Sluta se allting ur människans synvinkel
"Människor och djur".
Människan är ett djur. Vi är bara ännu en art bland alla andra miljarder arter. Varför är vi speciella tycker du? Varför är vi viktigast? Varför är vi bäst? Kanske för att DU råkar vara människa? Alla värderar sin art högst (oftast). Råttor bryr sig om andra råttor mer än dem bryr sig om hästar, apor, människor. Grisar bryr sig mer om andra grisar än om råttor, fladdermöss, människor. Se det från ett helhetsperspektiv.
Sluta se allting ur DIN synvinkel - ur MÄNNISKANS synvinkel.
Vem är till för vem? Är kossor till för oss? För att vi ska kunna dricka deras bröstmjölk? Är vi människor till för kossorna? För att de ska kunna dricka våran bröstmjölk? Är bakterier och virus till för oss? Är vi till för bakterier och virus? Finns vi här för att de ska kunna frodas i våra kroppar? Överleva? Reproducera och utvecklas?
Eller så kanske, KANSKE, är alla arter bara ett resultat av en miljoner år lång process som kallas evolutionen. Det har blivit som det har blivit för att det har blivit så. Inga om, inga men. Så är det bara. Och så står vi här idag, med all makt över alla de andra arterna för att vi fått övertag över de andra, och vad väljer vi att göra? Att bry oss om varandra? Att respektera varandra? Eller att brutalt massmörda varandra? Vi finns till för grisar, kossor, höns och får lika lite som dem finns till för oss.
Acceptera och gå vidare.
Det finns inga lyckliga slavar
WSPA har bestämt sig för att samarbeta med det djurförtryckande företaget Ben & Jerrys. Tillsammans ska de skapa bättre förhållanden för kossorna i EU. Många (inklusive jag) fick meddelande i mailen från WSPA om att skriva på en namnlista vars budskap är att kossorna behöver ha det bättre. Jag klickar mig in där på sidan, upptäcker att hela sidan är designad på exakt samma sätt som Ben & Jerrys glasspaket. Samarbetar dem? Vadå, WSPA tycker att det som Ben & Jerrys sysslar med är bra? Hur då? Stod inte WSPA på djurens sida alldeles nyss?
"We love our cows, watch happy cows". Sen trycker man på videon och det som syns är kossor som springer ut från ett stall och ut på en grön äng. De stångas, hoppar runt, springer. Om man släpper ut slavar som bor inomhus största delen av året på hårda betonggolv utan halm så är det väl självklart att dem blir glada? Som en fånge som släpps ut ur sin cell - "yes! Jag är äntligen fri!". Men det är faan inte lycka dem känner, det är lättnad. Lättnaden att äntligen få en liten gnutta frihet mellan alla födslar och mjölkningar och juverinfektioner. Nej det finns inga lyckliga slavar, så samtliga företag som utnyttjar kossor och mördar deras kalvar kan sluta låtsas som det.
Jag blev nyfiken på Ben & Jerrys attityd och tankar kring djurrätt och kikade därför in på deras hemsida. Det jag hittade var skrämmande. Går man in på Våra Värderingar > Cow Cam så drabbas man både av kväljningar och raseriutbrott. Falskt propaganda. Ungefär så kan jag väl sammanfatta allting på den sidan. Det här är kossor som, precis som alla andra kossor inom mjölkindustrin, tas ifrån sina nyfödda kalvar, blir inseminerade varje år, har sprängfyllda juvrer (aj!) och avrättas vid några års ålder. Ändå så visas filmer med sprallig lant-musik, kossor som hoppar runt i en hage och (surprise surprise) inte en enda kalv.
Pälsfarmare försöker köra på djurrättsaktivist
Ja. Vad ska jag säga? Folk som förespråkar och jobbar med päls är faan en art för sig. Dem är starkt kritiserade, hatade till och med av största delen av folket men ändå så får dem finnas kvar. Dem beter sig som om dem håller på att drunkna och hjälplöst försöker hålla huvudet över ytan. Men djurrättaktivister och svenska folket vill ju att dem ska sluta med det dem sysslar med. Jag tror ärligt talat inte att det är många år kvar innan dem försvinner för gott (speciellt om vänstern vinner nästa val).
Sluta pilla på djuren!
Det här eviga pillandet på djuren - sluta med det. Jag är trött på klapp- och kelhörnor där kaniner och marsvin ska behaga barnen som går förbi. Jag är trött på "vill ni hålla?" och djur som flyttas runt som vandringspokaler. Jag är trött på snoriga förskoleklasser där varje unge ska få peta på ormens hud varsin gång. Sluta pilla på djuren!
