Same shit, different name
Är du emot rasism, sexism osv? Bra. Då borde du antagligen vara emot speciesism också. Det grundar sig nämligen i exakt samma tanke; vi mot dem. "Vi är mer värda än er för att ni är mörkhyade/kvinnor/har fjädrar/päls/whatever. Vi har rätten att utnyttja er för vår egen vinnings skull oavsett vad det kommer betyda för er. Vi har rätten att låsa in er, plåga er, mörda er enbart p.g.a. att ni föddes till den ni råkar vara." Same shit, different name. Alla förtryck är samma sak.
Så snälla, om du är en sån som konstant gnatar på om hur viktigt det är med alla individers lika rättigheter - glöm då inte bort den största delen av individerna (de icke-mänskliga djuren). Det är väl ungefär 500 miljarder gånger fler varelser som far illa p.g.a. speciesismen än som far illa p.g.a. alla andra förtryck ihopräknade. Glöm inte det.
(Den här bilden passar verkligen in överallt!)
Elaka kommentarer
Jag minns för något år sedan hur jag reagerade när jag stötte på kritik. Jag blev rädd, ledsen, började tvivla på mig själv, fundera över om jag faktiskt gjorde rätt osv osv i all oändlighet. Jag får fortfarande taskiga kommentarer ibland, typ som "det är inte så lockande att vara du" (en trevlig människa som skrev det idag). Men jag blir inte berörd. Jag bryr mig inte. För jag vet att jag gör rätt, och jag vet att det finns folk som håller med mig. Även om jag inte direkt har en stor blogg med massor av kommentarer så är det ändå drygt 100 pers som läser vad jag skriver varje dag, och det argumentet väger rätt tungt för mig.
Och för varje elak kommentar jag fått genom åren så har jag fått även fått en (eller flera) mejl där någon berättar att hen tycker min blogg är bra och att hen har börjat gå mot en mer djurvänlig livsstil tack vare mig. Sådant värmer. Jag gör nytta. Det är även därför jag själv alltid skickar iväg ett meddelande till folk jag beundrar, för att de ska ha de där fina, snälla mejlen också och inte bara massor av elak kritik från konservativa idioter. Gary Yourofsky blev jätteglad när jag mejlade och berättade att hans tal var det bästa jag någonsin hört, och Jens Holm blev glad av att jag berömde hans insats i riksdagens debatt om pälsindustrin. Det går väl tillbaka lite i det här som jag skrev om förut, har du något snällt att säga - säg det!
Utför din egen lilla skolskjutning
Folk som blir upprörda över skolskjutningar och terrordåd asså. "Hur kan någon göra något så rått? Så kallt? Så vidrigt? Vad hemskt!". Vad gör de här personerna sen efteråt? Köper en hamburgare, och utför därmed sin egen lilla skolskjutning, bara att denna skolskjutning är förbestämd och djuren som ska mördas vet om det i förväg och VÄNTAR PÅ SIN TUR inför avrättningen. Dessutom sker dessa massmord varje dag, hela tiden och varje år slutar summan på ca 50 miljarder (exklusive alla marina djur).
Köp en hamburgare och utför din egen lilla skoskjutning. Eller låt bli och mörda ingen alls. Först då kan du börja må dåligt och äcklas av terrordåd och mord - när du själv inte utför några. Ingen dubbelmoral tillåten liksom.
Att se kött för vad det är
De flesta människor ser inte de döda djuren de har framför sig. Det var det som förändrades när jag började bli intresserad av djurskydd, och så småningom djurrätt. Helt plötsligt var det inte fläsk som låg där på grillen, det var död gris. Köttfärs blev mördad och nermald ko, och påläggen jag brukade använda på mackan blev rumpa och inälva.
När jag började se det för var det egentligen var var det inte längre så aptitretande. Det kändes heller inte speciellt etiskt - vad i helvete har jag levt på hela mitt liv? Döda delar från djurarter som jag under min uppväxt sett filmer om och haft gosedjursversioner av? Gulliga kossor, grisar, kycklingar osv. som mina föräldrar lärt mig dyrka men samtidigt förtrycka till den grad att deras värde ansågs vara mindre än stenar.
Idag ser jag allting för vad det är. Och visst, det är jobbigt att bli äcklad så ofta som jag blir och hela tiden koppla mina vänners mat till tortyr och mord. Men det är väl lite som i The Matrix - jag lever hellre i sanningen med allt vad det innebär än i den falska, trygga tillvaron som lätt kan raseras. Vilken sida väljer du?
