Underskatta inte halvvegetarianers inflytande

 
 
I en perfekt värld hade folk bevittnat orättvisorna och blivit veganer på stört. Men tyvärr är det inte så. Många blir halvvegetarianer eller flexiterianer som det kallas, och visst kan man oja sig över hur någon som vill stoppa djurförtryck kan tänka sig att ta del av det ibland istället för att avstå helt. Men samtidigt så måste vi fundera över vad det gör med samhället att fler och fler efterfrågar vegetariskt trots att de inte är veganer.
 
För det första ökar det naturligtvis efterfrågan. För det andra blir det mindre annorlunda att äta vego. Det i sin tur leder till acceptans hos folket. När folk accepterar vego och dess fördelar kan de som tidigare varit anti-utveckling börja närma sig med små steg. När vegetariskt slutar vara stigmatiserad slutar veganism också vara det. Och ja, ni vet vad som händer när veganism blir allmänt accepterat och lättåtkomligare - fler kan bli veganer.
 
Dessutom är det en trevlig tanke att tänka, att även om flera du känner inte blivit veganer utan bara halvvego, så blir flera av dem tillsammans en vegan. All utveckling i rätt riktning är välkommet i kampen mot djurförtrycket.

Djurfabriken.se

 
Idag lanseras Djurfabriken.se, Djurrättsalliansens nya projekt. Shit, vad jag älskar den djurrättsorganisationen. Rätt fram med veganismen, inget hymmel, demonstrationer, gräsrotsaktivism - dem siktar på påverkan på konsumenten. Jag måste hålla med Gary Yourofsky när han säger att det inte är politiker som förändrar världen, det är aktivister. Djurens Rätt är en bra organisation men det går såååååå långsamt allting. Och till skillnad från DRA där man kan komma som nybörjare och få vara med direkt på demonstration efter demonstration är DR en elit-toppning. Inte alls speciellt inbjudande i sin atmosfär när man kommer som villig aktivism. DRA står ute på torg och visar bilder och samtalar med konsumenter medans DR har ännu ett möte...
 
Men nog med smutskastning gentemot DR (det är en väldigt bra organisation också, men jag tror mer på DRA:s tillvägagångssätt och där är det dessutom mycket roligare att vara med som aktivist där). Djurfabriken.se är i alla fall ännu en kampanj med fakta, bilder och filmer om var svenska djurprodukter tas ifrån. Tyngden i att visa Sveriges egna baksida är enorm - nu kan ingen smita undan med "men så där är det inte i Sverige".  
 
Som alltid är hemsidan snyggt designad, välinformerad, och smart uppbyggd. Jag är så tacksam också att fiskarna får vara ren självklar del av denna sida, dem glöms ofta bort (antagligen eftersom folk har lättare att känna medkänsla med andra däggdjur). 
 
Nu finns det massvis med nytt material att utbilda folk med. Så ut och utbilda! Och kom ihåg att Djurrättsalliansen har gjort det igen!

Miljörörelsen är hypokritisk och felfokuserad

 
 
Miljörörelsen förtränger om och om igen det verkliga problemet - djurindustrin. Organisationernas tips handlar oftast om att välja ekologiskt, duscha kortare, handla begagnat osv osv. Och visst, det är väl jättebra men dem missar det viktigaste av allt, nämligen en vegansk kost. 
 
Jag tittade runt på några olika organisationers sidor och den enda jag hittade där det stod något tydligt om köttkonsumtion som en miljöbov var Naturskyddsföreningen. Greenpeace & CO hade tydligen glömt bort detta, eller valt att inte skriva om det eftersom det anses kränkande att vilja ändra folks matvanor.

 
Mindblowing video. Miljörörelsen är i det stora hela extremt hypokritisk och felfokuserad. "Jag bryr mig om miljön så jag cyklar och köper bara eko och har skaffat nytt duschmunstycke." Bra, men samtidigt...  För samma effort hade personen kunnat bli vegan istället och gjort skillnad på riktigt. Kanske borde miljövänner istället för att ägna sig åt det som gör minst skillnad, våga ta fighten mot köttnormen? 

