Så här skriver man ett inlägg när man inte orkar skriva ett inlägg
Nu länkar jag till ett jättebra inlägg med massor av vanliga resonemang som folk brukar komma med angående att äta eller icke äta djur och slutsatser kring deras resonemang och bla bla bla... Äh, kolla själva bara.
Panerad f*sk
En grej som jag verkligen saknat ibland sedan jag blev vego är panerad fisk. Jag minns grundskoletiden, när varje gång lärarna sa att "idag blir det fisk!" så blev alla barn nedstämda och muttrade för sig själva. Längst bak stod jag och hoppade, för jag älskade verkligen dem där panerade bitarna med den där utsökta dillsåsen och potatisen och citronen...
Senast jag var på Good Store hittade jag panerad f*sk, en produkt som jag aldrig tidigare sett. Mina tankar vandrade direkt till dem där skolmatsminnena och jag rusade direkt hem och lagade till en traditionell fiskrätt. Det blev väldigt gott:
+ Jättegod, och i alla fall som jag minns fisksmaken så är detta väldigt likt
- Fanns vissa små, sega, klumpar i som inte var så fräscha
Annars: Jättebra!
"Säg tack så försvinner allt lidande!"
På vilket sätt hjälper det att säga "tack" när man äter kött? Blir djuret inte lika skadat, får respekt eller vad liksom? Om jag hade blivit mördad och hade fölmågan att återuppstå för ett ögonblick precis efter, skulle inte min fråga vara "kan du säga tack nu eller?", det skulle vara "varför mördade du mig?" alternativt "vad har jag gjort dig?".
Allt med Utöya och Breivik skulle kunna vara preskriberat och bortglömt om gärningsmannen bara sagt tack direkt. Tack att jag fick uttrycka min vrede. No harm done liksom. "Säg tack så försvinner allt lidande!" Inget mer med det. Eller? Är det bara jag som kanske, kanske ändå känner att problemet inte är löst trots att detta ord kom med? Jag hoppas inte det i alla fall.
Så snälla, alla som tror att dem på något sätt ställer saker till rätta genom att yttra ett "tack" när dem sedan böjer sig ner över en tillagad muskel, kan ni tänka om?
Ps. Jag ÄLSKAR att dra paralleller mellan djurförtryck och Brevik (Auschwitz och slaveriet också för den delen). Och NEJ, jag kommer inte sluta med det för att en argsint köttätare från Småland tycker det uppfattas som kränkande.
Intervju med en intersexuell person
Tack Arla ännu en gång för er otroliga förmåga att tänka positivt
+ infektioner, skavsår, föräldralöshet och massavrättningar.
Tack Arla ännu en gång för er otroliga förmåga att tänka positivt.
Att säga att man är en hon och ingen hen, är som att säga att man är människa men inget däggdjur
Jag förstår verkligen inte den här rädslan/obehaget/missnöjet folk känner över att kanske, någon gång, råkad bli kallad för hen. Varför är det så hemskt? Varför är det så jobbigt?
Kan inte förstå hur jag än försöker.
Om gud:
"Att blint förlita sig på auktoriteter är problematiskt.
När det rör sig om påhittade auktoriteter är det katastrof."
- Daniel Dunér (från denna text)
Vurma
Jag måste bara få berätta om min kärlek - ja, KÄRLEK - till vurmas veganmacka. Underbart bröd + underbara falafel + underbar avocado = världens bästa jävla macka. Nu har jag ingen bild på den, men det kanske är bra det annars hade jag bara dreglat ner tangentbordet...
Inne på Vurma är det väldigt mysigt med en konstig men skön inredningsstil. Det är ännu ett plus, förutom maten, att det är kul att se sig omkring när man är där inne. Det enda negativa är egentligen att det ofta är väldigt mycket folk. Vurma finns på fem ställen i Stockholm; Östermalm, Vasastan, Kungsholmen, Hornstull och sist men inte minst på Skånegatan på Söder, typ mittemot Good Store. För lite mer exakta koordinater kolla Vurmas hemsida.
