Aggressivt djurrättande
Det jag försöker åstadkomma med mitt djurrättande är att skapa förståelse. Jag vill få vanligt folk att tänka sig in i djurens situation, förstå hur och varför vi måste göra någonting åt våra matvanor. Varför vego är lösningen på allt.
Sedan finns det de där andra djurrättarna som jag stör mig lite på. Som liksom agerar lite mer utav egoistiska skäl, utifrån sin egen ilska och desperation, helt utan en tanke på vad konsekvenserna blir. De som skriker, som gör sig ovän med folk, och som häller låtsasblod över tanter med pälsar.
Som i Sex and the City-scenen när Samantha får röd färg slängd på sig utanför en modevisning. Och jag tänker - på vilket sätt gynnar detta djuren? På vilket sätt kommer nu den här personen börja tänka om? "Jaha, han slängde färg på mig så nu fattar jag ju att det är fel att döda djur", och så suckar dem av uppenbarelsen och blir helt plötsligt veganer.
Nej, det är inte riktigt det som händer. Jag vet exakt vad som händer, hur man reagerar när någon ifrågasätter en. Man blir rädd, man blir arg och man vill göra precis tvärtemot bara för att vara sådär extra rebellisk. Dessutom innebär en nedlortad pälskappa att en ny måste införskaffas, vilket betyder att fler djur får sätta livet till.
Men tro inte att jag inte blir förbannad när jag ser folk bete sig som idioter. Jag blir helt kokandes inombords när jag ser ett mänskligt huvud prydas av en jävla pälsbollsmössa, eller en människa som gnager på ett kycklingben. Jag blir sjukligt arg och ledsen, men man måste vara smart. Aggressivitet hjälper inte, jag tror enbart att det skapar större motstånd.
Vad tycker du om aggressivt djurrättande?
Desperata djurrättstankar
Ibland blir jag riktigt besviken. Är det verkligen så otänkbart för folk att leva ett liv utan att utnyttja djur? Är det verkligen så konstigt att tycka att djur förtjänar samma grundläggande rättigheter som vi människor? Jag förstår hur du, köttätaren, tänker. För jag har också varit där, i exakt samma situation. Man har det inpräntat i huvudet - alla regler och principer som känns lika självklara som att himlen är blå.
Vi får lära oss att djur är söta, fina, gulliga. Vi får lära oss att kött, mjölk och ägg är nyttigt, gott, nödvändigt. Vi får lära oss att förtryck som nazism eller sexism är fel, vidrigt, hemskt. Men vi får inte lära oss vad speciesism är - trots att vi utövar det varje dag utan ifrågasättande. Det är för nära för att synas. Vi är blinda.
Allmänheten förstår verkligen inte hur djurrättare som jag ser på saken. Hur allvarligt vi faktiskt tycker att dagens problem med djurförtryck är, att det faktiskt är så pass stort att det saknar historiska motsvarigheter när det kommer till skala. Det är oändliga miljarder individer som har dött i vår tids förintelse, och världen väljer att blunda. Visst finns det visst engagemang för djurskydd; "man behöver inte plåga i onödan heller!". Men djurproduktion är just det - onödigt. Jag och alla andra veganer är levande bevis på att vi inte behöver kött, ägg eller mjölk för att må bra. Det är här problemet finns, att folk inte ens i sina vildaste fantasier kan föreställa sig att inte äta och nyttja animaliska produkter. Det är så långt borta att lidandet denna konsumtion innebär sätts åt sidan för sin egen lathet och vana. Och jag förstår allt detta, för jag var precis likadan.
Vad handlar egentligen den här djurrätten om egentligen? Det handlar inte om att kossorna borde få lite längre tid med sina kalvar, eller att grisarna ska få några kvadratdecimeter extra. Dessa är delmål, men inte det jag vill uppnå i slutändan. Djurrätten handlar om att kossorna och grisarna inte ska utnyttjas överhuvudtaget, att dem ska ha samma rättigheter som människodjuren. Och med det menar jag givetvis inte att grisar ska få köra bil och handla på systembolaget. Jag menar att alla levande varelser ska få leva sina liv utan att bli plågade, mördade, utnyttjade eller på annat sätt bli förtryckta. Och man kan ju tycka att allt detta borde kännas ganska självklart, men tyvärr är inte fallet sådant.