Djurrättsalliansen släpper ny undersökning



 
Jag blir så jävla förbannad. Jag visste att den här skulle komma (duuh, jag är ju med i Djurrättsalliansen) och jag har sett allting från den gamla dokumentationen - men när jag såg klippen på nyheterna ikväll så kände jag bara för att gråta och skrika. Det sker ingen förändring. Folk är fortfarande dumma i huvudet. Folk är fortfarande själviska, ogenomtänkta och icke-ifrågasättande av normer. Kött är kött, kött är bra, nyttigt, nödvändigt.
 
Fy faan. Jag vill bara lägga mig ner och dö. Jag har sett det mesta på film men det var länge sen och jag har börjat vänja mig vid att bara vara vegan, gå på demonstrationer osv men aldrig riktigt tänka på HUR det egentligen ser ut för djuren. För jag orkar helt enkelt inte. Varför ska jag bära den bördan hela tiden? Varför kan inte fler inse? Måste likknaprarna vara så förbannad envisa och ovilliga till utveckling? Känns som att några få individer får bära allt ansvar. Och vi blir dessutom utstirrade och mobbade av samhället för att vi försöker göra skillnad och förgöra dagens Auschwitz. 
 
Suck.

Jag kan inte rädda er, förlåt

 
När jag går runt bland kohagar ute på landet tänker inte jag att "åh vad vackert, lyx för korna att ha så stora fina hagar" osv osv. Jag tänker på att alla dem individer som jag ser framför mig nu, kommer att vara döda inom några års tid. Varesej de utnyttjas för kött, mjölk eller kanske både och så kommer de alla sluta upp på ett slakthus hängandes dinglandes från taket i kedjor och tömmas på blod. Och det är just med den sanningen som hela det här åh-vad-fint-de-har-det-tänket raseras. Den vackra bubblan som Arla och CO sakta men säkert blåst upp spricker. Och den falska trygghet (djuren har det minsann bra!) som de vaggat in mjölkkonsumenterna i försvinner som en heliumballong på himmelen.
 
Alla liv jag ser framför mig kommer alla att vara borta inom en snar framtid. Det värsta är att jag bara passivt går förbi. Jag kämpar ju vareviga dag med att sprida veganism, skapa sann fred (inte bara fred mellan människor liksom). När det är demonstrationer står jag ofta där och när det snackas om djurrätt bland folk jag känner smiter jag in några nya insikter som karnisterna kan få fundera lite på.
 
Jag försöker göra mycket, och jag tycker ändå att jag gör ett bra jobb. Men när jag går där bredvid kohagen så är det ändå en tanke som inte försvinner hur mycket jag än vill det; jag kan inte rädda er, förlåt.

"Okej" kött och de ständigt bortglömda fiskarna



För ett tag sedan var det någon som frågade mig vad jag tyckte var det mest "okej" köttet att äta. Jag svarade att det är omöjligt att komma med något, eftersom för mig finns det ingen animaliskt produkt som kan kopplas ihop med ordet "okej". Allt är förtryckande så oavsett om en köper det dyraste, mest ekologiska och kravmärkta köttet så skulle det fortfarande inte vara bra. Det är nog där folk missförstår oss veganer ofta, vi skiljer oss ju från de mer vanligt förekommande vegetarianerna genom att helt enkelt säga nej till alla sorters våld mot djur. Inte bara det som anses vara det allra värsta.
 
Däremot kom jag med en annan tanke, om en vänder på det kunde jag ju faktiskt komma med svar om vilket kött som är det allra värsta att äta. För mig var det självklart; fisk och kyckling. De är de djur som massavrättas i de största antalen, kastas omkring som om de vore bomullstussar och slaktas på så vidriga sätt att det är svårt att inte må illa när en ser det (hur kycklingar behandlas inför slakt t.ex.). För att få lika mycket mat som en får från en ko behövs många kycklingar och fiskar. Förhållandena på fiskuppfödningar och kycklinganläggningar blir inte bättre av att de behöver vara så fruktansvärt många individer tillsammans. 
 