Det blev aldrig ljust
Så sitter jag där och väntar och tänker att "snart, snart blir det sådär riktigt ljust och soligt, och då ska jag gå ut". För om man går ut när det är sol blir man lycklig och då blir allt lättare. På vintern är det faktiskt så för mig. Men sedan kommer aldrig solen riktigt upp och lyser på Stockholm för det finns en massa jävla moln ivägen som förstör planerna. Det blev aldrig ljust liksom. Ibland tänker jag att jag bor i den där ryska byn som jag hört talas om, som ligger mellan två berg så att solljuset aldrig någonsin når ner ordentligt.
Skulle jag välja mellan att eliminera kylan eller mörkret skulle jag alla gånger välja mörkret. Det är det som får mig att må så jävla mycket sämre. Eller som gör det svårare för mig att må bra.
Fast den där solterapilampan hjälper visserligen litegrann.
Köttätande råkar vara "det normala"
Både här på bloggen och på vegan.nu har jag läst att folk funderar kring det här med att ge barn vegokäk. Är det rätt? Är det fel? Tvingar man barnet att vara vegetarian då? Eller när hen tillåts äta kött; tvingar man i själva verket barnet att vara köttätare?
Hur man är gör så "tvingar" en förälder på sina värderingar på ungen. Föräldern kanske låter ungen käka kött, inte äta kött, gå till kyrkan, inte gå till kyrkan, ha könsneutrala kläder, ha könsstereotypa kläder... Allt är ju värderingar, hela tiden.
På vegan.nu var det någon som skrev "jag känner att valet att vara vegetarian är stort, och att jag inte vill ta det åt en annan människa." Valet att vara köttätare är ännu större. Ganska gigantiskt mycket större. Bara att det är det som är normen så ingen lägger märke till det längre. Det blir ofta så, de saker som är normen har ofta inget namn och ses inte som ett beslut/ett sätt att vara. Det bara är "det normala". Typ som att vara transperson eller cisperson. Upp med handen om man hörde talas om transperson redan när man var 7, men inte fattade att det fanns någonting som hette cisperson förrän man var 17... *räcker upp handen*
På vegan.nu var det någon som skrev "jag känner att valet att vara vegetarian är stort, och att jag inte vill ta det åt en annan människa." Valet att vara köttätare är ännu större. Ganska gigantiskt mycket större. Bara att det är det som är normen så ingen lägger märke till det längre. Det blir ofta så, de saker som är normen har ofta inget namn och ses inte som ett beslut/ett sätt att vara. Det bara är "det normala". Typ som att vara transperson eller cisperson. Upp med handen om man hörde talas om transperson redan när man var 7, men inte fattade att det fanns någonting som hette cisperson förrän man var 17... *räcker upp handen*
Det allra smartaste skulle vara att låta ungen växa upp som vegan. Då är man neutral i frågan, man har inte skadat någon. Jag menar, om man käkar djur ibland så har man ju tagit ställning. Det är OK att döda djur. Om man däremot inte gör det har man kanske inte tagit ställning ännu. Men då kommer vi dit igen, att köttätande råkar vara "det normala" och veganandet råkar vara det konstiga. Och i en sådan värld där i princip alla föds till köttätare kan det lätt tyckas att köttätandet skulle vara det neutrala att göra. Det skulle vara att icke ta ställning övertaget. Tänker man bort alla normer däremot blir det resonemanget helt plötsligt korkat.
Ett djur helt utan möjligheter
...ur oxens synvinkel menar jag. Han har ju inte alls speciellt många möjligheter. Han utnyttjas och kommer ändå mördas tillslut. Vilken vidrig bild, verkligen. Här visar dem upp vilka bitar på oxen man kan skära bort och äta upp. Finns det något värre sätt att objektifiera någon på?
Det är en makalös manick!
Jag är väldigt köldkänslig och det bara river i halsen vid varje andetag när jag blir andfådd utomhus när det inte är sommar och +20 grader. Jogging på vinterhalvåret har liksom aldrig varit ett alternativ. Men jag kom igång så jävla bra med träningen i somras så jag ville egentligen inte sluta, så nu har jag tagit reda på att man kan använda sig av värmeväxlare vid träning utomhus. Just Lungplus, den mojängen som jag har skaffat mig, är en liten värmeväxlare som man sätter in i munnen och andas genom. Den hänger där bara, man behöver inte bita eller någonting för att de ska stanna kvar.