En främmande tanke för den invanda djurutnyttjaren. Kanske lika främmande som att yttra sig om svarta människors rättigheter för 1700-talets slavhandlare. Historien upprepar sig - förtrycket börjar och förstärks, folk upptäcker detta och gör motstånd, allmänheten blir provocerade och rädda för dessa kämpar, och tillslut kollapsar förtryckarna och samhället blir bättre. Om 300 år kommer djurutnyttjandet anses vara lika grymt och meningslöst som förintelsen anses vara idag.
Vi skapar historia - här & nu.
Ta ställning.
Jag prioriterar de redan levande före de ofödda
Jag är för abort, har alltid varit och kommer alltid att vara. Varför? Först och främst är det en mänsklig rättighet att själv få bestämma över sin kropp, ifall man vill ha barn eller inte. För feministernas kamp har detta varit otroligt viktigt, att en kvinna som råkat bli gravid ska ha chansen att styra över sitt eget liv. Detta känns självklart för mig.
Men barnet då? Man dödar ju ett barn som ännu inte fötts! Jo, det gör man visserligen. Jag resonerar som så att en unge som föds in i en olycklig familj där föräldrarna egentligen inte ville ha barnet, kanske det egentligen skulle vara bättre att ungen inte hade fötts alls. Livet är inte alltid viktigast. Jag prioriterar de redan levande före de ofödda, helt enkelt.
Jag tänker likadant när det kommer till djurrätt. Det korkade argumentet som ibland förs fram om att "men vi föder ju upp massor av djur vilket är bra, för annars skulle dem ju inte finnas alls" går jag rakt emot. Ska man försöka föda så många som möjligt för att alla ska få leva? Ska man tycka synd om alla ofödda individer som aldrig blev till? Shit ja, jävlar vad synd det är om de där ofödda människorna. Världen är redan överdrivet överbefolkad av människodjur och det sista vi behöver är ännu fler oönskade barn som inte får chansen till ett bra liv.
En sak är säker - om jag var en råtta som levde på ett laboratorie, eller en elefant på en cirkus, eller en gås som plockas levande med jämna mellanrum skulle jag antagligen önska att jag aldrig fötts. Och ett oönskat barn i en olycklig familj? Visst finns det chans till lycka en dag, men jag tycker att detta är ett för långsökt argument för att kunna tvinga ofrivilliga gravida till att inte göra abort. Som sagt, jag prioriterar de redan levande före de ofödda. Det är smärtfritt att inte finnas till men det gör ont att leva och lida. Livet är inte alltid viktigast.
Finns det ett bra liv framför mig - föd mig!
Annars - låt bli.
Vad tycker du om abort?
Miss Mjau
Är du en etisk person som gillar smycken? Då är detta en härlig överraskning:
Miss Mjau är en ideell förening som skapar och säljer smycken. Alla intäkter går oavkortat till organisationer som hjälper hemlösa katter. Just nu driver Miss Mjau en kampanj där intäkterna går direkt till Kattjouren. Hemsidan hittar du HÄR och facebook-sidan finns HÄR.
En del av systemet
Jag är lite av en blundare. Jag vill inte titta på en video på youtube om hur schimpanser blir torterade inne på ett vidrigt laboratorie i USA. Jag vill inte se när kalvarna tas ifrån sina mödrar. Eller när grisar som skållas levande. Jag vill inte se allt, för jag tycker helt enkelt att det är för smärtsamt.
Skillnaden mellan nu och då, för ungefär ett år sedan, är att jag ändå brukade tvinga mig själv att se och läsa många hemska saker. Jag förstod efter ett tag in i djurrättandet att jag faktiskt var med och betalade för att saker som dessa skulle ske. Jag var en del av systemet som dagligen mördade tusentals djur, och när jag insåg det sved det som allra mest i hjärtat.