Vi älskar djur - men vi mördar dem gärna också
Ni minns den här vidriga reklamen som jag visade upp här på bloggen för ett tag sedan? Nu har pesten spritt sig till tv också. Samma kampanj. Samma lögner. En reklamsnutt på 30 sekunder räckte för att väcka min ilska. Den där outhärdliga approachen som alla djurförtryckande industrier måste marknadsföra sig med används återigen. Några bilder på glada bönder som ler i solskenet, sen några snabba blink-bilder på kycklingar (precis så att man ska hinna uppfatta att "åh, vad söta de är" men inte riktigt hinna inse att de ska dödas). Några fler leenden, och sist en slående slogan som försäkrar konsumenten om att inga djur far illa. I vanligt svensson-tal så betyder ju "inte fara illa" att man inte torteras sådär jättemycket, bara lite grann. Bara så mycket som anses vara lagligt (hoppsan ja, hela kycklingindustrin råkar ju dock vara olaglig så som den ser ut idag).
"Vi älskar djur" är ofta budskapet som djurförtryckarna vill få fram. Den ekologiska mjölkbonden klappar på sin kossa i hagen, kycklingfarmaren håller en kyckling i händerna och gullar med den. Vi bryr oss, vi bryr oss - mantrat som djurindustrin, inklusive alla djurkonsumenter, konstant upprepar för sig själva. " Vi älskar djur - men vi mördar dem gärna också." Vi som redan bytt sida och blivit mer djurrättsliga av oss undrar ju hur i helvete man kan påstå sig att bry sig om och älska någonting som man dödar.
Inga djur skadades...
Snart är det din tur
Föreställ dig paniken i ett slakthus. Ett slakthus är ju egentligen som en enda lång kö. Alla djur som är där inne står i kö för att bli mördade. Snart är det din tur liksom.
När det görs på ett djur som inte är en människa så bortförklaras lidandet
När jag för länge sedan var en mjölkdrickare så tänkte jag på komjölk som någonting naturligt och nyttigt. Någonting som gjorde oss människor starkare. Och sen så tänkte jag på massor av söta kossor som snällt stod och gav bort sin mjölk.
Oj oj oj. Kunde man vara mer fel? Glada kossor? Nyttigt? Och vart var kalvarna i hela tankeprocessen? Fanns dem en med? Nej. Jag fattade ärligt talat inte att kossor, precis som människor och alla andra mjölkdjur måste få ett barn för att kunna börja producera mjölk. Jag var totalt jävla outbildad och korkad, framförallt hjärntvättad. Arla är ju mitt ständiga hatobjekt. Deras sätt att marknadsföra en vara som skapas ur förtryck och mord är helt galet.
Därför gillar jag att posta bilder på människor som mjölkas. För att det vänder på tankegångarna, det får en att förstå kopplingen mellan bröst och juver, bröstvårtor och spenar, människobarn och kalv, kvinna och kossa. Skulle någon kedja fast en människa, inseminera henne och sedan efter graviditeten mörda hennes barn för att själv kunna dricka upp all modersmjölk - vad skulle folk säga då?
Missfoster! Freak! Mördare! Vidriga jävla äckel!
Förstår ni vart jag vill komma? Mjölkbönder gör detta. Fast på kossor givetvis, och när det görs på ett djur som inte är en människa och därmed saknar rättigheter så bortförklaras lidandet och våldet och dödandet. För vi vill ju så gärna dricka den där goda, nyttiga mjölken.
Stoltheten
Det är precis det här jag menar. STOLTHETEN. Att vissa människor på allvar känner sig stolta för att de lyckats mörda någon. Och hur jävla sjukt är inte det egentligen?
Jakt är en vidrig syssla som enbart hjärndöda och känslokalla psykopater håller på med
Det är en grupp människor som jag bara inte kan förstå mig på. Jägarna och människorna runtomkring som försvarar jakt och på allvar tycker att är okej, att det är naturligt, att det är etiskt korrekt. För vad är mer naturligt än en herbivor som går ut i skogen med en maskin som gör att hen kan döda djur som hen i naturligt tillstånd inte ens skulle kunna springa ikapp, än mindre besegra i en närstrid? Vad är mer etiskt korrekt än att döda och äta upp ett djur när man lika gärna skulle kunna låta bli utan att det på något sätt skulle påverka personens överlevnad?