Känns så himla skönt att kunna träna hur mycket jag vill utan att oroa mig för halsont och annat obehag. Har du problem med att andas kalluft så kan jag verkligen rekommendera dig att skaffa den här värmeväxlaren. Fungerar jättebra för mig i alla fall!
Är hundägare dumma i huvudet?
"Människor som ser sig som ägare av en annan individ är dumma i huvudet, ja."
Lady Dahmer skrev om att hundar kan vara farliga för barnen, och därför ska man lära barnen att inte rusa fram till okända hundar och börja gulla med dem. Jag skulle vilja vända på det. För för mig så är det inte främst av säkerhetsskäl man inte ska klappa okända hundar, utan av respekt. För hur i helvete skulle jag själv reagera om en främling sprang fram och började pilla på mig?
Hundar finns inte till för att bli petade på. De är inte till för att på något vis behaga oss människor eller underhålla oss. Precis som jag skrivit förut; Jag är trött på klapp- och kelhörnor där kaniner och marsvin ska behaga barnen som går förbi. Jag är trött på "vill ni hålla?" och djur som flyttas runt som vandringspokaler. Jag är trött på snoriga förskoleklasser där varje unge ska få peta på ormens hud varsin gång. Sluta pilla på djuren!
Låt hundarn vara för i helvete. Hur svårt kan det vara?
Chris Brown
Har sett bilder på postrarna om Chris Brown förut, men fick se en live när jag var på söder för några dagar sedan. Är så jävla glad över att någon/några faktiskt ansträngt sig för att visa vilket svin han är. Hoppas folk avstår från att gå på hans konsert.
Att ett ord kan väcka så mycket ilska (gissa vilket)...
"Tänk om man skall gå på en blind date med en 'hen' och så vet du inte vad det är för en som kommer, är det en man eller kvinna?"
"Hade varit riktigt intressant om begreppet 'hen' verkligen rotar sig. Då skulle det helt plötsligt inte vara en stor övervikt av män i chefspositioner och i styrelser. Inte heller lägre lön i 'kvinnoyrken' då alla skulle vara 'hen'. 100% jämnställt!"
"Man kan ju vara hermafrodit också men det är jävligt ovanligt, fast det är väl det dom vill att alla ska vara (feministerna)."
"Jag ser det ordet som ett idiotiskt skämt. Det har inget i svenska språket att göra."
"Det verkar väldigt opraktiskt att införa ett nytt tredje person singularis pronomen, vi har ju redan 'den' som kan användas."
"'Hen' är tänkt att släta över feminismens egenliga agenda som är könsseparatism."
Äh, va?
Jag är ingen djurvän - jag är djurrättsaktivist
Avskyr när djurrättare och veganer betitlas som djurvänner. Asså nej, jag är ingen djurvän. Eller jo, det är jag ju men det är inte det det handlar om när man pratar om djurrättsaktivism och demonstrationer och minkutsläpp. Jag är inte vegan för att jag tycker kaniner är gulliga eller för att jag tycker delfiner är söta. Att vara vegan och djurrättare är ett politiskt ställningstagande och som de flesta redan insett; ordet djurvän hör till en helt annan liga.
Man kallar väl inte en HBTQ-aktivist för bögvän eller transavän annat än i nedlåtande texter?
Att kalla veganer för djurvänner nedvärderar vårat arbete och gör så att folk inte behöver ta våra åsikter på lika stort allvar. Visst, kalla mig djurvän när jag gullar med mina marsvin, men när jag står utanför en affär som säljer päls och demonstrerar är jag ingen djurvän - jag är djurrättsaktivist.