Många tänker nog att fisk är ett undantag. Det finns en hyfsat stor grupp människor i samhället som drar ner på köttet; undviker kyckling och ko och gris MEN - som gärna slafsar i sig fisk. De bryr sig, men de bryr sig inte om de djur som har fjäll, saknar våra ansiktsuttryck och befinner sig längre ifrån oss i släktträdet. Men som alla numera vet, så känner fiskar smärta precis som alla andra ryggradsdjur. Varför skulle det då vara annorlunda? Varför glöms ALLTID fiskarna bort?

Är det här ett skämt eller?


Att se kött för vad det är

 
De flesta människor ser inte de döda djuren de har framför sig. Det var det som förändrades när jag började bli intresserad av djurskydd, och så småningom djurrätt. Helt plötsligt var det inte fläsk som låg där på grillen, det var död gris. Köttfärs blev mördad och nermald ko, och påläggen jag brukade använda på mackan blev rumpa och inälva. 
 
När jag började se det för var det egentligen var var det inte längre så aptitretande. Det kändes heller inte speciellt etiskt - vad i helvete har jag levt på hela mitt liv? Döda delar från djurarter som jag under min uppväxt sett filmer om och haft gosedjursversioner av? Gulliga kossor, grisar, kycklingar osv. som mina föräldrar lärt mig dyrka men samtidigt förtrycka till den grad att deras värde ansågs vara mindre än stenar. 
 
Idag ser jag allting för vad det är. Och visst, det är jobbigt att bli äcklad så ofta som jag blir och hela tiden koppla mina vänners mat till tortyr och mord. Men det är väl lite som i The Matrix - jag lever hellre i sanningen med allt vad det innebär än i den falska, trygga tillvaron som lätt kan raseras. Vilken sida väljer du?

Nej, jag hatar inte dig för att du äter kött

Jag lovar. Jag gör faktiskt inte det. Visst blir jag hetsk ibland, visst gråter jag när jag ser vad ditt konsumerande bidrar till. Men jag hatar dig inte. För jag vet att problem som dessa inte är lätt fixade, det tar lång tid för utveckling och det är inte enskilda individers fel. Jag skyller inte på dig - jag skyller på systemfel.
 

Vegetariskt i skolan

 
"Livsmedelsverket har utkommit med sina nya rekommendationer för bra mat i skolan:
Köttkonsumtionen bör minska. Det bör alltid finnas vegetariska lunchalternativ. Mer fullkorn. Minska ned på mättat fett (helmjölk, smör, grädde) och välj istället vegetabiliska oljor.
'Genom att exempelvis öka andelen vegeta­bilier i kötträtter, eller ibland byta ut en kötträtt mot ett vegetariskt alternativ kan skolan bidra till minskad miljöpåverkan', skriver verket."
 
- Svensk mat- och miljöinformation
 
Jag läste även Livsmedelsverkets rapport om skolmat, eller ja, jag tryckte helt enkelt på ctrl+F och skrev "vegetariskt" och läste allting som rörde det. Tyvärr tycker dom ju fortfarande att mjölk är livsviktigt och bör konstant finnas tillgängligt (annars dör ju de små liven om de inte dagligen får dia kossor). Men i sin helhet framkom det tydligt att bönor, linser, ärtor och sojaprodukter bör användas mer och köttprodukter bör dras ner på. Anledningen är ju dock klimatet och inte tortyrproblematiken som finns i samhället. Men skit samma, oavsett varför folk inte äter kött så äter de ju inte kött. Så det är ju alltid bättre än ingenting givetvis. Och dessutom en skitviktig del i accepterandet av vegokäk, vilket i sin tur leder till accepterandet av djurrätt.

Vill du dö?

 
Det går inte att säga "men dem har det bra" eller "det är inte så farligt", för så länge du inte sätter dig in i situationen som miljoner djur befinner sig i just nu så kommer du aldrig att komma någon vart. Känn. Tänk efter. Vill jag dö? Vill jag bli inlåst? Vill jag att andra ska behandla mig som en produkt? Vill jag få uppskuren hals och bli nerpaketerad i plastförpackningar? 
 
