Utseendemässiga attribut avgör ditt värde
Tror du att hon kan känna sorg? Rädsla? Glädje? Är hon känslolös?
Varför är det så uppseendeväckande att sätta ett likhetstecken mellan att plåga människor och att plåga djur? Folk blir som galna och tycker man är dum i huvudet. Men vad är skillnaden egentligen? Gör det mindre ont att bli stucken med kniv som djur än det gör som människa? Blir dem inte lika rädda? Uppfattar dem inte att dem är i fara på samma sätt?
Om så vore fallet så skulle jag kanske kunna förstå resonemanget. Men jag skulle ändå inte hålla med. Om djur däremot var helt känslolösa och inte uppfattade någonting som hände runtomkring dem och dessutom saknade förmågan att känna smärta - då skulle det vara en helt annan sak. Men som de flesta kanske förstår så är det inte så. Alla som någon gång träffat ett icke mänskligt djur vet att de blir rädda precis som oss, glada precis som oss och uttråkade precis som oss. Det handlar alltså om rent utseendemässiga attribut som gör att de inte värderas på samma sätt som oss (eller värderas alls rättare sagt). Har du nos? Tassar? Fjädrar? Näbb? Fenor? Gälar? - Sorry men då måste vi döda dig.
Sorgemanifestation för Astrahundarna
Imorgon, söndag, samlas vi på Sergels Torg kl 16:00 med svart klädsel för att sörja alla de hundar som Astra Zeneca beslutat att skicka vidare för fortsatta försök.
Facebooksidan finner du HÄR.
Hejdå kosmetikatester!
Goda nyheter:
"Efter 11 mars 2013 får inga nya djurtester göras av ingredienser som används i produkter som säljs på EU-marknaden. Detta är en enorm seger för alla djurvänner och för försöksdjuren."
Tyvärr finns det en risk att det kommer finnas vissa undantag, t.ex. om en ingrediens används i någon annan sorts produkt, då kanske den djurtestas ändå. Ändå, ett stoooooort framsteg! Läs mer här.
Kan du inte bara vara tyst så jag kan fortsätta gilla dig?
Så känner jag varje gång någon jag känner yttrar sin speciesistiska världssyn. Snälla, var tyst. Du förstör vår relation. Nu blir det så mycket svårare att gilla dig.
Jag visste innan att personen var speciesist, att hen var motståndare till allt det som jag står för. Men ändå är det först när åsikterna tydligt kommer fram som det börjar svida på riktigt. För när man är vegan, då är man ganska ensam. Det händer inte varje dag att du möter någon som delar din största och mest grundläggande åsikt - att slaveri är fel. Och man överlever inte om man inte lär sig att gå vidare, att bortse från folks okunskap och ovilja att förändras. För gör man inte det, då blir man ensam på riktigt.
Så snälla, kan du inte bara vara tyst så jag kan fortsätta gilla dig?
"Människan är alltid bäst! Människan är alltid bäst!"
Tyckte att Sistergnus inlägg hos Lady Dahmer var så jävla bra:
"Först ställer du en fråga som är medvetet löjlig ("ska djur ha a-kassa"?). Sedan gör du observationen att saker är som de är, utan att problematisera dem överhuvudtaget. Slutligen konstaterar du att också du står på förtryckens sida. Tänk om dina genusinlägg såg likadana ut. Jag gissar att de skulle låta typ såhär:
Ska kvinnor och män vara lika? Typ ha likadana könsorgan eller? HÖHÖ. Nej vet ni vad. I den här världen är kvinnan underordnad och mördas, våldtas och förtrycks världen över. Tråkigt men sant. Och jag håller med. I slutändan är männen ändå lite mer värda."
Ska kvinnor och män vara lika? Typ ha likadana könsorgan eller? HÖHÖ. Nej vet ni vad. I den här världen är kvinnan underordnad och mördas, våldtas och förtrycks världen över. Tråkigt men sant. Och jag håller med. I slutändan är männen ändå lite mer värda."
Försök att förstå hur det är att leva som djurrättare i dagens samhälle
Tänk dig att du lever i ett Sverige där 99% av befolkningen anser att svarta är mindre värda. Svarta ska inte få jobba under samma villkor som resten av befolkningen. De ska inte få jobba alls för pengar, utan de ska vara slavar som tjänar oss vita. Du är helt fri att misshandla, våldta, svälta eller tortera din slav.
Du är en av få personer som har ifrågasatt denna norm. Du har bestämt dig för att försöka göra någonting åt slaveriet som du tycker är så hemskt, och hjälper därför din egen slav till frihet och försöker få andra människor att göra samma sak. Men överallt du går möter du motstånd. Folk gnäller på dig för att du är "så extrem", och blir arga för att dem vill minsann ha sina slavar kvar och känner sig hotade av dig.