Favorit
Make it possible
Att ha Eskil Erlandsson som ansvarig för djurens välfärd är som att ha en pedofil som barnombudsman
Det finns ingen djurombudsman. Det finns ingen inom politiken som har ansvar för, och som dessutom själv bryr sig om, djurens rättigheter. Varför det? För att det är så slavar behandlas. Vi kan ju inte ha en högt uppsatt person som ska se till att djuren i samhället inte plågas i onödan. För om vi skulle ta och lokalisera de platser där djur lider i onödan, då skulle vi på kartan få en stor, fet röd plupp på varje farm i hela Sverige. Det finns inga kossor som slaktas för att det är nödvändigt. Det finns inga grisar heller som gör det. De slaktas för att människor vill ha sin gamla vanliga mat som de går genom eld och vatten för att få behålla.
Utvecklingsvilliga? Knappast.
Varför ska egentligen Eskil Erlandsson, en äcklig, sadistisk jävla gubbe som hatar alla som inte är människor, bestämma över hur djuren ska leva och dö? Det är som att låta en pedofil vara barnombudsman. Varför låta någon ansvara för en grupp individers välmående när personen uppenbarligen inte bryr sig ett skit? Det handlar om 80 miljoner landdjur och åtskilliga MILJARDER fiskar - VARJE ÅR. Det finns ministrar för alla olika områden men nej nej att alla dem där individerna ska få något som helst försvar eller medlidande för all den vidriga skit de utsätts för. Det blir ju ofta så med slavar; de utsätts för mycket värre och mycket mera plågor, men får bara en tusendel av den uppmärksamhet och hjälp som de andra grupperna får när de behandlats illa.
Jag längtar tills den dagen då den som har ansvaret för djurs välfärd varken är en gammal minkfarmare, mjölkbonde eller djurskyddare. Ingen annan än en renblodig djurrättare ska sitta där.
Kärlek är väl alltid bra, varför smutskasta den?
Läste ett inlägg hos Moralfjant, där hon frågar sig varför det alltid är lite uppseendeväckande med stora åldersskillnader i kärleksförhållanden.
Det där är så jävla svårt. Jag har alltid tänkt att det är äckligt/konstigt/fel med stora åldersskillnader (speciellt om det är mannen som är äldre, för män är äckligare... eller nåt... typ...), men nu på senare tid har jag börjat ifrågasätta det. Vem är jag att tycka till och döma folks förhållanden? Jag tycker ju verkligen inte att homofober ska få hindra/förpesta homosexuellas kärleksförhållanden, så varför ska jag sitta och döma ut de som blir kära i en mycket äldre/yngre person? Det är lite samma som med västerländska män som gifter sig med thailändare. De förhållandena döms också lätt ut, trots att vi egentligen inte har en jävla aning om hur det ser ut för dem i deras vardag eller hur det gick till när de träffades.
Kärlek är väl alltid bra, varför smutskasta den? Nä, fy jag måste verkligen sluta upp med att få dem där impulstankarna som bara kommer, tankarna som säger att vissa människor ska få vara kära och andra inte. Fy på mig.
Vita män så långt ögat når
Det är så jävla sjukt. Vita män är alltid dem som syns mest och har största delen av makten. Det börjar bli ändring på det. För mindre än 200 år sedan var svarta människor i USA slavar och fram tills mitten av 1900-talet ansågs de vara andra klassens medborgare. Idag är Barack Obama - en halvafrikan - president. Jag tycker det är så jävla coolt. Nu väntar jag med spänning på när det träder fram en kvinnlig president också (så får vi äntligen kanske se en "first gentleman" istället för "first lady" vid presidentens sida). Kanske kan det till och med vara en mörk kvinna som kammar hem segern i nästa val? Två flugor i en smäll liksom.
Åh(bama) vilken lättnad!
Gick upp tidigare och titta på det sista av USA:s valvaka. Det har varit riktigt spännande tycker jag verkligen. Älskade Obamas tal, älskade att demokraterna vann och jag älskade ännu mer att Romney den konservativa jäveln förlorade. USA är påväg åt rätt håll, har tyckt rätt illa om dem länge nu med allt sitt tjat om religion och emot abort och emot kvinnors, svartas och gay-personers rättigheter. Vilken sjuk lättnad jag kände när jag insåg att han vunnit och får sitta kvar. Puh!
