Hur noggrann är du?
En grej som jag funderat mycket på under en tid nu. Hur noggranna är andra veganer? Jag menar med små, mikrotillsatser av något e-nummer som kan vara animaliskt? Och ni vegetarianer också, fast med löpe och gelatin och sånt? Hur noggranna är ni?
När jag var vegetarian glufsade jag i mig löpe och gelatin utan en tanke på att det inte, faktiskt, borde ingå i min kost. Men jag var inte på det stadiet då att jag skulle kunna nobba en produkt av någon annan anledning att det innehöll rent kött. Nuförtiden är jag mer strikt, inte för att jag tror att köttindustrin tjänar stora pengar på gelatinet de säljer utan av rena äckelkänslor. Det är ganska äckligt att äta upp någonting jag vet innehåller små, små delar av kött/mjölk/ägg.
Men jag kan inte e-numren. Jag orkar faktiskt inte. Jag tror inte heller att det gör så stor skillnad vad man väljer att avstå från annat än för sig själv. Så jag undviker helst produkter om det står mono- & diglyceridsyror. Men om det står något konstigt nummer, annat än löss förstås (e120 och e901 tror jag) så skiter jag i det. Jag orkar inte memorera alla numren som kan vara animaliska.
Hur gör du? Hur ser du på små tillsatser av animaliskt ursprung?
Det finns hopp
Efter en kort skiddag på en ort en bit norr om Stockholm är jag behagligt trött i kroppen. Nu sitter jag i bilen på vägen hem och skriver på en sån där smartphone som jag så länge ratat, och jag kan medge att jag inte är lika fientligt inställd längre.
När lunchen närmade sig började jag ställa in mig på att få äta en pastatallrik utan protein - det vanliga veganalternativet om man befinner någon annanstans än på en vegorestaurang. Men jag blev glatt överraskad. Varje dag serverades en kötträtt och en vegorätt och efter en snabb koll med köket stod det klart att deras vegetariska hamburgare faktiskt var helt vegansk, bara att skippa dressingen så.
Det är nog som många säger - vegetariskt är nästan en norm nu. Det finns överallt, det har aldrig varit enklare att vara vegetarian. Och ni vet vad det betyder, att vegansk mat inte har lång tid kvar innan det blir mer accepterat och framförallt känd bland alla sveriges matställen. Det finns hopp. 
Ska människan ha rätten att äta kött eller ska djuren ha rätten att leva?
Nu när debatten om den köttfria måndagen är i full gång börjar det hagla argument som "bry er om miljön och djuren, men låt det inte gå ut över det personliga valet", och "tvinga inte barn att äta vegetariskt, de ska få välja själva". Dilemmat för många handlar alltså om rädslan att bli tvingade till att äta någonting en gång i veckan som de kanske inte ätit förut. Rädslan att det ska bli förbjudet att äta det dem är vana vid att äta.
För det första så är det ett konstigt resonemang att påstå att det är ett tvång att servera vegetarisk mat en dag i veckan. Jag blev uppfostrad till att äta kött. Det var den maten som erbjöds både hemma och i skolan. Den djurvänliga maten fick jag själv ta initiativet till att upptäcka när jag vuxit upp. Blev jag "tvingad" att äta kött? Nej, det är inget tvång att man hamnade i en familj där kulturen såg ut på ett speciellt sätt. Där det serverades en speciell mat. Om man ska låta bli att "tvinga" eleverna borde man servera minst hundra rätter så att alla ska kunna äta det dem vill varje dag. En kanske inte gillar korv, en annan är vegetarian och en tredje är jättesugen på pannkakor. Det går helt enkelt inte att gå alla till mötes.
