Djurens Rätt på Way Out West
Så här blinda och korkade upplever jag att mänskligheten är
Helt plötsligt känns det som att världen utvecklas lite
Fy helvete vilken överraskning! Vilket steg, vilket stort och bra steg! Precis som de skriver i texten; "vi vill ifrågasätta normen om att kött är det normala och vegetariskt är det onormala". Helt plötsligt känns det som att världen utvecklas lite, trots alla "men kött är så gott" och alla andra gnälliga röster därute. Helt plötsligt får jag en vision av en revolution - en matrevolution - där allting ändrar sig drastisk under ett antal decennier och vegetarisk mat blir vanligt. Kanske till och med vanligare än kött.
Och visst, anledningen till att Way Out West tar bort köttet är enbart klimatet. Men jag vågar ändå hoppas på att folk som börjar visa hänsyn för en sak snart börjar visa hänsyn för andra saker också. Respekt skapar ännu mer respekt. I takt med att vi blir tvungna att dra ner på köttätandet kommer också förhoppningsvis djurens rättigheter komma med i diskussionen - och det ser jag fram emot.
"Vegans act like they are so superior"
Vilket samhälle vill du leva i?
Jag vill leva i ett samhälle där alla är säkra. Där det sker så få hemska saker som möjligt, och där så många som möjligt är lyckliga. Ett samhälle där våld i alla dess former alltid är förbjudet. Vilket samhälle vill du leva i?
Skulle jag slänga tegelstenar skulle jag slänga dem på er
Här går tv4 rakt in i Auschwitz och vinklar det till ett roligt, spännande matreportage. Tortyr och förtryck säger jag. Vidriga jävla mördare. Skulle jag slänga tegelstenar skulle jag slänga dem på er.
Döda med gott samvete?
Det sägs ju ofta att man ska äta kött som kommer från djur som haft det bra, och inte fått genomgå något "onödigt lidande". Men ALLA djur som föds upp och dödas för sitt kött genomgår ett onödigt lidande med tanke på att vi inte behöver deras kroppar för att överleva. Dessutom är det ett sjukt konstigt synsätt - är det okej att döda någon för att hen tidigare har haft det bra? Jag har skrivit om detta förut, men det tål att upprepas med tanke på hur många det är som resonerar så här.
Givetvis är det bättre att äta kött från djur som fått gå ute och mått bra, än att äta kött från djur som bokstavligen stått i sin egen skit hela sina (korta) liv. Men detta är bara olika grader i helvetet, inte ett rättfärdigande för att få döda de djur som "mår bra". Finns det någon som resonerar på samma sätt när det handlar om människor? Att Breiviks offer faktiskt hade det väldigt bra innan de brutalt mördades?
"Titta så glad vår hund är här ute på landet! Här får hon springa fritt dagarna i ända! Vilket ypperligt tillfälle att skära halsen av henne med gott samvete!"
Only this is real
Det snackas om respekt...
Det snackas ofta om respekt, att man ska respektera varandra och att man bör acceptera det faktum att alla är olika. Att vissa människor har brunt hår och andra har grönt bryr mig inte ett skvatt om, men att vissa väljer att konsumera andra varelsers kroppar är inte okej. Aldrig.
Samhället ser ju tyvärr fortfarande ut på det viset att det anses normalt att döda djur. Det anses inte vara en sån big deal, ett djur liksom. Kossan hade det väl bra där i hagen, innan hon landade mellan mina hamburgerbröd? Oftast är ju köttätarens verklighet inte riktigt sann heller, det där att alla faktiskt verkar tro att djuren har det bra (vad man nu kan mena med det, att födas för att dö kan väl aldrig vara lyckligt?). Det mesta som vi matas med i media är lögner, och det får oss att missförstå vad kött är för någonting. "Jag skulle aldrig döda ett djur, så hemskt ju! Jag älskar mina husdjur! Finns det någon bacon kvar?" Total denial liksom.
