Den onödiga omvägen till maten
Köttätare krånglar det hela så fruktansvärt mycket. Det här med att äta alltså. Jag menar, om man odlar mat, olika sorters grödor, sedan bereder man det på olika sätt, paketerar, säljer, äter - då är det ju klart? Det är så vi veganer gör.
Men köttätarna tar en jävla omväg. Istället ska 100 ggr (1000 ggr? 10 000 ggr?) mer grödor odlas och skördas, skickas iväg. Men inte till affären för att säljas och ätas upp, utan till olika fabriker där det bor hundratals djur och ätas upp av dessa istället. Sedan, efter ett halvår eller ibland flera år, då är djuren stora nog att ätas så då skickas dem iväg för att slaktas (levande varelser har helt plötsligt blivit produkter, oops!). När de slaktats tas kroppsdelarna isär och paketeras , fraktas till en affär och säljs. Slutligen äts det upp.
Och allt detta - mycket, mycket mera mark som måste odlas på, fler transporter, obeskrivligt lidande, längre tid att producera maten - enbart för att envisa, konservativa människor fortfarande vägrar inse fakta. För att dem fortfarande säger "kött är goooooooott" och inte vågar se vad deras konsumtion leder till. Vilka som får lida för deras girighet. Vilken jävla omväg.
Nej, jag tänker inte respektera att du dödar och plågar andra varelser.
Är så jävla trött på det där evigt återkommande argumentet/desperata försöket att rättfärdiga sitt djurutnyttjande. "Det är mitt personliga val!" NEJ FÖR I HELVETE det är det inte. Det är din egoism, speciesism. Din brist på empati och din oförmåga att ifrågasätta normer. Det är var det är.
Folk som våldtar och mördar, har dem gjort ett personligt val? Ska vi respektera deras val, acceptera dem för vad dem väljer att göra?
Nej, tror inte det.
Sluta döda, börja leva
Det är det här med rullbanden. Jag mår så illa av det. Kan ni fatta att djur bokstavligen åker på rullband fram mot döden? För att det är så många som ska fram? Jag tänker på den där djur-döds-räknaren, om ni har sett den. Den som räknar ut hur många som dör varje sekund, varje minut. På några enstaka sekunder så har "Marine animals" redan överstigit 10 000 individer. Kycklingarna ligger inte långt efter.
Allt är så vidrigt. Det är så outhärdligt vidrigt så att jag känner att, jo, dem här människorna som orsakar detta, köttätarna, mjölkdrickarna, pälsbärarna, kan dem inte bara inse? Inse vad som händer? Sluta blunda, sluta döda, börja leva?
Fiskar är nog de djur som dödas på det vidrigaste sättet av dem alla - kvävning.
"Hur kan det vara fel att dricka mjölk?"
Förra veckan kom frågan från en helt främmande person i matkön i skolan; "varför är du vegan?". Jag svarade att jag tyckte det var fel att äta kött, ägg och mjölk. Hen svarade med; "hur kan det vara fel att dricka mjölk?"
Ja. Vart ska man börja liksom?
Och jag förstår ju att folk undrar, för det är inte självklart att det skulle vara fel. Jag minns ju själv hur jag tänkte förr. Kossorna bor ju på ängarna och mjölkas då och då. Det där med kalvar funderade jag inte ens över. Det är det som är det allra värsta. Att Arla verkligen har förpestat världen, dem har hjärntvättat alla tills ingen längre fattar att både kossorna och kalvarna mördas och att det är en blodig industri som ligger väldigt nära köttindustrin. Men det är ju rätt så logiskt att folk har den snedvridna bilden av mjölkindustrin när Arla konstant pumpar ur sig falsk propaganda som den här:
"Säg tack så försvinner allt lidande!"
På vilket sätt hjälper det att säga "tack" när man äter kött? Blir djuret inte lika skadat, får respekt eller vad liksom? Om jag hade blivit mördad och hade fölmågan att återuppstå för ett ögonblick precis efter, skulle inte min fråga vara "kan du säga tack nu eller?", det skulle vara "varför mördade du mig?" alternativt "vad har jag gjort dig?".
