"It´s often said that vegans are annoying, like seatbelts and ambulances and other things that saves lives"
En ung australiensare som säger sjukt grymma saker. Den här personen har gjort så många bra klipp att jag knappt kunde bestämma vilka jag skulle ta med, men dessa tre var nog de allra bästa. Vill du se fler kan du gå till hennes hemsida och klicka runt (oppressthis.com).
Like this
Nej, det är inte SÅ illa - det är mycket, mycket VÄRRE.
Forskning.Här forskas det om hur man tar bort tumörer från kroppen.
Oförståelsen som djurrättare bemöts med från omgivningen är slående. De allra flesta förstår verkligen inte HUR JÄVLA ILLA det är. Folk vet inte om att det finns helt fruktansvärda saker som händer i världen, varje dag, på rutin, och oftast faktiskt p.g.a. de här människorna som inte vet någonting om det. Men ändå är det just dessa som betalar för att allt hemskt ska kunna fortsätta.
En "vanlig" person som försöker komma på den värsta tänkbara tortyren tänker säkert på en skräckfilm de sett. Själv tänker jag på... verkligheten. Någonting som pågår hela tiden runtomkring oss fast gömda inuti betonghus och försökslabb - det världsomfattande djurförtrycket vi ser varje dag men inte tänker på. Köttet på tallriken, smöret på mackan, pälsen på kragen och försöken som krävts för medicinen.
Det finns saker som får mig att vilja spy. Som får mig att önska att mänskligheten bara kunde dö ut och försvinna för all evighet för det enda vi faktiskt gör är ont. Vi gör andra illa, vi skadar, vi plågar, vi dödar. Och visst gör vi lite nytta ibland också, men det är fanimej ingenting i jämförelse med hur mycket vi förstör.
Foie Gras. En fransk delikatess som innebär tvångsmatande av gäss. En tub sticks ner i halsen och en alldeles för stor mängd foder proppas ner i matsäcken.
Korrekt bild av mjölkindustrin?
Något utav det mest intressantaatt kritisera och samtala om är mjölkindustrin. Kanske är det för att det är just den industri där djur utnyttjas som folk faktiskt inte verkar förstå hur illa det ligger till. Att kött innebär död vet alla. Att ägg innebär trånga utrymmen vet alla. Men mjölk? Kossorna ju fria på ängarna, det påstår i alla fall Arla och company. Men hur är det egentligen?
Slaveriet av kossorna kanske ser vackert ut när de går "fria" på stora ängar. Men sanningen är att kossorna bara spenderar 10% av sin totala livstid på det viset. De lever sina liv för att behaga mänskliga mjölkdrickare, för att konstant tömmas på kroppsvätskan som egentligen skulle varit till för deras stulna kalv. Kalven som står instängd i en box inne i ladugården, bortrövad från sin mamma. Kalven som ska skickas till slakt så fort han växt sig tillräckligt stor. I samma box är också en honkalv placerad som, till skillnad från hanen, ska leva sitt liv som mjölkko. Men den dagen då hon inte längre producerar mjölk i samma, extremt höga takt som människan kräver av henne, då ska hon också skickas iväg för att dö. En kossa som egentligen skulle kunna bli ca 20 år slaktas vanligtvis vid 5 års ålder.
Den korrekta bilden av mjölkindustrin ser helt annorlunda ut än den som pryder mjölkförpackningarna och smörpaketen. Slaveriet pratas det inte alls om och ingen förstår att kossor får genomgå något utav det värsta en levande varelse kan vara med om - att förlora sitt barn. Och inte bara en gång, utan gång på gång så att hon ska fortsätta producera mjölk till oss människor. Att mjölkindustrin är slaveri, tortyr & mord av högsta rang är det inte en tvekan om. Men ändå verkar inte folk inse vad det är som djuren där tvingas gå igenom. Enda sättet att få dem att förstå är att visa en bild på hur en mänsklig mjölkfabrik skulle se ut:
Vem står på din sida?