För det andra är vi av ett stort behov att vända köttrenden eftersom den långsamt förstör planeten, oss själva och framförallt djuren. Idag är det billigt att förstöra miljön och handla oetiskt, samtidigt som det är dyrt att handlar ekologiskt och kravmärkt. Borde det inte vara tvärtom? Köttskatt är för mig någonting riktigt bra. Det skulle göra köttet dyrare och förhoppningsvis kanske politikerna slutar att sponsra en icke-hållbar köttindustri (i min mening finns det INGEN hållbar köttindustri eftersom ingen industri ska innebära mord och förtryck).
På något sätt måste vi alltså få folk som vägrar engagera sig och sticker huvudet i sanden så fort det blir lite obehagligt att börja äta mer vegetariskt. Men hur gör man då? Pengar är svaret, tror jag. För lets face it - det enda folk bryr sig om är pengar. Det spelar ingen roll hur många som fått ge sitt liv för en speciell produkt, är den billigare än alternativet väljs den ändå.
Och för det tredje så ska inte ett livsmedel värderas högre än ett liv. Vilka är det egentligen som blir överkörda och bortglömda? Vilkas personliga val är det som det konstant struntas i? De stackars eleverna som får skippa köttbiten på måndagarna, eller de redan skräckslagna djuren som står på kö för att få halsen uppskuren? Ska människan ha rätten att äta kött eller ska djuren ha rätten att leva?
Bloggtorka
Det råder bloggtorka och läsarna är väl lite av uttorkade dem med verkar det som, med tanke på att besökarantalet just nu ligger runt 100 varje dag men att det ändå inte skrivs några jävla kommentarer. Jag kanske borde skriva något riktigt provocerande för att kunna få hit några arga köttförespråkare som sätter igång en debatt... Men sorry, så är inte jag. Provocera bara för provocerandets skull är inte min grej, jag vill ju förmedla mina riktiga tankar och någonting jag till 100% står bakom. Jag återkommer när jag funnit något tankeväckande som kommer få köttförespråkarna att sätta i halsen (ha dock inte för stora förväntningar)!
En av anledningarna till att jag inte har så mycket ork just nu är att jag har en extrem längtan efter ledighet. Sportlovet är snart här och jag BEHÖVER sova, vila, äta låååångsamt och göra roliga saker. Dessutom spenderas mycket tid till att lyssna på musik - mest Laleh. Så under tiden jag ligger och snarkar i soffan kan ju ni lyssna till hennes (ganska) nya låt "In The Comet", en klar favorit på nya plattan. Har ni lyssnat på Laleh någonting? Favoritlåt i sådana fall?
Killing us softly
Även om du försöker att ignorera all reklam som dagligen når våra hjärnor så kan jag lova dig att vi alla blir påverkade mer eller mindre. Vad har egentligen alla bilder för effekt på oss? Får vi undermedvetet ett sämre självförtroende när vi ser perfekta kroppar utan skavanker? Blir vi hjärntvättade till att tro att vi inte är tillräckligt bra?
Detta är en jätteintressant föreläsning av Jean Kilbourne som pratar om pressen som kvinnor dagligen upplever och i många fall även mår psykiskt dåligt över. Vi överrumplas konstant med bilder på människor som säger åt oss hur vi ska vara, hur vi borde vara - vad som ska vara normalt. Det som har hänt är att normen inte hänger ihop med verkligheten längre. Modeller som ska visa kläder åt normalstora konsumtenter är pinnsmala och lider i vissa extrema fall av någon sjukdom som anorexi. Är det detta som ska vara det normala?
Det är skillnad mellan att slå en man och att slå en kvinna
Om en man slår en kvinna anses det vara misshandel. Alla stannar upp och konstaterar vilket svin har är. Om däremot en kvinna slår en man tas det som ett skämt, att det inte är seriöst menat och att det inte gör någonting. Arg på din man? Slå till honom!
Det var inte länge sen jag inte var medveten om den konstiga logik som råder. När kvinnor slog sina män i vredesutbrott i tv-program skrattade jag och tyckte att det var roligt. När ett avsnitt istället handlade om det motsatta blev det sorgsen stråkmusik i bakgrunden och jag blev illa till mods.