Det finns andra som tycker som du, som jobbar aktivt för att få ett slut på hemskheterna, men ni är väldigt få. Det pratas mycket skit om er och de flesta du möter har förutfattade meningar om hur du kommer vara som person. Arg. Ilsken. Kanske galen. Folk säger hela tiden till dig att du är hjärntvättad, för, herregud vem inser inte att slaveri-systemet är fruktansvärt effektivt och till stor fördel för de vita? Många säger att de bryr sig om slavarna, att de värnar om deras rättigheter och därför brukar dem bara misshandla dem ibland och våldta dem på ett trevligt sätt.
Känns det här som en trevlig tillvaro? Nej, antagligen inte. Byt ut "svarta" mot "djur". Där har du min och alla andra veganers tillvaro i ett nötskal.
Mitt förtroende för Lady Dahmer föll precis i botten
Hästkött
Det där med hästköttet asså. Varför är det så uppseendeväckande egentligen? "Ånej, det där djuret jag åt igår var inte alls en gris, det var en häst!". Typ lite samma grej som "Ånej, det där barnet jag piskade igår, hen var inte alls polack, hen var svensk!". Det gör väl lika ont ändå för offret? Speciesism.
Folk har en koppling till hästar. De har sett dem, de har kanske till och med ridit på dem. Hästarna är ju dem där mysiga, söta djuren som alla gillar och som alla barn vill sitta på. Grisar? Nej, dem ser vi inte speciellt ofta. Det är kanske därför vi inte riktigt bryr oss om dem, för vi känner dem inte. Grisarna kan skrika, plågas inne i betongbyggnaderna och vi lyfter inte ett finger för att försöka göra någonting åt det. Det är så det ska vara liksom. Men om en häst eller hund får genomlida samma sak då jävlar!
Men dem djuren vi får se då? Kossorna som ligger på ängar och tuggar gräs hela somrarna (vart dem är på vintern funderar inte många över)? Varför känner vi inte ånger när vi tuggar i oss kokött? Korna känner vi ändå bättre än grisarna och kycklingarna. Antagligen för att slaveriindustrin lyckats förklä utnyttjandet av just kor i en något vackrare förpackning. Ni vet vad jag talar om; ARLA. Deras sätt att få folk att tro att livet som mjölkko är suveränt är väldigt övertygande. Jag var själv övertygad. När folk köper mjölk ser dem ängarna framför sig. Vad dem ser framför sig när de köper köttet av samma djur vet jag inte. Antagligen bara produkten - köttet. Inte individen det en gång var. Hur annars skulle någon kunna köpa det?
Illustrerad Vetenskap
Jag älskar naturvetenskap och forskning och upptäckter. Därför har jag alltid ett gäng Illustrerad Vetenskap inne på muggen att bläddra i. Det som är mindre kul (läs: vidrigt) är när dem skriver om djurförsök som om det vore någonting roligt och fantastiskt. Läs det här liksom:
Det här med att skicka ut djur i rymden, skulle mänskligheten kunna sluta med det tack? Åk upp själva istället och riskera era egna liv, idioter.
Nästintill ensam i universum
Och så kommer djurrätt upp igen som samtalsämne i klassrummet och jag börjar fundera över ifall jag ändå inte ska flytta till något veganskt kollektiv i Blekinge och slippa konversera med speciesister för resten av livet. Sen kommer jag på att ja, juste, alla jag känner och älskar är speciesister, och att alla dem i klassen som jag gillar egentligen har konstiga åsikter när det gäller andra varelsers rätt till liv eller död. Enda lösningen är att låta mig själv bli arg för en stund, samla mig, prata om något annat och sedan glömma bort händelsen. Det finns tyvärr inte så mycket annat att göra när man är nästintill ensam i universum om att tycka något så självklart som att plågeri och mord är fel.
Hur hanterar ni detta?
Nej, jag tänker inte respektera att du dödar och plågar andra varelser.
Är så jävla trött på det där evigt återkommande argumentet/desperata försöket att rättfärdiga sitt djurutnyttjande. "Det är mitt personliga val!" NEJ FÖR I HELVETE det är det inte. Det är din egoism, speciesism. Din brist på empati och din oförmåga att ifrågasätta normer. Det är var det är.
Folk som våldtar och mördar, har dem gjort ett personligt val? Ska vi respektera deras val, acceptera dem för vad dem väljer att göra?
Nej, tror inte det.
Varför finns djurparker?
Skansen svarar i alla fall så här:
"Många barn skulle aldrig få se ett vilt djur i verkligheten om de inte såg dem på Skansen, eller i andra djurparker. Många barn skulle aldrig ens få träffa en ko eller kanin i stan om inte Fäboden och Lill-Skansen fanns. Det här gäller för många vuxna också. Djurparkerna har därför en väldigt folkbildande roll då mötet med djur ofta väcker intresse och nyfikenhet att lära sig mer."