Allt med Utöya och Breivik skulle kunna vara preskriberat och bortglömt om gärningsmannen bara sagt tack direkt. Tack att jag fick uttrycka min vrede. No harm done liksom. "Säg tack så försvinner allt lidande!" Inget mer med det. Eller? Är det bara jag som kanske, kanske ändå känner att problemet inte är löst trots att detta ord kom med? Jag hoppas inte det i alla fall.
Så snälla, alla som tror att dem på något sätt ställer saker till rätta genom att yttra ett "tack" när dem sedan böjer sig ner över en tillagad muskel, kan ni tänka om?
Ps. Jag ÄLSKAR att dra paralleller mellan djurförtryck och Brevik (Auschwitz och slaveriet också för den delen). Och NEJ, jag kommer inte sluta med det för att en argsint köttätare från Småland tycker det uppfattas som kränkande.
Det finns många saker att göra med sina slavar; ta deras mens, stjäla deras barn, pumpa ut deras mjölk, raka av dem deras ull
Varför ska det alltid komma någon jävel och berätta om hur otroligt lyckliga just deras kött/mjölk/ägg-djur är? "Just mina djur mår jättebra och har det såååååå lyxigt!" Och så har jag hört många säga. Men ändå så lever majoriteten av industridjuren bakom betongväggar och mår inte alls särskilt bra. Så jag undrar liksom, vart finns dem där "lyckliga" djuren som alla pratar om hela tiden? För det enda jag ser vart jag än tittar är slavar, slavar, slavar. All fakta pekar på olyckliga djur i misär och antalet personer som påstår sig enbart äta "lyckliga" djur stämmer inte överens med hur många "bra" gårdar det finns.
Men oavsett: vanvårdad eller inte, djuret har aldrig rätten till sitt eget liv.
Och den här vidriga grejen att kalla sina slavar för "mina älskade" eller "mina kära" eller liknande; du ska ju mörda dem snart? Skicka iväg dem på en lastbil raka vägen till ett panikfyllt slakthus där dem får stå i rad och vänta på sin tur att bli dödade. Älskade? Verkligen? Och om du inte just nu känner för att döda dina kära djur så är det ju alltid något annat som står på agendan; ta deras mens (ägg alltså), stjäla deras barn, pumpa ut deras mjölk, raka av dem deras ull. Listan är lång. Det finns många saker att göra med en slav.
Att utnyttja och äga någon är slaveri, oavsett hur omgivningen ser ut. Gröna ängar och blå himmel förändrar inte det faktum att djuren är förtryckta och saknar rätten till sina egna liv.
Så här gör man inte med någon man älskar.
När vi ändå pratar om det här med slavar - en slav behöver inte vara någon som blir slagen och misshandlad, torterad och förödmjukad dygnet runt. En slav behöver inte vara någon som är i konstant lidande, eller ens en individ som själv inser att hen är förslavad och "ägd" av någon. Det kan vara en vanlig kossa som står i en ganska sjysst hage (på sommaren då...) och faktiskt tycker att livet är ganska skönt just nu. Men varför är kossan där? Vart tog hennes tre kalvar vägen? Varför har hon haft så ont i juvrena ibland? Varför får hon bara leva i 5 år när hon skulle kunna bli 20?
För att hon är en slav givetvis. Och det betyder att hennes behov alltid kommer i sista hand. Först konsumenternas, sedan bondens, sist kossans. Vi vet alla att konsumenterna vill ha mjölk, sjukt billig sådan. Och vi vet alla att bonden vill ha lön för sitt jobb (om man nu kan kalla att driva slavhandel för jobb). Mycket mjölk ska produceras på lite pengar. Konsumenterna får sina många liter mjölk, bonden får sin lön, och kossan får... Ja, ingenting egentligen. Ingen kalv, ingen frihet, ingen bra kost. Kanske lite gräs på sommaren om hon har tur. Och någon infektioner i juvrerna. Och en tidig död. Grattis, njut av livet liksom.