Män ska vara starka, de ska tåla allt och de får absolut inte bli rädda. Att kvinnor generellt ses som fysiskt svagare har också med saken att göra. Men om ett slag bara räknas som misshandel om det är hårt och gör ont, har vi ändå inte kommit lite fel då? Ska inte ALL misshandel och våld vara förbjuden? Även de som inte fysiskt skadar offret?
Roligt?
Tänk om restaurangerna var SÅ öppna med var deras mat kom ifrån...
Det är extremt viktigt att det syns på barnet vilket kön det tillhör
Det allra viktigaste med att ha barn verkar för vissa föräldrar vara att visa upp vilket kön det tillhör. "Lisa är en fliiiicka!" Därav den rosa klänningen och de lila hårspännena. Ingen ska missa att barnet de ser är en flicka. Viktigt viktigt, tydligen.
Och vad är det som hela tiden saknats till modekollektionen uppfostra-ditt-barn-till-en-utseendefixerad-individ-som-tror-att-hennes-värde-ligger-i-smink-och-kläder? - Klackskor till småbarn givetvis!
Usch och blä från min sida...
Korv-prövning
Som jag berättade om tidigare så har utvalda 7-Eleven och Pressbyrån-butiker börjat sälja vegankorvar. Idag prövade jag en av varje, en Mild Chörizo och en Fry´s Hot Dog. Och vilken var godast undrar ju ni såklart. Fry´s var bäst tycker jag faktiskt (det är förövrigt den som är på bilden). Chörizon smakade starkare och lite billigare på något sätt, medans den andra var mer neutral vilket jag gillar.
Vräk i er vegankorvar nu mina kära vego-vänner, så ska vi se till att Sverige kommer krylla av djurvänlig snabbmat i framtiden!
Dags att öppna ögonen!
Veganska varmkorvar på Pressbyrån och 7-Eleven!
Pressbyrån och 7-Eleven säljer just nu veganska varmkorvar i utvalda affärer i Sveriges storstäder. Köp och visa att detta är ett uppskattat beslut och att det finns efterfrågan! Själv ska jag åka in till stan någon dag och pröva, ska bli intressant.
Fry´s Hot Dog korv säljs på följande platser:
7-Eleven, Järntorget, Göteborg
7-Eleven, Mariatorget, Stockholm
Pressbyrån Cityterminalen, Stockholm
Pressbyrån Södersjukhuset, Stockholm
Mild Chörizo från Astrid och aporna säljs på följande platser:
7-Eleven, Anna Linds plats 6, Malmö
Pressbyrån, Gustav Adolf Torg, Malmö
7-Eleven, Universitetsvägen 10A, Stockholm
7-Eleven, Götgatan 93, Stockholm
Pressbyrån, Gullmarsplan T-bana, Stockholm
Vi matas konstant med föreställningen att vi bryr oss om djur
Jag går på en linje som har inriktningen djur. Idag hade klassen praktik och vi fick gå runt bland terrarier med ormar, ödlor, sköldpaddor och fiskar och lära oss om vart och ett av djuren. Vi fick också ta en titt in i frysen där det förvarades frysta pinkies (musungar) som fungerar som föda åt vissa av reptilerna. Jag visste att jag skulle behöva se sådant här när jag valde utbildningen, och visst känns det jobbigt men vissa arter måste äta andra arter för att kunna leva.
"Vart kommer mössen ifrån?" frågade jag och funderade på om dem kom därifrån där vi befann oss och om de gasade ihjäl dem eller om dem fick självdö. "Vi köper in dem frusna från ett forskningsföretag som föder upp möss."
Tankarna jag fick i huvudet handlade om hur söt och snäll den där ormen hade varit, att det inte var hennes fel att massa möss var tvungna att dö för hennes skull. Men det var ju heller inte mössens fel. Vems fel var det? Ormens? Musens? Människans? Vad är det som har lett till att ormar sitter i små burar på en jävla utbildningsinstutition någonstans ute i Stockholms förort och matas med upptinade musungar av människor? Vad i helvete var det som gick fel någonstans längs den där sträckan vi kallar utveckling?