Jag skulle vilja påstå att djurparker får barn att vänja sig vid idén att djur är produkter. Saker som är till för människans nöje och behövande. Djurparker cementerar bilden ytterligare, att oavsett p.g.a. vilken anledning vi utnyttjar djuren, så har vi alltid rätten att göra det. Om det så är för att testa giftiga ämnen, äta deras kroppar, stjäla deras päls eller hålla dem inför publik.
Djuren plågas inte (hoppas jag), de flesta bor väl för trångt men de har antagligen ett hyfsat liv. Någon jävel kommer säkert gnälla på också att jag själv har husdjur hemma och att dem minsann också borde vara fria. Men - skillnaden är - att en djurpark tjänar pengar på sin verksamhet. Den finns inte där för att vara snäll mot alla små barn och skapa allmänbildning om djur. Dem finns där för att det finns en marknad för att glo på djur. De tjänar pengar på det.
Visste ni att det faktiskt fanns en djurpark, i Berlin tror jag det var, som hade svarta människor fängslade i en av inhägnaderna? Bland andra afrikanska djur fick dem gå, bland zebror och sånt. Om man tänker på hela djurparksidén från det hållet så känns det direkt annorlunda, eller hur?
Om du tycker att det låter hemskt med att ha människor som utställningobjekt på ett zoo, fundera då över varför du (antagligen) känner annorlunda när det kommer till lemurer och björnar.
Pälsmössa
Det finns andra vägar
För gammal för att dia?
Jag vill stoppa ALL djurhandel
Jo, jättebra gjort av er WWF. Visst håller jag med, jag hatar tjuvjakt, vem gör inte det liksom? Men problemet med organisationer som dessa är att de, precis som det står på bannern, vill stoppa den illegala djurhandeln. Och jag vill ju också det, kruxet är bara att jag stannar inte där. Jag vill ju stoppa ALL djurhandel. Därför känner jag inte så mycket för WWF och WSPA och liknande. Det de vill är inte att rädda djuren som lider i världen, utan vad de vill är att lindra djurens lidande lite grann när det passar. Djuren som torteras och mördas för att människor ska få äta speciella maträtter och dricka speciella drycker däremot skiter de fullständigt i. Det ska bara handla de gulliga djuren som tigrar och delfiner - glöm kycklingar och kalkoner och fiskar liksom.
Sluta döda, börja leva
Det är det här med rullbanden. Jag mår så illa av det. Kan ni fatta att djur bokstavligen åker på rullband fram mot döden? För att det är så många som ska fram? Jag tänker på den där djur-döds-räknaren, om ni har sett den. Den som räknar ut hur många som dör varje sekund, varje minut. På några enstaka sekunder så har "Marine animals" redan överstigit 10 000 individer. Kycklingarna ligger inte långt efter.
Allt är så vidrigt. Det är så outhärdligt vidrigt så att jag känner att, jo, dem här människorna som orsakar detta, köttätarna, mjölkdrickarna, pälsbärarna, kan dem inte bara inse? Inse vad som händer? Sluta blunda, sluta döda, börja leva?
Fiskar är nog de djur som dödas på det vidrigaste sättet av dem alla - kvävning.
Mänskligheten
MAN from Steve Cutts on Vimeo.
"A pig is a pig and all pigs are the same"
- Från Melanie Joys föreläsning om karnism
"Gillar du hundar?"
"Gillar du katter?"
"Gillar du marsvin?"
Hur ska jag svara egentligen? Jag kände en hund en gång som jag ogillade skarpt, men sedan träffade jag en hund som jag fullkomligt älskade. Samma sak med katter. Samma sak med marsvin. Samma sak med människor.
Om jag frågar "gillar du människor?", hur ska en person svara då? För antagligen så har hen träffat folk som hen både ogillar och gillar. Det är liksom ingen definitiv försäkran att någon kommer gilla en annan varelse för att denna varelse är katt/marsvin/zebra/människa. Det är därför jag stör mig när folk säger att de gillar vissa djurarter, för hela den tanken grundar sig i att alla individer inom en grupp är exakt likadana.
Om abort och djurätande
Jag har tänkt på en grej. Alla dessa människor som är pro-life, är de också veganer? Jag menar, de värderar ett foster lika högt som de värderar en född människa. Eftersom de anser att livet börjar vid befruktningen ska man ej döda varken nyligen befruktade ägg, foster eller levande varelser. Men att äta fisk går bra? Både född och ofödd (kaviar alltså)? Eller är det bara människolivet det handlar om? Och i så fall - varför då? Menar de att ett grisfoster skulle fungera på ett annat sätt än vad vad ett människofoster skulle? Att det skulle vara skillnad på deras smärtupplevelser eller världsuppfattning? Faktum är att man inte ser någon större skillnad alls på olika djurarters foster under stor del av graviditeten. Vi är ju alla släkt liksom.
Så varför skulle de prompt försvara människofostern rätt till liv men samtidigt glufsa i sig både födda och ofödda djur?