Nu är det jag som är vanlig
Har märkt att det inte alls är lika roligt och intressant längre att vara vegan - att vara ANNORLUNDA. Hela första året tyckte jag det var kul att säga "jag är vegaaaaan" och jag var riktigt stolt hela tiden och älskade att förklara för folk vad jag tyckte. Nu är det... inte riktigt likadant. Det är inte flashigt längre. Ingen spänning liksom. Alla vet att jag är vegan, det är inget konstigt, jag bara är det, och ingen ifrågasätter mig längre (faan också!).
Förut tänkte jag alltid "jag är vegan, jag är vegan, jag är vegan, jag är annorlunda". Så fort jag hamnade i ett matsammanhang var jag så medveten om att jag inte åt som alla andra och att jag skiljde mig från mängden. Nu är det mer "va!?!!?!? Är ni INTE veganer!?" när jag ser någon lassa upp någonting på tallriken som jag inte rört på 2 års tid och inte längre betraktar som något ätbart. Nu tycker jag ju att det är jag som är vanlig.
Det är dem som är konstiga, annorlunda. Dem äter ju sånt som man inte kan äta. Typ bröstmjölk och muskler och sånt. Huh.
"Hur kan det vara fel att dricka mjölk?"
Förra veckan kom frågan från en helt främmande person i matkön i skolan; "varför är du vegan?". Jag svarade att jag tyckte det var fel att äta kött, ägg och mjölk. Hen svarade med; "hur kan det vara fel att dricka mjölk?"
Ja. Vart ska man börja liksom?
Och jag förstår ju att folk undrar, för det är inte självklart att det skulle vara fel. Jag minns ju själv hur jag tänkte förr. Kossorna bor ju på ängarna och mjölkas då och då. Det där med kalvar funderade jag inte ens över. Det är det som är det allra värsta. Att Arla verkligen har förpestat världen, dem har hjärntvättat alla tills ingen längre fattar att både kossorna och kalvarna mördas och att det är en blodig industri som ligger väldigt nära köttindustrin. Men det är ju rätt så logiskt att folk har den snedvridna bilden av mjölkindustrin när Arla konstant pumpar ur sig falsk propaganda som den här:
Så här skriver man ett inlägg när man inte orkar skriva ett inlägg
Nu länkar jag till ett jättebra inlägg med massor av vanliga resonemang som folk brukar komma med angående att äta eller icke äta djur och slutsatser kring deras resonemang och bla bla bla... Äh, kolla själva bara.
"Säg tack så försvinner allt lidande!"
På vilket sätt hjälper det att säga "tack" när man äter kött? Blir djuret inte lika skadat, får respekt eller vad liksom? Om jag hade blivit mördad och hade fölmågan att återuppstå för ett ögonblick precis efter, skulle inte min fråga vara "kan du säga tack nu eller?", det skulle vara "varför mördade du mig?" alternativt "vad har jag gjort dig?".
Allt med Utöya och Breivik skulle kunna vara preskriberat och bortglömt om gärningsmannen bara sagt tack direkt. Tack att jag fick uttrycka min vrede. No harm done liksom. "Säg tack så försvinner allt lidande!" Inget mer med det. Eller? Är det bara jag som kanske, kanske ändå känner att problemet inte är löst trots att detta ord kom med? Jag hoppas inte det i alla fall.
Så snälla, alla som tror att dem på något sätt ställer saker till rätta genom att yttra ett "tack" när dem sedan böjer sig ner över en tillagad muskel, kan ni tänka om?
Ps. Jag ÄLSKAR att dra paralleller mellan djurförtryck och Brevik (Auschwitz och slaveriet också för den delen). Och NEJ, jag kommer inte sluta med det för att en argsint köttätare från Småland tycker det uppfattas som kränkande.
Tack Arla ännu en gång för er otroliga förmåga att tänka positivt
+ infektioner, skavsår, föräldralöshet och massavrättningar.
Tack Arla ännu en gång för er otroliga förmåga att tänka positivt.
Köttätande råkar vara "det normala"
Både här på bloggen och på vegan.nu har jag läst att folk funderar kring det här med att ge barn vegokäk. Är det rätt? Är det fel? Tvingar man barnet att vara vegetarian då? Eller när hen tillåts äta kött; tvingar man i själva verket barnet att vara köttätare?