Djurvårdarna och de andra eleverna verkade inte bry sig. För dem var de rosa små kropparna inte mer värda än låset på dörren eller lampan i taket. Det var bara jag som funderade kändes det som, som såg den där påsen med ett tiotal döda djur i och tänkte att varje liten mus där inne hade fötts och dött. Att de allihopa hade haft ett bultande hjärta precis som jag och de hade fyllt lungorna med syre precis som jag. Hur kan en individ anses vara så lite värd att den föds, dödas, packiteras, fryses in, säljs och slutligen tinas upp och dinglas från en stor pincett framför en boaorms öppna gap? Var det uppgiften? Var det det som var meningen med all smärta det orsakat?
Och konstant matas vi med den här föreställningen att vi bryr oss om djur. Att vi människor är snälla, att vi vill hjälpa dem, rädda dem, ta hand om dem. Men det som allting egentligen handlar om är att vi ser på de andra arterna som undersåtar, de är våra slavar och vi har rätten att göra precis vad vi vill med dem. Vissa djur tas omhand om, får kärlek och lever i en naturlig miljö. Andra djur föds upp och dödas som om de vore tomater som växer ut från plantan.
Varm snö
Alla hjärtans dag lider mot sitt slut och jag njuter av den vackra, varma snön som faller från himmelen. Det blev inget dängande inlägg om djurrätt idag - jag är helt enkelt för lycklig för att hinna tänka på hemskheter. Men frukta icke, ty mitt sanna jag kommer troligtvis tillbaka ganska snart (imorrn tänkte jag) och fortsätter skriva om djurrätt!
Och vad är egentligen varm snö för någonting? Ni vet den där känslan när det är vinter trots att det är plusgrader? När det är så pass varmt och vindstilla att man kan gå med uppknäppt jacka, skippa vantarna och bara njuta av snöfallet? När man kan pulsa och skita i att snön kryper ner i skorna för att det gör faktiskt ingenting. Det är mer som mjuk, härlig grädde som ligger på marken än fruset vatten. Jag älskar den varma snön.
Jag låter mig själv skita i saker som man enligt normen inte får skita i
Jag går naturlinjen på gymnasiet. Hjärtat av jag-vill-plugga-tills-jag-fyller-30-och-sedan-skaffa-ett-yrke-som-gör-mig-rik-men-ger-mig-hjärtinfarkt-kulturen. Och nej, jag har kanske inte samma ambitioner eller anledningar till att vara där som alla andra. Men jag kan ändå tvärsäkert konstatera att jag trivs som aldrig förut, och det är tack vare att jag hållt mina löften om att respektera mig själv i alla lägen.
Jag planerar inte att studera vidare och har därför ingen anledning till att få höga betyg. Godkänt räcker för mig. "Men varför går du en studieförberedande linje då?" - jo, för att jag ville hamna i en klass som inte bara var en fortsättning på högstadiet, en klass som egentligen inte vill gå i skolan men gör det för att deras föräldrar tvingar dem. Jag vill gå tillsammans med andra elever som själva har valt att gå där, elever vars egen vilja står lite mindre i skymundan.
Mitt sätt att leva och tänka har förändrat drastiskt de senaste två åren. Förut var allting stress - hela tiden. Att tvätta kläderna, diska, gå på en bestämd träff med någon, köpa nya strumpor och gå på träning var allihopa en stor börda. En börda som kunde tänkas på i allt mellan några timmar till flera dagar innan det faktiskt blev av. Om 10% motsvarar den tiden jag lade ner på själva handlingen lades 90% av tiden ner på att oroa mig, tänka och förbereda mig för den.