Jag diskuterade detta med en annan djurrättsaktivist för inte så länge sedan - vilka personer som man upplever står på ens sida när det kommer till djurrätt vs karnism (börjat använda ordet karnism, ni som inte vet vad det är kolla HÄR). Personligen kan jag känna samhörighet med allt från veganer till folk som äter vego ibland för att de har en svag känsla av att någonting inte står rätt till i världen.
Det är alltså en ganska stor skara som jag upplever står på min sida. Och jag tror att det är just detta som skiljer mig och många andra djurrättare åt, att jag känner samhörighet med folk som själva varken är veganer eller vegetarianer. Kanske är det så för att det inte var så länge sedan jag själv var i precis samma sits, tiden då jag visste att djuren mådde dåligt och att jag visste att jag skulle bli tvungen att göra någonting åt det, men att jag inte riktigt ännu kommit fram till hur och till vilken grad.
Kanske är det så för att jag vet att jag skulle bli galen om jag bara skulle godkänna renodlade veganer som mina egna. Vad ensamt det skulle bli. Köttätarna ses inte som fiender, de ses som oinformerade veganer för mig. Anledningen till att många finansierar handlingar de aldrig någonsin skulle kunna utföra själva (eftersom de vet att det är fel att mörda) beror på att det inte finns tillräckligt med information om vad det är för industrier dem stödjer.
Kanske är det så för att jag ser godheten snarare än dubbelmoralen i folks handlingar. Valet att hänga på köttfri-måndag lyser starkare än valet att äta kyckling på fredag kväll. Det är en stor skillnad på att göra någonting och att göra ingenting. Och jag väljer alltid att fokusera på det där någonting.
Vilka upplever du står på din sida?
Vem känner du samhörighet med?
Om man har levt ett bra liv så gör det ingenting om man blir mördad... eller?
Innan jag började veganiseras tänkte inte jag speciellt mycket på själva slakten av djuren. Det som det fokuserades på var hur de levde under tiden de föddes och växte upp. Under ett bra tag tyckte jag att mord var okej bara det skedde "humant" och så länge djuren haft det bra innan.
Det är ungefär som att någon i en rättegång skulle säga till mördaren att "visst, det var inte så snällt att du mördade den där personen. Men asså, hon hade ju faktiskt haft det ganska bra innan hon blev kidnappad, fastbunden och kvävd med en plastpåse i din källare. Hon dog ju ganska fort också, så jag tycker inte det var så farligt".
Först nu har jag börjat förstå hur galet tankesättet är. Ska mord vara okej så länge offret mått bra innan mordet? Så länge själva avlivningen går fort och smärtfritt? Hur tänker du?
Veganism är extremt och karnism* är normalt
* = Karnism är ideologin bakom köttätande. Ideologin förspråkar våld och utnyttjande, samt att förneka att man använder sig av det.
Jag hatar Arla
Arla älskar att marknadsföra sig själva som trevliga, ko-älskande miljökämpar som gör folket en tjänst genom att förse oss med "nyttiga" produkter. Såna som noggrant borstar djuren rena, kliar dem bakom örat, låter dem beta på stora, öppna ängar i solskenet och själva lever som glada hippies utan en enda koppling till kemikalier och föroreningar. Mjölkindustrin är dock allt annat är ko-älskande och miljövänlig.
Mjölkbönder som kommer in här på bloggen ibland blir upprörda över inlägg som dessa. De skriker för glatta livet att "alla kossor har det inte sådär illa", "alla kalvar tas inte från sina mammor" och "alla mjölkbönder är inte intresserade av pengar". Nämen vad härligt. Underbart. Om detta nu är sant, att vissa snälla människor har kossor som de älskar, klappar, borstar och låter leva med sina kalvar tills de är vuxna och slutat dia, vad händer då med resten? Om alla kalvar inte tas från mamman och alla kossor inte blir brutalt slaktade vid fem års ålder, hur är det med de som faktiskt blir det?
Om det är något jag ryser av obehag av så är det sättet som Arla fäster sina vidriga, hjärntvättande tentakler kring befolkningen. I min skolmatsal finns det en stor affisch med en Arla-logga på bredvid en ko ståendes på en oändligt grön äng. Några meter bort finns mjölkautomaten där det tydligt står att du får i dig livsviktigt kalcium och D-vitamin genom att dricka komjölk. Att vissa forskare menar att kalcium från komjölken faktiskt har motsatt effekt (näringen tas tydligen inte upp av kroppen och bryter istället ner den) och att D-vitaminen är en tillsatts bryr dem sig inte om. Skit i det liksom.