Hon kanske inte lider varje sekund, varje dag, men make no mistake - hon är en slav. Om det är någon som säger emot det så undrar jag vad i helvete den personen definierar som slaveri.
Laughter of the day:
"Jag är ingen mördare, jag slaktar och skjuter inte mina kor, det gör slaktaren åt mig!"
Klipsk bonde
Nä nä. Jag medger att det inte är bonden som skjuter. Men det är bonden som säger "nu är det dags att slaktas!" och ringer efter transport till the house of death. Skulle man bestämma över en människas liv och död på samma sätt skulle man klassas som vidrig psykopat och slängas i fängelse.
Ensamheten
Det är svårt att fortsätta arbeta mot hemskheter när man dag ut och dag in får det bekräftat för sig att, ja, världen består till största del av idioter. Jag menar, hur många människor har jag egentligen träffat med sunda värderingar? Som håller med om en åsikt som för mig är det allra självklaraste i världen; slaveri är fel. Inte många. Inte många alls. Det är faktiskt så illa att om jag plockar bort de människor jag mött genom aktivismen, så finns det inte ens en enda människa kvar. De är alla med på något vis, mer eller mindre. Vissa försöker delta så lite så möjligt och käkar mycket vegetariskt eller kanske helt är vegetarianer, men grundtanken att djuren är till för oss biter sig ofta fast och stannar i personens hjärna trots att hen är påväg åt rätt håll. Och det, det gör mig fruktansvärt trött på allt. Det finns liksom ingen - INGEN - som tycker som jag.
Där är ju i alla fall internet en stor hjälp. Mot ensamheten, menar jag.
"Jag äter inga djur som farit illa"
När man pratar om barn som far illa menar man barn som kanske blivit våldtagna, misshandlade eller kanske "bara" blivit dåligt bemötta av vuxna. När man pratar om djur som far illa däremot, då menar man djur som kanske blivit brända levande i eld på slakterier, intryckta i minimala utrymmen i flera dygn i en lastbil eller blivit så brutalt misshandlade att varenda ben i kroppen brutits av på mitten.
Vad menar man då egentligen med ett djur som INTE farit illa? Menar man kanske ett djur som fått en lycklig uppväxt tillsammans med sina föräldrar och familj, fått bo på ett mysigt ställe där hen trivs, fått leva hela livet utan att bli plågad eller utnyttjad på något vis?
Nej. Man menar ett djur som fraktats i samma, trånga utrymmen men inte riktigt lika länge. Ett djur som blivit misshandlad men inte lika brutalt. Ett djur som mördats men utan "komplikationer".
"Jag äter inga djur som farit illa". Äh. Va?
Ett djur som inte far illa.
"Varför kan inte alla bara göra som jag?"
Jag kände för ett tag sedan att jag började närma mig den där farliga gränsen. Gränsen där man släpper taget om sin köttätar-tid och är helt inne på veganismen. Det är inte bra. För jag vill inte glömma hur det var att vara helt omedveten om djurindustrier och djurförsök och djurtortyr, för om jag glömmer det så kommer jag också tappa förståelsen för dem som fortfarande är kvar i den världen. Det blir alltid svårare att acceptera och umgås med folk som man inte förstår sig på.
Istället vill jag befinna mig någonstans i gränslandet, någonstans där emellan. Kunna leva ett vanligt svensson-liv; tycka hundar är söta, säga "nej men vad hemskt" när det handlar om djurplågeri, och inte haka upp mig på att det är döda djur som ligger på mina vänners tallrikar. För om jag går runt och ifrågasätter allting hela tiden (som jag gör vissa perioder) så resulterar det i ett väldigt dåligt mående. Alla köttätare blir idioter, ibland till och med alla vegetarianer. "Varför käkar ni fortfarande sånt där?" För mig så har det ju fixat sig, jag har hittat lösningen och det fungerar så jävla bra. Men bara för att jag är där så behöver inte det innebära att alla andra är där. Jag var själv precis lika vilsen och kände att mord på djur var fel på något vis, men jag saknade någon lösning på problemet.