Det finns många saker att göra med sina slavar; ta deras mens, stjäla deras barn, pumpa ut deras mjölk, raka av dem deras ull
Varför ska det alltid komma någon jävel och berätta om hur otroligt lyckliga just deras kött/mjölk/ägg-djur är? "Just mina djur mår jättebra och har det såååååå lyxigt!" Och så har jag hört många säga. Men ändå så lever majoriteten av industridjuren bakom betongväggar och mår inte alls särskilt bra. Så jag undrar liksom, vart finns dem där "lyckliga" djuren som alla pratar om hela tiden? För det enda jag ser vart jag än tittar är slavar, slavar, slavar. All fakta pekar på olyckliga djur i misär och antalet personer som påstår sig enbart äta "lyckliga" djur stämmer inte överens med hur många "bra" gårdar det finns.
Men oavsett: vanvårdad eller inte, djuret har aldrig rätten till sitt eget liv.
Och den här vidriga grejen att kalla sina slavar för "mina älskade" eller "mina kära" eller liknande; du ska ju mörda dem snart? Skicka iväg dem på en lastbil raka vägen till ett panikfyllt slakthus där dem får stå i rad och vänta på sin tur att bli dödade. Älskade? Verkligen? Och om du inte just nu känner för att döda dina kära djur så är det ju alltid något annat som står på agendan; ta deras mens (ägg alltså), stjäla deras barn, pumpa ut deras mjölk, raka av dem deras ull. Listan är lång. Det finns många saker att göra med en slav.
Att utnyttja och äga någon är slaveri, oavsett hur omgivningen ser ut. Gröna ängar och blå himmel förändrar inte det faktum att djuren är förtryckta och saknar rätten till sina egna liv.
Så här gör man inte med någon man älskar.
När vi ändå pratar om det här med slavar - en slav behöver inte vara någon som blir slagen och misshandlad, torterad och förödmjukad dygnet runt. En slav behöver inte vara någon som är i konstant lidande, eller ens en individ som själv inser att hen är förslavad och "ägd" av någon. Det kan vara en vanlig kossa som står i en ganska sjysst hage (på sommaren då...) och faktiskt tycker att livet är ganska skönt just nu. Men varför är kossan där? Vart tog hennes tre kalvar vägen? Varför har hon haft så ont i juvrena ibland? Varför får hon bara leva i 5 år när hon skulle kunna bli 20?
För att hon är en slav givetvis. Och det betyder att hennes behov alltid kommer i sista hand. Först konsumenternas, sedan bondens, sist kossans. Vi vet alla att konsumenterna vill ha mjölk, sjukt billig sådan. Och vi vet alla att bonden vill ha lön för sitt jobb (om man nu kan kalla att driva slavhandel för jobb). Mycket mjölk ska produceras på lite pengar. Konsumenterna får sina många liter mjölk, bonden får sin lön, och kossan får... Ja, ingenting egentligen. Ingen kalv, ingen frihet, ingen bra kost. Kanske lite gräs på sommaren om hon har tur. Och någon infektioner i juvrerna. Och en tidig död. Grattis, njut av livet liksom.
Hon kanske inte lider varje sekund, varje dag, men make no mistake - hon är en slav. Om det är någon som säger emot det så undrar jag vad i helvete den personen definierar som slaveri.
Laughter of the day:
"Jag är ingen mördare, jag slaktar och skjuter inte mina kor, det gör slaktaren åt mig!"
Klipsk bonde
Nä nä. Jag medger att det inte är bonden som skjuter. Men det är bonden som säger "nu är det dags att slaktas!" och ringer efter transport till the house of death. Skulle man bestämma över en människas liv och död på samma sätt skulle man klassas som vidrig psykopat och slängas i fängelse.