Hur man är gör så "tvingar" en förälder på sina värderingar på ungen. Föräldern kanske låter ungen käka kött, inte äta kött, gå till kyrkan, inte gå till kyrkan, ha könsneutrala kläder, ha könsstereotypa kläder... Allt är ju värderingar, hela tiden.
På vegan.nu var det någon som skrev "jag känner att valet att vara vegetarian är stort, och att jag inte vill ta det åt en annan människa." Valet att vara köttätare är ännu större. Ganska gigantiskt mycket större. Bara att det är det som är normen så ingen lägger märke till det längre. Det blir ofta så, de saker som är normen har ofta inget namn och ses inte som ett beslut/ett sätt att vara. Det bara är "det normala". Typ som att vara transperson eller cisperson. Upp med handen om man hörde talas om transperson redan när man var 7, men inte fattade att det fanns någonting som hette cisperson förrän man var 17... *räcker upp handen*
På vegan.nu var det någon som skrev "jag känner att valet att vara vegetarian är stort, och att jag inte vill ta det åt en annan människa." Valet att vara köttätare är ännu större. Ganska gigantiskt mycket större. Bara att det är det som är normen så ingen lägger märke till det längre. Det blir ofta så, de saker som är normen har ofta inget namn och ses inte som ett beslut/ett sätt att vara. Det bara är "det normala". Typ som att vara transperson eller cisperson. Upp med handen om man hörde talas om transperson redan när man var 7, men inte fattade att det fanns någonting som hette cisperson förrän man var 17... *räcker upp handen*
Det allra smartaste skulle vara att låta ungen växa upp som vegan. Då är man neutral i frågan, man har inte skadat någon. Jag menar, om man käkar djur ibland så har man ju tagit ställning. Det är OK att döda djur. Om man däremot inte gör det har man kanske inte tagit ställning ännu. Men då kommer vi dit igen, att köttätande råkar vara "det normala" och veganandet råkar vara det konstiga. Och i en sådan värld där i princip alla föds till köttätare kan det lätt tyckas att köttätandet skulle vara det neutrala att göra. Det skulle vara att icke ta ställning övertaget. Tänker man bort alla normer däremot blir det resonemanget helt plötsligt korkat.
Ett djur helt utan möjligheter
...ur oxens synvinkel menar jag. Han har ju inte alls speciellt många möjligheter. Han utnyttjas och kommer ändå mördas tillslut. Vilken vidrig bild, verkligen. Här visar dem upp vilka bitar på oxen man kan skära bort och äta upp. Finns det något värre sätt att objektifiera någon på?
Är hundägare dumma i huvudet?
"Människor som ser sig som ägare av en annan individ är dumma i huvudet, ja."
Lady Dahmer skrev om att hundar kan vara farliga för barnen, och därför ska man lära barnen att inte rusa fram till okända hundar och börja gulla med dem. Jag skulle vilja vända på det. För för mig så är det inte främst av säkerhetsskäl man inte ska klappa okända hundar, utan av respekt. För hur i helvete skulle jag själv reagera om en främling sprang fram och började pilla på mig?
Hundar finns inte till för att bli petade på. De är inte till för att på något vis behaga oss människor eller underhålla oss. Precis som jag skrivit förut; Jag är trött på klapp- och kelhörnor där kaniner och marsvin ska behaga barnen som går förbi. Jag är trött på "vill ni hålla?" och djur som flyttas runt som vandringspokaler. Jag är trött på snoriga förskoleklasser där varje unge ska få peta på ormens hud varsin gång. Sluta pilla på djuren!
Låt hundarn vara för i helvete. Hur svårt kan det vara?
Jag är ingen djurvän - jag är djurrättsaktivist
Avskyr när djurrättare och veganer betitlas som djurvänner. Asså nej, jag är ingen djurvän. Eller jo, det är jag ju men det är inte det det handlar om när man pratar om djurrättsaktivism och demonstrationer och minkutsläpp. Jag är inte vegan för att jag tycker kaniner är gulliga eller för att jag tycker delfiner är söta. Att vara vegan och djurrättare är ett politiskt ställningstagande och som de flesta redan insett; ordet djurvän hör till en helt annan liga.
Man kallar väl inte en HBTQ-aktivist för bögvän eller transavän annat än i nedlåtande texter?
Att kalla veganer för djurvänner nedvärderar vårat arbete och gör så att folk inte behöver ta våra åsikter på lika stort allvar. Visst, kalla mig djurvän när jag gullar med mina marsvin, men när jag står utanför en affär som säljer päls och demonstrerar är jag ingen djurvän - jag är djurrättsaktivist.