Nej, jag hatar inte dig för att du äter kött
Jag lovar. Jag gör faktiskt inte det. Visst blir jag hetsk ibland, visst gråter jag när jag ser vad ditt konsumerande bidrar till. Men jag hatar dig inte. För jag vet att problem som dessa inte är lätt fixade, det tar lång tid för utveckling och det är inte enskilda individers fel. Jag skyller inte på dig - jag skyller på systemfel.
Tänk att det fortfarande finns folk som VÄGRAR FATTA
Det är precis som med walkers i Walking Dead. En tänker att någon gång borde dom ju ta slut - men faan heller. Dom väller in fler och fler oavsett hur många som får knivar instuckna genom ögonen (eller som i detta fall då; ett smart svar på tal som innehåller en logik som inte går att vinna över). När ska liksom det här men-om-man-dödar-djuren-snällt-så-är-det-väl-ingen-fara-folket dö ut?
Vill du dö?
Det går inte att säga "men dem har det bra" eller "det är inte så farligt", för så länge du inte sätter dig in i situationen som miljoner djur befinner sig i just nu så kommer du aldrig att komma någon vart. Känn. Tänk efter. Vill jag dö? Vill jag bli inlåst? Vill jag att andra ska behandla mig som en produkt? Vill jag få uppskuren hals och bli nerpaketerad i plastförpackningar?
Jag tror att du vet svaret. Och jag tror att du inser att det inte finns någon annan varelse på denna jord som vill gå detta öde till mötes. Tvinga dem inte att göra det.
Skulle din död vara värt en måltid kött?
Folk tänker alltid att "äh, det är väl inte så farligt. Djuren lever ju ganska sjysst. Får mat och får vara ute på sommaren och beta. Det gör väl inget om de sista timmarna är hemska när dem ska dö på slakthusen?".
Och till alla som tänker så; tänk dig själv in i djurets situation. Skulle du tänka att "äh, det gör ju inte så mycket" när du själv blir kidnappad, intryckt i en lastbil, står i kö till gaskammaren i ett tortyrhus och är så skraj så att du pissar på dig? Skulle du tänka att det var värt det för att en annan människa skulle få "njuta" av din döda kropp?
Skulle din död - din skräck och ditt lidande - vara värt någon annan varelses minutlånga njutande?
"I Sverige är vi så snälla mot djur!"
Ich pallish nicht määär. Det här konstanta romantiserandet av svensk kött. Det är så gott, så nyttigt, så säkert, så bra, så djurvänligt. NEJ. Bevara svenskt kött, bevara svenskt kött - för djurens skull! De försöker alltid förklä det i något slags bryende om andra varelser. Som att deras största intresse är att hjälpa djur - trots att hela deras verksamhet bygger på att förtrycka dem.
Det intressanta ligger ju i att folk gång på gång får visat för sig vilka vidrigheter som utspelar sig innanför tortyrkammarens väggar men ändå fortsätter att bortförklara med att det var däääär borta, inte hääär, det här är sveeeenskt kött jag äter. För att alla har den där konstiga bilden av att svenskar på något vis skulle vara snällare mot djur än andra folk är. Och som att en ens kan vara SNÄLL mot en slav som fängslas och mördas för att bestulas på sina kroppsvätskor och muskler och hud för att de snälla svenskarna vill ha komjölk och köttfärs och skinn.
Ja jävlar vad snälla vi är svenskarna. Och snällt betyder det här:
If it´s not good enough for your eyes, then why is it good enough for your stomach?
På en random grisfarm i Sverige. JA - Sverige. Inte USA, inte Kina, inte Danmark - Sverige. När ska folk börja inse att den här konstiga tanken att "allt hemskt händer där borta, inte häääär!" är helt oöverensstämmande med verkligheten? När ska folk börja ta till sig att grisar och kossor och kalvar och kycklingar och fiskar plågas och mördas varje dag för att de vill ha sin gamla vanliga mat? Byt käk! Jag lovar att du inte kommer dö av att äta en mjölkfri sås istället för en sås fylld med kalvdi och var. Du kommer inte heller dö om du skippar hönsmensen och tar lite potatismjöl i pannkakorna istället. Och du kommer defintivt inte dö av att låta bli att köpa köttfärs och istället laga en pannbiff gjord på vegofärs - faktum är att du antagligen lider större risk att dö om du äter köttfärsen. So - win win?