Jakt är en vidrig syssla som enbart hjärndöda och känslokalla psykopater håller på med. Så, då var det sagt (låt hat-kommentarerna hagla in). Det värsta av allt är att dessa människor ofta har hundar, rider hästar och kelar med marsvin. Och det gör mig ännu mer förbannad. För vad är egentligen skillnaden? Mellan hunden och älgen? Mellan människan och älgen? Alla tre har ju ögon att se med, hjärtan som slår, hjärnor att tänka och känna med - sorg, glädje och smärta. Vad är egentligen skillnaden? Jag förstår inte.
Alla tyckte såklart att djurplågeri var fel men ingen ville ta tag i djurplågeriet som låg på våra tallrikar
Innan jag blev vegan och djurrättsengagerad tänkte jag på Djurens Rätt som en kramgo organisation vars främsta mål var att stoppa vanvård av kattungar. Jag trodde nämligen att Djurens Rätt var nästintill en djurskyddsorganisation (inte för att jag visste skillnad mellan djurskydd och djurrätt på den tiden men ändå). Att budskapet handlade om att sluta konsumera kött, ägg och mjölk hade jag ingen aning om. För mig var det ju inte det som var problemet, det var inte där det hemska skedde - trodde jag.
Men allt detta var ju på den gamla goda tiden när jag hoppade runt på rosa moln och trodde att inga djur led och att köttbullar var gjorda av någon substans som man hämtade ifrån träd. På den tiden då jag var en ignorant jävla barnunge som i ena sekunden kunde predika för mina klasskompisar om hur fel det var att dem sprang efter katten som av misstag tagit sig in på skolgården, och i nästa sekund svepa ett glas mjölk och käka korv i matsalen. Men det var ju så det var, alla gjorde det. Alla tyckte såklart att djurplågeri var fel och att det var någonting som skulle stoppas men ingen ville ta tag i djurplågeriet som låg på våra tallrikar. För vi insåg helt enkelt inte att det fanns där.
98 % av alla djur som plågas och mördas i denna värld plågas och mördas av ägg-, mjölk och köttindustrin. Päls, djurförsök, vanvård av husdjur - allt det där är småsaker i jämförelse med vad vi äter. Och ändå så är det dem där små, pyttepyttesmå delarna vi vågar bry oss om. Och när vi gör det är vi "djurvänner". Då är vi sådana människor som bryr sig om att alla katter och hundar minsann ska hamna hos ansvariga mattar och hussar. Inget djur ska behöva lida - om det inte råkar vara för våra smaklökars skull då vill säg.
Förut trodde jag att världen bestod utav lyckliga människor och djur, lyckliga historier och vissa mindre lyckliga. Det fanns svältande människor, men dem var inte så många. Det fanns cancersjuka, men dem var inte så många. Det fanns djur som plågades, men dem var inte så många. Jag märker ju nu att hela min världsuppfattning som jag hade innan jag fyllde 16 var totalt verklighetsfrånvänd. Jag hade ingen som helst koll på hur världen såg ut, trots att jag lyssnat på samhällslektionerna och trots att jag var en ganska allmänbildad tonåring. Men juste, hemska saker vill de vuxna helst inte lära ut. Speciellt när dem själva är så ivriga med att förtränga dem.
Stackars person som föddes på toppen av samhället
Ni kanske har hört att det finns en nattklubb i Malmö som har akvariumfiskar i sina lokaler. Bland dunka-dunkamusik, blinkande ljus och oändligt hög bas, där får dem bo. Djurens Rätt anmälde nattklubben och skrev även ut det på sin facebook-sida. Intressant nog visade det sig att många tycker att det är dåligt att dem uppmärksammar något så larvigt som fiskar som lider (vilket jag personligen tycker var extra bra eftersom att fiskar konstant glöms bort). Det är tydligen töntigt och överdrivet att bry sig om djur. Asså om dem har fjäll och simmar i vatten, sådana där ludna djur som går på fyra ben är däremot jättebra att bry sig om.
Kränkta vita män brukar folk säga. Jag vill istället säga; kränkta översittare som har alla rättigheter man kan drömma om och som känner sig så fruktansvärt sårade när de tvingas dela rättigheterna med någon annan. Det känns tungt. Jobbigt. Oerhört svårt. Stackars person som föddes på toppen av samhället och nu riskeras att petas ner från sin tron p.g.a. ett gäng fiskar i Malmö. Man kan väl konstatera att somliga människor väldigt lätt känner sig hotade.
I Israel går utvecklingen framåt
Hur var det nu...
Vad skulle vi göra utan traditioner?
