någon göra på detta viset med en människa skulle ingen jävel försvara det med att barnet blir kliad på ryggen och har en stor, ren box att sova i om nätterna. Då skulle folkmassorna rasa och vara sjukligt arga över att man tagit ett barns rättigheter ifrån henom. Men om det händer en häst är det ingen som bryr sig. "Dem tycker det är roligt att springa!".
Dödsfall inom trav- och galoppsporten (som vi känner till):
2012: 7 hästar (hittills)
2011: 19 hästar
2010: 15 hästar
"Hästarna springer med största säkerhet inte för att det är roligt utan för att de har lärt sig att det är vad som förväntas av dem. Det är fullständigt onaturligt för hästar att springa i maxtempo i andra situationer än när de flyr i panik och det är inget som de roas av."
"Alla mänskliga idrottsutövare utövar sin sport frivilligt, vilket hästarna inte gör. De avlas fram, föds och tränas i ett enda syfte; att springa in så mycket pengar som möjligt åt sina ägare. För det andra skulle det givetvis inte accepteras att ett tiotal idrottsmän faller ner och dör under pågående tävling varje år. Inte räknar vi väl med några dödsfall i fotbolls-VM och friidrotts-VM? Nej, men det är allmänt accepterat att "några trav- och galopphästar går åt varje år"."
"Man kan absolut tvinga en häst att springa, hoppa och göra dressyrkonster. Man gör det genom att hindra hästen att välja något annat. Man stänger deras munnar så att de inte kommer undan bettets verkan, man använder sporrar och spön och man kommer ständigt på nya metoder för att tygla och tvinga hästar."
Djurens Rätt på Way Out West
Så här blinda och korkade upplever jag att mänskligheten är
Samhället är lite som en dålig förälder
"Samhället är lite som en dålig förälder. Det favoriserar en grupp av personer, vilka blir helt verklighetsfrånvända. På grund av alla privilegier så får de för sig att de har rätt att alltid bli representerade, att allt som produceras i samhället ska vara riktat mot dem och till för dem. Att de alltid ska få vara med, vara relevanta och få styra. Men så ibland, vid några enstaka tillfällen, som vid Way Out West, så är läget ett annat. Då blir det mycket gnäll, gråt och stampande i marken."
Helt plötsligt känns det som att världen utvecklas lite
Fy helvete vilken överraskning! Vilket steg, vilket stort och bra steg! Precis som de skriver i texten; "vi vill ifrågasätta normen om att kött är det normala och vegetariskt är det onormala". Helt plötsligt känns det som att världen utvecklas lite, trots alla "men kött är så gott" och alla andra gnälliga röster därute. Helt plötsligt får jag en vision av en revolution - en matrevolution - där allting ändrar sig drastisk under ett antal decennier och vegetarisk mat blir vanligt. Kanske till och med vanligare än kött.
Och visst, anledningen till att Way Out West tar bort köttet är enbart klimatet. Men jag vågar ändå hoppas på att folk som börjar visa hänsyn för en sak snart börjar visa hänsyn för andra saker också. Respekt skapar ännu mer respekt. I takt med att vi blir tvungna att dra ner på köttätandet kommer också förhoppningsvis djurens rättigheter komma med i diskussionen - och det ser jag fram emot.
"Vegans act like they are so superior"
Filmer om homosexualitet
Nu så här i pride-tider (eller lite efter pride-tider kanske...) så har jag några bra filmer att tipsa om. Här är kommer dem:
PRAYERS FOR BOBBY handlar om en familj i USA på typ 70-talet (eller är det senare? Aja, spelar roll). Modern i familjen är strikt religiös och fullkomligt avskyr homosexualitet - eller är väldigt rädd för det med andra ord. När hennes egen son börjar förstå att han själv är gay blir det jobbigt i familjen.
KOMMENTAR: Det här är nog den mest sorgliga filmen jag sett i hela mitt liv. Har aldrig gråtit så mycket och så okontrollerat. Men den är väldigt, väldigt bra. Definitivt sevärd.
CIRCUMSTANCE (Förbjuden Kärlek på svenska) handlar om två unga kvinnor i Teheran som har ett vänskaps/kärleksförhållande till varandra. De inser snart att andra människor runt omkring inte gillar deras kärlek till varandra.
KOMMENTAR: Den här filmen är minst sagt lite udda - men jag gillar det. Den är speciell och härlig, hemsk och sorglig. Om du gillar långsamt drama som är lite annorlunda så gillar du säkert den här.
THE KIDS ARE ALL RIGHT handlar om en regnbågsfamilj där de två barnen börjar leta reda på sin biologiska far, mannen som donerade sperma till mammorna. När han sedan börjar umgås med familjen så är inte alla lika exalterade över den nye familjemedlemmen...