Skolan var värst av allt. Varje morgon mådde jag illa av stress och kunde inte äta någonting. Hela vägen till skolan skrek min mage "jag vill hem!" av ångest och nervositet. Och varje dag när jag kom hem visste jag att det var ett antal timmar kvar tills jag var tvungen att äta något (jag mådde illa av att äta så bara det innebar väldigt mycket stress), duscha, bestämma vilka kläder jag skulle ha dagen efter, packa gympapåsen och sedan gå och lägga mig i tid. Hur länge jag sov var också något utav det viktigaste. Varje kväll när jag låg i sängen räknade jag ut exakt hur länge jag skulle få sova, och jämförde med dagen innan och tänkte om det skulle räcka för att jag skulle vara pigg. Men pigg var jag tyvärr nästan aldrig. Det fanns ingen energi eftersom jag hade svårt att äta och den lilla energi jag hade gick åt till att springa snabbt på innebandyträningarna.
Men under de senaste två åren har jag jobbat aktivt för att ändra på detta. Jag gick hos psykolog i ungefär ett år, lärde mig att tänka realistisk, slappna av och leva i nuet. Och nu går jag i skolan, på en mycket krävande linje, och jag har lovat mig själv en sak - att alltid göra det JAG vill. Aldrig mer plugga p.g.a. grupptryck. Aldrig mer släpa mig upp på morgonen när jag mår skit och bara vill ligga kvar i sängen. Aldrig mer kämpa hårt för ett betyg som jag egentligen inte har någon användning för. Jag skolkar om jag är trött, jag kommer försent, jag satsar bara på godkänt. Jag låter mig själv skita i saker som man enligt normen inte får skita i. Men om normen står i vägen för att jag ska må bra - fuck normen! Jag vill nämligen inte att mitt liv ska handla om ekonomisk rikedom, höga betyg och tvång. Jag vill att mitt liv ska handla om motivation, intresse och glädje.
Välkommen våren
De första snöfria fläckarna börjar visa sig nu. Det är blött på gatorna och solen skiner starkare än den har gjort på en lång tid. Termometern visar -1 och man kan gå med uppknäppt jacka utan att förfrysa. Välkommen våren - den bästa tiden på året.
Vilken låt passar bättre på en dag som denna än Lalehs "vårens första dag"?
How´s the chicken tonight?
Musik är min drog
Det är fredag morgon och jag har inte haft någon ny musik att ta mig an på säkert flera månader. Jag fungerar så - jag börjar lyssna på en artist/ett band och någon gång i månaden börjar jag älska ett par nya låtar som går på repeat i mp3. När jag har några olika melodier i huvudet hela tiden som jag bara inte kan sluta tänka på - då är jag lycklig. Musik förgyller verkligen mitt liv.
Det har varit ganska tråkigt att bara lyssna om på gammal musik jag redan lyssnat igenom, även om jag verkligen diggar Björk och Gorillaz så är det lite segt att bara lyssna på samma om och om igen. Men i brist på ork så har jag inte börjat lyssna på något nytt förrän i går kväll. Coldplays (kanske inte så jätte-) nya album Mylo Xyloto har nu hamnat i mina händer och låten Paradise är den jag fastnat först för. Dels för att låten givetvis är otroligt bra, men också för att videon verkligen kändes som att den betydde någonting. Chris Martin är vegetarian har jag hört, så kanske, kanske är det lite djurrätt vi skymtar? Annars känner jag att videon handlar om att hitta tillbaka till sina rötter (naturen tänker jag), att längta bort från den moderna värld man föddes i. Det som kanske många gör ibland (inklusive mig själv) men aldrig riktigt vågar. Vad betyder videon för dig?
Kött är gott
Bacon och komjölk var två av mina absoluta favoriter när det kom till mat och jag tyckte att det smakade jävligt gott. På den tiden tänkte jag såklart inte speciellt mycket om vart det kom ifrån. Jag hade blivit matad med blodpudding och bacon sedan jag var liten, och komjölk var ju det man drack. Vad annars liksom?