Det tog en lång tid för mig att förstå hur jävla hjärntvättad jag varit. Hur kunde jag ens tänka tanken att äta kött? Allt vad instinkter och känslor hette sa mig att jag skulle vara snäll mot djur, att de var försvarslösa och att man inte ska vara dum mot dem. Många meningar från Gary Yourofskys tal sitter kvar i mig, för de var så totalt klockrena. Nej, vi har inte en enda liten rovdjurinstinkt i våra mänskliga hjärnor. Och nej, det är inte veg*anerna som är hjärntvättade - det är köttätarna.
Det tog så jävla lång tid för mig att inse detta - trots att jag hela mitt liv kallat mig för djurvän och alltid tyckt att rättvisa är något att kämpa för. Världen är så jävla förvirrande.
Vilken jävla tur jag har haft
Det här är mina skor som jag rensade ur garderoben i somras. När jag fick ett ryck och tänkte att jag skulle ta bort alla saker som jag inte använde. Gissa vad... Av alla dessa skor behöll jag endast fem par, och bara två av demanvänder jag i vardagen.
Detta får mig att tänka efter. Hur fungerar världen egentligen? Vissa föds rakt in i fattigdom, andra i en fabrik och en tredje i ett rikt västland med mat och prylar så att det räcker och blir över. Det känns så jävla vidrigt. Många av de här skorna har jag inte ens haft på fötterna efter den sekunden jag provade dem i affären.
Vilken jävla tur jag har haft. Jag, som hamnade på just denna plats i världen, av alla miljarder individer som existerar. Med den här positionen - nej, med den här möjligheten - följer ett stort ansvar. Det känns som att enormt mycket folk inte inser detta, och det gör mig förtvivlad. Det är förvånande hur lite vissa människor är beredda att göra för någon annans skull.
Jag försöker göra precis tvärtom - att bry mig om alla och att visa det. Jag tror ärligt talat att veganism är ett otroligt bra sätt att förändra världen och att visa att man bryr sig för andra runtomkring. Veganism påverkar så mycket och så många. Det känns lite som jag har hittat någon slags mirakelkur mitt bland allt elände.
Human slakt?
Vad innebär detta uttryck egentligen? Att man dödar någon på ett snällt sätt? Nej, det här är en riktigt dålig tanke. Kunde mordet på Anna Lindh skett på ett mer "humant" sätt? Och hade det i sådana fall varit okej att döda henne? Nej, givetvis inte. Alla har rätten till sitt eget liv varesig man är mänsklig eller ej.
Djuren i Sveriges livsmedelsindustrier dödas allihop, alla blir berövade sina liv förr eller senare. Och när vi ändå pratar om "human slakt" så kan jag lika gärna rada upp hur djurens sista minuter i livet spenderas. Hur "humant" går slaktmetoderna till egentligen? (All fakta hämtad från Djurens Rätts hemsida)
Gris
Grisarna drivs in i en slags hiss som sänks ned i ett schakt med koldioxid. De upplever obehag och får kvävningskänslor av koldioxiden under de 10-20 sekunder innan de förlorat medvetandet. Efter bedövningen skärs halsen upp och djuret förblöder.
Får
Den vanligaste bedövningsmetoden i Sverige är electricitet, som går via en tång som sätts på huvudet genom fårets hjärna. Därefter hissas fåren upp i benen och strupen skärs upp.
Kossa, kalv och tjur
På slakteriet bedövas kor, kalvar och tjurar med ett skott i huvudet av en bultpistol innan de får halsen uppskuren och förblöder till döds.
Odlad fisk
Odlad fisk
När odlade fiskar ska slaktas bedövas de först i koldioxidbad, vilket är mycket smärtsamt och tar lång tid. De dödas sedan genom att få gälbågarna uppskurna. Eftersom bedövningsmetoden är ineffektiv är det inte ovanligt att detta sker när fiskarna är vid fullt medvetande, något som strider mot den svenska djurskyddslagen.