"Jag tolkar det som en fin tradition. Kalkonen är en gåva från Gud. Jag brukar titta på youtube på recept på hel kyckling och hel kalkon. Egentligen smakar inte kyckling något. Det är konsistensen man vill åt. För god smak gör man ett underbart smör med kryddor och gnider in kycklingen med för att skinnet ska bli saftigt. Sen stoppar man in goda grönsaker i kroppen och binder ihop benen. Stoppa in kycklingen i ugnen, en timme per kilo kyckling. Jag älskar djur. Men inte lika mycket som jag älskar kött. Men man får ju tycka vad man vill."
"Jag älskar djur". Typ som att Breivik skulle påstå att han älskar människorna han sköt ihjäl. Och tack för din ingående berättelse om hur du brukar stympa och förstöra någons döda kropp, mycket informativ.
Asså förresten, infibulation och andra sorters könsstympningar, dem är ju också rätt så fina traditioner tycker ni inte? Det är - precis som massmord - en gåva från "gud" (ja, jag VÄGRAR att skriva gud med stor bokstav). Att Waris Dirie tillsammans med miljoner andra kvinnor våldsamt får sina inre och yttre blygdläppar och klitoris bortslitna är en vacker tradition. Att de sedan får men för livet och att de aldrig mer kan menstruera eller kissa normalt är också vackert.
Ah, vad skulle vi göra utan traditioner?
Thanksgiving
Som ni kanske redan vet så går högtiden Thanksgiving ut på att vara tacksam och snäll. Fast bara mot människodjur givetvis, vad annars. Högtiden handlar ju också om att ta döda kalkoner, sära på deras ben, skära upp ett stort hål runt anuset och trycka in massor av mat däri. Yum. Här är Petas kort-film om Thanksgiving:
Föräldrar som ljuger för sina barn
"I think, with dismay and sadness, about the children who adorn their walls with animal pictures and have favorite stuffed animals, but are lied to by their parents about where meat, dairy, and eggs come from so that they unwittingly inflict suffering and death on the real animals whom their toys and pictures represent. To what degree do the parents lie to their kids to hide their own violent life styles?"
Lögn #831: "Om inte djuren mår bra blir inte produktionen bra"
Det såg helt stört ut när jag försökte svara på en kommentar med en lång text under det förra inlägget. Därför gör jag istället ett helt nytt inlägg (där det går att använda radbyten!!!!) med hela texten som svar till Lisa som frågade denna fråga:
"Pratade med min pappa om detta och han sa att "Om korna mår dåligt blir ju mjölken också dålig". Tycker att det ligger något i det. Men jag vet inte. Hur hänger det ihop?"
SVAR: Produktion och djurens välmående har inget som helst att göra med varandra. Ett djur kan gå upp i vikt, bli dräktig osv trots att det mår fruktansvärt dåligt och lever under hemska förhållanden. Det där är en myt som våra kära djurförtryckare hittat på för att få folk att tro att djuren har det bra.
Jag citerar Djurens Rätt (taget härifrån):
"Juverinflammation drabbar ungefär var tredje ko. Det ger bakterier i mjölken, är ofta smärtsamt och drabbar framför allt högproducerande kor."
"Kor utsätts i regel för en mycket påfrestande miljö. De flesta lever största delen av sina liv, över 90 % om betesreglerna följs exakt, på hårda golv. (...) När kon lägger sig faller hon först ner på framknäna för att sedan lägga ner bakkroppen. Tänk dig själv att falla på knä på ett hårt betonggolv, kanske 20 gånger om dagen! Det hårda och ofta smutsiga underlaget går hårt åt kornas klövar, ben och leder. En studie på nästan 5000 svenska kor visade att 72 % av dem hade sår i klövarna. Hos fem procent av korna var skadorna så allvarliga att de var halta. De kor som har störst risk att få klövsulesår är också de som producerar mest mjölk, vilket tydligt visar att det inte ligger mycket sanning i det vanliga påståendet att "DJUREN MÅSTE MÅ BRA FÖR ATT PRODUCERA BRA". Snarare är det så att den höga produktionen får dem att må dåligt."
"För att få ut så mycket mjölk som det bara är möjligt ur en ko så krävs det att hon får i sig väldigt mycket energi- och proteinrik mat. En ko som bara äter hö eller gräs ger inte lika mycket mjölk som en ko som får till exempel vete, soja, havre och sockerbetor. Det energirika fodret smakar gott, men det är inte vad kor är anpassade för att äta. Kornas speciella magar behöver stora mängder grova växtfibrer för att fungera normalt. Den felaktiga kosten leder till att så gott som alla kor är konstant dåliga i magen, med kroniska flytande diarréer."