KOMMENTAR: Den här filmen handlar egentligen inte så mycket om det faktum att mammorna i familjen är lesbiska, och det är det som är så himla bra. En framtidsfilm liksom, som bara ser det som en självklarhet att det finns regnbågsfamiljer. Den här rullen är lite mer komisk än dem andra, men fortfarande med en del drama också. Otroligt bra! En av mina favoritfilmer faktiskt.
Är det bara jag som är livrädd för Endermen?
Prideparaden!
Igår var det prideparad och jag var där för första gången och var med och firade. Fy helvete vad roligt det var! Och fy helvete vad trött jag är idag (det var varmt och vi gick tvärs genom hela Stockholm...). Så här såg det ut:
Män och maskulinitet
Många verkar ha missförstått en hel del när det kommer till kampen mot könsroller. Vissa tror på allvar att de skulle förlora någonting på en värld utan könsroller, speciellt då att män skulle behöva "nedgradera" sig (till kvinnans låga status).
Mannens maskulinitet och rädsla att för en sekund bli förknippad med någonting kvinnligt är ju varje (amerikansk) komediseries huvudsakliga handling. I Vänner, How I Met Your Mother och Desperate Housewives är detta ett återkommande tema. Förövrigt så älskar jag alla dessa serier men det är störigt att konstant se invanda, tråkiga, begränsande mönster som jag vet finns i verkligheten också. Det är inte i tv-serierna dem skapas men det är där dem förstärks och bevaras.
Det här med män och deras maskulinitet är heligt i samhället. En kvinna kan klä sig som en man och betraktas som lite småkonstig, men sure liksom, hon är lite manlig av sig bara! Men en man som gör samma sak fast åt andra hållet sänker sig till kvinnornas nivå och överger sin maskulinitet - någonting väldigt chockerande och fasansfullt i mångas ögon.
På detta sätt tycker jag ofta att de som förlorar mest på könsrollerna är just männen. Det är dem som begränsas mest, får svårast att vidga sina val och möjligheter när det kommer till intressen och utseende. Inte sminka dig, inte gilla virkning, inte gilla dans, inte ha rosa saker... Listan kan göras hur lång som helst av vad som inte anses vara passande för en man. Som tur är förändras saker. Om många långa år kanske vi alla kan vara som vi själva vill och slippa vara det som normen säger åt oss.
Kryp tillbaka ner i hålet i jorden där du kom ifrån
Kingen i helvetet, skärp dig själv. Du är pinsam, korkad, otrevlig, och har ingenting annat än negativ energi att komma med. Om du dyrkar våld så anslut dig till en boxningsklubb där du kan uttöva ditt behov av kontroll och makt mot folk som faktiskt valt det själva. Jag är inte intresserad av ha totalt intetsägande debatter med människor som är så livrädda som dig. Kryp tillbaka ner i hålet i jorden där du kom ifrån.
Vilket samhälle vill du leva i?
Jag vill leva i ett samhälle där alla är säkra. Där det sker så få hemska saker som möjligt, och där så många som möjligt är lyckliga. Ett samhälle där våld i alla dess former alltid är förbjudet. Vilket samhälle vill du leva i?
Jag mår bra. Inte för att jag är orakad, utan för att jag VÅGAR vara orakad.
För nästan ett år sedan började jag fundera - varför rakar jag ben och armhålor egentligen? För att JAG vill det? Nej, så var det faktiskt inte. Man har ju blivit matad med konstiga saker som att "men det är fräscht/hygieniskt/snyggt" ända sedan man föddes men helt plötsligt började jag ifrågasätta det. Jag lät det växa.
Fy faan vad skönt med hår på benen! Det var givetivs svårt i början att gå ute med korta byxor och jag totalvägrade att visa benen ett bra tag. Men tillslut lärde jag mig att acceptera det, för nej, jag ville inte behöva raka mig för att kunna känna mig bekväm bland andra människor. Den enda som egentligen bryr sig så där jättemycket om att det är ju jag själv.
Med armhålehåret tog det ett tag innan jag vande mig men nu när jag har haft hår där i säkert ett halvår så känns det så jävla bra. Jag har t.o.m. prövat att raka av armhålehåret vid några tillfällen för att jag tröttnat och det slutade samtliga gånger med att jag satt och kliade och ångrade mig som satan i flera veckor till svetthålorna var sig själva igen. Det var då jag upptäckte att det var rakat som kändes ofräscht, äckligt och ohygieniskt.
Nej, orakat känns tusen gånger bättre. Men om jag aldrig börjat ifrågasatt rakningen och prövat själv att låta bli trots mina egna förväntningar och fördomar mot hårighet så hade jag fortfarande suttit där med mina jävla rakade ben och armhålor och förlorade tid och förlorad självrespekt. Orakat är grymt för mig, det känns som att en liten del av mig blev upphittad och äntligen kom till rätt ställe. Och inte tack vare det faktum att jag numera har hår, utan för att jag vågar ha hår. Allt detta känns mycket mer jag. Och det är precis det jag vill vara - jag.