Att tänka på djurförtrycket dagarna i ända gör mig matt. Jag mår dåligt och vill bara begå kollektivt självmord tillsammans med resten av mänskligheten. Så jag hittar en medelväg; lever och tänker "vanligt", jag går helt enkelt tillbaka i tiden och ignorerar obekväma ämnen precis som jag gjorde förut. MEN. Jag behåller min veganism och konsumerar inga produkter som skadar andra men jag försöker att inte lägga så mycket fokus på det. För när jag märker att jag gör annorlunda än alla andra, det är då tankarna flyger iväg - "varför kan inte alla bara göra som jag?"
Förstår ni hur jag menar? Hur tänker ni? Hur gör ni?
Länge sedan.
Hur var det nu...
Vad skulle vi göra utan traditioner?
"Jag tolkar det som en fin tradition. Kalkonen är en gåva från Gud. Jag brukar titta på youtube på recept på hel kyckling och hel kalkon. Egentligen smakar inte kyckling något. Det är konsistensen man vill åt. För god smak gör man ett underbart smör med kryddor och gnider in kycklingen med för att skinnet ska bli saftigt. Sen stoppar man in goda grönsaker i kroppen och binder ihop benen. Stoppa in kycklingen i ugnen, en timme per kilo kyckling. Jag älskar djur. Men inte lika mycket som jag älskar kött. Men man får ju tycka vad man vill."
"Jag älskar djur". Typ som att Breivik skulle påstå att han älskar människorna han sköt ihjäl. Och tack för din ingående berättelse om hur du brukar stympa och förstöra någons döda kropp, mycket informativ.
Asså förresten, infibulation och andra sorters könsstympningar, dem är ju också rätt så fina traditioner tycker ni inte? Det är - precis som massmord - en gåva från "gud" (ja, jag VÄGRAR att skriva gud med stor bokstav). Att Waris Dirie tillsammans med miljoner andra kvinnor våldsamt får sina inre och yttre blygdläppar och klitoris bortslitna är en vacker tradition. Att de sedan får men för livet och att de aldrig mer kan menstruera eller kissa normalt är också vackert.
Ah, vad skulle vi göra utan traditioner?
Föräldrar som ljuger för sina barn
"I think, with dismay and sadness, about the children who adorn their walls with animal pictures and have favorite stuffed animals, but are lied to by their parents about where meat, dairy, and eggs come from so that they unwittingly inflict suffering and death on the real animals whom their toys and pictures represent. To what degree do the parents lie to their kids to hide their own violent life styles?"
Så här blinda och korkade upplever jag att mänskligheten är
Samhället är lite som en dålig förälder
"Samhället är lite som en dålig förälder. Det favoriserar en grupp av personer, vilka blir helt verklighetsfrånvända. På grund av alla privilegier så får de för sig att de har rätt att alltid bli representerade, att allt som produceras i samhället ska vara riktat mot dem och till för dem. Att de alltid ska få vara med, vara relevanta och få styra. Men så ibland, vid några enstaka tillfällen, som vid Way Out West, så är läget ett annat. Då blir det mycket gnäll, gråt och stampande i marken."
Kryp tillbaka ner i hålet i jorden där du kom ifrån
Kingen i helvetet, skärp dig själv. Du är pinsam, korkad, otrevlig, och har ingenting annat än negativ energi att komma med. Om du dyrkar våld så anslut dig till en boxningsklubb där du kan uttöva ditt behov av kontroll och makt mot folk som faktiskt valt det själva. Jag är inte intresserad av ha totalt intetsägande debatter med människor som är så livrädda som dig. Kryp tillbaka ner i hålet i jorden där du kom ifrån.
Skulle jag slänga tegelstenar skulle jag slänga dem på er
Här går tv4 rakt in i Auschwitz och vinklar det till ett roligt, spännande matreportage. Tortyr och förtryck säger jag. Vidriga jävla mördare. Skulle jag slänga tegelstenar skulle jag slänga dem på er.