ALLTSÅ; 33% av kossorna i Sverige har lidit/lider av smärtsamma juverinflammationer, 72% har sår i klövarna, 5 % haltar p.g.a. allvarliga skador i klövarna, och 99,9% (det kanske finns någon där ute som inte...) lider av kroniska diareer p.g.a. fel kost.
Det är en ganska svår uppgift att marknadsföra tortyr, barnamord och obeskrivligt våld som något gulligt och sött
Det är inte många som är lika begåvade som Arla. Asså, jag menar det är ju en ganska svår uppgift att marknadsföra tortyr, barnamord och obeskrivligt våld som något gulligt och sött. Nu ska alla mjölkdrickare känna sig så där extra stolta, för nu har Arla kommit med den förbluffande nyheten att - håll i hatten nu - kossorna tackar dig!
Personligen undrar jag vad i helvete de har att tacka för - att deras kalvar tas ifrån dem och mördas? Att de konstant är gravida med sprängfyllda juvrer som måste göra svinont? Att de får stå inne på spaltgolv 90% av sina liv för att sedan "få vara ute i det fria" den återstående korta tiden? Att de får en bultpistol mot huvudet vid 5 års ålder och töms på blod? A, jag vet inte riktigt. Arla är ju the masters of idioti i alla fall. Om det är möjligt så hatar jag dem ännu mera nu efter detta.
Trav är förtryck i alla högsta grad
"Men djuren blir ju behandlade jättebra", "dem får stora hagar", "men hästarna blir ju kliade på ryggen!". Okej, vänd på steken då. Istället har vi ett litet barn på 3 år som precis ska börja tränas för att bli världens bästa atlet. En tränare ser till att barnet under hela sin uppväxt får lyfta tunga saker, springa fort, hoppa högt, bli starkt. När ungen sedan är i tonåren ska hen börja tävla. Lasta in barnet i olika lastbilar och skjutsa runt hen till alla möjliga olika tävlingar runt om i Europa. Långa resetider, mycket press, mycket stress.
Har någon någonsin frågat ungen vad hen faktiskt vill göra? Nej, för om de gjorde det skulle barnet antagligen gallskrika "jag vill hem! Jag vill ta det lugnt!". Istället forsätter den här tränaren skjutsa runt ungen på massa tävlingar, ibland skadar sig barnet och får en tid att läka men sen är det direkt ut på banan igen. Det satsas pengar, barnets intresse av att ha kul och leva sitt eget liv finns inte ens med på kartan. Allting handlar bara om att tjäna underhållningsbranschen och alla de människor som är beredda att betala och satsa på individer vars egna viljor är totalt förbisedda. Efter ett par tre år är musklerna helt förstörda och antingen så avlider barnet på banan, på träningen eller hemma. Eller så kanske hen "blir behandlad som en kung" efter sin pensionering eller så kanske det blir en 28 timmars transport ner till Europa och sedan kniven. Oj, vilket härligt liv.
Skulle någon göra på detta viset med en människa skulle ingen jävel försvara det med att barnet blir kliad på ryggen och har en stor, ren box att sova i om nätterna. Då skulle folkmassorna rasa och vara sjukligt arga över att man tagit ett barns rättigheter ifrån henom. Men om det händer en häst är det ingen som bryr sig. "Dem tycker det är roligt att springa!".
Dödsfall inom trav- och galoppsporten (som vi känner till):
2012: 7 hästar (hittills)
2011: 19 hästar
2010: 15 hästar
"Hästarna springer med största säkerhet inte för att det är roligt utan för att de har lärt sig att det är vad som förväntas av dem. Det är fullständigt onaturligt för hästar att springa i maxtempo i andra situationer än när de flyr i panik och det är inget som de roas av."
"Alla mänskliga idrottsutövare utövar sin sport frivilligt, vilket hästarna inte gör. De avlas fram, föds och tränas i ett enda syfte; att springa in så mycket pengar som möjligt åt sina ägare. För det andra skulle det givetvis inte accepteras att ett tiotal idrottsmän faller ner och dör under pågående tävling varje år. Inte räknar vi väl med några dödsfall i fotbolls-VM och friidrotts-VM? Nej, men det är allmänt accepterat att "några trav- och galopphästar går åt varje år"."
"Man kan absolut tvinga en häst att springa, hoppa och göra dressyrkonster. Man gör det genom att hindra hästen att välja något annat. Man stänger deras munnar så att de inte kommer undan bettets verkan, man använder sporrar och spön och man kommer ständigt på nya metoder för att tygla och tvinga hästar."