Viltfångad fisk
Det vanligaste sättet som fiskar dödas på av människor är förmodligen genom kvävning i luften. Detta är mycket plågsamt för fiskarna och tar flera minuter, för vissa arter betydligt längre tid.
Kyckling
På de flesta slakterierna hängs kycklingarna upp och ned i fötterna, vid fullt medvetande. Hängandes upp och ner förs fåglarnas huvuden ner i ett elektriskt vattenbad för att de ska bedövas genom en elstöt innan halsen skärs upp och djuren förblöder till döds.
Renar
Alla renar måste bedövas innan slakt genom ett skott med skjutvapen eller bultpistol i huvudet. Efter bedövning slaktas renarna genom att halsen skärs upp och de förblöder. De traditionella slaktmetoderna innefattar bland annat nack- eller hjärtstick utan föregående bedövning, vilket är förbjudet i Sverige. Nackstick gör att djuret blir förlamat men inte förlorar medvetandet utan dör av kvävning då andningen upphör. Vid inspektioner har det vid flera tillfällen hänt att renar slaktats på detta sätt i alla fall.
The best speech you will ever hear
Nu har jag inte orkat skriva på ett tag. Känner mig lite trött och jag har mycket plugg i skolan... Därför tänkte jag bara sprida vidare denna otroliga föreläsning hålld av Gary Yourofsky som handlar om veganism, djurrätt och köttätare. Det absolut överlägset bästa jag någonsin sett, hoppas du blir lika tilltalad som jag blev! Visade denna film för min mamma och hon har nu tagit steget till att byta ut all mjölk, yoghurt och ost till veganska alternativ. Härligt!
En verklighet jag trodde var sann
Årskurs åtta. Lunchtid. Jag sitter med mina kompisar och äter i matsalen. En av dem berättar med stora ögon och förskräckt röst om en dokumentär som hon sett dagen innan. Om kycklingar. Om tusentals pipande, livrädda, små fjuniga, gula bollar som åkte runt på rullande band inuti en fabrik. Att dem behandlades som saker. Bilderna jag fick i huvudet stämde inte alls överens med den verklighet jag trodde var sann. Jag ifrågasätter direkt och påstår att det hela är en lögn. Hur kunde något så vidrigt pågå i vår värld? Det är ju helt orealistiskt att någon skulle vara så grym och behandla någon på det viset, eller? Kan detta verkligen vara sant? Hon svarar att jo, det är det.
Berättselsen etsar sig fast i minnet. Jag hade aldrig hört talats om något så vidrigt, något så osmakligt eller hemskt. Efter lunchrasten kan jag fortfarande föreställa mig hur kycklingarna piper på rullbanden. Efter två dagar har jag glömt, har jag förträngt. Och efter två år har jag förstått att historien om kycklingarna bara var en liten rispa på ytan av ett stort, elakt monster som hela tiden funnits där - men som fram tills just denna dag varit osynlig för mig.
Hej du köttätare, äggätare och mjölkdrickare
Magnus Betnér
"Kvinnliga ord är lite sämre,
kvinnliga löner är lite sämre,
kvinnliga yrken är lite sämre
och som vi fortfarande uppfostrar barn så är det
som att vi känner att kvinnor ska vara lite sämre."
Magnus Betnér har sagt en del helt störda grejer om djurrätt, men när det kommer till genus och feminism så håller jag med honom till 110%. Det finns ingen (förutom Lady Dahmer) som kan förmedla tankar och åsikter om jämställdhet på ett så bra sätt som han kan. Dessutom brukar hans shower alltid resultera i stora leenden och många gapskratt.
"Den arga veganen"
"Industrial animal production destroys everything it touches. It destroys the animals, it destroys the workers, it destroys the communities, and it destroys the people who consume the animal products. (...) Unfortunately, the people who produce meat, the people who produce dairy, and the people who produce eggs - they're lying to you. So do what you can, educate yourself, know where your food comes from, and then make the ethical choice."