Jag slutade inte att äta kött för att jag tyckte det var äckligt. Jag slutade för att jag inte längre kunde ignorera och bortförklara sättet som djuren behandlades på. När jag väl börjat fundera över varför jag åt kött började jag ta reda på fakta som jag annars inte skulle ha fått läsa och se om jag inte själv tagit initivativet. Jag upptäckte ännu fler saker som jag medvetet aldrig skulle ha accepterat men genom mina gärningar faktiskt låtit fortgå. Jag hade aldrig vetat vad som hände bakom stängda dörrar. Ingen hade informerat mig om detta. Jag kände mig grundlurad - varför hade mina föräldrar, lärare och släktingar aldrig berättat det här för mig? Varför hade jag aldrig fått veta?
Hur var det möjligt att en sådan här stor grej bara kunde passera förbi varje dag, 16 år av mitt liv, utan att jag ens blivit informerad om det? Grundlurad var bara början på hur jag kände mig. Jag hade aldrig tidigare sett kopplingen mellan djur och kött så tydligt, jag hade inte förstått det alls. När jag handlade blodpudding såg jag bara blodpuddingen framför mig, produktionen bakom livsmedlet fanns inte ens med i mina tankar. Men varför skulle jag egentligen behöva tänka på hur saker hade producerats? Det hade jag aldrig fått lära mig, jag hade aldrig bevittnat någon annan människa göra etiska val annat än att undvika burägg för det visste ju alla var hemskt. Men köttet? Nja, det är var ju bara den där inplastade, röda biten som det aldrig ställdes några frågor om.
Smaken av kött började ersättas med någonting annat. Det var tankar som handlade om ifrågasättande av min livsstil som långsamt, långsamt smög sig in. "Ska jag verkligen äta det här?". Jag bestämde mig sakta men säkert för att sluta med vissa sorters kött, senare komjölk och sist ägg. Först då kände jag att jag var på hemmaplan. Nu var jag där jag skulle varit hela livet. Jag är, och har alltid varit, en extremt empatisk person som bara måste bry sig. Åtminstone om ett så stort problem som det här.
Ja, kött är gott. Eller det var gott - tills den dagen då jag inte längre kunde tolerera att andra skulle dö för mina vanors skull.
Grekland förbjuder djurcirkus
För några dagar sedan införde Grekland ett förbud mot djurcirkus. Därför pratades det en del om ämnet på radion idag. Camilla Björkbom, som är förbundsordförande för Djurens Rätt, får berätta om sin syn på att ha djur på cirkusar.
Jag har ett svagt minne av att jag för många år sedan var på Maximum eller någon annan liknande show, och att vi i pausen fick gå bakom kulisserna och titta på hur djuren hade det. Jag minns att jag tittade mig runt med en sorgsen min och kände att "detta är fel". Jag tyckte synd om hästarna som fick trängas i små boxar. Att tänka på att de senare skulle transporteras vidare gjorde mig ännu mer sorgsen.
Men glada nyheter är att denna "underhållning" är påväg bort. Många länder innan Grekland har förbjudit djurcirkusar, snart kanske även Sverige hakar på!
Angående den lilla incidenten i Melodifestivalen...
I samma sekund som Thorsten tog det där stadiga greppen om Ana Ginas röv i lördags kväll så har jag väntat på att Lady Dahmer skulle ta upp det i sin blogg, vilket hon gjorde idag.
När någonting som detta sker skämtas det ofta bort. "Men tål du inte lite skoj?" "Men slappna av, det var ju inte på allvar!" Och? Att ta någon på rumpan ÄR sexuell trakasseri - även om det sker i direktsändning. Jag undrar hur många av de män som tycker att saker som dessa är okej skulle reagera om de själva blev tafsade på kuken av en främling inför en enorm publik.
Vad tycker du - ska man som kvinna tåla "ett skämt" och acceptera att vissa män tar sig friheten att tafsa på den?