Hemsk är det också när man inser att dem lyckats med sin hjärntvätt. Folk som blir lite smått djurrättsintresserade tror på allvar att mjölkdrickandet faktiskt är etiskt. Att tro att kossorna mår bra och kalvarna likaså är standard. Eller som många - inte faktiskt veta att kossor måste kalva för att kunna producera mjölk. Arla har alltså fått Sveriges människor att tro att mjölken kommer ifrån djur som lever ett gott liv ute på ängarna. Födslar och förlorandet av barn glöms bort. Vintertiden då de bor inomhus glöms bort. Slakten vid ung ålder glöms bort. Att konsumera mjölk förblir etiskt i folkets ögon, eftersom Arla kan fortsätta att ljuga.
Bilderna är från ett svenskt slakteri (Walls Of Glass).
"Politiker ska minsann inte rota i folks matvanor!"
Nu pratar miljöpartiet i Umeå om att försöka göra vego till den nya normen på skolorna. Vegetarisk mat ska alltså vara det som erbjuds, och om man vill ha något annat får man specialmat. Precis som det är idag, fast omvänt.
Ellika Nordström från miljöpartiet i Umeå pratar på bra och kommer med smarta och logiska anledningar till förändringen. Miljön är den största anledningen, därefter folkhälsan. För mig är det allra viktigaste förstås att färre djur behöver utnyttjas och dödas men det andra är stora plus det också (precis som med min veganism).
Och när moderaten säger att politiker visst inte ska hålla på och rota i folks matvanor, då tänker jag bara - men rota på! Rota på om det är det som krävs för att folk ska förstå hur allvarligt det här är. Vi svenskar konsumerar så extremt mycket kött och förstör miljön i en så stor skala att vi bara MÅSTE vända på skiten. Hur gör man? Får de unga i samhället att fundera, göra nya val och tänka efter. Alltså erbjuda vegetariskt i större utsträckning än pannkakorna de får en gång i månaden. Och angående det personliga valet som så många vill värna om, har de funderat över att 99,99999999% av köttätarna faktiskt inte VALT att äta kött? Jag åt kött i 16 år. Varför? Mamma och pappa gjorde det. Aktivt val jag gjort själv? Tror inte det.
Jag har aldrig stött på en köttätare som gjort ett aktivt val, vägt fördelar och nackdelar mot varandra noggrant under en lång period, för att efter ett år av funderingar ta ett beslut om att vara köttätare. Det finns ingen (kanske någon aggressiv jägare med barndomsproblem i Norrland som går igång på idén att döda ett oskyldigt djur och sedan äta upp det, men annars - ingen) som gör så. Ingen som faktiskt, med all fakta framför sig, inte blivit hjärntvättad sedan födseln, som skulle tycka att kött var en bra idé. För det är det inte.
Det är inte sant, som moderaten säger, att kött skulle vara norm av en anledning. Folk i Sverige äter inte kött för att det valt det själva eller för att det skulle vara smart eller gott. Vi äter det för att vi alltid har gjort det. Men det betyder inte att det är naturligt eller bra. Barnaga höll vi på med tills inte alls så länge sedan. Våldtäkt inom äktenskap likaså. Bara för att något pågått länge eller anses vara "naturligt" behöver inte det innebära att det passar in i dagens samhälle. Vi vill alla vara trygg, och ju fler lagar som skyddar samhällets individer och klimatets välmående, ju tryggare kan vi vara.
Att äta kött är miljövidrigt, fruktansvärt oetiskt, farligt för människokroppen i stora mängder och dessutom osolidariskt mot andra människor som inte är lika lyckligt lottade som vi här i Sverige. Och om en norm står i vägen för att få folk att inse detta så vi kan göra någonting åt problemen, då anser jag definitivt att politikerna ska ha rätt att rota i våra matvanor.