Döda med gott samvete?
Det sägs ju ofta att man ska äta kött som kommer från djur som haft det bra, och inte fått genomgå något "onödigt lidande". Men ALLA djur som föds upp och dödas för sitt kött genomgår ett onödigt lidande med tanke på att vi inte behöver deras kroppar för att överleva. Dessutom är det ett sjukt konstigt synsätt - är det okej att döda någon för att hen tidigare har haft det bra? Jag har skrivit om detta förut, men det tål att upprepas med tanke på hur många det är som resonerar så här.
Givetvis är det bättre att äta kött från djur som fått gå ute och mått bra, än att äta kött från djur som bokstavligen stått i sin egen skit hela sina (korta) liv. Men detta är bara olika grader i helvetet, inte ett rättfärdigande för att få döda de djur som "mår bra". Finns det någon som resonerar på samma sätt när det handlar om människor? Att Breiviks offer faktiskt hade det väldigt bra innan de brutalt mördades?
"Titta så glad vår hund är här ute på landet! Här får hon springa fritt dagarna i ända! Vilket ypperligt tillfälle att skära halsen av henne med gott samvete!"
Det snackas om respekt...
Det snackas ofta om respekt, att man ska respektera varandra och att man bör acceptera det faktum att alla är olika. Att vissa människor har brunt hår och andra har grönt bryr mig inte ett skvatt om, men att vissa väljer att konsumera andra varelsers kroppar är inte okej. Aldrig.
Samhället ser ju tyvärr fortfarande ut på det viset att det anses normalt att döda djur. Det anses inte vara en sån big deal, ett djur liksom. Kossan hade det väl bra där i hagen, innan hon landade mellan mina hamburgerbröd? Oftast är ju köttätarens verklighet inte riktigt sann heller, det där att alla faktiskt verkar tro att djuren har det bra (vad man nu kan mena med det, att födas för att dö kan väl aldrig vara lyckligt?). Det mesta som vi matas med i media är lögner, och det får oss att missförstå vad kött är för någonting. "Jag skulle aldrig döda ett djur, så hemskt ju! Jag älskar mina husdjur! Finns det någon bacon kvar?" Total denial liksom.
Aldrig mer vill jag höra de där jävla orden "respektera att jag äter kött så respekterar jag att du äter veganskt". Jag kan umgås med köttätare, jag kan till och med gilla dem men jag kommer aldrig, ALDRIG respektera deras matval. Jag tycker verkligen att folk ska kunna ha valmöjligheten att göra vad som helst, så länge de inte inskränker på någon annans rättigheter (och ja, djur räknas till skaran "någon annan").
"Men det är naturligt att äta kött - vi är ju också en del av naturen - och lejon dödar faktiskt zebror ibland!"
Men vi lever inte i naturen längre. Vi lever i motsatsen - civilisationen. Vi har lagar, regler, skyldigheter och rättigheter (well, somliga av oss). Att blanda in argument som kanske skulle ha varit aktuella för 10 000 år sedan känns lite verklighetsfrånvänt. Antingen så lever man kvar i samhället med allt vad det innebär - eller så dumpar man allt vad rättigheter och lagar heter och drar till skogs. Först då kan man börja prata om att äta andra varelser.
Det är den där girigheten igen. Man vill äta kakan men samtidigt ha den kvar. Man vill ha rätten till sitt eget liv men man vill också väldigt gärna ha rätten att ta andras liv när det passar. Nej, vill man dräpa andra då får man ge sig ut i naturen på riktigt och leva på naturens villkor. Där får man döda andra, men man riskerar också att själv bli dödad.
Men folk har inte tänkt efter så långt. Folk vill inte tänka på en logisk anledning till att inte äta kött. Folk vill istället blanda dem där två världarna så att det ger dem fördelar. "Naturligt att äta kött" my ass. Vill du ha naturligt? Gå ut i skogen och stanna där.