Gary Yourofskys otroliga föreläsning - nu svensktextad!
I höstas skrev jag ett inlägg om Gary Yourofsky och hans otroliga föreläsning. Jag verkar inte vara ensam om ha blivit inspirerad, glad, berörd och allra mest övertygad av det han säger. Så om du fortfarande inte har sett den - SE DEN!
En av mina läsare har dessutom lagt ner tiden och energin att översätta hela videon, så nu kan man även se med svensk text! Tack Arvid (säger vi alla i kör)!
Äta kött för djurens och miljöns skull? Hm, det var något nytt.
Ja, vad säger ni?Ska man äta kött om man bryr sig om djur och natur?
Kommentaren kommer från det här inlägget.
Vems fel är det egentligen?
Det går aldrig att skylla stora världsproblem på enskilda personer. Det är inte Henrik, 32 i Skara som ligger bakom att hönorna sitter i trånga burar. Det är inte stockholmaren Kajsas fel att grisarna kastreras utan bedövning. Det hjälper inte att peka ut personer och ilsket ryta att de dödar när de gör som de gör, för alla gärningar har en bakomliggande anledning.
Om man hela sin uppväxt inpräntas med att man måste äta kött då är det svårt att bryta den vanan. Även om det senare presenteras massor av anledningar till att bli vego spelar det inte alltid en lika stor roll som det borde, eftersom samhället fortfarande säger att det är okej att döda djur, förstöra miljön och vara osolidarisk. Mina föräldrar gav det budskapet till mig, som fått det av sina föräldrar och som i sin tur fått det av sina. Kött är inte vad det alltid har varit - när utvecklingen kring produktionen går snabbare än handlingen blir det fel. Tankarna kring om det är rätt att äta kött eller inte är nästan likadana som många, många år sedan när djurfabriker inte existerade. Folk tar upp argument och påstår att det är livsnödvändigt och bra för oss, och jo, det är ju det - om man svälter som man gjorde ibland förr i tiden.
Men läget har förändrats. Vi svälter inte längre - tvärtom. Vi blir fetare och fetare och det vi håller på med nu är att gräva våra egna gravar. Systemet är inte hållbart. Tekniken ändras, bilarna utvecklas och allt förbättras så att det ska fungera inför framtiden. Men maten - aj aj aj så känsligt det är att försöka förbättra den och göra den hållbar. Det är för att det är så inpräntat i oss från dag ett. Därför kan jag inte skylla på köttätare, därför kan jag inte skylla på någon alls för alla handlingar beror på någonting - även de som inte är goda eller perfekt genomtänkta.
Men tack vare alla de människor som lyckats ändra sig, haft hjärtat på rätta stället och varit på rätt plats vid rätt tillfälle och introducerats till den djurrättsliga tanken kan samhället långsamt förändrats. Och medan den processen håller på hjälper det inte att leta efter vems fel det är, för det är allas och ingens fel på samma gång. Händelser har lett till att det har blivit som det har blivit och nu är det bara att försöka förändra djurens situation så gott det går.
Köttkonsumtion på Radio1
För några dagar sedan pratades det om köttkonsumtion hos Cissi Wallin på radio1. Ofta när detta ämne tas upp diskuteras miljö- och hälsoaspekten noggrant men att vegetariskt också kan ha att göra med djurrätt glöms (ignoreras?). Kanske är det för jobbigt att börja prata om ett av de mest kontroversiella ämnen man kan prata om, kanske är det helt enkelt inte tillräckligt intressant.
Men hur som helst, Cissi Wallin gör annorlunda. En talesperson från Djurens Rätt är inbjuden för att föra djurens talan, som jag tycker gör ett underbart bra jobb. Det blir ett riktigt bra avsnitt, så lyssna nu!
Förövrigt är Cissi Wallins andra avsnitt också jävligt bra, så lyssna på alla andra också!