Aldrig mer vill jag höra de där jävla orden "respektera att jag äter kött så respekterar jag att du äter veganskt". Jag kan umgås med köttätare, jag kan till och med gilla dem men jag kommer aldrig, ALDRIG respektera deras matval. Jag tycker verkligen att folk ska kunna ha valmöjligheten att göra vad som helst, så länge de inte inskränker på någon annans rättigheter (och ja, djur räknas till skaran "någon annan").
Green Hill stänger ner!
"Inside the Green Hill 5 huts are locked up to 2500 adult dogs, plus several litters. A lager made of animal shelters closed, aseptic, without open spaces without natural light or air. Rows and rows of cages with artificial lighting and ventilation system are the environment in which these dogs grow before being loaded onto a truck and shipped to laboratories in hell."
Green Hill är en försöksdjursuppfödning belägen i norra Italien. I april i år hölls det en demonstration utanför anläggningen, och helt spontant började ett antal aktivister klättra över stängslena för att rädda hundarna. Över 40 djur fick komma till friheten och slapp bli försöksobjekt på ett laboratorie. Nu har uppfödningen tvingats lägga ner, och alla hundarna som bor där nu kommer att omhändertas och omplaceras!
180 hönor räddas från svensk äggfarm i Örkelljunga
"Men det är naturligt att äta kött - vi är ju också en del av naturen - och lejon dödar faktiskt zebror ibland!"
Men vi lever inte i naturen längre. Vi lever i motsatsen - civilisationen. Vi har lagar, regler, skyldigheter och rättigheter (well, somliga av oss). Att blanda in argument som kanske skulle ha varit aktuella för 10 000 år sedan känns lite verklighetsfrånvänt. Antingen så lever man kvar i samhället med allt vad det innebär - eller så dumpar man allt vad rättigheter och lagar heter och drar till skogs. Först då kan man börja prata om att äta andra varelser.
Det är den där girigheten igen. Man vill äta kakan men samtidigt ha den kvar. Man vill ha rätten till sitt eget liv men man vill också väldigt gärna ha rätten att ta andras liv när det passar. Nej, vill man dräpa andra då får man ge sig ut i naturen på riktigt och leva på naturens villkor. Där får man döda andra, men man riskerar också att själv bli dödad.
Men folk har inte tänkt efter så långt. Folk vill inte tänka på en logisk anledning till att inte äta kött. Folk vill istället blanda dem där två världarna så att det ger dem fördelar. "Naturligt att äta kött" my ass. Vill du ha naturligt? Gå ut i skogen och stanna där.
Läst, sett och hört allt
Vad gör man när man vet allt det där hemska? När man har läst, sett och hört allt om hur grisar torteras innan slakt, hur kossor behandlas, hur möss plågas ihjäl och hur kycklingar tvingas leva i misär. Och när man dessutom varje dag tvingas bevittna andra människor förneka dessa sanningar och fortsätta konsumera djur. Vad gör man då? Glömmer bort det? Nej, jag tror inte det. Jag blev aldrig densamma. Blev ni?
Ondska jag inte trodde fanns
"You´re going to lose hogs in a semitrailer no matter what... During the time I worked in rendering, there was large piles of dead hogs every day. When they come of the truck, they´re solid as a block of ice. I went to pick up some hogs one day for chainsawing from a pile of about thirty frozen hogs, and I found two that were frozen but still alive. I could tell they were alive because they raised their heads up like, 'help me'. I took my ax-chopper and chopped them to death."
"When the hogs smell blood, they don´t want to go. I´ve seen hogs beaten, whipped, kicked in the head to get them up to the restrainer. One night I saw a driver get so angry at a hog he broke its back with a piece of a board. I´ve seen hog drivers take their prod and shove it up the hog´s ass to get them to move. I didn´t appreciate that because it made the hogs twice as wild by the time they got to me."