MOBY
Moby pratar om att vara den där "arga veganen", som jag själv varit tidigare till viss del. För det är svårt att INTE bli arg när man försöker berätta för andra, helt obryendes människor om vad som händer i världen. Men precis som han säger i videon, så är detta beteende ändå inte till någon nytta. Det förstör ens relationer gentemot andra människor. Hela min familj är köttätare, mjölkdrickare, läderbärare osv. Däremot märks det att jag gjort intryck på dem men det har inte lett till att någon blivit vego helt och hållet. Om jag skulle skrika på dem varje gång dem gör någonting som är emot mina värderingar skulle det snabbt bli ganska jobbigt att umgås.
Att vara den "arga veganen" sabbar också hela intrycket av vad veganism är. Om folk varje gång de träffar en vegan blir skriken åt eller otrevligt bemött kommer våran rörelse ses som ilsken och negativ. Och det är inte det budskapet jag vill sprida till andra. Jag vill göra precis tvärtom, visa hur positivt det är med veganism och hur det hjälper världen och dess medborgare på många sätt.
Lite sommargnäll
Jag tänker tillbaka på i somras när jag befann mig på en strand på Gotland, där ungar sprang runt och samlade in djur i hinkar. När hinken med vatten, fiskar och maneter i stått där på bryggan i säkert flera timmar börjar vattnet bli riktigt varmt och jag kan bara tänka mig vilken plågsam situation detta måste innebära för djuren däri. Med ilsken min släpper jag ut dem i havet igen och önskar att barnen kunde uppfostras till att åtminstone visa lite acceptans mot andra arter. Respektlösa föräldrar som skiter i att lära sina barn att behandla andra väl borde kanske tänka om en gång eller två. Eller tusen.
Auschwitz begins whenever someone looks at a slaughterhouse and thinks: "They are only animals".
"Härmade" maträtter
"När ska vegeterianer och veganer sluta med sitt behov av att äta köttliknande produkter, såsom soyakorv? Gör som frukterianerna och skapa ett helt nytt sätt att äta. Vill du ta avstånd från köttet så köp för fan produkter som inte ens har samma namn som från köttindustrin. Äta kakan och ha den kvar går inte."
Jag kan äta kakan och ha den kvar. Jag äter hamburgare. Det kallas vego-burgare. Jag dricker mjölk. Det kallas sojamjölk. Visst är det bra? Och allt detta utan att ens behöva döda någon(!).
Jag förstår inte riktigt den här desperationen som vissa människor kan ha över att produkter utvecklas. Personligen skiter jag fullständigt i vad en maträtt heter eller görs på sålänge det smakar gott, inte är giftigt och inte är skyldig till någon annans död (som kött är). Om denna mat är rund som köttbullar, avlång som en korv eller oval som ett ägg spelar liksom ingen roll. Det uppfyller ändå kraven jag har på mitt käk.
Jag ser det som en otroligt positiv utveckling att en person idag kan äta hamburgare utan att behöva äta ett djur. Man kan ju också fråga sig hur det då blir med andra "fejk"-produkter, såsom alkoholfri öl eller light-läsk. Är det fel bara för att det skiljer sig från originalet? Att fler kan ta del av produkten är väl en stor framgång enligt mig själv. Det är ju en underbar uppfinning!
Vad tycker du om "härmade" maträtter?
Fiskar som bordsdekoration
I ett avsnitt av "halv åtta hos mig" så hade en av värdarna dekorerat matbordet med glas - som det simmade runt kampfiskar i. Han köpte dem i en djuraffär för att sedan dagen där på lämna tillbaka dem.
Jag förstår mig verkligen inte på detta beteende. Finns det någonting smakligt (även om man inte är djurrättare) med att ha ett levande djur på bordet? Vad blir det nästa gång, ett marsvin i en liten låda? Eller en fågel i en pytteliten bur som den knappt kan röra sig i? Oj, vad vackert.