Jag tror att du vet svaret. Och jag tror att du inser att det inte finns någon annan varelse på denna jord som vill gå detta öde till mötes. Tvinga dem inte att göra det.

Skulle din död vara värt en måltid kött?

Folk tänker alltid att "äh, det är väl inte så farligt. Djuren lever ju ganska sjysst. Får mat och får vara ute på sommaren och beta. Det gör väl inget om de sista timmarna är hemska när dem ska dö på slakthusen?".
 
Och till alla som tänker så; tänk dig själv in i djurets situation. Skulle du tänka att "äh, det gör ju inte så mycket" när du själv blir kidnappad, intryckt i en lastbil, står i kö till gaskammaren i ett tortyrhus och är så skraj så att du pissar på dig? Skulle du tänka att det var värt det för att en annan människa skulle få "njuta" av din döda kropp?
 
Skulle din död - din skräck och ditt lidande - vara värt någon annan varelses minutlånga njutande?
 
 
 

"I Sverige är vi så snälla mot djur!"

 
Ich pallish nicht määär. Det här konstanta romantiserandet av svensk kött. Det är så gott, så nyttigt, så säkert, så bra, så djurvänligt. NEJ. Bevara svenskt kött, bevara svenskt kött - för djurens skull! De försöker alltid förklä det i något slags bryende om andra varelser. Som att deras största intresse är att hjälpa djur - trots att hela deras verksamhet bygger på att förtrycka dem.  
 
Det intressanta ligger ju i att folk gång på gång får visat för sig vilka vidrigheter som utspelar sig innanför tortyrkammarens väggar men ändå fortsätter att bortförklara med att det var däääär borta, inte hääär, det här är sveeeenskt kött jag äter. För att alla har den där konstiga bilden av att svenskar på något vis skulle vara snällare mot djur än andra folk är. Och som att en ens kan vara SNÄLL mot en slav som fängslas och mördas för att bestulas på sina kroppsvätskor och muskler och hud för att de snälla svenskarna vill ha komjölk och köttfärs och skinn. 
 
Ja jävlar vad snälla vi är svenskarna. Och snällt betyder det här:
 

If it´s not good enough for your eyes, then why is it good enough for your stomach?

 
 
 
 
 
På en random grisfarm i Sverige. JA - Sverige. Inte USA, inte Kina, inte Danmark - Sverige. När ska folk börja inse att den här konstiga tanken att "allt hemskt händer där borta, inte häääär!" är helt oöverensstämmande med verkligheten? När ska folk börja ta till sig att grisar och kossor och kalvar och kycklingar och fiskar plågas och mördas varje dag för att de vill ha sin gamla vanliga mat? Byt käk! Jag lovar att du inte kommer dö av att äta en mjölkfri sås istället för en sås fylld med kalvdi och var. Du kommer inte heller dö om du skippar hönsmensen och tar lite potatismjöl i pannkakorna istället. Och du kommer defintivt inte dö av att  låta bli att köpa köttfärs och istället laga en pannbiff gjord på vegofärs - faktum är att du antagligen lider större risk att dö om du äter köttfärsen. So - win win? 

"I was born in prison!"

 

Hästkött

Det där med hästköttet asså. Varför är det så uppseendeväckande egentligen? "Ånej, det där djuret jag åt igår var inte alls en gris, det var en häst!". Typ lite samma grej som "Ånej, det där barnet jag piskade igår, hen var inte alls polack, hen var svensk!". Det gör väl lika ont ändå för offret? Speciesism. 
 
Folk har en koppling till hästar. De har sett dem, de har kanske till och med ridit på dem. Hästarna är ju dem där mysiga, söta djuren som alla gillar och som alla barn vill sitta på. Grisar? Nej, dem ser vi inte speciellt ofta. Det är kanske därför vi inte riktigt bryr oss om dem, för vi känner dem inte. Grisarna kan skrika, plågas inne i betongbyggnaderna och vi lyfter inte ett finger för att försöka göra någonting åt det. Det är så det ska vara liksom. Men om en häst eller hund får genomlida samma sak då jävlar!
 