"Like, one day the live hogs were driving me nuts. When an animal pisses you off even though you are going to kill it... Only you don´t just kill it, you go in hard, push hard, blow the windpipe, make it drown in its own blood. Split its nose. A live hog would be running around the pit. It would just be looking up at me and I´d be sticking and I would just take my knife and... cut its eye out while it was just sitting there. And this hog would just scream. One time I took my knife - it´s sharp enough - and sliced off the end of a hog´s nose, just like a piece of bologna. The hog went crazy for a few seconds. Then it just sat there looking kind of stupid. So I took a handful of salt brine and ground it into its nose. Now that hog really went nuts, brushing its nose all over the place. I still had a bunch of salt left on my hand - I was wearing a rubber glove - and I stuck the salt right up the hog´s ass. The poor hog didn´t know whether to shit or go blind."
Taget ur Why we love dogs eat pigs and wear cows.
Djurtransport
Framme på Gotland. Sveriges antagligen mest blåsiga ställe. Här ska jag tillbringa de 10 kommande dagarna tillsammans med släkten. Det ska bli skitroligt men det började kanske inte så där jätteskojigt. Jag såg för första gången en djurtransport idag, antagligen på väg att hämta upp djur eller att lämna av dem vid ett slakthus. Fy helvete vad det högg till i magen, har aldrig varit så nära inpå tortyren. Fick inget foto med exakt så här såg den ut:
Skenet bedrar
Åh, en lycklig kossa i hagen! Så underbart, så härligt, så... HEMSKT. Jag tror jag har folket med mig när jag säger att den första tanken som slår en, när man ser en kossa ligga på gräset i solskenet är att hon är lycklig. Att allt är bra. Att det är vackert. Men sedan kommer jag på att jag är vegan, djurrättare, och så slår jag upp allt det hemska jag vet som sparats i hjärnans arkiv. Jag minns filmerna där kalvar skrikandes dras från sin mamma. Nyfödd, bräcklig, rädd.
Jag minns också alla de fakta-texter jag läst som ingående berättar om hur kossan gång på gång insemineras, föder, mjölkas, insemineras, föder, mjölkas. Sedan när några år passerat och avkastningen inte är riktigt lika hög som bonden vill då skickas hon till slakt och får halsen uppsliten. Sedan hamnar hon mellan två bröd på någon hamburgerkiosk där fulla tonåringar kommer förbi och vill ha "något billigt och mättande".
Skenet bedrar, kanske man kan säga.
Var är alla kycklingar?
Djurens Rätt har en relativt ny kampanj som kallas för Var är alla kycklingar? Och det är ju en jävligt bra fråga, vart är dem egentligen? Omkring 3 miljoner grisar och 1 miljon (tror det är något sådant) kossor, kalvar och tjurar dödas årligen i Sverige. Hur många kycklingar tror du dödas? Nästan 80 miljoner! Fattar ni hur mycket det är? Och ändå ser man fler kossor än kycklingar när man åker bil på landet. Detta är en kampanj som verkligen lyfter fram de allra mest utsatta djuren (förutom fiskar då kanske), och som dessutom ofta glöms bort.
"Över 99,8 % av de kycklingar som föds upp för att bli mat får aldrig se solens ljus. De lever sina liv på golv i stora stallar i grupper på 10 000-40 000 djur, där det enda ljus som når dem är svagt ljus från programmerade lampor."
Kycklingarnas liv består av drygt en månads lidande där deras sönderavlade kroppar ska växa så fort så att djuren bokstavligen går sönder. De kan knappt gå och röra sig p.g.a. deras kropps onaturliga vikter, vikter som deras förfäder aldrig ens skulle nå vid fullvuxen ålder.
Skriv under namninsamlingen som kräver att kycklingarna ska få en drägligare tillvaro (och i en distanserad framtid kanske även lite rättigheter också).