Alla andras glädje blir min sorg
Har börjat gå hos psykolog igen. Det var mer än ett år sedan sist. Jag trodde ju att jag var frisk och bra igen och att det alltid skulle förbli så. Men så kom den där jävla sommaren som knappt var en sommar utan mer som en lite ovanligt solig höst utan gula löv. Man blir deppig när det är höst 6 månader i sträck. Har varit rädd för att panikångesten ska komma tillbaka men den har hållt sig undan ganska duktigt. Men bara rädslan för att få en attack är rädsla nog för att önska att man vore död. Sen så har avundsjukan och hatet blivit värre. Jag blir avundsjuk på allt och alla och jag tänker konstant på hur underbart alla andra människor har det. Hon kan ju gå till skolan utan att må illa och han kan till och med resa utomlands. Tänk om jag ens kunde klara av hälften av det dem kan. Eftersom alla andra har det så bra så hatar jag dem också. Det tar mycket energi att gå runt och hata alla. Om jag går förbi någon som ler och skrattar så blir jag arg. Det är så det är i mina dåliga perioder, alla andras glädje blir min sorg.
En lista jag skrev under min jag-kommer-dö-om-jag-inte-får-hjälp-period för två år sedan. Det konstiga är att jag klarat allt förutom att flyga (asså i flygplan, bara för att vara tydlig...), men ändå känner jag mig så värdelös. Kanske för att jag inte klarar av det just nu men vet att jag har kunnat. Att backa när man väl blivit frisk är typ det sämsta som kan hända.
Hoppas, hoppas, hoppas att jag inte blir hemma från skolan mer nu. Jag pallar inte mer social isolering trots att det läskigaste jag vet är att umgås med folk. Men när jag väl gör det brukar det inte vara så farligt längre. Hoppas, hoppas, hoppas det blir bättre snart.
Jag har i alla fall köpt en ljusterapi-lampa nu så i mitt rum kommer det vara sommar framöver. Det kanske hjälper.
Inte en enda jävel tänker gå dig till mötes för att hjälpa dig i din tillvaro
Att må dåligt är ju inte sådär jätteovanligt hos ungdomar och barn och det här med att ha betyg redan i årskurs fyra är antagligen ett av de mest effektiva sätten att spä på den psykiska ohälsan ännu mera. Bravo Björklund, bravo.
Nej, barn är inte robotar. Nej, barn är inte alla likadana. Inget jävla barn fungerar likadant och jag undrar varje dag varför skolsystemet är uppbyggt efter hur 1 % av barnen är. Varför är det krav på redovisningar? Varför gör man alltid prov på papper? Varför kan inte dem som hatar att redovisa få visa sina kunskaper på andra sätt? Varför kan inte dem som älskar att redovisa få göra det mer? Varför är alla skolor morgonskolor? Varför finns det inga eftermiddagsskolor för dem som föredrar den dygnsrytmen? Varför i helvete förväntas varje jävla unge vara exakt likadan som den innan?
De resterande 99 % av alla barn och ungdomar i Sverige som inte passar in i mallen får en jobbig och hemsk skolgång. Hatar du att gå upp på morgnarna? Hatar du redovsningar? Kan du inte koncentrera dig i närheten av andra människor? Synd för dig. Du är körd, för inte en enda jävel tänker gå dig till mötes för att hjälpa dig i din tillvaro.
"Får jag godkänt?" frågar tre-åringen
Betyg redan i fyran? Asså vad är det för inkompetenta idioter som sitter och bestämmer egentligen? Björklund. Huh. Ryser av obehag. Dem vill ha snygg statistik att skryta med och dem vill ha höga betyg till vilket pris som helst. Olyckligtvis är priset barnen och ungdomarnas hälsa. Björklund kämpar hårt för en värld där 12-åringar går in i väggen, där högstadieelever får hjärtinfarkt av stress och varenda liten jävla dagisunge lider av ångest. "Får jag godkänt på teckningen fröken?" frågar tre-åringen.
När jag gick i fyran fanns det ingen som helst fokus på betyg. Visst fick vi läxor ibland att göra på kvällarna men det var ju inte alls som i högstadiet när man fick tillbaka varenda liten uppgift med ett betyg. Om det hade funnits betyg redan då kan jag med säkerhet säga att jag hade fått en sjukt mycket jobbigare period. Barn i fyran är 10 år gamla. Dem är BARN för i helvete. Kan det inte vänta tills högstadiet åtminstone?
Varför, varför Björklund? Du är som en igenkloggad artär på Sveriges skolsystem - du bara stoppar upp alla försök att UTVECKLA och FÖRNYA skolan mot det bättre.