Make it possible
Att ha Eskil Erlandsson som ansvarig för djurens välfärd är som att ha en pedofil som barnombudsman
Det finns ingen djurombudsman. Det finns ingen inom politiken som har ansvar för, och som dessutom själv bryr sig om, djurens rättigheter. Varför det? För att det är så slavar behandlas. Vi kan ju inte ha en högt uppsatt person som ska se till att djuren i samhället inte plågas i onödan. För om vi skulle ta och lokalisera de platser där djur lider i onödan, då skulle vi på kartan få en stor, fet röd plupp på varje farm i hela Sverige. Det finns inga kossor som slaktas för att det är nödvändigt. Det finns inga grisar heller som gör det. De slaktas för att människor vill ha sin gamla vanliga mat som de går genom eld och vatten för att få behålla.
Utvecklingsvilliga? Knappast.
Varför ska egentligen Eskil Erlandsson, en äcklig, sadistisk jävla gubbe som hatar alla som inte är människor, bestämma över hur djuren ska leva och dö? Det är som att låta en pedofil vara barnombudsman. Varför låta någon ansvara för en grupp individers välmående när personen uppenbarligen inte bryr sig ett skit? Det handlar om 80 miljoner landdjur och åtskilliga MILJARDER fiskar - VARJE ÅR. Det finns ministrar för alla olika områden men nej nej att alla dem där individerna ska få något som helst försvar eller medlidande för all den vidriga skit de utsätts för. Det blir ju ofta så med slavar; de utsätts för mycket värre och mycket mera plågor, men får bara en tusendel av den uppmärksamhet och hjälp som de andra grupperna får när de behandlats illa.
Jag längtar tills den dagen då den som har ansvaret för djurs välfärd varken är en gammal minkfarmare, mjölkbonde eller djurskyddare. Ingen annan än en renblodig djurrättare ska sitta där.
Det finns många saker att göra med sina slavar; ta deras mens, stjäla deras barn, pumpa ut deras mjölk, raka av dem deras ull
Varför ska det alltid komma någon jävel och berätta om hur otroligt lyckliga just deras kött/mjölk/ägg-djur är? "Just mina djur mår jättebra och har det såååååå lyxigt!" Och så har jag hört många säga. Men ändå så lever majoriteten av industridjuren bakom betongväggar och mår inte alls särskilt bra. Så jag undrar liksom, vart finns dem där "lyckliga" djuren som alla pratar om hela tiden? För det enda jag ser vart jag än tittar är slavar, slavar, slavar. All fakta pekar på olyckliga djur i misär och antalet personer som påstår sig enbart äta "lyckliga" djur stämmer inte överens med hur många "bra" gårdar det finns.
Men oavsett: vanvårdad eller inte, djuret har aldrig rätten till sitt eget liv.
Och den här vidriga grejen att kalla sina slavar för "mina älskade" eller "mina kära" eller liknande; du ska ju mörda dem snart? Skicka iväg dem på en lastbil raka vägen till ett panikfyllt slakthus där dem får stå i rad och vänta på sin tur att bli dödade. Älskade? Verkligen? Och om du inte just nu känner för att döda dina kära djur så är det ju alltid något annat som står på agendan; ta deras mens (ägg alltså), stjäla deras barn, pumpa ut deras mjölk, raka av dem deras ull. Listan är lång. Det finns många saker att göra med en slav.
Att utnyttja och äga någon är slaveri, oavsett hur omgivningen ser ut. Gröna ängar och blå himmel förändrar inte det faktum att djuren är förtryckta och saknar rätten till sina egna liv.
Så här gör man inte med någon man älskar.
När vi ändå pratar om det här med slavar - en slav behöver inte vara någon som blir slagen och misshandlad, torterad och förödmjukad dygnet runt. En slav behöver inte vara någon som är i konstant lidande, eller ens en individ som själv inser att hen är förslavad och "ägd" av någon. Det kan vara en vanlig kossa som står i en ganska sjysst hage (på sommaren då...) och faktiskt tycker att livet är ganska skönt just nu. Men varför är kossan där? Vart tog hennes tre kalvar vägen? Varför har hon haft så ont i juvrena ibland? Varför får hon bara leva i 5 år när hon skulle kunna bli 20?