Från 24 timmar till 8 timmar
Föreställ dig att du sitter ihopklämd på ett tåg. Inga säten finns så ni får sitta direkt på golvet. Det är trångt, varmt och panikartad stämning där inne. Många, många människor har blivit påtvingade på tåget och ingen vet var ni är påväg. Ni har rest i snart 5 timmar, utan rast eller en chans att äta eller dricka.
Djur i Europa som transporteras till slakt får uppleva precis detta. Är det mitt i vintern blir det kallt och vissa dör av köldskador. Om det är sommar dör de istället av värmeslag och uttorkning. Om detta sker i nutidens Europa kan det vara upp till 19 timmar kvar av den resan. Men detta är påväg att ändras.
Det har lagts fram ett förslag som innebär att transporterna för djur till slakt ska förskortas från att få vara max 24 timmar till max 8 timmar långa. Det är Djurens Rätt som åkte ner till Strasbourg förra veckan för att diskutera frågan och försöka få så många som möjligt av politikerna att skriva under. Över en miljon människor skrev under på kampanjens hemsida och 371 av ledamöterna (vilket är en väldigt bra siffra, fler än vad som egentligen behövdes).
Ärligt talat så förstår jag inte politikspråket och de konstiga orden som används. Som jag i alla fall har förstått det har tillräckligt mycket intresse visats för denna fråga att det kommer tas upp i EU-parlamentet. Det är alltså inte lag ännu (tror jag?) men det ser väldigt, väldigt ljust ut om jag förstått det hela rätt. Så här såg det ut bland politikerna:
You´re either lying to yourself or there is something wrong with you
"I don´t think there is one person out there who could whatch that and say "I don´t care". It´s just a human thing to be sympathetic, and if you could watch a video like that and still say "I don´t care, I´ll still eat meat" you´re either lying to yourself or there is something wrong with you."
Och hon har rätt, jag håller med henne. Personer som tittar på fruktansvärda filmer, som faktiskt vet hur illa det är inom djurindustrin och fortfarande påstår att de inte bryr sig - antingen ljuger dem för sig själva eller så är det något fel på dem. Ärligt asså.
Jag tror inte på ondska. Det finns inga människor som är onda, bara saker (eller någon slags psykisk sjukdom) som har gjort att dem mår väldigt, väldigt dåligt och därmed kanske inte agerar som friska individer borde. Även mördare har en anledning till att dem blivit just mördare.
Vad tycker du?
Vad tänker du om de människor som påstår att de inte bryr sig?
Föd inte upp djur
Det sista du ska göra är att avla på dina djur. Gör ALDRIG det. Det finns så många marsvin, katter, kaniner och hamstrar där ute så det inte är klokt. Det sista som behövs är att någon hobby-avlare föder upp kullar som aldrig kommer få ett tryggt boende, eller som tränger ut andra djur som skulle ha kunnat få ett tryggt boende.
Jag har adopterat marsvin två gånger. Ena gången handlade det om en familj som tröttnat på sina djur och ställt ner dem i tvättstugan för att de inte orkade se dem. En dog, den andra hamnade hos Mia Winge och Marsvinshjälpen, och kom därifrån hem till mig.
Den andra historian handlade om Belinn (bilden ovan). Hon hittades i en skog tryckandes under en buske tillsammans med ett annat marsvin. Om de hade smitit eller blivit dumpade vet vi inte. Det var höst så båda djuren mådde riktigt dåligt av kylan, och det andra marsvinet avled senare p.g.a. det. Ensam kvar fick Belinn spendera ett halvår hemma hos dem som hittat henne. De hade ingen erfarenhet av marsvin och visste inte hur de skulle sköta om henne, men de försökte så gott de kunde - de ville väl. Men efter ett tag insåg de att hon kanske borde bo någon annanstans eftersom hon var så rädd och därmed väldigt svår att hantera. Där kom jag in i bilden.
Tusen andra historier följer samma mönster. "Vi har tröttnat så nu säljer vi Konrad och Mimmi", eller den klassiska "två marsvin till salu, 3 månader gamla, säljs p.g.a. allergi". Gå in på blocket och titta hur många du hittar i just ditt område som har lagt ut en annons med precis dessa meningar.