Men dem djuren vi får se då? Kossorna som ligger på ängar och tuggar gräs hela somrarna (vart dem är på vintern funderar inte många över)? Varför känner vi inte ånger när vi tuggar i oss kokött? Korna känner vi ändå bättre än grisarna och kycklingarna. Antagligen för att slaveriindustrin lyckats förklä utnyttjandet av just kor i en något vackrare förpackning. Ni vet vad jag talar om; ARLA. Deras sätt att få folk att tro att livet som mjölkko är suveränt är väldigt övertygande. Jag var själv övertygad. När folk köper mjölk ser dem ängarna framför sig. Vad dem ser framför sig när de köper köttet av samma djur vet jag inte. Antagligen bara produkten - köttet. Inte individen det en gång var. Hur annars skulle någon kunna köpa det?

Den onödiga omvägen till maten

Köttätare krånglar det hela så fruktansvärt mycket. Det här med att äta alltså. Jag menar, om man odlar mat, olika sorters grödor, sedan bereder man det på olika sätt, paketerar, säljer, äter - då är det ju klart? Det är så vi veganer gör.
 
Men köttätarna tar en jävla omväg. Istället ska 100 ggr (1000 ggr? 10 000 ggr?) mer grödor odlas och skördas, skickas iväg. Men inte till affären för att säljas och ätas upp, utan till olika fabriker där det bor hundratals djur och ätas upp av dessa istället. Sedan, efter ett halvår eller ibland flera år, då är djuren stora nog att ätas så då skickas dem iväg för att slaktas (levande varelser har helt plötsligt blivit produkter, oops!). När de slaktats tas kroppsdelarna isär och paketeras , fraktas till en affär och säljs. Slutligen äts det upp. 
 
Och allt detta - mycket, mycket mera mark som måste odlas på, fler transporter, obeskrivligt lidande, längre tid att producera maten - enbart för att envisa, konservativa människor fortfarande vägrar inse fakta. För att dem fortfarande säger "kött är goooooooott" och inte vågar se vad deras konsumtion leder till. Vilka som får lida för deras girighet. Vilken jävla omväg. 

Heart attack with extra cheese


Köttätande råkar vara "det normala"

Både här på bloggen och på vegan.nu har jag läst att folk funderar kring det här med att ge barn vegokäk. Är det rätt? Är det fel? Tvingar man barnet att vara vegetarian då? Eller när hen tillåts äta kött; tvingar man i själva verket barnet att vara köttätare?
 
Hur man är gör så "tvingar" en förälder på sina värderingar på ungen. Föräldern kanske låter ungen käka kött, inte äta kött, gå till kyrkan, inte gå till kyrkan, ha könsneutrala kläder, ha könsstereotypa kläder... Allt är ju värderingar, hela tiden.

På vegan.nu var det någon som skrev "jag känner att valet att vara vegetarian är stort, och att jag inte vill ta det åt en annan människa." Valet att vara köttätare är ännu större. Ganska gigantiskt mycket större. Bara att det är det som är normen så ingen lägger märke till det längre. Det blir ofta så, de saker som är normen har ofta inget namn och ses inte som ett beslut/ett sätt att vara. Det bara är "det normala". Typ som att vara transperson eller cisperson. Upp med handen om man hörde talas om transperson redan när man var 7, men inte fattade att det fanns någonting som hette cisperson förrän man var 17... *räcker upp handen*
 
Det allra smartaste skulle vara att låta ungen växa upp som vegan. Då är man neutral i frågan, man har inte skadat någon. Jag menar, om man käkar djur ibland så har man ju tagit ställning. Det är OK att döda djur. Om man däremot inte gör det har man kanske inte tagit ställning ännu. Men då kommer vi dit igen, att köttätande råkar vara "det normala" och veganandet råkar vara det konstiga. Och i en sådan värld där i princip alla föds till köttätare kan det lätt tyckas att köttätandet skulle vara det neutrala att göra. Det skulle vara att icke ta ställning övertaget. Tänker man bort alla normer däremot blir det resonemanget helt plötsligt korkat. 

Make it possible


Tidigare inlägg

<< TILLBAKA TILL STARTSIDAN