Veganer är allt annat än trångsynta och ensidiga
Om någon säger "allt är inte svart och vitt" en gång till så kommer jag skrika. Vad menar ni egentligen? Jag möter denna mening i nästan varenda diskussion jag är med i. Och jag vet inte varför. För att jag själv lägger fram allting som svart och vitt? För att allt är antingen si eller så och det finns inga undantag? Så är det inte, tycker jag. Kanske används det som ett argument för att försöka få fram den lite skämmiga åsikten att man faktiskt inte orkar bry sig och "ibland så kanske jag ändå kan få döda lite djur, det är ju så gott? Allt är inte svart eller vitt för jag är ju inte ond men jag äter ju ändå kött!".
Kanske menar folk att veganer är trångsynta och ensidiga och bara ser att det är fel att döda djur. Men då undrar jag lite vad det är som gör att inte icke-veganer är trångsynta och ensidiga, med tanke på att det enda de ser är att det är rätt att utnyttja djur. Alla som står ut från mängden blir trångsynta för att deras synsätt skiljer sig från den stora massans, men om en funderar över det så borde ju det istället innebära att en INTE ÄR TRÅNGSYNT. Veganer har ifrågasatt, funderat - ofta under flera års tid - ändrat sina vanor, förändrat sitt synsätt. Och var är det om inte väldigt öppen och nytänkande? Nej, veganer är allt annat än trångsynta och ensidiga.
"I was born in prison!"
Slumpen avgör det mesta
Det är inte konstigt att så många fortfarande är köttätare. Och det är inte konstigt att så många låter bli att tänka på det, för vårt samhälle uppmuntrar inte normbrytande. Jag känner mig dum när jag tänker på folk som elaka eller mordiska när jag vet att de äter kött, för egentligen hade den personen lika gärna kunnat vara jag. För hur blir man medveten egentligen?
Om jag inte hade träffat just den där personen, på just den dagen, på just den platsen, hade jag aldrig gått in på den hemsidan. Hade jag inte gått in på den hemsidan hade jag aldrig sett den där youtube-videon och då hade jag aldrig tänkt den där tanken att kött kanske inte är så bra trots allt. Slumpen avgör till stor del vad som händer i livet, så hur kan jag döma folk för att just dem aldrig fick igång en kedja med händelser som ledde till medvetenhet?
Jag tycker inte det är fel att döda djur, därför ska du låta mig göra det
En person går förbi en våldtäktsman som håller på att förgripa sig på en kvinna.
Personen: "Men hallå vad gör du!? Sluta!"
Våldtäktsmannen: "Men för mig är ju detta inte oetiskt eftersom jag anser att kvinnor är mindre värda, förstår du?"
Personen: "Jaha, ok, förlåt. Ska inte störa något mer" och personen går vidare.
Våldtäktsmannen: "Men för mig är ju detta inte oetiskt eftersom jag anser att kvinnor är mindre värda, förstår du?"
Personen: "Jaha, ok, förlåt. Ska inte störa något mer" och personen går vidare.
Och jooooo, jag vet att jag lägger upp den här bilden precis hela tiden men den går inte att visa för många gånger.
Utseendemässiga attribut avgör ditt värde
Tror du att hon kan känna sorg? Rädsla? Glädje? Är hon känslolös?
Varför är det så uppseendeväckande att sätta ett likhetstecken mellan att plåga människor och att plåga djur? Folk blir som galna och tycker man är dum i huvudet. Men vad är skillnaden egentligen? Gör det mindre ont att bli stucken med kniv som djur än det gör som människa? Blir dem inte lika rädda? Uppfattar dem inte att dem är i fara på samma sätt?
Om så vore fallet så skulle jag kanske kunna förstå resonemanget. Men jag skulle ändå inte hålla med. Om djur däremot var helt känslolösa och inte uppfattade någonting som hände runtomkring dem och dessutom saknade förmågan att känna smärta - då skulle det vara en helt annan sak. Men som de flesta kanske förstår så är det inte så. Alla som någon gång träffat ett icke mänskligt djur vet att de blir rädda precis som oss, glada precis som oss och uttråkade precis som oss. Det handlar alltså om rent utseendemässiga attribut som gör att de inte värderas på samma sätt som oss (eller värderas alls rättare sagt). Har du nos? Tassar? Fjädrar? Näbb? Fenor? Gälar? - Sorry men då måste vi döda dig.
Kan du inte bara vara tyst så jag kan fortsätta gilla dig?