Lite tankar kring husdjur
Jag har tänkt mycket på det här med att ha husdjur. Som ni kanske redan vet så adopterar jag enbart djur som behöver ett nytt hem, sedan jag insåg att djuraffärer är en förtryckarindustri av hög rang.Och jag har ju skrivit en del om vad jag tycker om detta, men aldrig om vad som händer när djuren väl kommer hem till sin nya matte/husse.
Sanningen är att många verkar ha minimala burar, ger fel mat och tröttnar efter ett antal månader/år på sina djur. När jag var fem skaffade min familj sina första marsvin. En hona och en hane som vi skulle avla på (SUCK). De fick höhäck, saltsten, en egen hemmagjord bur som visserligen var av hyfsad storlek. Men sedan när ungarna kom var det alldeles för litet och dessutom fick inte marsvinen spendera alls mycket tid på golvet där de kunde upptäcka och ha kul.
När jag var 13 började jag vara mer och mer involverad i djuren, då adopterade vi vårt första marsvin från Mia Winge i Vallentuna (marsvinshjälpen). Först då fick vi lära oss att höhäck var skit och saltsten likaså. Efter det skaffade vi snart också en större bur på 140x70. Efter ytterligare ett par år kläckte jag idén om att ha en öppen bur, ställa ner hela skiten på golvet, såga ut en liten öppning och bygga en träram med dörr som placerades runtom hela den usprungliga buren. Det blev succé, marsvinen kunde gå in och ut hur dem ville och hade i teorin tillgång till hela lägenheten. I praktiken var de däremot för fega för att gå ut ur rummet, förutom när de vid enstaka tillfällen kom till köket för att tigga käk.
Dörren in till buren som står öppen hela dagarna.
Sedan tänker jag på alla husdjur som sitter i små, små burar helt utan stimulans. En hamster som kanske får komma ut och springa en timme om dagen, eller ens det. Vad jag har hört så är det faktiskt så de tas om hand av många. Min egen hamster är frisläppt i ett helt rum på 10 kvadrat från sekunden han vaknar tills han går och lägger sig. Och även då kan jag ibland känna att han borde få upptäcka mer - tänk då på de som inte får komma ut alls, hur jävla hemskt borde inte det vara?
Eddies tremånaders-projekt - att gräva sig igenom en fet pappkartong...
Vi människor beter oss som bekant helt fruktansvärt gentemot de djur vi äter, experimenterar på och klär oss i. Men är vi alltid så himla snälla mot husdjuren heller? I jämförelse blir ju hamstern som aldrig blir utsläppt behandlad som en kunglighet, men i jämförelse till... ja, jag vet inte - RÄTTVISA - är den där hamstern gravt misskött.
Det är mycket lättare att oroa sig för nagellack och bussar än att oroa sig för någonting som faktiskt spelar roll
"Du tänker så mycket på dåliga och hemska saker hela tiden! Du är ju så negativ!"
Har faktiskt varit med om att vissa människor gnällt på det viset när man pratar om djurrätt. Då kommer alltid den där ilskna Lotta fram som passa bättre i militärklädsel och snaggat hår. Jag vill bara svara ilsket:
Ja, och vet du varför? För att jag lever i den där konstiga världen som kallas VERKLIGHETEN. Medans du oroar dig för att nagellacket har fel ton eller att du missade bussen så mördas tusentals djur brutalt, värre än den värsta skräckfilmen du någonsin sett. Djur som får magarna uppslitna så att inälvorna rinner ut, får huden avdragen, får giftiga kemikalier insprutade i lungor och ögon. Och är man medveten om att sånt sker HELA TIDEN, då är det svårt att - när man berättar detta för andra - skratta och vara glad, och framförallt att låta bli att bli rosenrasande, rädd, känna hopplöshet och bli frustrerad på alla människor som inte fattar - som inte vill fatta. För det är mycket lättare att oroa sig för nagellack och bussar än att oroa sig för någonting som faktiskt spelar roll.
Varje köttätares dubbelmoral