För att hon är en slav givetvis. Och det betyder att hennes behov alltid kommer i sista hand. Först konsumenternas, sedan bondens, sist kossans. Vi vet alla att konsumenterna vill ha mjölk, sjukt billig sådan. Och vi vet alla att bonden vill ha lön för sitt jobb (om man nu kan kalla att driva slavhandel för jobb). Mycket mjölk ska produceras på lite pengar. Konsumenterna får sina många liter mjölk, bonden får sin lön, och kossan får... Ja, ingenting egentligen. Ingen kalv, ingen frihet, ingen bra kost. Kanske lite gräs på sommaren om hon har tur. Och någon infektioner i juvrerna. Och en tidig död. Grattis, njut av livet liksom.
Hon kanske inte lider varje sekund, varje dag, men make no mistake - hon är en slav. Om det är någon som säger emot det så undrar jag vad i helvete den personen definierar som slaveri.
Laughter of the day:
"Jag är ingen mördare, jag slaktar och skjuter inte mina kor, det gör slaktaren åt mig!"
Klipsk bonde
Nä nä. Jag medger att det inte är bonden som skjuter. Men det är bonden som säger "nu är det dags att slaktas!" och ringer efter transport till the house of death. Skulle man bestämma över en människas liv och död på samma sätt skulle man klassas som vidrig psykopat och slängas i fängelse.
Ensamheten
Det är svårt att fortsätta arbeta mot hemskheter när man dag ut och dag in får det bekräftat för sig att, ja, världen består till största del av idioter. Jag menar, hur många människor har jag egentligen träffat med sunda värderingar? Som håller med om en åsikt som för mig är det allra självklaraste i världen; slaveri är fel. Inte många. Inte många alls. Det är faktiskt så illa att om jag plockar bort de människor jag mött genom aktivismen, så finns det inte ens en enda människa kvar. De är alla med på något vis, mer eller mindre. Vissa försöker delta så lite så möjligt och käkar mycket vegetariskt eller kanske helt är vegetarianer, men grundtanken att djuren är till för oss biter sig ofta fast och stannar i personens hjärna trots att hen är påväg åt rätt håll. Och det, det gör mig fruktansvärt trött på allt. Det finns liksom ingen - INGEN - som tycker som jag.
Där är ju i alla fall internet en stor hjälp. Mot ensamheten, menar jag.
"Jag äter inga djur som farit illa"
När man pratar om barn som far illa menar man barn som kanske blivit våldtagna, misshandlade eller kanske "bara" blivit dåligt bemötta av vuxna. När man pratar om djur som far illa däremot, då menar man djur som kanske blivit brända levande i eld på slakterier, intryckta i minimala utrymmen i flera dygn i en lastbil eller blivit så brutalt misshandlade att varenda ben i kroppen brutits av på mitten.
Vad menar man då egentligen med ett djur som INTE farit illa? Menar man kanske ett djur som fått en lycklig uppväxt tillsammans med sina föräldrar och familj, fått bo på ett mysigt ställe där hen trivs, fått leva hela livet utan att bli plågad eller utnyttjad på något vis?
Nej. Man menar ett djur som fraktats i samma, trånga utrymmen men inte riktigt lika länge. Ett djur som blivit misshandlad men inte lika brutalt. Ett djur som mördats men utan "komplikationer".
"Jag äter inga djur som farit illa". Äh. Va?
Ett djur som inte far illa.
Varför är veganer så arga?
"Många undrar varför jag är så arg, varför veganer och djurrättare är så arga. Jag skulle vilja vända på det: Varför är djurförtryckare så arga? Vad är det som får dem att hata djur så mycket att de måste döda miljarder av dem varje år?"
Jag läste ett så fruktansvärt bra inlägg av Jenny Walker, som handlade om varför vi veganer ofta anses som arga och aggressiva medans djurförtryckare ses som snälla pacifister som inte gör någon som helst skada.
Det här inlägget gjorde mig så arg. Inte på Jenny Walker, utan på att allt det hon skriver är så rätt. Allting ska alltid ske på djurförtryckarnas villkor. Världen ska filas och snickras om så att den passar köttätarna. Allt ska anpassas efter de som gör andra illa. Lite som fenomenet i svenska skolor, att det är offret som får byta skola och mobbarna får stanna kvar.