I andra fall orkar inte matten/hussen ens försöka omplacera sitt djur. Folk som lämnar sina marsvin i en skokartong i grovsoprummet eller lämnar dem utanför stället de skaffade dem på. De dumpar dem direkt i soppåsen som om de vore en möbel som gått ur tiden. Och det är väl egentligen precis det värdet som zoobutikerna signalerar att djuren är värda - 300 kronor kostar ett marsvin på din lokala djuraffär.
Föd inte upp djur. Ta hand om dem som redan finns. ADOPTERA.
Karnism - köttätarens ideologi
Melanie Joy gräver i frågorna kring varför vi äter kött, och varför vi behandlar vissa djur med respekt och kärlek medans andra blir vår mat. Och hon tar upp ett nytt tankesätt som rör köttätandet som jag själv aldrig funderat över förut. Om veganer har veganismen, vegetarianer har vegetarianismen, vad har då köttätare? Vart finns namnet för deras samlade åsikter och förhållningssättet vi till djuren?
Karnism, säger Melanie. Karnism är en ideologi som grundar sig i att man äter (vissa) djur. Detta är motsatsen till veg*anism och är en våldsam och utnyttjande ideologi. Det handlar mycket om förnekelse, men framförallt att behålla den snedvridna uppfattningen vi har om djur och kött.
Titta på föreläsningen. Den är grym.
Hej Anonym!
Först och främst - tack till dig som skrev detta! Vilket beröm, jag blir jätteglad. Och sorry om jag inte svarat tidigare men som folk kanske har märkt så har det hänt grejer med marsvinen så jag har inte riktigt haft tid och ork att skriva.
Och nu till dina frågor. Att dina föräldrar är fientliga till en annan livsstil är inte så konstigt. Det man inte har någon erfarenhet av blir ofta läskigt och konstigt. Men om du tar dig tiden att lära dig ordentligt om hur du ska laga din nya mat (det är inte så svårt, men det är ju en del nya livsmedel man måste bekanta sig med), och reder ut dina egna tankar och känslor om VARFÖR du ska börja äta mer vegetariskt/bli vegetarian så kommer du lättare kunna förklara det för andra också. Jag har hört om många vuxna som ser ner på ungdomar som blir veg*aner och säger att "det är bara en fas, hen kommer över det". Men tillslut kommer dina föräldrar antagligen förstå att det inte handlar om något tonårsrebelleri, utan om politiska åsikter som ska respekteras av andra.
Kanske kan du berätta för dina föräldrar om hur djurindustrierna ser ut i Sverige, och att det faktiskt inte alls är så bra som dem tror. Visa Ett liv som gris t.ex. så får dem själva se varför du valt att göra som du gör. Jag minns att jag visade massvis av filmer och foton för alla runtomkring mig, samtidigt som jag under period också anklagade folk till höger och vänster för att jag tyckte dem gjorde fel. Jag var antagligen ganska jobbig under någon månad när jag precis blivit vegetarian. Hur familjen stod ut med mig under den perioden vet jag inte . Men som tur var så insåg jag ganska snart att det inte var ett särskilt bra sätt att angripa problemet på.
Och angående smaken - personligen tycker inte jag att det i huvudsak är köttet som ger smaken. Det är kryddorna som gör jobbet. Om du t.ex. ska ha tacos, laga då exakt samma bara att du byter ut köttfärsen mot Hälsans Kök-färs eller Quornfärs. Det är ingen större skillnad. Som sagt, det är kryddan som gör rätten. Du kommer inte behöva radera alla dina favoriträtter bara för att du blir vegetarian, du får bara göra om dem så att det passar!
En 100% vegansk lasagne. Det går att "översätta" de flesta kötträtter till vego.
Men om man vill härma bacon eller en stek blir det svårare. Då får man helt enkelt överväga om det är värt det att skippa produkterna för att man bryr sig om djurens rätt till livet istället. För mig kändes det svårt att ge upp vissa livsmedel, men det ersattes ganska snabbt av ny kunskap kring vegetariska alternativ. En helt ny värld öppnar sig (om man är någorlunda intresserad av matlagning i alla fall)! Du kommer pröva och kanske börja gilla bönor, nötter, konstiga rotfrukter du aldrig tidigare hört talats om och smarta livsmedel som tofu. Du kommer kanske överge vissa saker du är van vid, men du kommer säkerligen skaffa dig nya favoriter!