Så känner jag varje gång någon jag känner yttrar sin speciesistiska världssyn. Snälla, var tyst. Du förstör vår relation. Nu blir det så mycket svårare att gilla dig.
Jag visste innan att personen var speciesist, att hen var motståndare till allt det som jag står för. Men ändå är det först när åsikterna tydligt kommer fram som det börjar svida på riktigt. För när man är vegan, då är man ganska ensam. Det händer inte varje dag att du möter någon som delar din största och mest grundläggande åsikt - att slaveri är fel. Och man överlever inte om man inte lär sig att gå vidare, att bortse från folks okunskap och ovilja att förändras. För gör man inte det, då blir man ensam på riktigt.
Så snälla, kan du inte bara vara tyst så jag kan fortsätta gilla dig?
"Människan är alltid bäst! Människan är alltid bäst!"
Tyckte att Sistergnus inlägg hos Lady Dahmer var så jävla bra:
"Först ställer du en fråga som är medvetet löjlig ("ska djur ha a-kassa"?). Sedan gör du observationen att saker är som de är, utan att problematisera dem överhuvudtaget. Slutligen konstaterar du att också du står på förtryckens sida. Tänk om dina genusinlägg såg likadana ut. Jag gissar att de skulle låta typ såhär:
Ska kvinnor och män vara lika? Typ ha likadana könsorgan eller? HÖHÖ. Nej vet ni vad. I den här världen är kvinnan underordnad och mördas, våldtas och förtrycks världen över. Tråkigt men sant. Och jag håller med. I slutändan är männen ändå lite mer värda."
Ska kvinnor och män vara lika? Typ ha likadana könsorgan eller? HÖHÖ. Nej vet ni vad. I den här världen är kvinnan underordnad och mördas, våldtas och förtrycks världen över. Tråkigt men sant. Och jag håller med. I slutändan är männen ändå lite mer värda."
Mitt förtroende för Lady Dahmer föll precis i botten
Hästkött
Det där med hästköttet asså. Varför är det så uppseendeväckande egentligen? "Ånej, det där djuret jag åt igår var inte alls en gris, det var en häst!". Typ lite samma grej som "Ånej, det där barnet jag piskade igår, hen var inte alls polack, hen var svensk!". Det gör väl lika ont ändå för offret? Speciesism.
Folk har en koppling till hästar. De har sett dem, de har kanske till och med ridit på dem. Hästarna är ju dem där mysiga, söta djuren som alla gillar och som alla barn vill sitta på. Grisar? Nej, dem ser vi inte speciellt ofta. Det är kanske därför vi inte riktigt bryr oss om dem, för vi känner dem inte. Grisarna kan skrika, plågas inne i betongbyggnaderna och vi lyfter inte ett finger för att försöka göra någonting åt det. Det är så det ska vara liksom. Men om en häst eller hund får genomlida samma sak då jävlar!
Men dem djuren vi får se då? Kossorna som ligger på ängar och tuggar gräs hela somrarna (vart dem är på vintern funderar inte många över)? Varför känner vi inte ånger när vi tuggar i oss kokött? Korna känner vi ändå bättre än grisarna och kycklingarna. Antagligen för att slaveriindustrin lyckats förklä utnyttjandet av just kor i en något vackrare förpackning. Ni vet vad jag talar om; ARLA. Deras sätt att få folk att tro att livet som mjölkko är suveränt är väldigt övertygande. Jag var själv övertygad. När folk köper mjölk ser dem ängarna framför sig. Vad dem ser framför sig när de köper köttet av samma djur vet jag inte. Antagligen bara produkten - köttet. Inte individen det en gång var. Hur annars skulle någon kunna köpa det?
Nästintill ensam i universum
Och så kommer djurrätt upp igen som samtalsämne i klassrummet och jag börjar fundera över ifall jag ändå inte ska flytta till något veganskt kollektiv i Blekinge och slippa konversera med speciesister för resten av livet. Sen kommer jag på att ja, juste, alla jag känner och älskar är speciesister, och att alla dem i klassen som jag gillar egentligen har konstiga åsikter när det gäller andra varelsers rätt till liv eller död. Enda lösningen är att låta mig själv bli arg för en stund, samla mig, prata om något annat och sedan glömma bort händelsen. Det finns tyvärr inte så mycket annat att göra när man är nästintill ensam i universum om att tycka något så självklart som att plågeri och mord är fel.
Hur hanterar ni detta?