"Jag blir ledsen. Förtvivlad. Frustrerad. Och arg. Fruktansvärt arg. Ändå lägger jag ständigt band på mig. Jag jobbar med en vegansk webbtidning. Jag skriver om veganmat och föreläser om veganmat och jag bjuder på veganmat. Allt för att stryka djurförtryckarna medhårs och göra dem nyfikna och intresserade. Jag bakar kakor och monterar snittar och jag ler och tar i hand och för en dialog. Men arg, det får jag inte vara. Man får inte berätta om hur det ser ut i djurfabrikerna. Då är veganerna arga."
Bli aktivist!
Nu har jag inte varit på en demonstration på hur länge som helst och då blir jag alltid lite galen. Det är så fruktansvärt skönt att träffa andra människor som delar ens största övertygelse i livet, det stärker verkligen ens engagemang och gör att man orkar stå ut med puckon ett litet tag till. I en värld där jag egentligen är rätt esam om mina åsikter och syn på livet så finns det alltid en liten oas dit jag kan bege sig för att för en gångs skull få lite medhåll.
Ett tips till alla er därute som känner att ni håller på att bli lite galna och pratar sönder era nära och kära som inte riktigt hajat det här med djurrätt ännu - bli aktivist. Pröva att snacka med Djurens Rätt eller Djurrättsalliansen eller någon annan organisation. Det är skönt både att få göra någonting mot eländet, att känna att man faktiskt jobbar praktiskt med det, och det är underbart att få träffa likasinnade människor. Jag lovar, det hjälper.
Demonstration mot kött i Gallerian i Stockholm.
En redan underbar regissör blev helt plötsligt ännu bättre
“…the kids want hamburgers and Coke because they’re kids. But all of human consciousness is five years old emotionally. It’s not a requirement to eat animals, we just choose to do it, so it becomes a moral choice and one that is having a huge impact on the planet, using up resources and destroying the biosphere.”
- James Cameron
Jag blir alltid lika glad när offentliga personer går ut med goda nyheter. Goda nyheter = att hen har blivit vegan. James Cameron ställer sig till den intelligenta grupp kändisar som inser att de har makt eftersom de är kända och folk lyssnar på dem. Kommer ihåg att jag blev helt paff när jag fattade att Ellen DeGeneres var vegan (och dessutom VÄLDIGT engagerad - kolla här). Innan hade jag tänkt på henne som den där jobbiga, studsiga tjejen som pratar med äcklig, amerikansk dialekt. Plöstligt blev hon den där häftiga, smarta intervjuaren som säger sjukt bra grejer och är rolig.
Woody Harrelson är ett annat exempel. Första filmen jag såg med honom hette Transiberian (förövrigt en av de bästa filmerna jag någonsin sett) och efteråt fick jag reda på att han var vegan. Vips så fanns han på minnet och jag såg fler filmer med han i huvudrollen och nu är han en av mina favoritskådisar.
Nu jävlar ska James Cameron undersökas närmre. Vilka fler filmer har han gjort förutom storfilmen Avatar? Jag ska i alla fall titta på ALLA. Bara för att han är vegan och förtjänar extra omtanke - eftersom han ger extra omtanke.
Sådant okristligt tänk vill vi minsann inte ha här på 2000-talet!
Det känns som att jag är minst 500 år före min tid. Ingen människa jag någonsin träffat (förutom folk i djurrättsalliansen) förstår vad jag menar. Folk blir chockade när de hör den där galna idén som jag har; att alla ska ha rätten till sitt eget liv!
Nä, nu får det vara slut på tramset. Vadå, ska man ha rätten till sitt eget liv? Få leva fast någon annan tycker att man ska dö? Oavsett art? Nej, nu svimmar jag nästan så häpen jag blir. Det läskigaste jag någonsin har hört. Att alla ska ha samma rätt att leva? Nä, fy. Sådant okristligt tänk vill vi minsann inte ha här på 2000-talet!
Döda mig snällt
Den stora skillnaden mellan djurrätt och djurskydd är att en djurrättare anser att alla individer, oavsett art, ska ha rätten till sina egna liv. De ska inte mördas, plågas, stängas in eller på annat sätt förtryckas.
Djurskyddare däremot resonerar som så att djuren ska "ha det bra". Det är synd om slavarna, visst, men vi vill inte avskaffa slavhandeln. Lite så fungerar det tänket. Bry dig om andra men inte så mycket så att du skulle kunna dela med dig av dina rättigheter eller ge någon annan lycka. Fortsätt döda ni, döda lite snällare bara.
"Döda mig snällt."