Så där ja. Det var nog allt jag hade att säga.
Någon som vill fylla på med fler erfarenheter och tankar?
Ska människan ha rätten att äta kött eller ska djuren ha rätten att leva?
Nu när debatten om den köttfria måndagen är i full gång börjar det hagla argument som "bry er om miljön och djuren, men låt det inte gå ut över det personliga valet", och "tvinga inte barn att äta vegetariskt, de ska få välja själva". Dilemmat för många handlar alltså om rädslan att bli tvingade till att äta någonting en gång i veckan som de kanske inte ätit förut. Rädslan att det ska bli förbjudet att äta det dem är vana vid att äta.
För det första så är det ett konstigt resonemang att påstå att det är ett tvång att servera vegetarisk mat en dag i veckan. Jag blev uppfostrad till att äta kött. Det var den maten som erbjöds både hemma och i skolan. Den djurvänliga maten fick jag själv ta initiativet till att upptäcka när jag vuxit upp. Blev jag "tvingad" att äta kött? Nej, det är inget tvång att man hamnade i en familj där kulturen såg ut på ett speciellt sätt. Där det serverades en speciell mat. Om man ska låta bli att "tvinga" eleverna borde man servera minst hundra rätter så att alla ska kunna äta det dem vill varje dag. En kanske inte gillar korv, en annan är vegetarian och en tredje är jättesugen på pannkakor. Det går helt enkelt inte att gå alla till mötes.
För det andra är vi av ett stort behov att vända köttrenden eftersom den långsamt förstör planeten, oss själva och framförallt djuren. Idag är det billigt att förstöra miljön och handla oetiskt, samtidigt som det är dyrt att handlar ekologiskt och kravmärkt. Borde det inte vara tvärtom? Köttskatt är för mig någonting riktigt bra. Det skulle göra köttet dyrare och förhoppningsvis kanske politikerna slutar att sponsra en icke-hållbar köttindustri (i min mening finns det INGEN hållbar köttindustri eftersom ingen industri ska innebära mord och förtryck).
På något sätt måste vi alltså få folk som vägrar engagera sig och sticker huvudet i sanden så fort det blir lite obehagligt att börja äta mer vegetariskt. Men hur gör man då? Pengar är svaret, tror jag. För lets face it - det enda folk bryr sig om är pengar. Det spelar ingen roll hur många som fått ge sitt liv för en speciell produkt, är den billigare än alternativet väljs den ändå.
Och för det tredje så ska inte ett livsmedel värderas högre än ett liv. Vilka är det egentligen som blir överkörda och bortglömda? Vilkas personliga val är det som det konstant struntas i? De stackars eleverna som får skippa köttbiten på måndagarna, eller de redan skräckslagna djuren som står på kö för att få halsen uppskuren? Ska människan ha rätten att äta kött eller ska djuren ha rätten att leva?
Tänk om restaurangerna var SÅ öppna med var deras mat kom ifrån...
Dags att öppna ögonen!
Vi matas konstant med föreställningen att vi bryr oss om djur
Jag går på en linje som har inriktningen djur. Idag hade klassen praktik och vi fick gå runt bland terrarier med ormar, ödlor, sköldpaddor och fiskar och lära oss om vart och ett av djuren. Vi fick också ta en titt in i frysen där det förvarades frysta pinkies (musungar) som fungerar som föda åt vissa av reptilerna. Jag visste att jag skulle behöva se sådant här när jag valde utbildningen, och visst känns det jobbigt men vissa arter måste äta andra arter för att kunna leva.
"Vart kommer mössen ifrån?" frågade jag och funderade på om dem kom därifrån där vi befann oss och om de gasade ihjäl dem eller om dem fick självdö. "Vi köper in dem frusna från ett forskningsföretag som föder upp möss."