Även om fiskarna inte var skadade på något sätt när dem lämnades tillbaka är detta givetvis inte okej. Det är ett fruktansvärt sätt att behandla en annan individ på, och jag kan omöjligt förstå tankesättet denna tydligt störda människa tänker på.
Är detta okej?
Olika individers värde
Som jag ser det finns det ingen anledning att särskilja en främmande människa från en främmande katt eller något annat djur. Jag känner ingen av dem och har ingen personlig relation överhuvudtaget. Varför skulle då den ena vara mer värd än den andra? Det finns lika stor anledning att gå fram och slå ner personen framför mig på gatan som att medvetet trampa på en snigel.
Men denna idé verkar vara lätt att misstolka. Jag menar inte att mina framtida barn skulle jämställas med en kackerlacka, eftersom att en familjemedlem direkt utan tvivel blir tio miljoner gånger mer värd än någon annan i hela världen - FÖR MIG. En annan individs värde sitter inte i vilken hudfärg hen har, vilken art hen är, vilken intelligens hen besitter. Det handlar om känslomässiga band och dessa kan bildas både inom och utanför ens egen art, vilket jag tror de flesta hussar/mattar känner till.
Jag kan tänka mig att många som har en hund eller annat djur bryr sig mer om denne än om någon okänd människa i Malmö. Eller? Har jag fel?
Vad har en kackerlacka för rättigheter?
Jag vet vad jag tycker de har för rättigheter. Rätten att få leva, att inte bli ifråntagna sina liv och rätten till att inte bli plågad på något vis. Ganska simpelt och grundläggande tycker jag.
Att svara med en motfråga är ju heller aldrig fel. Vad tycker du att en människobebis har för rättigheter? Att få skaffa körkort? Att få rösta? Eller helt enkelt rätten att få leva?
"På istiden hade vi ju päls!"
"På istiden hade vi ju päls. Då var vi tvungna att döda djur för att överleva, så det är helt naturligt att bära päls och äta kött!"
Och detta rättfärdigar dagens pälsindustri på vilket sätt...?
Dåtidens argument:
"Jag fryser, jag är hungrig. Jag dödar det där djuret där borta så att jag kan äta och värma mig."
Nutidens argument:
"Jag är lagom varm, jag är mätt. Jag köper den där pälskappan där borta så att jag kan klassas som modemedveten."
Det samhällsaccepterade djurplågeriet
Djurplågeri - många tänker direkt på Kina eller andra långt-borta-länder när dem hör ordet. Det är ju inte här i Sverige, utan där borta där dem torterar oskyldiga små djur för päls, och ibland bara utav rent nöje för att dem är så himlans onda. Dessutom äter dem hundar också!
Alla är ju förstås emot detta. Från ledsna små barn i förskolan till gamlingar som alla nickar huvudena i takt och säger "usch, hur dem behandlar sina djur". Det började så för mig. Djurplågeri var ju dem där enstaka händelserna när någon psykisk störd husse torterade sin hund, tjurfäktning och självklart pälsindustrin. Och alltid händer det "där borta", så man känner att man egentligen inte kan göra någonting åt eländet och därmed följer det egentligen inget större ansvar.
Det är våra normer som sätter gränserna för vad som är onödigt lidande och vad som är nödvändigt lidande. Det är trots allt accepterat att utsätta djur för tester, äta upp dem och klä sig i deras hud. Det är detta som är problemet - det samhällsaccepterade djurplågeriet som i själva verket är lika hemskt som kinesisk pälsproduktion men som fortfarande ignoreras.
Men jag ska inte vara negativ. För några decennier sedan ansågs vegetarianer vara extrema, idag är dem accepterade och det finns mycket större utbud av vego-produkter. Det går framåt så länge vi fortsätter normalisera att djur har rättigheter i vårt samhälle. Bara genom att köpa ett paket havremjölk eller ett par soyakorvar har du ökat efterfrågan på djurvänliga produkter, och därmed gjort något för att göra världen till en bättre och rättvisare plats.