Tankarna jag fick i huvudet handlade om hur söt och snäll den där ormen hade varit, att det inte var hennes fel att massa möss var tvungna att dö för hennes skull. Men det var ju heller inte mössens fel. Vems fel var det? Ormens? Musens? Människans? Vad är det som har lett till att ormar sitter i små burar på en jävla utbildningsinstutition någonstans ute i Stockholms förort och matas med upptinade musungar av människor? Vad i helvete var det som gick fel någonstans längs den där sträckan vi kallar utveckling?
Djurvårdarna och de andra eleverna verkade inte bry sig. För dem var de rosa små kropparna inte mer värda än låset på dörren eller lampan i taket. Det var bara jag som funderade kändes det som, som såg den där påsen med ett tiotal döda djur i och tänkte att varje liten mus där inne hade fötts och dött. Att de allihopa hade haft ett bultande hjärta precis som jag och de hade fyllt lungorna med syre precis som jag. Hur kan en individ anses vara så lite värd att den föds, dödas, packiteras, fryses in, säljs och slutligen tinas upp och dinglas från en stor pincett framför en boaorms öppna gap? Var det uppgiften? Var det det som var meningen med all smärta det orsakat?
Och konstant matas vi med den här föreställningen att vi bryr oss om djur. Att vi människor är snälla, att vi vill hjälpa dem, rädda dem, ta hand om dem. Men det som allting egentligen handlar om är att vi ser på de andra arterna som undersåtar, de är våra slavar och vi har rätten att göra precis vad vi vill med dem. Vissa djur tas omhand om, får kärlek och lever i en naturlig miljö. Andra djur föds upp och dödas som om de vore tomater som växer ut från plantan.
How´s the chicken tonight?
Kött är gott
Bacon och komjölk var två av mina absoluta favoriter när det kom till mat och jag tyckte att det smakade jävligt gott. På den tiden tänkte jag såklart inte speciellt mycket om vart det kom ifrån. Jag hade blivit matad med blodpudding och bacon sedan jag var liten, och komjölk var ju det man drack. Vad annars liksom?
Jag slutade inte att äta kött för att jag tyckte det var äckligt. Jag slutade för att jag inte längre kunde ignorera och bortförklara sättet som djuren behandlades på. När jag väl börjat fundera över varför jag åt kött började jag ta reda på fakta som jag annars inte skulle ha fått läsa och se om jag inte själv tagit initivativet. Jag upptäckte ännu fler saker som jag medvetet aldrig skulle ha accepterat men genom mina gärningar faktiskt låtit fortgå. Jag hade aldrig vetat vad som hände bakom stängda dörrar. Ingen hade informerat mig om detta. Jag kände mig grundlurad - varför hade mina föräldrar, lärare och släktingar aldrig berättat det här för mig? Varför hade jag aldrig fått veta?
Hur var det möjligt att en sådan här stor grej bara kunde passera förbi varje dag, 16 år av mitt liv, utan att jag ens blivit informerad om det? Grundlurad var bara början på hur jag kände mig. Jag hade aldrig tidigare sett kopplingen mellan djur och kött så tydligt, jag hade inte förstått det alls. När jag handlade blodpudding såg jag bara blodpuddingen framför mig, produktionen bakom livsmedlet fanns inte ens med i mina tankar. Men varför skulle jag egentligen behöva tänka på hur saker hade producerats? Det hade jag aldrig fått lära mig, jag hade aldrig bevittnat någon annan människa göra etiska val annat än att undvika burägg för det visste ju alla var hemskt. Men köttet? Nja, det är var ju bara den där inplastade, röda biten som det aldrig ställdes några frågor om.
Smaken av kött började ersättas med någonting annat. Det var tankar som handlade om ifrågasättande av min livsstil som långsamt, långsamt smög sig in. "Ska jag verkligen äta det här?". Jag bestämde mig sakta men säkert för att sluta med vissa sorters kött, senare komjölk och sist ägg. Först då kände jag att jag var på hemmaplan. Nu var jag där jag skulle varit hela livet. Jag är, och har alltid varit, en extremt empatisk person som bara måste bry sig. Åtminstone om ett så stort problem som det här.
Ja, kött är gott. Eller det var gott - tills den dagen då jag inte längre kunde tolerera att andra skulle dö för mina vanors skull.